Julklapp inhandlad!
Hm, tolvåringen hade studiedag idag, så det var anledningen till ledigheten. Men hon ville inte leka med mamma på eftermiddagen utan drog på stan med vårt reservbarn, hennes bästis. Själv passade jag på att fixa med några tråkiga ärende. Sådan som jag gärna skjuter på. Banken till exempel. GUUUU så tråkigt! Men nu är det gjort. Alltså har jag fixat så att jag och maken höjt vårt pensionssparanden. GUUUU, ännu tråkigare!
Nu lämnar vi det. Efter det tråkiga bankärendet tog jag en tur på staden. Jag håller ju fortfarande på med paket kalender. Ni vet adventskalender med presenter. Uah! Varför? Inget svar men stora påtryckningar.
Några små fina saker hittade jag och........två julklappar! Bra jobbat Pernilla! Bättre än så kan det inte bli. Det finns hopp även för mej alltså.
Den 21 november
Det är tråkigt grått idag och jag ska sitta vid skrivbordet några timmar innan första hunden kommer.
Strirrar ut genom fönstret för att inse att insidan är vit prickig. Borde putsa och bör putsa innan adventstakarna ska fram.
Känner mig lite som kon i "En kos dagbok" Ni vet boken som är skriven av Bebbe Wolgers.
"Den 10 november. Vaknade. Åt lite hö. Två strån som fanns kvar. Tittade på Majros. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Tittade på Örsvart. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Regnar ute. Blir mjölkad. Det känns ju rätt skönt. Så mockade dom. Fick mat. Åt. Blev mjölkad. Åt. Somnade."
"Den 21 november. Vaknade. Åt frukost. Skickade iväg tolvåringen till skola. Gick ut med hundarna. Gav hundarna mat. Satte mig vid skrivbordet, det stod kvar på sitt gamla ställe. Borde städas. Grått ute. Måste på toa.
Gryning
Av jord är du kommen
Tanken ligger nära till hands just den här helgen när många av oss varit och tänt ett ljus på en grav eller två. Jag och tolvåringen åkte först till djurkyrkogården och gjorde fint vid Marvin. Sen åkte vi vidare till min pappa och tände ett ljus där också.
Önskar att jag hade haft tid att åka till Alva för att tända ett ljus i minneslunden hos U-B. Men jag gjorde som jag brukar, tände ett ljus i köksfönstet för henne i stället.
Längtan efter..........
Jag längtar till sommaren
men den är långt borta.
Jag längtar efter blommor på stranden
men de har vissnat.
Jag längtar efter solen
när den lyser starkt en dag i Juli.
Jag längtar efter tjugoåringen och lilla H
och de kommer i morgon natt med båten!!
Städa ute och inne
Jag gillar att ta ståfika på trappan när jag donar i trädgården. Sen ställer jag koppen innanför dörren. Man drar in, helt enkelt.
Men nu är det städat även inne. Det som är kvar är mitt skrivbord. Fattar inte att det alltid ser ut som det gör på mina skrivbord. Men, jag har full koll på vart allt finns, säg inget annat.
Vackra Benji som är lite trött efter en prommis i höstsolen.
Depp?
Men nu är kaffet klart i köket, hör jag. Jag hade inget att skriva om men har lyckats skriva en då. Ute yr löven men här inne är faktiskt varmare en då och nu flämtar en liten låga i spisen som talar om att det faktiskt tar sig. Pappershögen får ligga kvar en stund. Tar hand om den en annan dag, tror jag. Nu ska jag njuta av en varm latte. Det är gott!
Dra i nödbromsen?
Hon är duktig och för det mesta finns allt i hennes väska redan. Men som mamma vill jag ändå att hon inte ska behöva vara så duktig bara för att jag inte orkar vara skärpt. Hm, det handlar nog om min dåliga självkänsla och samvetet. Vi släpper det.
Möte. Jag kunde inte vara tyst på föräldrar mötet och nu sitter jag i en grupp som ska dra i trådarna för klassresa. Varför i hela värden kunde jag inte vara tyst nu? Jag har varit tyst i ett par år och vips så tyckte jag att nu, nu orkar jag mer och munnen började glappa.
Nu är det svårt att dra sig ur och i morgonkväll ska vi träffas. Suck så jobbigt det känns helt plötsligt.
Men nästa vecka är det lugnare igen. Man ska inte gräva nedåt utan se framåt.
