Heldag på Ikea
Klockan var 9.30 när vi stuvade in oss i Forden och färden började från Hassela. Väl på Ikea släpptes U-B och åttaåringen av vid entrén för att kvitta ut en rullstol. U-B är inte riktigt kry och orken räcker inte till att vandra runt några längre sträckor. Läs mer om hennes öde på hennes blogg.
Sen började den rofyllda vandringen. Vagnar fylldes och fynd gjordes.
En paus med mat och kaffe och sen var det iväg igen. Jag köpte naturligtvis MASSOR av köksgrejer. Saker som jag planerat och en massa "braoha" saker.
När vi tillslut nådde kassorna drog jag snabbt kortet genom kortläsaren och medvetet lyssnade jag DÅLIGT på summan som nämndes. Chock ville jag inte utsätta mig för. Jag var helt enkelt alldeles för upplivad efter en lyckad shoppingdag.
Jag och BF ledde sen del alldeles utmattade U-B till bilen och började stuva in alla kassar.
En sak är säker, tur att vi hade takbox! Med ett totalt fyllt kombiutrymme och en full takbox återvände vi till Hassela. Klockan 19.30, ja ni läste rätt, 19.30 var vi hemma igen. Min underbara åttaåring var med hela dagen och gnällde inte en enda gång på hela dagen. Hon är helt underbar och var mycket glad åt sin nya sänglampa och lite annat smått och gott till sitt rum.
Med varsitt kvitto som var ungefär en halv meter långt satt vi sen och funderade på vad vi egentligen hade i kassarna.
Vet Ni vad vi gjorde dagen efter?
Vi åkte till Ikea och kompletterade. Det var en del saker som glömts bort och sen ångrar man sig lätt att man inte köpte den där grejen, ni vet.
Home sweet home
Hur trevligt det än är att vara borta, är det skönt att komma hem igen. Jag har varit så trött att jag inte ens orkat slå på datorn (och alla bloggare vet ju vad det vill säga!). Nu är vardagen tillbaka och jag kommer nog snart ifatt mig själv igen. En total kollaps har jag bjudit på under veckan i norr. Det blev lite för mycket och allt bara sprack. Det positiva är att jag återhämtar mig snabbare än förut.
Det har varit en oförglömlig vecka i Hassela. Vi har haft så roligt och trevligt med äventyr från morgon till kväll. Skoter har vi naturligtvis provat på. Jätte roligt men jag blir nog aldrig någon vidare chaufför. Jag skulle köra en sväng på en frusen sjö och BF satte bak på. Jag har ju kört en del motorcykel och också vattenskoter men snöskoter är något helt annat, det fick jag erfara. Jag trodde att man kunder sladda runt lite men självklart går inte det. Den driver ju med ett band bak. Hur som, skotern höll på att tippa och BF fladdrade av som en liten studsboll.....rakt ner i den stenhårda isen. Phu! Hon klarade sig ifrån skråmor som tur var, men jag fick mig en tankeställare och satte bakpå efter den färden. 
Påväg ut i vildmarken.
Här sitter vi och njuter i solen på renskinn. Snart ska vi grilla korv.
Vi har åkt spar. Familjen har en jättelång backe ner till stora vägen där vi åkte. Jobbigt att ta sig upp igen bara.
Bakom huset ligger en skogsbacke där vi åkte snowracer. 
Är skaren för tunn eller jag för tung?
Hassela
Idag har jag provat på att, först åka snöskoter, sen att köra. Guuud så kul. Barnasinnet finns kvar, helt klart! Jag hade lite svårighet att först vart jag skulle köra och kom av spåret. Herr B som satt bakom mej tyckte att jag skulle ta vägen över en vall, över vägen och upp på spåret igen, men där la jag mej och gav honom styret. Vallen var jättehög och modet svek mej. Men vänta bara, jag ska visa Herr B att jag inte är någon fegis.
Det är otroligt vackert här och bakom huset finns en lång backe som jag och åttaåringen har provat med SnowRacer. Nästen lika kul som skotern.
Något är fel.....eller inte
När jag träffade min doktor i fredags sa hon en sak som fick mitt hjärta varmt.
Hon höjde ögonbrynen och sa "håller du på att bli som vanligt eller?"
Ja, så är det nog. Jag mår toppen och hoppas att jag kan få det att hålla i sig. Eller, jag ska se till att det håller i sig.
