Hassela
Idag har jag provat på att, först åka snöskoter, sen att köra. Guuud så kul. Barnasinnet finns kvar, helt klart! Jag hade lite svårighet att först vart jag skulle köra och kom av spåret. Herr B som satt bakom mej tyckte att jag skulle ta vägen över en vall, över vägen och upp på spåret igen, men där la jag mej och gav honom styret. Vallen var jättehög och modet svek mej. Men vänta bara, jag ska visa Herr B att jag inte är någon fegis.
Det är otroligt vackert här och bakom huset finns en lång backe som jag och åttaåringen har provat med SnowRacer. Nästen lika kul som skotern.
Något är fel.....eller inte
När jag träffade min doktor i fredags sa hon en sak som fick mitt hjärta varmt.
Hon höjde ögonbrynen och sa "håller du på att bli som vanligt eller?"
Ja, så är det nog. Jag mår toppen och hoppas att jag kan få det att hålla i sig. Eller, jag ska se till att det håller i sig.
Nu syns vi nog inte så mycket under en vecka. Ha det gott!
Hur ska jag klara mig utan min älskling
Januari 2007 när vi kom hem från semestern.
Trimning i köket, som nu ska bytas ut. Bilden är från 2007 då jag ännu inte fått mitt eget lilla krypin att trimma i.
Promenad en solig dag för några veckor sedan.
En grå och blåsig decemberdag på Tofta strand.
Aktivitetsgrej
Vid kameran: Åttaåringen
Let´s Dance
Vem åker ut i kväll? Hoppas att det blir bonden. Visst, han har charm och kul. Men nu börjar det dra ihop sig och jag tycker att de som ÄR duktiga ska få vara kvar till sist.
Första blåsippan
Lite mer bilder från gårdagens prommis.
Detta kallar jag en riktig "Martall". Den har kämpat i många år mot havsvindarna.
En rauk som jag går förbi väldigt ofta men inte tänkt på förrän igår. Snacka om hemmablind.
Vackra tulpaner
På allahjärtansdag fick jag en jättefin bukett tulpaner av min vän U-B. De har förgyllt rummet i drygt en vecka men igår höll kronbladen inte längre. Men titta så fina de var.
Nedräkning
Jag har ju varit sjukskriven ett tag. Utmattning, bränd och stressad. Kan det bli bättre?
Nu ska jag ut på mitt största uppdrag på mycket länge. Jag ska åka norr ut tillsammans med en god vän och min åttaåring. Det ska bli så jätte kul och jag ser verkligen fram emot det. Jag har inte börjat få hjärtklappning ännu och jag hoppas att jag ska hålla min stress i schack. Vilken utmaning!
Vi åker på måndag och nu börjar nerräkningen.
Men jag märker att jag hamnat i något slags vakum. Jag har massor att göra men gör ingenting. Det kanske är kroppens sätt att stoppa mig från stress. Jag slår liksom av. Någon som vet eller varit med om det?
Streck under ögat
Jag tittar mej i spegel och fattar ingenting. Jag har inte sminkat mej, ingen eyeliner eller maskara som kan ha flyttat sig under ögat.
" Va, va då för streck?", frågar jag.
" Ja, så där när du skrattat, det är jätte fint", svarar åttaåringen.
Jag fattar, en begynnande "fin" rynka alltså.
Jag som var och badade lerbad i Turkiet i oktober. Helt förkastat alltså?
Blondinraggning
Två blondiner i sina mest "hormonkännslostinna år"går på stan. De ser en JÄTTE snygg kille och går efter honom för att "kolla" lite. De bara måste koll lite till och går efter honom in i en affär. De låtsas titta på kläder och fortsätter sen efter honom ut ur affären igen.
Då får de till sin oerhörda glädje se att killen går fram till ytterligare en "snygging".
(Det framgår inte av den berättade versionen hur blondinerna har tänkt sig fortsättningen. Förmodligen har de tänkt sig någon bra raggningsreplik eller möjligen snubbla så att de hamnade i knät på snyggingarna. Vad vet jag? Inget verkar för mig, vara förvånande i just ett sådant ögonblick.)
Killarna möts, hälsar på varandra och snygging 1 böjer sig fram mot snygging 2 och de ............................................ kysser varandra!!
Snacka om BLONDINBLÅSNING!
Tvättbräda eller tvättmaskin
Nu har jag funderat på kommentaren ett par dagar. Jag har ju ingen tvättmaskin ens. Min maskin har nog gott sönder för det skvalpar och rinner över åt alla håll.
Gammalt skräp
Nästa vecka ska min "snickarmake" bygga nytt kök i VÅRT hus. Det är inte ofta som han lånar ut sig själv till att bygga hemma. Så är det ju, ni vet "Skomakarens barn......".
