Pernilla och Puma

Glööööögen heter Blossa!

Gott! Mm, njuter av den första glöggen. Jätte gott. Det blev vanlig rödvinsglögg för det var det som fanns hemma. Jag brukar prova lite olika och är förtjust i vit glögg också. Däremot de spetsade varianterna, är jag inte så förtjust i.

Något adventspynt har jag inte fått fram. Orkade inte efter jag blivit klar med dagens sista kund. Men det är ju en dag i morgon också.

Nu har jag fixat lite med Hyacinterna. På marknaden i helgen kunde jag inte motstå dessa underbara små skidor och svampar. Passade perfekt i planteringen tillsammans med blommorna och lite mossa.

Advent betyder väntan, det fick jag lära mig som liten.
Här går vi verkligen i väntans tider, men kanske inte direkt på Jesusbarnet utan på barnbarnet.

Äldsta dottern har det jobbigt med sin stora mage och jag finns miltals sträcka ifrån henne med massor av vatten i mellan. Skulle vilja vara närmare så jag kunde få hjälpa henne lite.

Men nu är det som det är men jag hoppas att det inte är många dagar kvar tills lilla plutten vill komma ut och lilla H blir storasyster.

Det ser ut att bli en hopplös grå dag. Regnet strilar ner och morgonpromenaden gjorde både mig och hundarna genom våta.

Jag som hade fått lite advents stämning i kroppen känner att allt rann bort med regnvattnet.

Inte har jag hittat några nya adventstakar heller. Får väl bli som maken önskar, de gamla vanliga. Han är inte som jag, som gärna vill byta om lite då och då.

Har aldrig möblerat om så lite som efter jag träffade honom. Med tanke på att jag snart tillbringat halva livet med honom, så har det inte blivit många gånger den halvan. Den första var däremot ombytlig så att min mamma ibland höll på att gå i taket.

I våras jobbade jag hårt för att , som vanligt, inte ligga steget efter. Brukar nämligen vårstäda trädgården sist av alla. Då har gräset redan börjat växa och jobbet blir tungrott. Fröna brukar också komma ner sent i krukorna vilket innebär att blommorna inte hinner visa sin bästa sida.

Men i våras skärpte jag till mig ordentligt. Räfsan var framme redan innan all snö hunnit försvinna och tomaterna har mognat på kvist. Good!

Men nu i höst tappade jag plötsligt tempot.
Vissnande krukor står kvar ute och växthuset har inte blivit urstädat.

Nu blev det så att jag helt enkelt hoppar över det kapitlet. Åtminstone så länge. För idag tog jag tag i nästa kapitel så att jag inte kommer efter igen, menar jag.

Hyacinter är inhandlade och så fort jag hittat (kommer ihåg) lite mossa så ska jag hitta på något med lökarna.

Pepparkaksdeg är ihop rörd och idag bakade jag lite. Så, nu ligger jag inte efter så mycket längre!
Det här kapitlet är så mycket roligare än det jag hoppat över.

Jag tillbringade lördagseftermiddagen på läktaren i ett ridhus, igen.
Skällande hundar, lite " upp stissade" förare, kampleksaker och bollar. Tänk att det kan vara så roligt att se på?

Agility tävlingen som gick av stapeln var KM och Gotlands Mästare samt Distrikts mästare.
Det var trettonåringens klubb, Klinteortens hundungdom och Visby Brukshundklubb som gemensamt arrangerade sina KM, GM och DM.

Det var lite rörigt med alla tävlingar på en och samma gång men resultatet för KM och GM räknades ut av totalt fyra lopp. DM räknades på ett enskilt lopp. Ja, ungefär så, tror jag.

Jag fick med mig en glad trettonåring hem som kommit 3:a i KM och 6:a i GM. Hedrande, eftersom hon var den enda Largehunden som tävlar i lägsta klassen. De andra är alltså betydligt duktigare (egentligen). Dessutom är hon yngst.

Lilla H bestämde sig slutligen för att sluta med napp.
När min äldsta dotter, hennes mamma frågade vad de skulle göra med nappen sa lilla H att den skulle Moffa (gotländska Morfar) och Cocko ha.
Cocko är den lilla vita kaninen.

Nappen kom på posten och hänger nu i Moffas bil och lilla H har sovit utan napp hemma i Linköpingstrakten hela veckan.

Duktiga stora tjejen!

Bilden är från i somras när vi var på Kolmården tillsammans.

Två av mina favoriter. Får jag presentera Salt och Peppar.

Just i dag är de lite sura på varandra.

När jag gav mig iväg på morgonturen med hundarna så det väldigt mörkt ut. Grått, grått, grått och jag tänkte att det nog blir en sådan där dag när det inte blir riktigt ljust.
Men 45 minuter senare, när jag var på väg hem, såg jag plötsligt en stor gul lampa tändas borta över en gård.

Har i flera veckor tänkt att, med det har inte blivit av.
Men nu idag på morgonen så kom jag till skott.
Jag satte mig vid datorn och skulle kolla om det gick att uppdatera en apparat på nätet.

