Vit julgran
Sitter nu med mitt tredje julmagasin och läser om pyssel och knåp om trender och julmode. Julmode? Vad är det? Rött är rött, gran är gran. Nja riktigt så enkelt är det inte. Läser vidare om "trendiga nya vita plastgranar". Hm, va då nya? Jag och maken införskaffade en vit plastgran redan i slutet på 80-talet. Det var inte helt lätt att få tag i en och ännu värre var det att få tag på en vit ljusslinga. Eller om jag ska bekänna så gick det inte att få tag på vita ljusslingor på den tiden så vi tog en grön och spraymålande den vit. Sedan köpte vi mörkt rosa stora glaskulor och rosa glitter. Mmmmm jätte fint. Det gick ryckte i släkten om de båda nyförälskade tu som nyss flyttat ihop och inhandlat en alldeles specifik gran. Har aldrig haft så mycket besök under en jul som den. Resten av släkten kom året därpå och "kollade på granen".
Granen finns än idag men är något gulnad nu. Hade faktiskt fram den för något år sen. Då fick den stå i uterummet med en "vandrande och blinkande slinga".
Granen finns än idag men är något gulnad nu. Hade faktiskt fram den för något år sen. Då fick den stå i uterummet med en "vandrande och blinkande slinga".
Morgonkaffe
Igår fick vi den stora äran att träffa J. Mycket trevligt sammanträffande även om vi fått många förmaningar, jag och maken, att vi inte på något vis fick säga något dumt. Alltså var det bäst att hålla tyst, så jag pratade inte många ord med honom.
Den stackarn fick sitt morgonkaffe serverat av dottern i morse och hon lyckades brygga kaffe så att filtret i bryggaren hade vikt sig. Fick i efterhand se att hela kannan var full att sump och själva kaffet bara var något färgat blask. Undrar om dottern har sådan dragningskraft så att han kommer igen eller om kaffet skrämde honom?
Den stackarn fick sitt morgonkaffe serverat av dottern i morse och hon lyckades brygga kaffe så att filtret i bryggaren hade vikt sig. Fick i efterhand se att hela kannan var full att sump och själva kaffet bara var något färgat blask. Undrar om dottern har sådan dragningskraft så att han kommer igen eller om kaffet skrämde honom?
Borde vara böter på......
I helgen som varit sågs adventsstjärnor och ljusstakar i jätte många fönster. Vi såg till och med en julgran på en inglasad veranda. Den var klädd med ljus och allt! För mej är det ett alvarligt brott att sätta upp adventsljusstaken innan första advent. Möjligtvis att jag kan smygstarta kvällen före om man städat och pyntat men inte EN VECKA i förväg. Borde vara erlagt med böter, tycker jag, hu!
Ingen tävling
Jag anmälde mig aldrig till lydnadsprovet den 9/12. Jag bangar ur en gång till och skjuter upp det till i vår.
Övningskörning
Att vara handledare, att sitta bredvid alltså, åt någon som övningskör är idag en hel vetenskap. Man ska gå kurs och skriva på en massa papper. Alltsammans kostar så klart pengar men sen kan man sätta sin 16-åring vid ratten och åka med. På kursen för "blivande handledare" fick vi med oss en massa information och handledarbok i bagaget. Kursledaren sa också en massa kloka saker och däribland en speciell sak som fastnade i mitt minne. Han sa, "ungdomarna kör inte som Ni säger, de kör som Ni gör". Jo, det är helt sant, så är det. Alltså måste jag börja köra så som jag vill att tonåringen ska köra. Med rätt hastighet in i en rondell = snigelfart. HÅLLA hastigheten ÖVERALLT!! Men det är lugnt, jag kör oftast lagligt men man får sig en tankeställare, faktiskt.
I kväll ville tonåringen att bilen skulle rulla ut till Roma. Där bor J. Pratas mycket om J just nu. "J sa att........", "J vill också........", " vet du mamma, va J gör...............", " mamma, J:s mamman hon............", " hemma hos J, där..............", "ÅHHH, sms av J".
Hur som, jag erbjöd mig att köra och när vi står i hallen och klär på oss frågar plötsligt 8-åringen, "Ska hon köra?" utan att vänta på svar säger hon " då stannar jag hemma".
Jag tycker att tonåringen sköter sig bra vid ratten men då ringer kursledarens ord i mitt huvud, "de kör som Ni kör". Undrar om det hänger ihop på något sett?