Jag tänker ta med mig åttaåringen och resa bort. Eller.....så här är det. Maken vill inte ha mig hemma så jag åker bort. Han vill kunna riva ner allt och sen leva på Max-hamburgare och skita ner och stöka till utan att jag går och muttrar och ifrågasätter.
Innan man river ner det gamla köket måste man dock gå igenom lådor och skåp. Just nu håller jag på med operation "slänga gamla saker och skräp". Jag fattar inte varför man sparar på allt. Jag har lyckats få ihop två hela stora säckar med rent skräp. Går inte ens att skänka bort till Röda Korset, bara rent skräp.
Bra att ha! Ja, jo visst ibland. Udda tallrikar som jag envisas med att ha kvar. Kantstötta assietter som man kan ha blomkrukor på. En del är så fula så jag vill inte ens ha dem under krukorna, men spara dem har jag gjort en då. 
Känner Ni till de här burkarna med bakpulver och vaniljsocker. Locken på dessa burkar kan man använda till läsk eller ölburkar. Vänder man på de blå eller röda locken passar de nämligen perfekt som tätslutande lock. Jättebra, men varför har jag ca: tio stycken?
Tänk om det kommer snö!
Min promenadkompis, S, har fått för sig att vi ska ut och fysa runt lite på skidor, bara det kommer lite snö.
Jag hoppas inte att det kommer någon snö. Minns inte hur man gör ju.
Men om drygt en vecka ska jag åka norr ut till snö och kallt. Jag tar dock inte med några skidor.
Gamla dansfilmer
Visst är han go?
En annan gammal film som är oss kär, mig och tonåringen, är "Grease". Den har också spelats många gånger. Där har också åttaåringen blivit inspirerad.
En tredje film som var mig kär när jag var i tonåren är "Flash Dance". Den har vi också sett ihop, jag och tonåringen men den blev jag lite besviken på. Jag minns den så mycket bättre än vad den är idag.
Ta påsen med tänderna
Hon fick till och med upp den när hela kanten var avklippt.
Söndagsprommis
Medan åttaåringen dansade hipphopp på dansskolan tog jag och maken och gick en promenad tillsammans med Puma. Det blåste rejält men det var ingen risk att jag han frysa. Maken är ju närmare två meter och han säger att jag är en och en halv meter (men jag är faktiskt 158,5 cm) så jag får minsann pinna på för att hinna med hans långa kliv. Jag bestämde rutten och som vanligt la jag in en kustremsa. Hela kusten från Visby och söder ut är min absoluta favorit och jag vet att det blir många kort tagna där. Jag blir helt enkelt aldrig mätt på den miljön. Korten är tagna på hällarna strax söder om Visby.
Det är inte ofta jag själv kommer med på kort, men idag så.......
Ser Ni Gotlandsbåten till vänster? Den ligger där och väntar på mig och Robyn som
ska åka med den nästa måndag. 
Visst är det häfftigt med is? Helt otroligt vad vatten och kyla kan skapa.
Min stora storasyster
Men jag kommer inte att vara där. Jag har tackat nej. Känner mig inte tillräckligt redo för en sammankomst men vår stora släkt. Det är med sorg i hjärtat och tår i ögat som jag bestämde mig. Jag vill så gärna men inser att jag inte FIXAR det ännu. Jag är övertygad om att jag är förlåten och att mina syskon och min mamma förstår mej. Men jag vill ändå att de ska veta att jag skulle så gärna vilja vara med dem och fira min stora storasyster idag (jag har en liten storasyster också. Det är så jag brukar säga om jag pratar om dem).
En blomma till henne, Varsågod och Grattis!
Jag kommer en annan dag och grattar dej.
Nu har åttaåringen också börjat, suck!!
Åttaåringen berättade förra helgen för oss om en kille i klassen som hon tyckte var speciellt söt och rolig. Maken kommer in i rummet och tvärstannar mitt på golvet och bara tittar på henne. Hon fortsätter att fnittrande berätta om killen som sitter ganska nära henne i klassrummet och att hon inte vågar fråga chans på honom. Hon berättar vidare att hon tror nog att han gillar henne också, men han vågar inte heller fråga chans och sen har han en annan tjej. Han ville inte göra henne ledsen därför hade han svara JA till den andra, berättar åttaåringen.
Då utbrister maken, NEJ, NEJ, NEJ med barsk förbjudaröst och går ut ur rummet medan han skakar på huvudet. Han tycker nog att det är lite väl tidigt med kärleksbekymmer i andra klass.
Åttaåringen bara fnittrar.
Sviter efter gårdagen
Igår var det en dag fylld av aktiviteter för min del. Det känns i kroppen idag men på ett positivt sett (än så länge). Jag är trött innanför skalet men jag har hittills klarar av att hålla ihop mej.