In på Google och ska söka men minns inte vad det heter!!
Det går inte, kommer inte fram helt enkelt.
Svär lite tyst för mig själv. Vägvisarapparat man har i bilen, ni vet?

Jag fick lägga ner, kommer inte på vad det heter?!!

Idag gick jag och trettonåringen lös i pysselhörnan.
Det var köksbordet som fick agera hörna. Jag snickrade till lite julklappsetiketter. Kreativiteten räckte inte till julkort den här gången. Sen skickar jag nästan inga julkort längre. Har blivit den där tråkiga typen som skickar jul sms. Hmm, hur blev jag sådan?

Visby kallas för rosornas stad och den gör verkligen skäl för det.
Gick en sväng på innerstadens gator idag när jag fördrev en stund i väntan på trettonåringen.
Visst blommar rosorna!

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/369451/images/2012/pic_50a7bbffe087c368c3b6d30b.jpg" class="image">

Har haft lite ledig tid idag som jag tillbringat på stan.
Hittade ingen adventsljustake även fast jag plöjade igenom de flesta butikerna. Det ska ju passa både min smak och min snålhet.
Ha!
Det blir inte lätt, frun!

De gamla vanliga åker säkert fram till advent i alla fall.

Men jag hittade några advents kalender presenter och så en julklapp. Ganska nöjd en då alltså!
Har ni börjat handla julklappar?

Har ni fått lite julfeber? Nej, kanske inte feber än, men lite julkänning kanske?

Det har jag!
Planerar lite för pyntet som ska upp så småningom och gluttar på tomtarna som finns i butikernas hyllor.

Har i min tanke kommit fram till att jag skulle vilja ha nya adventsljustakar i köket. I många år har jag haft två stycken, i och för sig, klassiska stakar i antik mässing. Nu vill jag ha nya, i silver eller borstar stål.
Hittar ingenting som faller mig i smaken.

Snälla ni, hjälp mig med tips!!

Börjar lite senare idag och passade på att ta en lång tur med killarna. Stod först i valet om jag skulle springa runt den vanliga "spring svängen" eller om jag skulle gå en längre sväng.

Ett bra tips om man vill motions gå, bli varm och få upp pulsen, är att klä sig tunt.
Låter konstigt men funkar på mej. Satte på mig den tunnare jackan och utan överdrags byxor satte jag iväg. Hade bestämt mej för att gå, men snabbt.

Sen är det bara att gå som f...n för att hålla sig varm.
Funkade den här gången också!
Svettig och med ångan uppe landade jag hemma efter lite mer än en timma.
Nu har kaffet landat i magen och jobbet väntar.

Stannade till ett par minuter och tog ett kort på dessa lysande röda blad. Sen fick hundarna posera innan vi gick vidare.

"Lusten" ligger på fel sida om göromålet.
Jag har lust att se ut genom fönstret men jag har ingen lust att putsa det.

Jag har lust att äta men ingen lust att laga mat.

Jag har lust att lägga i en tvättmaskin. Men ingen lust att hänga upp den som är färdig.

Tror jag går och drar något gammalt över mig!

Förra veckan hade vi flera fina, soliga dagar.
Härligt! Jag såg verkligen fram emot en fin helg, men....?
Gråmulet med regn hängande i trädtopparna. Både lördag och söndag var var delvis regnfria men fuktig dimma och kallt. Deprimerande och för min del blev det inget gjort utomhus.

Så blev det måndag och dags att jobba. DÅ skiner minsann solen.

För några år sen, innan det stora braket med väggen, var jag väldigt aktiv i en Brukshund klubb. Jag avgick från min post i klubben med samma buller och brak som väggen orsakade och har inte gått tillbaka efter det. Det är helt enkelt inte roligt längre.
Även om jag varit och tränat på appellplan då och då, har jag knappt gått in i klubbstugan. Inte ett möte har jag besökt och har inga planer på att göra heller.

När trettonåringen och Nike började träna, valde jag att få med dem i en annan klubb. Dels för att det tränar fler unga människor där och dels för att de satsar mycket på agility.
Jag är så glad för det! De är så trevliga och glada. Hjälpsamma och samarbetar tillsammans för det de gillar mest, hundar!
Jag är med glädje med och släpar hinder, ut och in och ut igen. Ingen ställer några krav på mej och jag får gå där som en hustomte på deras träningar och prata med alla trevliga hundmänniskor.

Jag vet inte varför jag skriver det här? Har bara lust. Just nu förgyller de mina dagar.

Finns det något banalt som förgyller era dagar så som mina?

Far åt pipsvängen, sa Ronja Rövardotter. Så får inte vi säga idag!

Det blåser snålt runt knutarna och min ny stickade tub gör sig gott kring halsen.
Trodde faktiskt inte att jag var så bra på att sticka men det gick ju över förväntan. Skäms inte ens när jag har den på mig.

Ibland blir jag så trött på mig själv.

Som idag! Skulle passa på att handla mjölk, efter jag gjort ett ärende. Fick lite mer tid över och gjorde i stället en storhandel.
Kom hem med fulla kassar men, ingen mjölk.

