Pernilla och Puma

Jag är lyckligt lottad för jag har två karlar. En som har hår på bröstet och en utan. De behöver klippas båda två, dock inte brösthåret, men jag är bättre på att klippa den ena än den andra.
Jag valde dock den andra. Han var i störts behov av klippning, ansåg han själv och jag tror att den med hår på bröstet höll med, för att slippa sin klippning ett tag till. 

Nej, jag är inte bra på att klippa människors hår och gör det endast i familjärt syfte. Jag vet att det finns bloggar som är "människoklippare" men som brukar ge sig på att klippa sin egen hund. Det är ungefär likadant för mej, fast tvärtom.

Hur som helst så tog jag i ordentligt med saxen den här gången så att det dröjer tills nästa. Det är väl så man ska göra, ta i ordentligt när man ändå är igång? Jag gör dock aldrig så med hunden. Icke, han ska vara snygg och proper! (Tolka det som Ni vill gentemot den andra.)

Mycket hår blev det (och snyggt) men klagan kom. Kepsen är ju på tok för stor NU! Ack, ack. Hunden klagar i alla fall aldrig efteråt en trimning. Han är bara överlycklig över att få komma ner från trimbordet men maken, phu, maken till make!


Lite spretigt på öronen, det ska snart åtgärdas.
Det här är ena av mina karlar, den med hår på bröstet och som slapp klippning den här gången.