Pernilla och Puma

Måndagsmorgon och jag försöker komma till sans efter en fantastisk helg. Jag känner mig lite sliten även fast jag inte gjort mycket. Sitta mest och vänta, prata med folk och titta på agility, det kan ju inte vara ansträngande? Men jag känner mig lite trött. Önskar att jag hade det lite lugn nu på förmiddagen men det har jag inte. Innan man ska ha semester måste man först jobba järnet. Så är det ofta och jag ska ha ledigt om två veckor.

 

Tolvåringen har gjort tre fantastiska race i helgen och ett av dem ledde till en seger och första uppflyttningspinnen. SÅ HIMLA ROLIGT!

Det fjärde racet gick av stapel strax efter vinnarheatet och de laddade inte om. Fick inte en chans att smälta och hinna återhämta sig så det gick åt skogen. Vad gör det? Inte ett dugg. Nike va över huvudtaget inte med från början och fick helt plötsligt för sig att avbryta och springa och hälsa på en förbipasserande hund. Tolvåringen tog det hela med ro och va så nöjd och glad en då.

Det är på något sett det som är charmen med att jobba med djur. Man vet aldrig vad de har i huvudet och man får snällt lära sig att de inte är några maskiner som går att sätta på eller stänga av.

 

 

Här ser Ni deras lopp. Jag står med mobilen i handen och filmar och ska försöka att hålla nerverna i styr på en och samma gång. Gick si så där!