Träffade också en gammal bekant, fast hon är inte så gammal. Yngre än jag själv = väldigt ung.
Nåväl, babblade på om att jag nog skulle köpa några lotter, det är ju fars dag på söndag. När jag kommit ut i bilen kommer jag på att hennes pappa för en kort tid sen förolyckat sig själ, om ni förstår vad jag menar?
Lite väl onödigt att påminna henne om något så banalt som farsdags present.

Ja ja! Får väl erkänna att jag lämnade hjärnan hemma. Nu ska jag försöka sätta hjärnan på plats igen.

Titta vad jag fick i fredags!
Det måste vara lätt att vara gift med mej, så lite för att göra mej så glad.

Humpf, svarade maken och himlade med ögonen.
Funderade en stund över hur jag skulle tyda det, men bestämde mig för att det helt enkelt inte finns ord.

Lotten skrapades med yttersta finess. Men de hade gjort något fel med den. 100 000 kom bara upp två gånger. Det ska vara tre, ju. Kanske jag reklamerar den i affären nästa gång jag ska dit?

Men blomman är fin på köksbordet. Jag har bytt den mot Azalean som jag tagit död på.

Vaknade av att klockradions röst berättade att Obama vunnit det Amerikanska presidentvalet.

Inne hos trettonåringen skvalade samma radiokanal men dottern såg inte ut att ha lyft på ögonlocken.
När jag som vanligt stuckit henne i armen och tagit ett blodsocker prov, frågar jag om hon hört vem som vunnit?
Hon behöver ju sin intellektuella dos för skolan, menar jag.
En irriterad och trött tonåring svarar med värsta "vresig mot mamma rösten" JAAAA!
Vem va det då, envisas jag? Måste ju få henne att vakna!
Den där Per, svarar hon.
??????

Inser sakta att vi nog missat något i den intellekta frågan.

Jag slutar aldrig att förundras över hans stil. Min älskade gamla tokhund.

Om man stirrar tillräckligt länge på matskålarna, kanske de hoppar ner på golvet?

Ibland har hundar väldigt små hjärnor. Puma, som närmar sig elva år, borde vid det här läget ha lärt sig att detta psykande av matskålarna, inte fungerar.

Så var det då söndagskväll igen. Så här dags på helgens sista kväll brukar vi bära agilityhinder i ridhuset i Muldes. Men denna helg var det tävling mitt på dagen i stället. Skönt att få slappa framför TV:n och om en stund ska jag se Solsidan.
Tävlingen gick inte som förväntat av trettonåringen, så den pratar vi inte mer om.

Igår besöktes hunden Marvins grav. Massor av folk kom och gick på djurbegravningsplatsen. Verkligen en välbesökt plats denna Alla helgons dag. Sen åkte vi vidare för att tända ett ljus på pappas grav. Även där hade många tänt ljus men det var inte samma trafik genom grinden som hos djuren.

På kvällen ville trettonåringen åka ut till djurbegravningsplatsen igen för att försöka ta några kort. Det gjorde vi. Massor av människor kom ännu för att tända ljus hos de bortgångna fyrbenta vännerna.
Känslan att stå där i havet av ljus är obeskrivlig. Helt otrolig! Tyvärr går det inte att återspegla på kort. Men jag tog ändå en bild med mobilen.

GGN!
Världens, kanske tuffaste gyttjebrottning på motorcykel. Över tvåtusen starter och fyrtioen av dessa är kvinnor. Frågan är hur det är ställt med jämställdheten på det området?
En gång i tiden körde jag motorcykel i FMCK. Stolt som en tupp är jag för den tiden men erkänner gärna att jag lämnat den bakom mej.

För några år sen var jag stursk i truten och slog vad med maken att jag minsann skulle klara köra GGN om han fixade en viss 125:a och utrustning till mej. ( 125:a räcker så bra så!)
En dag ringde han och frågade om storlek på stövlar. Han hade hittat en kille som hade en hoj och ville göra ett byte. Jag höll andan! Hjälp, vad hade jag sagt?
Det blev inget byte. Gissa om jag håller tyst hädan efter?

Idag fick jag/vi det finaste brevet på väldigt länge. Det var tack teckningar från lilla H. Tidigare har jag skickat en mössa och vinteroverall till henne och nu kom tacket.
Längtar efter henne och hennes mamma så det gör ont. Har inte träffat dem på väldigt länge men som tur är finns telefon och Skype.
Pratar med lilla H nästan varje dag. Inte helt lätt att prata med en 2,5-åring och förstå allt hon säger. Men vad gör det?

I förrgår, eller var det igår? Dagarna går så fort så jag minns inte. Men en av dagarna, så tog jag några bilder på morgon promenaden. När jag kom hem fick jag se vad jag tagit för bild. Ibland är inte motivet det man tror.

Ser ni vad jag menar?
Jag tog kort på löv som samlats i en bäck men ser något annat när jag sen tittade på den hemma.
Ser ni?