Pernilla och Puma

I morse blev jag glad när jag läste tidningen. Yes! Självplockning av jordgubbar. Jag och min hjälpsamma tolvåring drog iväg efter lunch. På vägen ut möttes vi naturligtvis av regn. Men va f..n! Det ser mycket ljusare ut längre fram, sa min förhoppningsfulla medhjälpare. Kan tillägga att hon älskar dessa röda bär. Hon hade rätt, när vi kört igenom två regnmoln blev det uppehåll och vi var framme. Massor av gubbar fanns det. Vi plockade för allt vi va värda. Vi blickade oroliga mot himlen och fortsatte plocka. När vi nästan fyllt våra fyra pappkorgar började det droppa. "Det är lugnt mamma, tröstade tolvåringen, bara lite vatten ju". Sen öppnade sig himlen. Folket försvann en efter en från fältet och tillslut gav även vi upp. På väg bort mot bilen, hukande mot regnet, går en av handtagen sönder. Papp är inte gjorda för vattensköljda jordgubbar. Fem liter gubbar rullar ut på den sandiga vägen. Vi lassar i de sandiga bären i den knappt användbara korgen och jag försöker med nöd och mäppe ta mig till betalnings stället. Lagom vid bilen slutar det regna. Ja, ja! Nästan 20 liter bär står nu på köksbänken och väntar på behövlig sköljning. Det doftar underbart ska ni veta.