(Nu lyckades jag nog få till det, där på slutet.)
Som vanligt igen
Sista semesterdan
Jag har varit ganska bortskämd med det nu ett par veckor. Maken har tagit hand om all rastning och motion av våra fyrbenta vänner och jag har fått sova. Skönt! Men i morgon är det verklighet igen.
Inte 25-år längre
Det är roligt med besök från fastlandet och det är ännu roligare med fester. Denna helg har det gått hårt åt och det roliga, sena kvällar (tidiga morgnar) och lite alkohol (eller lite mer) gör att man känner sig lite seg på en måndag. Är inte 25 år längre säger min kropp, men det var så hjärnan ville ha det i lördagsnatt. Så jag trodde att jag var 25 och i dagarna 2 får man ta återhämtnings-straff.
Tillbaka vid trimbordet
Regnet strilar ner mellan varven idag så jag ska ju inte klaga, egentligen. Nu återstår ett problem, vad ska vi äta ikväll?
Har Ni samma problem?
Avbräck
I morgon har jag beställt sol och varm. Jag tänker ta med mig elvaåringen och reservbarnet tillsammans med de tre bockarna bruse, till stranden. Det finns en hemlig, nej men en inte så känd strand, dit mina hundar får komma. Vi tog oss dit en blåsig dag i förra veckan och fick dela den härliga sandviken tillsammans med en barnfamilj och en tant som solade topless. Härligt, med ensamhet på stranden alltså.
Om det blir så fint väder i morgon, som jag beställt, får vi nog dela med oss av stranden till flera, men det gör jag så gärna. Men nu får jag nog se till att vända några papper i bokföringen, annars lär det inte bli någon stranddag i morgon.
Osomrigt
Borde det inte vara lag på fint väder på semestern? Den lagen har brutits idag. Kallt, regn, blåst och allmänt trist. Nästa lite höstkänsla. Hua!! Undrar vem som ska dömmas för att lagen brutits? Regeringen kanske. De brukar väl få skulden för det som ingen annan vill ta på sig?
Jag är inte så särskilt politiska så jag lämnar den här frågan och frågar mig varför jag tog upp den.
Idag har det som sagt varit osomrigt. Vi har bakat och bakat, jag och elvaåringen. Bullar, kakor och frukostbröd. Kors i taket, jag kan om jag vill (och har tid).
Tillbaka!
Jag har nu haft några dagars semester och det var det som krävdes för att jag skulle få ordning på min nya dator och komma tillbaka hit.
Den underbara herr M fixade och donade med den gamla hårddisken och lyckades rädda mycket, dock inte allt. Sen kan man ju tycka att det "bara" ska vara att installera om lite program för att få det hela att fungera. Men så är det inte, tro mig. Ibland har jag känt mig väldigt duktig och IT-smart för att i nästa stund fundera på varför jag över huvud taget försöker mig på att leka data-kunnig.
Nu har jag uppdaterat och köpt till nya programvaror så jag är i alla fall tillbaka i cyber.
Jag ska vara ledig denna vecka och nästa. Det går i en rasande fart och jag hoppas mina krafter ska hinna återhämta sig. Det har varit en tuff vår och försommar. Mycket, mycket att göra och tufft för mej att säga NEJ. Ni vet hur det är? Ja, förmodligen och då känns det lite jobbigare för mej att erkänna att jag måste säga nej. Annars rasar jag nog ihop igen. Det är det där med gränsen som är svårt. Vart går den, gränsen?
Jag ska inte tänka på den nu utan njuta av mig semester.
Datadoktorn
Nu har datadoktorna varit här. Min kära burk fick en upprensning i kanalerna men prognosen lyder tyvärr inte så bra. "Den klarar sig nog ett tag, nu". En snabb hälsoinjektion för datorer i väntan på döden. Suck! Eller i väntan på en ungdomligare burk.
Jag tycker inte min burk är så gammal men i datavärlden är den visst uråldring. Sådant är livet för en burk. Enligt datadoktorn går den på övertid och det är bra gjort, sa han. Jag trodde den var fem år och det är alltså mycket över tiden. När jag kontrollerade ordentligt visade det sig att den faktiskt är sex år! Alltså bör jag hurra för åldringen.
Min pensionär får nu se sitt aktiva liv bli bortbytt mot ett nytt. Men i väntan på ungdomens intåg får den se till att häng i ett litet tag till, där med basta!
