Pernilla och Puma

En del har så svårt för förändringar. Jag har jobbat tillsammans med några "sådana" och det är ett helt projekt att genomföra några som helst förändringar. På ett jobb föreslog jag en effektivisering där en gammalmodig lista skulle tas bort. Den gjorde ingen som helst nytta men den hade prickats av varje dag i alla tider och så tyckte min medarbetare att det skulle förbli. När hon vägrade att lyssna flyttade jag bort pärmen till hennes skrivbord, där fick den stå.

Jag själv älskar förändring åtminstone i min omgivning. En ny buske i trädgården eller såga ner en annan. Möblera om, ofta och gärna. Måla om byta färg eller köpa nytt.

Maken har det inte lika lätt för förändringar som jag och har svårare att förstå varför saker ska förändras. Nu förändras ju en del i vårt hem i alla fall, men det kräver att jag ägnar en del energi åt att få idén att gå igenom (inte konstigt att jag är utbränd).


Här har vi en stor förändring som jag fick vänta på länge, länge innan den
blev genomförd. För Er som undrar, nej köket är inte helt färdigt, suck. Kakel
är det som fattas. Det ligger i garaget och väntar på att maken ska få
mindre att göra på firman, så att han har tid att jobba hemma.


Så här ser det ut idag och jag stormtrivs.

Nu är det förändring på gång igen. Barnprogrammen i svt ska flytta till barnkanalen. Maken sätter sig upp i soffan, ja, han sätter sig upp, så förfärad blir han, och utbrister förvirrat.
"Varför då? Vad då flytta, bara så där, det kan de väl inte?"