Pernilla och Puma

Förra veckan var inte någon bra vecka för mej. Det blev heller inte så mycket jobba av för min lilla fyrfota vän, Puma. Puma är en hund som är van att få tänka med hjärnan (inte alltid han använder hjärnan när han tänker) och få utlopp för sin energi genom träning och nosarbete. Men förra veckan var det stiltje på den fronten, jag hade fullt upp med mig själv. Långa och många promenader stimulerar inte en hund som är van att jobba.
Jag känner min Puma väl och ser på honom när han börjar bli rastlös. Därför åkte jag upp till klubben nu på morgonen och tränade lite.

Han är i gasen så det räcker och blir över. Det är ju jätte härligt att träna en hund som inget hellre vill än att träna med sin matte. Det blev dock många pip och gnäll men nu ligger han som en trasa på golvet och sover djupt.

Jag är så himla sugen att starta honom på ett lydnadsprov men jag vet inte om jag kommer att fixa det. Min egen klubb har satt in ett extra prov nu i februari men det har jag bestämt att INTE starta på. Men nästa kanske. Tänk ett förstapris i lydnadsklass 2 så att jag kan få flytta upp i 3:an. Drömmar antagligen men drömma ska man ju göra. Första steget får bli att komma iväg och träna med min vanliga träningsgrupp. De har inte sett till mej på över ett år men jag vet att de inte glömt mig.


Dessa tankar måste väl vara ett tecken på tillfrisknad?
Fast än så länge är det bara tankar.



När jag tränar med Puma belönar jag ofta med lek och hans älskade gula boll.