Pernilla och Puma

Jag längtar efter semester. Vi ska åka iväg på en tripp om två veckor och det ska mer än skönt. Igår fyllde jag år men tog inte någon notis om det själv och i stället för att baka tårta och bjuda på kaffe hade jag samlat ihop en massa hundar, mattar och hussar, till höftröntgen och tillbringade eftermiddagen hos veterinären. När jag slutligen var hemma igen var jag helt slut och orkade inte hålla mig vaken för att se Idol ens.

Det är intrycken och rörelse som gör mig helt uttömd. Massor av människor som pratar till höger och vänster, hundar som ska in och ut. En som fått lugnande för att röntgas, en som ligger på röntgenbordet och en som vaknar. Blanketter som ska fyllas i och sen vill jag ju hinna svara och prata med alla som frågar om ditt och datt. En då känner jag att jag inte hunnit med alla.

Min kära vän U-B, uppfödare till alla hundar vi haft och har, har ofta sagt precis så som jag nyss beskrev och jag förstår henne. Man vill vara alla till lags och ha kontroll på läget. Det är just det, att ha kontroll på läget som blir det jobbiga. Både hon och jag är kontrollmänniskor och det jobbigaste är att INTE ha kontroll.

Tänk att det ska vara så svårt att släppa greppet.

MEN idag blir det middag och tårta med familjen. Hipp Hipp Hurra!