Husses utlåtande
Det är lustigt så flocken ändras när en medlem försvinner. Puma står orörlig och väntar vid dörren ut till garaget. Han har hört att husse kommit hem och väntar på att dörren ska öppnas.
Det skulle aldrig hänt förut. Då ignorerade han husse fullständigt tills Marwin hälsat färdigt på "sin" husse genom att bära kepsen och pratat sitt knorrande hälsningsljud i nästan fem minuter. Sen kunde Puma tänka sig att vifta lite på svansen han också.
Men nu är det annorlunda. De sover ihop på söndagarna (en ful vana min make har att sova middag då) och det händer faktiskt att Puma till och med går med upp och vilar lite ÄVEN fast matte är hemma. Skulle ALDRIG hänt förut.
Sen har vi husses förändring. När de hälsat färdigt sin ritual ställer sig min kära make bredbent på golvet, lägger huvudet på sned och tittar på hunden och säger........."Maskulin hanhund. Något svagt öra, svaghet i hasen".
Ja, ja, jag tror att maken blivit påverkad av en del utställningsbedömningar men det är också en kärleksförklaring till Puma. Det var ju trots allt Marwin som var makens stora hundkärlek. Men något håller på att hända och det är med glädje, som jag ser mina två mest älskade män närma sig varandra.
Smittsamt
Det är inte mycket som ska till för att jag ska rasa, det fick jag erfara idag.
Fick reda på att jag pratar för mycket om mitt eget "tillstånd" med mina arbetskamrater. Det kan tydligen smitta av sig och det kan störa, fick jag veta. Har nu ältat detta hela dagen och är helt slut. Gråfärdig faktiskt. Jag är arg, sårad och skulle vilja skratta åt det, samtidigt som jag faktiskt kan förstå. För tänk om fler mår dåligt och känner efter.......?
Nu mår jag piss, så att vara tyst i morgon på jobbet, blir inte så svårt. Sen får jag väll ta med silvertejp att sätta på munnen och en lapp på ryggen "fråga inte hur jag mår, för jag får inte svara".
Fick reda på att jag pratar för mycket om mitt eget "tillstånd" med mina arbetskamrater. Det kan tydligen smitta av sig och det kan störa, fick jag veta. Har nu ältat detta hela dagen och är helt slut. Gråfärdig faktiskt. Jag är arg, sårad och skulle vilja skratta åt det, samtidigt som jag faktiskt kan förstå. För tänk om fler mår dåligt och känner efter.......?
Nu mår jag piss, så att vara tyst i morgon på jobbet, blir inte så svårt. Sen får jag väll ta med silvertejp att sätta på munnen och en lapp på ryggen "fråga inte hur jag mår, för jag får inte svara".
Fullfart
Vi tog en tur på standen
Havet ger energi. Att jobba två futtiga timmar om dagen gör att jag behöver samla energi. Fattar inte vad som händer med kroppen när man tar slut på det här viset
Adventskalender
Det finns mammor som gör egna adventskalendrar åt sina barn. Sådana med små paket, ett för varje dag. De kan innehålla en penna eller sudgummi eller kanske en godisbit. Det finns mammor som gör sådana även fast de har fler barn. Det finns mammor som gör sådana även fast ett barn börjar bli lite större, det blir då lite svårare med att hitta på vad paketen ska innehålla. Suddgummi uppskattas inte så mycket när man närmar sig sjutton år som när man är åtta år. Nu har jag fått ihop 20 paket till åttaåringen och 15 till tonåringen.
Är jag inte riktigt klok? Nej förmodligen inte men jag hoppade faktiskt över ett år när tonåringen var fjorton. Hon surade i fyra veckor så jag tar inte risken en gång till. I fjol när hon till sin glada överraskning såg att det hängde en kalender på väggen den 1/12, lyste ögonen så hjärteglatt. Så vill jag ha det i år också.
Bara nio paket kvar alltså plus fyra till den lilla.
Är jag inte riktigt klok? Nej förmodligen inte men jag hoppade faktiskt över ett år när tonåringen var fjorton. Hon surade i fyra veckor så jag tar inte risken en gång till. I fjol när hon till sin glada överraskning såg att det hängde en kalender på väggen den 1/12, lyste ögonen så hjärteglatt. Så vill jag ha det i år också.
Bara nio paket kvar alltså plus fyra till den lilla.
Nästa, var god dröj
Det är inte så att jag hoppas och väntar på att tonåringen ska skaffa fast sällskap (kändes gammalmodigt att skriva "fast sällskap"), nej absolut inte. Hon ska ha kul och vara fri så länge hon kan. Det är bara det att det inte är en lugn stund då hon inte har någon pojkvän. Killnamnen yrar kring öronen på mej och jag har ingen chans att fatta vem som är vem och om det är någon hon för tillfället försöker ragga på, eller om det är killen som raggar på henne.
