Jag erkänner

Jag tycker faktiskt att det är ganska roligt med adventskalender. Det är lite träligt att fixa paketen men så här, idag, när paketen hänger där på kalendern och tolvåringen förväntansfullt klämmer på dem, då är det roligt.

Nu köper jag mycket nyttiga saker. Saker som kanske skulle köpts in annars också mej just nu känns det roligare att få den i paket. Men där i mellan finns också en och annan godisbit, tugummi och andra fina saker som jag hoppas hon ska gilla.

Känner jag mig själv rätt, så finns där en kalender nästa år också.  Och känner jag mig änne bättre så klagar jag säkert lite innan den hänger där på väggen. Då kan Ni påminna mig om det här inlägget va?

I morgon är det första luckan som ska öppnas, eller första paketet som ska öppnas.

Ett paket om dagen

Tjugofyra små rackarns paket till adventskalendern är nog inköpta nu. Nog? Jag har inte orkat räkna men jag tror jag är i hamn. Varför håller man på med såndant här?
Gör Ni?


Helg hets

Det har varit en hektisk helg. Marknad i tolvåringens skola och traditionell skyltsöndag i Visby. Tolvåringens klass har sålt bullar och bakverk, glögg och annat pyssel och lyckats skrapa ihop en hel del till klasskassan. Samtidigt som det är otroligt roligt är det energikrävande. I alla fall för mej. Vi avslutade helgen med agilityträning (vi?) i vanlig ordning.

Jag har också lyckats hinna få fram lite stjärnor och ljusstakar och nu är det riktigt stämningsfullt i stugan. Jag har tagit kort på min fina "adventsstake installation" också men inte orkat ladda ur bilderna från kameran. Håll till godo, de kommer.


Pysslat lite

Jag har pysslat om mina orkideer lite för omväxling skull.

Jag tycker det är så tråkigt med en ful pinne som blomman ska stå emot så jag fixade lite.


Jag älskar orkidéer och har just nu fyra som blommar och två med knopp.


Det är för att jag sköter dem så dåligt som de går så bra hos mej. Orkidéer ska nämligen inte pysslas om. De ska torka och glömmas.

Julklapp inhandlad!

Idag har det varit lite mer energi hos mej. Eftermiddagen har jag betraktat som ledig. Alltså hade jag ingen hund inbokad. I stället bokar jag in mina lediga stunder. Duktiga jag!
Hm, tolvåringen hade studiedag idag, så det var anledningen till ledigheten. Men hon ville inte leka med mamma på eftermiddagen utan drog på stan med vårt reservbarn, hennes bästis. Själv passade jag på att fixa med några tråkiga ärende. Sådan som jag gärna skjuter på. Banken till exempel. GUUUU så tråkigt! Men nu är det gjort. Alltså har jag fixat så att jag och maken höjt vårt pensionssparanden. GUUUU, ännu tråkigare!

Nu lämnar vi det. Efter det tråkiga bankärendet tog jag en tur på staden. Jag håller ju fortfarande på med paket kalender. Ni vet adventskalender med presenter. Uah! Varför? Inget svar men stora påtryckningar.

Några små fina saker hittade jag och........två julklappar! Bra jobbat Pernilla! Bättre än så kan det inte bli. Det finns hopp även för mej alltså.


Den 21 november

Jag tar upp ett nytt blogginlägg och ska skriva. Om vad? Ingen aning.
Det är tråkigt grått idag och jag ska sitta vid skrivbordet några timmar innan första hunden kommer.

Strirrar ut genom fönstret för att inse att insidan är vit prickig. Borde putsa och bör putsa innan adventstakarna ska fram.
Känner mig lite som kon i "En kos dagbok" Ni vet boken som är skriven av Bebbe Wolgers.
 
"Den 10 november. Vaknade. Åt lite hö. Två strån som fanns kvar. Tittade på Majros. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Tittade på Örsvart. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Regnar ute. Blir mjölkad. Det känns ju rätt skönt. Så mockade dom. Fick mat. Åt. Blev mjölkad. Åt. Somnade."

"Den 21 november. Vaknade. Åt frukost. Skickade iväg tolvåringen till skola. Gick ut med hundarna. Gav hundarna mat. Satte mig vid skrivbordet, det stod kvar på sitt gamla ställe. Borde städas. Grått ute. Måste på toa.


Giftig flugsvamp?

De här ska hänga i den vita julgranen tillsammans med rosa och svarta kulor. Visst är de söta? 
 

