Pernilla och Puma

Jag bestämde mig i morse att jag skulle ta en lång promenad och vara ute i två timmar. På det viset hade jag inte bråttom hem för att göra ditt och datt. Jag kunde gå i lugn takt och hade kameran i fickan. Många tankar och funderingar har löpt genom min hjärna. Vad var det som hände då i augusti när allt brast för mej? Själv har jag svalt förklaring/orsaken av att jag ätit för lite levaxin. Levaxin äter jag då min sköldkörtel är ur funktion och äter man för lite medicin kan man få symtom som stämde med mig i augusti. Ångest, trötthet, ledsen, utmattad. Men om vi vänder på det hela så är det väl klart att jag var trött, utmattad och ledsen om jag stressat så, utan att egentligen fattat det själv. Sen är det ju så att, om man är stressad kräver kroppen mer levaxin.
Jag ska bryta mönstret, de som känner mig vet vilka mina drömmar är. Vänta bara!

På min lugna långa promenad fick jag se en stor rådjursbock. Puma som annars brukar vara en riktig fegis (eller det kanske var när Marwin levde och hade kontrollen över allt) tog genast upp jakten. Jag  sänkte tonläget något "basigt" och fick iväg ett rappt "NEJ" och genast avbröt han sin jakt. Gissa om jag är stolt? Nästa överraskning var att få se kungsörnen igen. Den seglad dock lite för långt bort för att jag skulle få till ett bra kort. Puma hittade lite vatten som var is på. Jättekul tyckte han. Han gick runt runt och såg de tunna isflaken gå sönder. Bottnen var ganska geggig kan jag tillägga.  Kan avsluta historien men att han hamnade i det riktiga badet när vi kom hem.

Husses kommentar: Stor maskulin hanhund. För dagen något ren av onödigt badande.