Nu kommer hon hem, efter en hel helg med Unge herr E och vad får jag höra? Jo, "vet du mamma, jag fick ett jätte sött sms av J och vet du, han har bytt till Comviq för att vi ska kunna ringa till varandra gratis". Va, vart tog Unge herr E vägen? " Jo, vet du mamma, vi har pratat i helgen och vi är bara kompisar och så får det bli".
Ja, men det är jätte bra! Kompisar, bra, det lugnar en mamma, men det är bara det att nu pratas det om J hela tiden. " Vi ska gå på stan i morgon" säger hon medan hon dansar iväg på fjäderlätta fötter. Suck! Unge herr E sitter säkert i sin inackorderingslägenhet och gråter bittra tårar för att han satsat all tid på min hårdnackade dotter. Nu är det dags för nästa. Då ska ni veta att J är inte den enda. De står tydligen på rad och väntar på sin tur. Påminner mig lite om en saga om en prinsessa som skulle godkänna en prins men ingen dög åt henne......eller hur det va.
Nu kommer hon hem, efter en hel helg med Unge herr E och vad får jag höra? Jo, "vet du mamma, jag fick ett jätte sött sms av J och vet du, han har bytt till Comviq för att vi ska kunna ringa till varandra gratis". Va, vart tog Unge herr E vägen? " Jo, vet du mamma, vi har pratat i helgen och vi är bara kompisar och så får det bli".
Ja, men det är jätte bra! Kompisar, bra, det lugnar en mamma, men det är bara det att nu pratas det om J hela tiden. " Vi ska gå på stan i morgon" säger hon medan hon dansar iväg på fjäderlätta fötter. Suck! Unge herr E sitter säkert i sin inackorderingslägenhet och gråter bittra tårar för att han satsat all tid på min hårdnackade dotter. Nu är det dags för nästa. Då ska ni veta att J är inte den enda. De står tydligen på rad och väntar på sin tur. Påminner mig lite om en saga om en prinsessa som skulle godkänna en prins men ingen dög åt henne......eller hur det va.
Boxer åt helv..........
Jag ser sällan på TV men fredagar är en given kväll framför rutan, TV4 med Idol är det på menyn. Men igår, av någon orsak ,sitter jag och maken kvar vid middagsbordet och smuttar på vinskvätten som är kvar efter middagen. Oj, utbrister jag, när jag ser att klockan har passerat "Idol starten". Jag rusar in i vardagsrummen och sätter på husets digitalbox. Men vad händer? En röd ruta pryder TV-skärmen som talar om att det tyvärr inte går att se och det utan att det snöar eller regnar. Detta händer allt för ofta, ska ni veta och TV3 kan vi inte se över huvudtaget. Om det skulle falla någon snöflinga är det helt uteslutet att så någon kanal men vid regn kan vi ibland ha tur att se SVT. Visst, skit bra med digital TV. Förut kunde vi åtminstone se TV. Det var bättre förr!!
En mammas analys
Tonåringen håller på att bli kär, tror jag. Måååånga killar existerar i hennes bekantskapskrets men det är inte ofta som det blir något annat än just kompis av bekantskaperna. Hon är livrädd för att bli sårad(tror jag) och efter sommarens romantiska dagar som slutade med att objektet i fråga flyttade till fastlandet, tar hon det väldigt lugnt. Killarna raggar och flörtar men hon bara njuter av att stå i centrum och ingen lyckas komma innanför fasaden.
Likadant är det med Unge Herr E. Har inte träffat honom, men det pratas mer om honom än om någon annan. Herr E är uppenbarligen intresserad men tonåringen "vet inte vad hon vill". Han har väntat tåligt och under tiden har de umgåtts myyyycket. Nu verkar det som om husets tonåring har bestämt sig, eller möjligen släppt efter lite och låtit känslorna tala. Hon har en sån där stjärna i blicken när hon pratar om Herr E, nämligen. De har planerat att de ska träffas och "umgås" hela helgen i Herr E:s inackorderingslägenhet. Den delar han med två andra men då de är hemma hos föräldrarna ska E och tonåringen ha en "mys helg". Undrar vart det kommer att sluta? Skulle inte förvåna mej om tonåringen kommer hem efter helgen och svarar på min fråga " Nej, nej, vi är bara kompisar".
