Sol, vind och kaffe
Ibland glömmer man något. Mjölken har lämnats i kylskåpet vid något tillfälle men den här gången hade jag packat ner även mjölken som är ett måste till kaffet.
Sen är man på plats. Hundarna är i buren och väntar slött. Man pratar lite med bekanta som kommer förbi och man dricker kaffe undertiden man väntar. Väntar och väntar.
Även fast jag vet att det ....förmodligen... dröjer innan jag ska in i ringen är jag alltid i goood tid. Man vet aldrig! Det kan gå fort. Sen när man väntat lite till, kollat på andra utställare och druckit ännu en kopp kaffe, är det dags att rasta hundarna. Det börjar dra ihop sig. Borsta, fixa, på med nummerlappen och sen slutligen in i ringen.
Ibland får man turen att gå in i ringen flera gånger med samma hund. Ibland är det klart på några minuter. Efteråt tittar men kanske färdigt på rasen eller andra raser och dricker lite kaffe. Man sitter där i sin stol och hunden ligger åter i buren.
Väl hemma är man helt slut både i kropp och själ. Efter några språngsteg i en utställningsring? Vad är det som tar kraft? Nerverna tar säkert sin del av kakan men ändå?
Lördagen bjöd på fint väder men inte mycket att hämta i utställningsringen för min del.
Söndagen däremot blev bättre i utställningsringen men sämre i vädret. Jag ska dock inte klaga för ösregnet började när jag steg ut ur ringen med en Hp rosett. Det var som om vädret var på min sida då jag och tioåringen, elvaåringen menar jag, bara fick några små droppar på axlarna. Stjärnstänk i pälsen kanske?
I Unghundsklassen placerades sig Nike 3:a och Benji 2:a med HP
Inget är som väntans tider! ;)
Skönt att ha tur med vädret.
Grattis till framgångarna!
jaja jag vet att jag glömde mjölken, skall aldrig göra den igen för förhoppningsvis så för vi vänta och fika och vänta igen många gånger till.
himla tur att det ej regnade på er iallafall,va roligt det låter att fixa iordning dina hundar till utställningen,
va roligt att de blev 2a och 3a:)
Det blir mycket kaffedrickande i väntan på ringen.
Hinner du bli lite nervös också??
Jag brukar bli nervös i väntan på startskottet när dottern tävlar.
//Lena
Vad kul att det gick bra för er!
När jag är med på fotomaraton, brukar jag bli helt utpumpad. Har alltid trott att det är pga alla intryck, spänningen och utevistelsen!
mm det är konstigt det där , känner väl igen det från tiden då jag och Molle sprang eller lufsade runt i ringen , och den pälsvården ...
men det måste väl ha varit en placering att va nöjd över. .Grattis
Bra placeringar med andra ord, kul o grattis till de fina vovvarna. Jag minns hur det var när vi ställde ut Maila, nervöst mest tycker jag.....Hoppas allt är bra med er, kramar på dig
