Pernilla och Puma

Tioåringen sjunger i Västerhejde flickkör och igår hade de en föreställning med Musikalen "Lillebror" som är skriven av Tomas Boström. Det är en gripande musikal som får en att vakna och inse att vi har en väldig tur som är födda just här. Här i ett land där vi har det bra och tar väldigt mycket för givet.

Många vackra sånger blev det och min tioåring sjöng ett gripande solo om ett litet nyfött barn. Hela vår familj satt bänkade i publiken och jag fick turen att hålla lilla H i famnen. Hon sov så skönt under hela föreställningen. När tioåringen så vackert sjöng sitt nummer satt både jag och den unga tonårsmamman och grät tyst. Det var så gripande och vi satt där med lilla H som är i det närmaste nyfödd. Lyckliga och känsliga. 
Lite diskret försökte vi få bort de envisa tårarna som ideligen trillade över kanten ner mot kinden.
"Har du en servett?" väser jag i tonåringens öra när sången är över. "Nej!" väser hon tillbaka lite irriterat och försöker envist att torka kinden torr. Sen börjar vi fnissa. Det gör ju inte saken bättre när det gäller tårarna. Då rinner de ännu mer.

Om två veckor ska tioåringen upp på scenen igen. Då är det dans som gäller. Förmodligen sitter jag och lipar då också men då är det mörkt i lokalen så då gör det inget.