Det är så det känns, som om jag inte riktigt klara av att hålla ihop mej. En sprucken glaskula där jag lindat garn runt för att hålla bitarna på plats. Men garnet glider undan ibland och då läcker det. Men idag vet jag att det är risk för läckage och därför ska jag ta det lugnt så att garnet hålles på plats.
Det går åt SÅ mycket energi att bara vara.
Hjärtedag
Är helt slut. Men jag är trött på ett behagligt sett och det känns skönt. Hade jätte trevligt besök hos mej idag. Tulpaner fick jag och de kom med en vit Prinsesstårta med röda hjärtan på. Jag har ätit TVÅ bitar. Har alltså syndat igen men på allahjärtansdag får man det.........tror jag. Sen har jag trimmat en supersnygging. En Springerhane som tillsammans med sin lillmatte ska tävla om titeln "Gotlands bästa Juniohandler". Nu är hunden klippt, ryckt, badad och fönad.
I fjol fick jag själv äran att visa just den här snyggingen på samma galautställning, där de också korar Gotlands vackraste hund. Så han ligger mig varmt om hjärtat och jag håller alla tummar jag har för att han ska hjälpa sin lillmatte i tävlandet om att visa hund.
Jag har själv stått bredvid och tittat på när min egen dotter, tonåringen, tävlat i just Juniorhandling. Ungdomarna visar upp sina hundar och domaren bedömer hur bra de är på att visa upp sin den.
Det är nervterro att stå bredvid. Jag springer hällre in med ett dussin hundar själv än att stå utanför ringen och titta på. Hu!
Lycka till ska man inte säga, så därför säger jag det inte.
För många år sen, vet ej vilket, 2004 tror vi. Tonåringen och vår Marwin har just vunnit en Junior handling och kvalat in för att vara med och tävla om "Gotl bästa Junior". De har varit med där vid två tillfällen och ni ska veta att det är nervöst att sitta och titta på.
Numera är hon bara "riktig" handler när någon ber henne visa upp någon skönhet på utställning.
Åttaåringen som femåring. Hon har tävlat i en något lättare klass som kallas "Barn med hund". Hon har kommit på delad 6:e plats och fått rosett och allt. Puma ser inte ut att tycka det är så roligt som junior handlern.
Hasses bororsas låtsasyrras kompis
"Mamma, vad är hångel?"
Inte så svårt att förklara och hon föstod. Pogramet fortsatte och två unga killar pratar om att "någon inte haft sex än, utan bara petting".
Jag sitter nästan och håller andan, väntar på nästa fråga från åttaåringen. Suck, den kom inte och det är jag jätteglad för. Vi tar det där med petting om något år, tycker jag.
Toadörren
Det är något konstigt med våran toalett. Eller så sitter det konstiga i toadörren. Möjligen kan det vara så att det konstiga, eller magiska sitter i när just jag går in på toaletten.
Jag öppnar dörren och går in. Inom tio sekunder har någon öppnat den och kommer in för att prata eller bara vara där.
Varför låser du inte, kanske du säger.
Ja då, jag brukar försöka hinna det men det är precis som om någon vet att jag tänker låsa. I samma stund som jag försöker få runt låskolven, rycker någon upp dörren.
När jag är ensam hemma brukar det stå en fyrfota vän utanför men nosen i dörrspringan och gnälla och pipa olyckligt.
Är det sent på kvällen/natten och jag ser fram emot att få borsta tänderna så kommer det ofta en tonåring och vill prata. Men jag vet att hon bara försöker att fördröja tiden för att undvika faktumet att slå ihop sina vackra ögon för natten.
Är det tidig morgon och jag står och funderar på hur jag ska lyckas få bort den degiga bilden i spegel (jag alltså) kommer maken och undrar om jag inte är klar snart? Av någon konstig anledning vill han, i skillnad med de andra, inte dela utrymmet med mig. Han vill helt kort att jag ska gå ut.
Sen har vi åttaåringen. Jag är övertygad om att hon tro att toaletten kommer att trolla bort mig om hon inte håller ett öga på mig. Om, jag menar om, jag hinner låsa innan hon hinner rycka upp dörren, så står hon kvar utanför och ihärdigt pratar med mig genom dörren.
Det hela har resulterat i att jag brukar lämna dörren olåst. Pinsamt när det finns gäster i huset, ska Ni veta.
Tror att jag ska önska mig en bajamaja, en egen.
Bilden lånad från http://www.rtk.sll.se/va/intro.htm
Morgonträning
I morgon ska jag och S ut och gå igen. Våra rundor blir längre och längre så jag tänkte att jag får se till att spar mina ben, så att jag orkar med hennes tempo imorgon. Därför blev det lite lydnadsträning i dag i stället och en kort rastning. Kortrastningar är för mej 20-30 min prommis sen träning.