Gud hjälpe mej och någon knystar ett ord till henne om att jag skrivit dettta!!!!!
100år av älskade sagor
Astrid skulle idag ha fyllt 100 år. Det är nog inte många som missat det. I åttaåringens skola får man idag klä ut sig till en av Astrids sagofigurer. Det finns många att välja bland, men de som jag först kommer att tänka på är Pippi, Emil och Madicken, i första hand. Åttaåringen är inte mycket för att klä ut sig och tycker oftast inte att det är så kul att gå på maskerad. Just därför blir jag ganska förvånad när hon kommer hem och berättar att hon ska klä ut sig till Madicken. Vi störtar med huvudet före i garderoben för att leta efter kläder som ska passa. Vi inser snopna att Madickenklänningar inte ingår i vår kreation. Bland åttaåringens kläder finner man mest rosa, lila och glittriga kläder av 2000-tals typ.
Vi rotar bland utklädningskläderna i stället och hittar prinsesstiaror och en rosa boa. Nja, inte så det passar på Junibacken. Vi hittar en Pippiperuk men åttaåringen bara skakar på huvudet.
Men sen kommer vi ner till påskkärringskläderna! Kajsa Kavat, utbrister åttaåringen. Yes, fixat och klar. En moderna botanik kjol i brunt och orange, grönt förkläde med fickor fram, duk på huvudet och sjal kring axlarna. Klart! Lite röda kinder och flätor med rött sidenband och allt är klart. Jag föreslår att vi ska köpa polkagrisar att ha i fickan men åttaåringen tittar på mig med polisblicken och säger att man inte får ha godis i skolan. Så sant, så fickorna får vara tomma.
Vi rotar bland utklädningskläderna i stället och hittar prinsesstiaror och en rosa boa. Nja, inte så det passar på Junibacken. Vi hittar en Pippiperuk men åttaåringen bara skakar på huvudet.
Men sen kommer vi ner till påskkärringskläderna! Kajsa Kavat, utbrister åttaåringen. Yes, fixat och klar. En moderna botanik kjol i brunt och orange, grönt förkläde med fickor fram, duk på huvudet och sjal kring axlarna. Klart! Lite röda kinder och flätor med rött sidenband och allt är klart. Jag föreslår att vi ska köpa polkagrisar att ha i fickan men åttaåringen tittar på mig med polisblicken och säger att man inte får ha godis i skolan. Så sant, så fickorna får vara tomma.
Det blir bättre och bättre under dagen!
Dagen börjar i samma anda som helgen......som idiot. Brusar upp för någon skit sak som stackars åttaåringen får lida för. Jag försöker verkligen förklara och förklara för det stackars barnet men jag vet inte om hon någonsin kan förstå. Har så dåligt samvete när jag lämnat henne i skolan och i backspegeln ser jag hur hon men väska över axeln och gympapåse i handen släpar sig mot ingången med hängande huvud.
Gråter en skvätt på jobbet och sen kommer huvudvärken. Jag tror att mina arbetskamrater vet och förstår. Jag får ofta en klapp på axeln och det värmer mycket. Idag sa C till mej, att hon tyckte jag var duktig som tog mig till jobbet varje dag. De orden sa mig, att de förstår hur jobbigt jag har det.
Det skulle vara något möte men jag gick därifrån innan det börjat. Jätte mycket folk var det och allt bara börjar gå runt i huvudet på mig. Jag utsätter mig inte för det, utan lämnar det hela. Jag skulle ändå inte fatta vad de sa, även om jag stannat.
Väl hemma svirrar jag om till "skitkläder" och slipar lite på den nyspacklade väggen i det blivande trimmet. Det är terapi! Radion skvalar och mina tankar vandrar. Efter en timma är jag smutsig och nöjd, äter mat och sen är det Pumas tur. Men leverpastejtuben i fickan och klickern i den andra, åker jag upp till klubben. Det är tomt och lugn där på dagarna och vi tränar en halvtimma ostörda och det går BRA. Hem igen och .........nu kommer det!!!! Jag planerar att vila en timma. Ställer larm på mobilen och somnar i sängen som en stock.
Nu är jag en ny människa och ska hämta min åttaåring på fritids. Har bestämt mig att jag måste disciplinera mig och planera min vila varje dag.
Gråter en skvätt på jobbet och sen kommer huvudvärken. Jag tror att mina arbetskamrater vet och förstår. Jag får ofta en klapp på axeln och det värmer mycket. Idag sa C till mej, att hon tyckte jag var duktig som tog mig till jobbet varje dag. De orden sa mig, att de förstår hur jobbigt jag har det.
