Ett mammahjärta eller nojig tant?
Vila!
Påsken kom och försvann med en rasande fart. Jag har inte lyckats skrämma iväg förkylningen men jag har hunnit vila lite. Inte heller har jag blivit mormor......än. Men det är inte långt kvar. Lilla gumman, hon som ska bli mamma, är trött och mår inte så bra. Högt blodtryck har hon också och åker på kontroller hela tiden. Tur att vården tar det hela på allvar, fast vad hjälper det i mitt lilla mammahjärta? Jag är orolig som sjutton hela tiden. Sover med mobilen bredvid mig som värsta nojiga tanten. Men det är väl så man är när man ska bli mormor, man blir tantnojig.
Snön har äntligen försvunnit helt och i helgen ska vi dra igång en Viltspårskurs. Det är SÅ roligt! Jag älskar verkligen det. Både att spåra och att får hålla kurs. Fattar inte riktigt vad i det hela, som är så roligt. Min kära make säger att det är för att jag får styra och ställa och prata, prata, prata. Ja, så är det nog. Men det är ju det jag är bra på, prata. När jag sen får prata om det jag älskar väldigt mycket så blir det ju ännu bättre. Hundar, hundar, hundar!
Näsa att spåra med.
Inget är som väntans tider!!!
Jag skulle ha exakt samma känslor som du, det är jag säker på.
Vad roligt med kursen. Jag anar att du är världens inspiratör. Lycka till!
Haha visst är det skoj att hålla kurs. Fast jag har så mycket att göra på jobbet så ska jag starta kurs imorgon. Men det är allt lite roligt när man är där...=)
Hoppas att det går bra för dottern och för dig=)
KRAM
hoppas nu förkylningen släpper,
Va goo han är din fina hund å va roligt med viltspårning,
Kramen
Åh, vad roligt att ni kommer igång nu igen! Spännande och se hur det utvecklar sig för alla, skriv gärna en rad eller två om det i efterhand! :)
Kram Elin
Har inte varit inne och läst på din blogg nu på ett tag i med att jag som sagt inte har mått så himla bra, men nu när jag i efterhand läser allt sitter jag som en litet barn och gråter. Jag älskar dig mamma, tack för allt stöd du gav mig hela vägen in i det sista <3.