Jag har en liten "piplis" att jobba med. Han är bra i gasen och lägger lätt till ett gnäll eller fler. Jag kanske får banta ner belöningen lite. Förväntningen måste bort för att han ska hålla tyst. Vad tror ni? Jag vet att det här läses av andra hundförare. Säg vad ni tycker. Annars funkar det ganska bra med träningen. Framåtsändandet till rutan kan vara lite si och så. Helt plötsligt har Puma glömt vad han ska göra och ......ja, jag vet inte vad som rör sig i huvudet på honom, eller det kanske inte är något som rör sig i hans huvud. Men om jag bara har tålamod och backar i träningen så faller allt, snabbt på plats igen.
Lite bilder, ber om ursäkt, men jag tränade, kommenderade och tog kort samtidigt som jag skulle va med och belöna i rätt ögonblick. Därför blev korten lite si och så. Sneda och vinda. 
Sändande och ställande. I Lydnad klass II ska hunden på kommando sändas framåt 10 meter till en markerad ruta 3x3 m. I rutan ska hunden kommenderas "stå" och stå stilla i minst 3 sek. 
Lydnads klass II: Inkallning med ställande Hunden ska kallas in på 25 -35 m avstånd och kommenderas att "stå" (tvärnita) på en angiven plats mitt på sträckan.
Därefter ska den kallas in på nytt och komma in till föraren. Ett jä....la moment som tagit lååååång tid att få ordning på.
Läggande Momentet inleds med frittfölj (fot) och ska kommenderas ligg och 
Lydnads klass III: Apportering och hopp över hinder.
Hunden ska på kommando hoppa och apportera apportbock och hoppa tillbaka.
Sömntuta
Så här såg det ut i kväll när han tog tonåringens säng i besittning, eller "beliggning" kanske man skulle säga.
Korten är tagna av Tonåringen själv.
Färgglatt och fint.
Djup sömn.
Kolla in bakbenen.
Visst är han söt?
Offerten är godkänd
Nu har jag gjort det, godkänt köksofferten. Det blev inte Ikea. Vi vände och vred, var snåla och kinkiga. Sen delade vi det hela och tänkte ta köket vid Ikea och skivan vid "Hemmabutiken". Men, då ringer den snälla "Hemmakillen" och säger att de har erbjudande att om man beställer kök får man bänkskivan för 1kr. Då slängde vi Ikearitningen och tog fram den gamla dyra offerten från "Hemma" igen. De gjorde nog en bra affär även om bänkskivan blev billig för vi bestämde att vi också skulle beställa häll, fläkt och ugnar där.
Det blir en vi blank vit lucka med fasad kant och bänkskiva (laminat men en då) i mörkbetong och aluminiumlist på kanten.
Dyrt? Nja, maken betalar.
Gemensam ekonomi? Ja i vanliga fall ja.
Världsrekord, va, vem?
Ack, jag måste bikta mej
Jag skulle ju inte äta godis, kakor eller snacks.
En kexchoklad, lite Ahlgrens bilar (tills åttaåringen sa "mamma du skulle ju inte äta godis" opps!) En HEL munkring och några chokladvafers. Jag spårade ur på fredagen med kexchokladen sen vet jag inte vad som hände. Nu har jag kommit i rätt spår igen, tror jag.
Jag kallar det hela för "helgdispens". Uppfann den dispensen just nu.
Nästan som vanligt
Jag har haft ett par dagar med bra fart. Nästan som vanligt faktiskt. Jag har jobbat undan lite på skrivbordet. Lagat mat, tvättat och jag, ni vet som vanligt. Skillnaden är att jag har fått det GJORT. Det brukar ju stranda i något halv gjort eller bortglömt. Min koncentration är inte den bästa och jag missar liksom att jag höll på med något annat. Så är det hela tiden.
Men, som sagt, ett par dagar har varit riktigt bra, trodde jag.
I förmiddags höll jag på att fixa lite i tvättstugan när maken kom in och sa,
" du kan ju inte dricka kaffe, hänga upp tvätt och skura handfatet på toaletten samtidigt, det fattar du väl?"
Va då? Inte kan, så har jag ju alltid gjort. 
Det var precis där som jag fattade! En liten hjärncell viskade till mig att det är precis det som är felet med mig. Jag ska vara så himla effektiv att jag inte kan andas i mellan varje moment. Det finns inte ens något "mellan" för momenten sker samtidigt.
Då bestämde jag mig för att kaffedrickandet fick vara färdigt. Jag hällde ut den skvätt som var kvar i muggen, som naturligtvis var kallt. Hinner ju inte dricka upp det när jag ska hänga tvätt.
