Inga kort
Nu har jag äntligen hamnat vid datorn igen ( har liksom inte haft tid till det på fleeeera dagar). Jag planerade att lägga in lite bilder här, men! Vart är kameran? Jo, den har kära maken tagit med sig för att dokumentera. Han gör så när det är arbeten som ska utföras till sommargotlänningar. Då skickar vi bilder för att visa hur arbetet går framåt.
Men varför just idag?
Klagar lite och säger att jag som sitter här vid skrivbordet och allt. Då svara maken i telefonen att "det gör du ju varje dag".
Hm, så är det inte alls!
Men jag har i alla fall bilder i kameran på pepparkakshus och fina invigningsblommor. Ni får vänta lite till.
Det blev ett pepparkaks hus men inte så avancerat. Orken jag har ska jag organisera så att den hamnar på rätt ställe och jag diskuterade med mig själv att det duger bra med en stuga. Brgittas idé om en slädhundskennel hängde dock kvar i ena halvhjärnan men jag kunde inte lösa problemet med att göra hundgårdar i pepparkaksdeg. Så det blev tre hundkojor och ett skjul med vedtrave. Kort kommer men det är inte så märkvärdigt. Sen skulle jag försöka att göra tre ihoprullade hundar men de liknar mest tjocka katter. Pepparkaks effekt när den svullnat lite i ugnen, kallar jag det.
Hm, typiskt ju...Har inte heller suttit vid datorn på länge...Vi gjorde med ett pepparkakshus för första gången (egen ritning), det blev snett o vint men kul hade vi, kramkram
Ja vad häftigt det vore med ett pepparkake spann, med springers? :-)
Den som väntar på något gott! ;) Jag väntar så gärna så! Jag tycker att ni är duktiga som gör egna pepparkaksskapelser!
TUR att du stannade kvar "hemma hos" mig trots att det inte såg ut som vanligt. ;)
Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge... Nä, aldrig för länge heter det ju...! Det låter som jag har riktiga godbitar att vänta på.
haha, längtar efter att få se bilderna på pepparkakshuset. Huskys kan se ut lite hur som har jag märkt, mycket päls så liknar de tjocka kattor! Håller tummarna :)
hej där..nu har jag läst ikapp lite här inne.....va härligt det är med dina hundar tycker jag...
Jag vet inte vad jag ska skriva, men tack för ditt stöd. Det känns förfärligt. Det här är sådant som bara händer andra, aldrig en själv. /Elin
