Pernilla och Puma

När tolvåringens satte Insulinpump hade vi en jobbig period med mycket provtagning. Även på nätterna måste blodsockernivån kollas. Det innebar att jag sov men mobilen, ställd på larm, under huvudkudden. Vissa nätter vacklade jag upp och var mer död än levande.


Insulinpums som hjälper till att dosera insulin så att man lipper ta sprutor. (Hm, enkelt beskrivet).

Nu har det mesta stabiliserats och det behövs inte så många prov. Men vissa kvällar äter hon lite senare eller äter onyttiga saker. Helgerna är sådana tillfällen. Godis vid tv:n och insulinintag sent. Två timmar efter intaget kan man förvissa sig om att det blev rätt mängd, eller så får man spä på. Får hon i stället för mycket insulin blir hon "låg". Är hon då vaken, känner hon det, men om hon sover är det värre. Att bli låg är farligt och kan gå riktigt galet om det vill sig illa, i alla fall i sömnen. Det får inte hända helt enkelt.


Blodsocker mätare för att kontrollera nivån med en liten droppe blod.

Låg kan hon också bli om hon gjort av med mycket kolhydrater. Sportat eller varit i farten med mycket aktiviteter. Ikväll är en sådan kväll. Vi har varit på kurs och åt middag tidigt. Varje rubbning gör att också hon och blodsockret rubbas. Sen när vi kom hem åt hon lite frukt senare än vanligt. Mat + aktivitet. Då vet man aldrig vart blodsockret tar vägen. Så här sitter jag och väntar på att tiden ska gå så att det snart blir dags att ta ett prov på min sovande dotter. Ingen idé att lägga sig för jag måste ju snart upp. Sen får vi hålla tummarna för att det ligger bra. Att vi förhandlat fram rätt insulindos till just detta tillfälle. Är det inte bra måste jag ju upp och ta ett nytt prov snart igen. Är det okej, då för jag sova HELA natten. Lyx!


Säng att sova i hela natten, om man har tur.

Jag är inte ensamstående men att hålla koll på blodsockret är inte min mans starkaste sida. Att dela på bördan är ingen bra idé. Man måste ju veta vad och hur man hanterade situationen innan. Han är bra på annat och det får jag trösta mig med.