Ting som SKA fungera
När bilen går sönder lämnar jag snällt över till maken. Han muttrar, svär och i värsta fall hamnar bilen på verkstad om han själv inte orkar eller kan fixa felet. Behändigt!
Men med datorn är det värre. Maken struntar fullkomligt i om den fungerar eller inte. Det är knappt han kan sätta på en dator och än mindre kan han stänga av den. Han trycker nämligen på knappen där man sätter på datorn och dräper på det sättet ner maskinen. Skulle jag fälla en kommentar så får jag svaret att den "stänger ju ner sig?!" Ja, det är sant men kanske inte på bästa sättet.
Nu är det i alla fall så att min kompis, datorn har blivit lite krasslig. Han har drabbats av en "oändlig loop" och mår inte så bra i grafikkortet. Hm, vad göra? Jag har provat med än det ena och än det andra men inget har tyckts hjälpa, tills i går kväll.
Jag laddade hem ett detektiv program som meddelade mig att grafikkortet har 28 fel. KUL!!
Jag orkade inte försöka mig på att laga de 28 felen utan återvände till Windows sida för att leta efter andra drivrutiner att ladda hem. Jag hittade någon uppdatering som jag tycktes behöva, men tydligen inte var nödvändig, eller något???
Det är så det är, kan inte men försöker en då.
MEN, idag startade burken och här sitter jag och skriver. Tur jag inte försöker laga bilen på samma sätt. Testa lite här och lite där. Eller det är kanske det jag ska göra? Fyller på lite olja här och lite luft där. Skulle inte tro det, skulle i alla fall inte våga köra bilen sen. Nu är frågan hur länge datorn vill vara med? Får nog göra som maken, ta den till verkstad.
Hundfritt? Nähe inte en chans!
Mina fredagar brukar sluta med ett halvt urdrucket vinglas på soffbordet och en sovande Pernilla i soffan klockan 21, ungefär. Något att se fram emot? Kanske skulle jag hoppa över det där rödvinet till maten?
Den här helgen är en "hundfri" helg. Ha ha, eller hur? Med tre hundar i flocken är man inte hundfri men det finns inga hundaktiviteter på dagordningen. Skönt! Det har varit lite för mycket av den varar ett tag nu och jag ser fram emot att någon annan i familjen tar hand om promenaderna så att jag kan få sticka huvudet i växhuset. Mys! Det behöver rengöras och bytas jord. Sen hade jag tänkt att några tomatplantor ska få flytta in. Plantorna står och väntar i uterummet tillsammans med årets nykomling. En Nätmelons planta som jag inköpt. Kul att prova på något nytt. Någon som odlat melon och kan ge mig råd?
Tänja sakta och försiktigt
Jag jobbar mycket nu, nästa som en vanlig en! Jag har bokningar i trimmet så det räcker och blir över och jag skulle, om jag ville och orkade, jobba mycket mer. Men jag är en klok Pernilla och tar inte på mig mer än jag orkar (tror jag).
Det är nu tre och ett halvt år sen jag brakade ihop. Tänk vilken otrolig tid det kan ta att komma tillbaka. Eller så kommer man aldrig tillbaka. Jag kanske har nått min totala kapacitet?
Jag är i alla fall otroligt stolt över mig själv att jag nu orkar så mycket som jag gör. Vad blir då drabbat? Det är vänner och städning som blir drabbade. Jag orkar inte mer än att koncentrera mig på att jobba mig upp. Det blev en konstig mening men jag tror att Ni förstår. Kraften går åt till att tänja, försiktigt och sakta på gränsen. Att sen vara social är jobbigt. Mina vänner vet och förstår. Värre är det med dammrottorna. De förstår inte och dansar så ivrigt över golvet.
Lite mycket
Så sant, så sant. Mycket ska göras och hinnas med även i Maj men Maj har ju inte börjat ännu! Om April är så som den är just nu för mej, hur blir då Maj?
Som sagt, det är inte FÖR mycket men jag balanserar ibland ostadigt på en smal spång. Gäller att inte trampa över på fel sida. Jag jobbar ganska mycket och är väldigt stolt över det. Jag bokar inte på mig mer än vad jag klarar men orkar inte heller med mycket mer än just jobb och familj. Jag är klok som en gammal uggla och låter folk förstå att jag helt enkelt inte kan trolla fram någon trim tid för deras hundar fören många veckor framåt. Så är det, är det fullt så är det!
Det tuffast är dock att säga NEJ!