Det finns ännu spöken som ska jagas bort
Jag har börjat på en kurs. En kurs i Rally Lydnad tillsammans med Benji. Jag, den gamla lydnadsinstruktören, har börjat om från början och går nu kurs. Wow!
Det är roligt att gå kurs igen. Det där med lydnadsträning och tävlandet lämnade jag ju bakom mig då när det stora "braket" kom. Lika så, det aktiva livet på Brukshundklubben har jag i stort sett lämnat. Jag har försökt att komma tillbaka men det är mer jobbigt än roligt. Förmodligen för att jag känner pressen på att vara mer aktiv än jag vill idag. Jag har tränat lydnad tillsammans med några kompisar men jag tycker inte att det är så viktigt längre. Inte så viktigt att bevisa för mig själv vad jag kan. Inte så viktigt att tävla för att vinna och vara bäst. Dessutom är jag ganska trött efter dagarna vid trimbordet och prioriterar att ta det lugnt på kvällen. (Eller är jag lat?)
När Tolvåringen skulle börja med agility valde jag en annan hundklubb för henne. Dels för att det är många fler ungdomar i den klubben och också för att jag trodde den var väldigt bra på just agility. Det har visat sig stämma och dessutom är det en mycket trevlig klubb.
När jag fick se att de skulle arrangera en kurs i "rallylydnad" och att tolvåringen ville prova, hoppade jag också på tåget. En spark i rumpan för att komma igång igen. Rallylydnad var något som just var på uppgång när jag brakade, så det har jag aldrig provat. Vet nästan ingenting om det faktiskt så jag tyckte det verkade spännande. Dessutom känner inte så många, av de nya människorna i tolvåringens klubb mig, så jag är liksom anonym. Herregud vilken dålig självkänsla jag kan ha ibland. Jag ber om ursäkt för mig själv hela tiden, märker Ni det?
Ska verkligen Pernilla falla så djupt att behöva gå en kurs? Åh så värdelös hon blivit. Hon har ju en bra ny hund som borde varit "klar" nu, som hon borde tagit flera meriter med.........bla, bla, bla.
Ångestspöken som inte är bortjagade, är vad det är!
Nä, ångestspöken har en tendens att dyka upp när man minst anar det och skrämma slag på en. Bra att du är såpass med att du lägger märke till mönstret. Det är först då som man kan ta tag i eländet.
Låter ju väldigt spännande, o det ska vara kul, inte ångestframkallande...kramar
jag förstår precis hur du känner. Har inte ens lyckats gå ett viltspår med vovven fast jag är domare själv. Kan inte, vill inte, orkar inte - alltså ger jag attan i det. Fast visst skäms jag, men rallylydnad kanske hade varit kul :)
Buu till spöket! Kan förstå dig, kan oxå känna så men ibland hinner man inte alltid med och kanske inte du eller hunden är frisk. Det är du och din hund som räknas inget annat. Jag kände lite så inför en sökkurs som jag och Bono gick och det är den roligaste kurs jag har gått, träffade mina goa träningstjejer där. Så kul och mervärde! Tycker det låter superkul med rallylydnad. kram på dig
Jag går en agilitykurs på klubben nu och en "vän" till en annan av de som går hade sagt till henne "varför ska du gå den kursen, det är väl onödigt?" Men HALLÅ! Säger man så till sin vän? Man kan lära sig något nytt på en kurs oavsett hur länge man har hållt på! Så ut och ha kul på klubben med Benji! Och kör så det ryker på rallyplanen! Och fundera inte på vad andra tycker och tror <3