Sen gick jag in på toa och skurade färdigt handfatet. SEN hängde jag upp tvätten och jag hängde upp ALLT, det är inte så vanligt nämligen för jag brukar avbryta mig med något och glömma vad jag höll på med.
Är det konstigt att jag är stressad? Nej inte alls, frågan är hur jag komma ifrån mitt "arbetssätt", eller så kanske det brukar vara så här? Någon som vet?
Melodifestivalen
Om jag ser TV så är det på fredags eller lördagskvällar. Familjen samlad runt bordet i köket, ja jag vet att det låter konstigt. Varför i köket men det blir så. Vi äter tillsammans, kanske dricker ett gott vin och blir kvar där vid bordet och fortsätter att umgås. Oftast är det program som man kan prata till. Ni förstår säkert vad jag menar man behöver inte sitta koncentrerad hela tiden utan det är någon underhållning av något slag.
Vi trivs i vårt kök fast det just nu ser ut som ett rivningshus. Det ska bli bättre, snart.
I kväll var det melodifestivalen som bjöd på underhållning. Vi gillar musik och dans och det är inte ett måste att se just melodifestivalen men finns det inget annat så......
Men vad ska man säga? Krister Sjögren, hm om jag ska var uppriktig så höll jag på att kräkas. Nu vet jag att inte alla håller med mej men Krille ingår inte i min skivsamling, så att säga. Inte heller Amy ingår i MIN skivsamling men åttaåringen har en skiva (som jag köpt till henne). Kul låt, bra gung och lite annat än de andra. Låten ska lyssnas in lite bara. Kul!!
Bland bidragen finns flera exempel på låtar som vi kommer att höra oss lea på via radion. Så det gör ju inget att de inte går vidare tycker jag. 
Bild från http://svt.se/melodifestivalen
Lördag, ja så är det!
Bäst att passa på när jag mår på det viset att jag kan koncentrera mig. Makens papper ska till revisorn och jag har ju tyvärr ingen koll alls på siffrorna. Vad som hänt under hösten med in- och utgifter är en gåta. Jag har skött betalningar och inget har missats, verkar det som, så jag måste ju haft någon koll, trots allt. Mycket har legat på hög, det man inte behöver ta ihop med på en gång. Bokföringen till exempel.
Men nu är jag i fatt, men lite hjälp och jag har gjort en sammanställning så att jag kan lämna in det snyggt och prydligt till revisorn. (Duktig som jag alltid är). Upptäckte att vi nog ska ut med lite mer skatt än jag räknat med. Jag ljuger, jag har ju inte räknat med något, men man kan ju alltid hoppas på att det ska gå jämt upp, men det gör det alltså inte.
Som tur är, vet revisorn hur läget är med mej så hon kollar nog lite extra på våra papper och det känns tryggt. Fattar Ni hur det känns? Jag är i fatt med "hemmajobbet". Det har jag inte varit sen......ja sen förra årsskiftet.
Nu kan jag hämta damtrasan för jag börjar se skrivbordsskivan och den är dammig.
Snål? Knappast!
Jag skulle för ett tag sen besöka en vän. Brukar alltid ta med en blomma eller något roligt. Hon är sjuk och jag vet att så lita kan glädja henne, som en liten men obetydlig present eller tulpan. Men den här gången hade jag bestämt mig för att inget köpa. Jag skulle trimma ena av hennes hundar och tänkte att det kunde räcka som "gåva". Men när jag sitter i bilen på väg till henne ångrar jag mig och tänker att jag ska svänga förbi blomaffären och köpa en bukett tulpaner. Vet att hon älskar tulpaner så jag kan helt enkelt inte låta bli och så kostar det ju så lite, trodde jag.
Men väl i affären visar det sig att tulpanerna inte är så där jätte fina. De hade, på sin höjd 4 dagar kvar innan de var vissna. Dessutom ska de ha 59 kr för 10 stycken. Hutlöst! Man kan ju köpa finare på ICA för 39 eller ännu billigare. Nu blev jag lite snål. Säger högt till expediten att jag tycker det är dyrt. Hon snörper lite på munnen och börjar prata om kvalité på blommorna, men jag lyssnar inte.
I fönstret står jätte fina orkidéer för 150 kr. Jag avbryter hennes försvarstal och säger att jag tar en orkidé i stället. Hon sätter nästa i halsen och ler sen ända upp till hårfästet. " Jaha, jo, ok. Det blir ju kanske lite mer för pengarna" säger hon stammande.
Just det, mer för pengarna, var det. Slår vi ut priset per blomma så får vi nog mycket mer för pengarna. Dessutom gillar min vän orkidéer också.
Nu i efterhand vet jag att kvalitén på blommorna inte var så bra. Orkidén tappade sina knoppar efter bara två dagar. Men ni ska veta att det går att reklamera även blommor. Hoppas att den nya orkidén ännu är fin.
