Tillbaka vid trimbordet

Jag älskar mitt jobb men i morse kändes det ändå lite vemodigt när jag skulle börja jobba. Jag kunde ju ha haft några fler semesterveckor, eller?
Regnet strilar ner mellan varven idag så jag ska ju inte klaga, egentligen. Nu återstår ett problem, vad ska vi äta ikväll?
Har Ni samma problem?

Man får passa på!

Inte ett moln, så långt ögat kan nå.



Sandaler av plast.



Få bort sanden mellan tårna.





Ljusblåa dagar, seglar förbi.



Sommaren är kort och jag räknar ner mina dagar. Tillbaka vid trimbordet på måndag igen. Suck! Men än är det inte måndag!

Avbräck

Jag som skulle ha semester. Nu sitter jag här, en söndag kväll klockan har precis passerat 22 och jag har hela skrivbordet fullt med bokföring. Hua! Normalt tycker jag det är ganska roligt med avbräck från trimbordet men avbräcket från semestern var inte lika roligt.

I morgon har jag beställt sol och varm. Jag tänker ta med mig elvaåringen och reservbarnet tillsammans med de tre bockarna bruse, till stranden. Det finns en hemlig, nej men en inte så känd strand, dit mina hundar får komma. Vi tog oss dit en blåsig dag i förra veckan och fick dela den härliga sandviken tillsammans med en barnfamilj och en tant som solade topless. Härligt, med ensamhet på stranden alltså.

Om det blir så fint väder i morgon, som jag beställt, får vi nog dela med oss av stranden till flera, men det gör jag så gärna. Men nu får jag nog se till att vända några papper i bokföringen, annars lär det inte bli någon stranddag i morgon.

Osomrigt

Borde det inte vara lag på fint väder på semestern? Den lagen har brutits idag. Kallt, regn, blåst och allmänt trist. Nästa lite höstkänsla. Hua!! Undrar vem som ska dömmas för att lagen brutits? Regeringen kanske. De brukar väl få skulden för det som ingen annan vill ta på sig?
Jag är inte så särskilt politiska så jag lämnar den här frågan och frågar mig varför jag tog upp den.

 

Idag har det som sagt varit osomrigt. Vi har bakat och bakat, jag och elvaåringen. Bullar, kakor och frukostbröd. Kors i taket, jag kan om jag vill (och har tid).


Tillbaka!

Jag har nu haft några dagars semester och det var det som krävdes för att jag skulle få ordning på min nya dator och komma tillbaka hit.

Den underbara herr M fixade och donade med den gamla hårddisken och lyckades rädda mycket, dock inte allt. Sen kan man ju tycka att det "bara" ska vara att installera om lite program för att få det hela att fungera. Men så är det inte, tro mig. Ibland har jag känt mig väldigt duktig och IT-smart för att i nästa stund fundera på varför jag över huvud taget försöker mig på att leka data-kunnig.

Nu har jag uppdaterat och köpt till nya programvaror så jag är i alla fall tillbaka i cyber.

Jag ska vara ledig denna vecka och nästa. Det går i en rasande fart och jag hoppas mina krafter ska hinna återhämta sig. Det har varit en tuff vår och försommar. Mycket, mycket att göra och tufft för mej att säga NEJ. Ni vet hur det är? Ja, förmodligen och då känns det lite jobbigare för mej att erkänna att jag måste säga nej. Annars rasar jag nog ihop igen. Det är det där med gränsen som är svårt. Vart går den, gränsen?
Jag ska inte tänka på den nu utan njuta av mig semester.


RSS 2.0