Amaryllis

Tror Ni det kommer några blommor? Lökarna är sparade sedan i fjol.


Jag har i alla fall gjort så gott jag kunnat. Nu är det bara att vänta och hoppas.


För säkerhets skull har jag köpt en också. En med knoppar i.

Gryning

Det blir nog en vacker dag idag.



Umpa Umpa Fallerallera



Än står den på trappräcket men dagarna är nog räknade för Halloweenpumpan. Den brukar säcka ihop efter ett tag och vi har haft ordentliga frostnätter.


Halloween är ingen helg vi brukar "fira" men en pumpagubbe brukar vi alltid göra. Roligt och charmigt tycker jag. Brukar Ni göra en gubbe?

Snart är det jul



Julkänslan har infunnit sig vid mej också. Jag har nog hållit emot lite men nu har jag inhandlat den första jultidningen och köpt en ny dekoration till granen. Granen i år kommer att bli en nyinköpt plastgran som är vit. Det går i repris för jag och maken hade en vit gran i vår ungdom för hundra år sen. Granen ligger just nu gömd i tolvåringens garderob för den ska pappa få på söndag när det är fars dag. Tolvåringen har bestämt att den ska dekoreras i färgerna silver, svart och rosa. Trändigt värre!


Av jord är du kommen

Jag är förkyld. Orkar inte så mycket men jag har varit ute i mitt växthus och tagit in de sista tomaterna som ännu är gröna. De får mogna i en skål på köksbänken. Sen rev jag ur allt ur växhuset och sa till plantorna att de skulle återvända till jord och komma tillbaka i växhuset nästa vår som svart, mullig jord till nästa års frön.

Tanken ligger nära till hands just den här helgen när många av oss varit och tänt ett ljus på en grav eller två. Jag och tolvåringen åkte först till djurkyrkogården och gjorde fint vid Marvin. Sen åkte vi vidare till min pappa och tände ett ljus där också.
Önskar att jag hade haft tid att åka till Alva för att tända ett ljus i minneslunden hos U-B. Men jag gjorde som jag brukar, tände ett ljus i köksfönstet för henne i stället.


Gegga fest och bensinångor

Det har inte blivit ljust idag. Att ha en lampa tänd här inomhus är ett måste för att kunna se. Typiskt November. I väntan på advent är det mörkt och trist tycker jag.

I helgen är det endurofest här på ön. Gotland Grand National går av stapeln på lördag. Jag är inte längre så intresserad av motorcyklar och geggamoja men jag har varit. Det går dock inte att undgå tävlingen då vi bor längs vägen till tävlingsplatsen och har Tofta skjutfält som granne. Redan i dag kör släp med motorcyklar förbi i skyttetrafik. Alla kan ju inte åka samma båt hit så det gäller att ta den plats och dag man kan få.

En gång i tiden, för så där hundra år sen, körde jag cykel i FMCK. Totalt orädd och livsfarlig satte de mig 158cm hög på en tung och hög militär hoj. För att kunna nå ner till marken, fick jag hänga i knäcket. Stursk och storgapig var jag också och sen ville jag ju impa lite på killarna (och lyckades ibland).
Minns att jag var på akuten två gånger med muskel skador. Jag har inte lyckats bryta något i alla fall! Sen körde jag in i en bil men det var privat och la omkull ordentligt en gång. Där slutar en episod i mitt liv och vi pratar inte mer om det. 



Nej, jag tänker inte gå ner i skogen på lördag för att titta på alla som sprutat och krälar i leran. Jag hoppas på sol så att löven och jag kan ha en stund ihop i trädgården i stället. 


 
Har Ni någonsin kört motorcykel i skogen?

Vet en tolvåring vad moms är?

Tolvåringen har sålt lökar och jultidningar i höst. (Grannarna i kvarteret jublar när hon ringer på dörren, ha ha).

Nu har hon jobbat ihop en bra förtjänst och leverat sina varor. När hon sen ska göra upp med mej så att jag kan betala in hennes faktura, räknar hon pengar för fullt. Hon jämför plånbokens pengar mot inbetalningskorten. Jag ser hur hon funderar och frågar vad det är?
Då utbrister hon med en desperat blick, "alltså, det där är med moms va?"

Först skrattar jag och svarar att, "ja, det är med moms." Sen börjar jag fundera på hur mycket hon faktiskt lyssnar på mej och maken när vi pratar. Kan det vara så att vi pratar för mycket "jobb" på den fria tiden?


RSS 2.0