Blev ingen fest igår, men ikväll.
Den rosa Ericsson mobilen är inlämnad på nytt till Expertbutiken. Killen tittade helt olyckligt på mig och sa, " du jag är ledsen, vi måste iväg med den till Ericssonservice igen. Vi brukar ge dem två gånger men den tredje, då ringer vi och jiddrar lite".
Ehh, hur ska jag tolka det? Brukar de inte kunna laga dem så att det blir en ny telefon. Är det hög felstatistik på just den här sorten eller gäller det Ericsson? Men det kändes som om butiken var på vår sida i alla fall.
Det är ett bra coverband som ska spela på tonårsfesten i kväll. Skulle kunna tänka mej att följa med. Tror inte att jag blir insläppt. De kommer att kolla leg men inte om jag är tillräckligt gammal utan för att kolla att jag inte är för gammal och det är jag ju. Nej, jag får nog titta på "Let´s Dance" nästan lika kul.
Sällan har jag hört så mycket svordomar
Men igår......oj, oj. Hon hade slagit av mobilen under tiden som hon sovit. Det händer inte så ofta att den är avstängt men hon har varit sjuk och ville inte bli väckt. Sen när hon skulle sätta på den var displayen helt svart!
Att det finns så många och långa svordomar. Jag är fascinerad.
Får nog lämna in den lilla rosa Ericsson i dag igen. Är bäst att JAG gör det, för annars är det risk för den stackars försäljarens liv och det är ju absolut inte hans fel. Men är man tonåring och vill ha ut aggressioner så gäller det att inte vara i vägen.
Rätt svar
Tonåringe har varit sjuk ett tag
Väckte henne i dag kl 16.00 och undrade om hon levde. Då var jag faktiskt seriöst orolig. Men, jo hon levde. Hon mådde riktigt bra påstod hon. Hon åt en lite tunnpannkaka, drack en halv liter Coca Cola och påstår att hon är frisk.
Efter en dusch menar hon att hon är helt okej.
Då kommer det!! Det är fest för gymnasisterna i kväll.
Du mamma, jag känner mig riktigt bra, faktiskt.
Du mamma, imorgon ska jag till plugget, skönt vi börjar inte förrän kl 13.00
Mamma, om jag vill en sak, får jag det då *fniss*???
Svar: NEJ! Glöm och dröm, du ska inte på någon fest ikväll.
Hur visste du att jag skulle fråga det?
(Försök nu inte försvara henne).
777 gåtor
Hon läser gåtor och jag funderar och säger slutligen " ingen aning" som svar.
Här får Ni en som inte ska vara helt hopplös att få fram rätt svar på:
Kan du säga ett pojknamn med fyra konsonanter och bara en vokal?
Hur blir det med snögubben?
Som jag tidigare skrivit om, så fick ju åttaåringen ett kitt med snögubbeprylar i julklapp. Det kom faktiskt lite snö här under jullovet och det blev snöggubbeväder EN dag. Åttaåringen gick ut och började rulla klot. De blev inte så stora men hon fick ihop tre stycken och precis när hon är färdig med huvudet ropar maken att hon har telefon. Det var bästisen som varit bortrest ett tag och åttaåringen släpper allt för händerna, ropar högt, YES och rusar till telefonen. Två sekunder senare gastar hon "jag sticker bort till E, hon har kommit hem nu". Sen var hon försvunnen.
Bästa platsen att rulla klot på var på parkeringen.
Huvudet kom aldrig längre än så här. När åttaåringen kom hem var det för sent att
fortsätta och dagen efter var nästan all snö borta.
Snögubbekittet ligger ännu oanvänt.
Vi ska ju besöka snöigare trakter på sportlovet men risken är ju att det är så pass kallt att det inte går att göra någon snögubbe för den skull.
Osminkad
Då svara min åttaåring, " skit i det, det är jag också, kom nu".
Vill bara tillägga, att det inte är vanligt att åttaåringen ÄR sminkad men vi åkte till affären.
Bilder kommer här ifrån:
Promenad med livskvalité
Jag planerade att ta en JÄTTE tur i skogen och stoppade kameran i fickan. Det var dimmigt ute men alldeles stilla och behagligt. Vi hade en lugn och skön promenad med trevlig prat bort till skolan. Livskvalité!!
När jag sagt hej då till henne vek jag av ner mot en hästhage som leder upp till vår sockenkyrka.
Tyvärr är bilderna lite mörka. Dagen ville inte riktigt ljusna. Dessutom spökar min kamera och vill inte ta lika skarpa bilder som tidigare. Har nog lyckats ställa in någon inställning av något slag.