Nu syns vi nog inte så mycket under en vecka. Ha det gott!
Nedräkning
Jag har ju varit sjukskriven ett tag. Utmattning, bränd och stressad. Kan det bli bättre?
Nu ska jag ut på mitt största uppdrag på mycket länge. Jag ska åka norr ut tillsammans med en god vän och min åttaåring. Det ska bli så jätte kul och jag ser verkligen fram emot det. Jag har inte börjat få hjärtklappning ännu och jag hoppas att jag ska hålla min stress i schack. Vilken utmaning!
Vi åker på måndag och nu börjar nerräkningen.
Men jag märker att jag hamnat i något slags vakum. Jag har massor att göra men gör ingenting. Det kanske är kroppens sätt att stoppa mig från stress. Jag slår liksom av. Någon som vet eller varit med om det?
Sportlov i Norrland!!
Räknar grovt i huvudet och kommer fram till att det nog är ca: 30 år sen jag var i Norrland på sportlov senast. Gud så roligt det ska bli.
PumLum får stanna hos husse och bygga kök, tonåringen får väl försöka sova på sitt lov, i byggdammet......eller nåt? Så jag tar med mig åttaåringen och kanske, kanske U-B (hoppas, hoppas att hon orkar) och halkar iväg om fyra veckor. Nedräkningen har börjat!
BF, vet du vad du gett dej in på?
Bilden är stulen från BF:s blogg.
Lägg märke till den vackra och tokiga hunden vid nocken.
Avundsjuka
Hur som, hon berättade att de skulle åka till Thailand. Till samma strand i Phuket som vi själva var för drygt ett år sen. Va ska man säga? "Åh va roligt, jag är så glad för Er skull. Ni kommer att få en härlig semester." Men i själva verket tänker jag, "fan, dit vill ju jag också". En tröst i mina svarta tankar är att de skulle sitta på ett flyg i många, långa timmar och det är en riktigt jobbig resa.
Men.................nu är de framme.
Tycker Ni att jag ska oroa mig?
För några dagar sen sa tonåringen en sak angående den kommande Turkietresa som vi planerar.
"Mamma, tänk om jag är ihop men någon kille då när vi ska åka i höst. Va tråkigt i så fall."
Bokat och klart
Nu har vi bokat resa till i höst. Härligt! Skulle ju ändå föredra att åka nu i vår men maken har jobb upp över öronen och kassan är tom. Men det är ändå härligt att veta att man har våren framför sig, sen sommaren och sen, sen är det dags att packa väskan och bränna på fläsket lite till. Det blev Alanya i Turkiet jag, maken och åttaåringen tillsammans med två tonårsblondiner. Vi sa att vi skulle ha semester va?
Resa till Turkiet igen?
Vi funderar på att resa iväg på semester nästa höst. Senaste resan gick till Icmeler i Turkiet med direktflyg från Visby. Jätte bekvämt och inga extra utlägg för inrikesflyg eller båt eller extra nätter i sthlm för att man inte kan ta sig därifrån till Visby på hemvägen etc. Men det var också en riktig budget resa ang flyget. Oförskämda flygvärdinnor som rent av var otrevliga. Ingen, och då menar jag INGEN service alls och hälften av dryckesvarorna till maten var slut. Men annars var det bra och jag kan tänka mig att åka dit igen. Är man införstådd med att det inte går att begära något av flygresan och bara hålla sig ur vägen så att man slipper bli utskälld av en turkisktalande flygvärdinna, så ska det nog gå bra. Maken vill absolut inte åka till Turkland igen. Men nu är de så att tonåringen kan tänka sig att åka med...................resan måste alltså ske runt höstlovet och då finns det inte så mycket mera att välja på, om vi ska vara bekväma och åka direkt från Visby.
Maken har vikt sig och jag kollar hotell i Alanya. Vi vill inte åka till samma ort som i fjol utan lite vill vi vidga våra vyer.
Tonåringen får ta med sig kompisen Sprallefia och vi placerar de båda i ett eget rum (gud hjälpe mig annars).
Förmodligen har jag och maken ingen aning om vad vi ger oss in på när vi tar med oss två snygga äkta blonda sjuttonåringar på semester till ett land som Turkiet. Dessutom gav tonåringen mig en ordentlig tankeställare när hon idag fällde kommentaren " men tänk om jag är ihop med någon kille just då? " hur ska jag tolka det? Hmm resan är inte bokad än.
