Hur mår jag egentligen?
Nej föresten vi börjar historien igår i stället.
Så här var det: Igår var jag på rehabiliteringsmöte på jobbet. Jag hade faktiskt förberett mig mentalt på att de skulle säga att jag skulle försöka att jobba mer och med fler uppgifter. Men så blev det inte.
Lite chockad fick jag beskedet att de tycker att jag är för sjuk för att jobba. Jag gör inga framsteg och skapar en obalans runt mej. De sa faktiskt att hela vårt team var i gungning...................beror alltså på mej??? Teamet ser att jag mår dåligt och mår då dåligt själva, sades det.
Vet faktiskt inte om jag är lättad, sårad eller har full förståelse?
Förståelse har jag, om man ser det från företagets synvinkel. Jag är där två timmar och mår inte bra. Jag blir hyperstressad och får inte mycket gjort. Jag får inte prata med mina medarbetare om hur jag mår och därför försöker jag lägga locket på. Då sitter jag istället och suckar ut en grön ångestånga. Då är det ju bättre att jag går hem och blir friskare och sen börjar om igen, det är ju helt rätt, eller hur?
Sårad då de uppenbart inte vill ha mig där.
Lättad då jag faktiskt inte vill vara där just nu för jag blir så stressad.
Idag hade jag passande nog en läkartid. Jobbet hade, som bestämt, ringt och pratat med läkaren om hur de såg på det hela. Satt läääänge och pratade med min läkare och att jag är stressad, det är ju ett faktum. Fick göra ett dagistest i stress som var superjobbigt. Det gick tydligen inte så bra heller. Fullt sjukskriven igen till den 27/1 sen får vi börja om igen.
Så frågan är, hur mår jag egentligen? Jag trodde ju att jag höll på att bli bra. Ibland mår jag jätte bra tycker jag, men kanske lite stressad för absolut ingenting. Faktum är nog att det hela håller på att ändra skepnad utan att jag själv fattat det.
Eftersom jag är ny på din blogg och missat historien om dig och din sjukdom så gissar jag att du är sjukskriven för stress- rätt?
Själv har jag varit utbränd i några år för ja.. faktiskt är det nu fyra år sen jag började jobba heltid igen. Jag ville så mycket komma tillbaka till mitt jobb på dagis, försökt men nä det hade blivit fel.Jag hade förändrats och de andra hade stått stila tyckte jag. Dags att tänka i andra banor och byta arbetsplats. Så det gjorde jag och det var nog min räddning att komma tillbaka till arbetslivet. Det var skönt att få börja om.
Kan inte detta vara något för dig?
Förstår att du är förvirrad och sårad. Ta ett djupt andetag och tänk bara på dig själv en stun- vadvill du göra. Lycka till.
Bara för att du upplever att du mår bättre och jobbet har motsatt uppfattning så innebär det ju inte att de har rätt, eller hur? De kan visserligen ha rätt ur sin synvinkel, att du inte mår bra och det inte är bra för dig eller teamet att du är där, men det innebär ju inte att du inte gör framsteg och att du känner dig bättre på andra områden. Visst kan det vara så att det håller på att ändra skepnad, men det innebär ju inte det heller att den totala nivån är sämre. Du kan fortfarande må bättre, bara att vissa bitar som inte fungerar bli så mycket mer påtagliga när de inte bäddas in i allt annat må-dåligt. Nu syns de liksom mer för att de har en del må-bra runt sig.
Kram!