Jag brukar gå genom hagen men har aldrig mött några hästar men naturen skvallrar om att de håller till där. Väl inne i hagen möts jag av en underbar natur. Tror kanske att jag ser naturen på ett annat sett idag än vad jag gjorde tidigare. Jag tror att jag tar mig tid att titta, det hade jag inte tid till innan.
Vatten är fascinerande och vackert.
Vad är mer glädjande än att hitta en tusensköna i skogen i början av februari?
I väntan på nästa storm?
Insjö i Västerhejde? Nja, snarare stor bevattningsdam. Det här stället älskade Marwin. Han var tokig i vatten och sam i vattnet parallellt med när jag gick på stigen. När vi närmade oss slutet av dammen vände han och simmade tillbaka på egen hand. Spelade ingen roll vilken årstid det var eller hur kallt det var ute. Men Puma har förnuftet med sig han håller sig på land.
Här finns tydligen inga hungriga fåglar. Massor av äpplen.
Västerhejdekyrka tornar upp sig i dimman.
Hallåååå! Finns det någon hemma?
Nej, ingenting här.
Det var fortfarande fruset på sina ställen där solen inte orkat ner med sina värmande strålar.
Gud så dumt!!
Var inne på "mammakero" och skrev ett inlägg om att jag skulle hänga på hennes idé, att inget godis äta ända till påsk. Hade mage att skriva, inget godis, kakor eller snacks. Önska mig lycka till.
Hu, va äckligt!!
Livstal
Här kan Ni kolla Ert.
Livsväg 7, den självständiga perfektionisten:Personer med livstalet 7 är individualister som har stort behov av att då och då få vara ensamma. De har god intuition och är bra på att analysera. Sjuor tycker inte om när andra säger till dem hur de ska göra.
Är du en sjua så kan du uppfattas som lite mystisk, kanske därför att du klarar dig så bra på egen hand. Du är noggrann, nästan på gränsen till perfektionist. Detta kan medföra att du helst har ett arbete som innebär någon form av specialisering. Du hjälper gärna andra människor och har förmåga att få dem att må bra. Du är även en fena på att kunna handla vid de rätta tillfällena. Din djupsinnighet behåller du gärna för dig själv då du är rädd för att bli missförstådd.
Din vana att skjuta upp saker och ting är inte så uppskattat hos andra och det drabbar även dig själv. Vid möten med människor som du inte känner kan du vara ganska otrevlig och kylig. Att ibland ta till dig andras råd skulle kunna hjälpa dig mer än du tror.
Fettisdagen
Helt plötsligt saknar jag min arbetsplats. Vi brukar bli bjudna på semlor av företagets ägare. Eller, vi har blivit det någon gång i alla fall. Minns inte om vi fick några i fjol. Hur som, vi är ganska många anställda och det är en häftig syn i fikarummet. Det dignar av semlor, överallt står det brickor och fat med bullar. Vi är, som sagt många anställda, tror det är 450 stycken, då förstår ni säkert.
Glömda lökar
Visst är det för tidigt att sätta frön i växthus. Men först ska jag titta på fröerna någon vecka sen ska de förkultiveras inomhus. I alla fall en del av dem. Men sallat kan man sätta tidigt i växthuset och få skörd tidigt, bara det är frostfritt.
Det här är minipåskliljor som jag inte minns att jag planterat. Jag brukar köpa några krukor med de söta små påskliljorna varje år som jag sätter i krukor på trappan. Det är nog sådana lökar jag stoppat ner under busken. De är hjärtligt välkomna även om de varit glömda.
Så ett frö, det kan leda till något.
Jag blev extra glad idag. K som också är sjukskriven har gått upp ytterligare ett steg från sjukskrivningstrappan. Hon såg så glad och pigg ut, som jag inte sett henne på länge. Hon har dessutom bestämt sig för att gå vidare och kanske plugga. Kan ju vara en trolig anledning till att hon mår bättre. Kul, jag önskar dej all lycka och MOD. Håller alla tummar jag har!!
Jag gick ifrån arbetsplatsen med lätt hjärta men tyngd i bröstet (kallas ångest). Men nu är det borta. Det tog en stund att skaka det av sig, men det hjälpte blomsteraffären mig med. Jag fick nämligen ett infall och svängde in där. Gissa vad jag hittade? Jo, fröer. Nu har jag köpt de första påsarna. Snart är det vår och jag hoppas att det blir mildare ute snart, så att jag kan göra rent i växthuset.
Det blev mest grönsaker. Måste fundera lite på vilka blommor jag vill så.
Rastlös hund
Jag känner min Puma väl och ser på honom när han börjar bli rastlös. Därför åkte jag upp till klubben nu på morgonen och tränade lite.
Han är i gasen så det räcker och blir över. Det är ju jätte härligt att träna en hund som inget hellre vill än att träna med sin matte. Det blev dock många pip och gnäll men nu ligger han som en trasa på golvet och sover djupt.
