Jag är inte bitter, bara väldigt avundsjuk
Maken tog den våta E4:an över till fastlandet i eftermiddags.
Har precis fått veta att han landat hemma hos äldsta dottern, lilla H och Mini i Linköpings trakten.
Själv får jag vänta ett par veckor till innan jag får pussa på dem. Längtar sååå kopiöst!
Vi har inte fått komma och hälsa på innan, av olika anledningar. Det är ju inte alltid man kan "få ihop allt" så att alla blir nöjda och glada.
Nu är i alla fall maken framme och jag sitter ensam här.....under korkEken och luktar på blommorna. (Trettonåringen och hundarna är hemma så, så ensam är jag inte).
Ett ensligt Almedalen en kulen måndagskväll.
Det känns ensamt för hjärtat ditt är och hälsar på tillsammans med maken! Kram!
Ja ensam kan man vara på olika sätt.. Du undrade lite över stump och bonusfot. Jo Linus fick underbensamputeras i sept -11 efter en olycka. Bloggen startade jag när vi hämtat hem vår lille Zacco, men när vi varit hemma i tio dagar så hände olyckan och då blev bloggen en kontakt med alla här hemma under alla veckor vi låg på sjukhuset. Nu handlar den mest om vår väg tillbaka till vardagen.
Tack för att du tittade in :)
Förstår dig! Hitta på något roligt, en hundpromenad piggar oftast alltid upp =)
Kram på dig
mormorkram!
