Pernilla och Puma

Jag vaknar sakta till och ett vaket medvetande sveper över mig. Det är varm och skönt i sängen och jag vill sjunka tillbaka i sömnen.
Det är då jag plötsligt förstår att något inte är som det ska. Jag öppnar ögonen och tittar på klockan som lyser med sina siffror i taket 07.10. Det betyder att maken åkt till jobbet.
Det är tyst, mycket TYST. Samtidigt som jag förstår vad som är fel, reagerar min kropp och jag flyger upp på båda benen med ögonen uppspärrade.

Hundarna borde höras. Någons andning genom springan mellan dörren och golvet eller någon som ligger och piper utanför i ett försök att få komma in. Eller så borde hundarna vara i sovrummet och tassar runt i väntan på att jag ska röra på mej och vakna.  

Inget av det stämmer och jag öppnar sakta dörren och kikar ut. Jag är övertygad om att de små rackarna har hittat på något bus, frågan är bara vad?

Puma ligger två meter utanför sovrumsdörren men huvudet mellan båda tassarna. Han tittar upp på mej utan att höja huvudet. Sen, utan att röra huvudet tittar han åt höger, precis som han ville nicka åt det hållet och säga, "se va de gör!"

Jag vrider på huvudet och där ser jag Nike och Benji. Båda har stannat upp och fryst sina positioner. Nike har en bit plast som sticker ut ur ena mungipan och hans blick säger mig, "Oh oh, nu drar vi!"
Benji däremot har en mer ödmjuk blick som säger, "jag har inget gjort, det va inte jag." Han är dock avslöjad då en stor bit plast sitter kilad mellan hans tassar.

På soffbordet har det legat en påse med schackpjäser. Själva schackbrädan ligger kvar men påsen med pjäserna har spridits över vardagsrums golvet. Pjäserna är till min stora glädja intakta men påsen har förvandlats till ett plastludd som ligger spritt över golvet i sjutusen delar.

Det finns olika sätt att börja en dag på, hur har Er morgon varit?