Jag är så himla sugen att starta honom på ett lydnadsprov men jag vet inte om jag kommer att fixa det. Min egen klubb har satt in ett extra prov nu i februari men det har jag bestämt att INTE starta på. Men nästa kanske. Tänk ett förstapris i lydnadsklass 2 så att jag kan få flytta upp i 3:an. Drömmar antagligen men drömma ska man ju göra. Första steget får bli att komma iväg och träna med min vanliga träningsgrupp. De har inte sett till mej på över ett år men jag vet att de inte glömt mig.
Dessa tankar måste väl vara ett tecken på tillfrisknad?
Fast än så länge är det bara tankar.
När jag tränar med Puma belönar jag ofta med lek och hans älskade gula boll.
Söndagsslö
"Den otroliga vandringen" blev det. Det är många år sen jag och maken såg den med tonåringen som då, på den tiden inte var något tonåring.
Om Ni inte sett den filmen så kan jag kort berätta att den handlar om två hundar och en katt som rymmer från sin katt/hundvakt och helt enkelt går hem men blir då tvungna att korsa den vildmark som är i Kanada. Hundarna pratar och filmen är skickligt gjord även som dubbad.
Åttaåringen och jag har skrattat och gråtit om vartannat.
När man lever med och omkring hundar så som vi gör i vår familj kan man känna igen sig i allt som hundarna i filmen säger, tänker och känner. Den ena är en klok gammal herre och den andra är en ivrig och ganska klumpig valp. Som att se våra egna hundar för något år sen när Puma var yngre och Marwin skulle stå ut med honom.
Fel tonläge
Ibland är det jobbigt att leva i denna tid av teknologi, i alla fall om man har en tonåring eller som förälder, rättare sagt.
Under en veckas tid har tonåringen försökt att vända upp och ner på världen för att kunna ta sig till Karlstad. Båt, flyg, tåg? Det handlar om sportlovet och som ni säkert redan vet, ska jag till Sundsvallstrakten under den veckan. NÄSTAN i Karlstad, kan vi åka där förbi kanske??? Svar: NEJ!
Flyg? för dyrt, hon är som vanligt fattig som en lus.
Båt och tåg? Nja jo kanske.
Håll i Er nu. En tågbiljett från
Sthlm - Karlstad = 287,- (tror jag att det var)
Sundsvall - Karlstad = 99,- (via sthlm)
Hur är det möjligt. Alltså, om man åker en längre sträcka är det billigare.
Nu spelar det faktiskt ingen roll för hon ska INTE åka. Jag frågade hennes pappa (maken) "Ska hon verkligen få åka till Karlstad?" Svaret kom snabbt, "Nej".
Färdig diskuterat, bra, vi är överens.
Nu skyller tonåringen på mej, det är mitt fel att hon inte får åka, jag frågade med fel ton. Jag betonade frågan på ordet SKA.
OK, men va bra då!!
Flera husdjur
Fördelar:
Just denna modell är mycket mer lättskött än den modell som har vatten.
Fiskarna behöver ej mat eller på annat sett bli tillsedda.
Behöver aldrig bytas växter.
Finns inga glasskivor som behöver rengöras.
Nackdelar:
Det tål inte vatten.
Fisken kan endast röra sig runt på stället.
Made by Åttaåringen
1008 bitar
Igår blev det färdigt!! Pusslet som vi började på strax efter nyår. Jag och åttaåringen har legat på mage på vardagsrumsgolvet nu i flera veckor. Vi pusslad ihop ett 500 biters pussel i julhelgen. Det var ganska lätt och gick relativt fort, så åttaåringen tyckte att vi skulle påbörja ett nytt. Det gjorde vi, 1000 bitar denna gång och en massa himmel. Pussellusten har avtagit något så vi har inte lagt lika mycket energi på detta pussel som det förra. Vi viker undan mattan och lägger ut alla bitarna, sen är det bara att lägga tillbaka mattan så.......trolleri, borta! Tar ingen plats alls, men.......................akta när man damsuger, fråga mej. Har två gånger fått sprätta upp damsugarens påse, då jag glömt att det legat lösa bitar under mattan.
Men, inga bitar fattades. Åttaåringen som är en "redig unge" gick och hämtade miniräknaren och började räkna ut hur många bitar det var. När hon suttit tyst länge undrade jag vad hon gjorde? Hon plussade ihop 28+28+28+28+28+28............................hon skulle göra det 36 gånger. Hon går i andra klass och de har precis varit och nosat på multiplikation, så jag försökte att förklara hur man lättare kan räkna ut hur många bitar det var.
Då utbrister hon " nejhej, där har du fel, för det blir inte 1000, det blir ju 1008!! Sen började hon om med en suck 28+28+28+28.