Det skulle vara något möte men jag gick därifrån innan det börjat. Jätte mycket folk var det och allt bara börjar gå runt i huvudet på mig. Jag utsätter mig inte för det, utan lämnar det hela. Jag skulle ändå inte fatta vad de sa, även om jag stannat.
Väl hemma svirrar jag om till "skitkläder" och slipar lite på den nyspacklade väggen i det blivande trimmet. Det är terapi! Radion skvalar och mina tankar vandrar. Efter en timma är jag smutsig och nöjd, äter mat och sen är det Pumas tur. Men leverpastejtuben i fickan och klickern i den andra, åker jag upp till klubben. Det är tomt och lugn där på dagarna och vi tränar en halvtimma ostörda och det går BRA. Hem igen och .........nu kommer det!!!! Jag planerar att vila en timma. Ställer larm på mobilen och somnar i sängen som en stock.
Nu är jag en ny människa och ska hämta min åttaåring på fritids. Har bestämt mig att jag måste disciplinera mig och planera min vila varje dag.
Idiot helg
Den här helgen har inte varit någon bra helg. Jag har blivit IDIOT tre gånger. När jag blir Idiot har min ork tagit slut utan att jag själv märkt det. Jag tänder, och då menar jag TÄNDER, på alla, verkligen ALLA cylindrar på en gång. Den stackarn som är drabbad har det inte lätt.
Jag kan bli urförbannad över att någon satt sig för nära mig i soffan, bara för att jag är så utmattad och inte orkar ha någon så nära mig.
Jag kan få hjärnsläpp av att någon inte satt in sin tallrik i diskmaskinen eller lämnat ett tomt mjölkpaket på bänken (precis som om vi brukar ha det så väl städat och snyggt).
Små skitsaker som är just skitsaker och inte värda att ens bry sig om. När jag fått utbrotten säckar jag oftast ihop i en fruktansvärd huvudvärk, sover någon timma eller gråter. Den här helgen har jag sovit efter mina idiotier.
Sen är allt bra och jag är glad men fryser som om jag skulle ha is i musklerna.
Imorgon är det jobb mellan 8-10 sen har jag lovat mig själv att bara vara hemma och inte prata med en enda människa. Det är nämligen det som är mest tröttsamt har jag märkt. När jag har många människor omkring mig samtidigt alltså. Ganska frustrerande, jag som älskar att prata med folk och umgås.
Jag kan bli urförbannad över att någon satt sig för nära mig i soffan, bara för att jag är så utmattad och inte orkar ha någon så nära mig.
Jag kan få hjärnsläpp av att någon inte satt in sin tallrik i diskmaskinen eller lämnat ett tomt mjölkpaket på bänken (precis som om vi brukar ha det så väl städat och snyggt).
Små skitsaker som är just skitsaker och inte värda att ens bry sig om. När jag fått utbrotten säckar jag oftast ihop i en fruktansvärd huvudvärk, sover någon timma eller gråter. Den här helgen har jag sovit efter mina idiotier.
Sen är allt bra och jag är glad men fryser som om jag skulle ha is i musklerna.
Imorgon är det jobb mellan 8-10 sen har jag lovat mig själv att bara vara hemma och inte prata med en enda människa. Det är nämligen det som är mest tröttsamt har jag märkt. När jag har många människor omkring mig samtidigt alltså. Ganska frustrerande, jag som älskar att prata med folk och umgås.
Nästan gratis!
Jag hade inte tänkt att jag skulle göra det i år. Jag hade verkligen bestämt att det fick vara bra med dem som jag/vi redan har. Men så gick jag in på billiga Rusta. Strosade runt lite bland hyllorna. Balsam, schampo och ytterligare ett rött blockljus hamnade i korgen. Så stod jag där. Tänkte att, nej, det finns inget nytt, för de har ju samma saker varje år, eller hur? Men mina fötter steg i alla fall in bland julgranshyllorna. Tittade på tomtarna som är SÅ söta och log för mig själv. Tänkte att det är tur att jag är ensam. Både tonåringen och åttaåringen blir helt galna när jag "bara ska titta lite på julsakerna". Maken följer inte med mig på Rusta över huvudtaget. Nu tror alla att jag kommit hem med en tomte, men NEJ, där har ni fel. Ingen tomte, jag gick förbi allihop. Rundade hyllan och kom till julgranskulorna. Åh, dessa underbara kulor som glittrar och är så vackra. Jag höll i ett par lila glaskulor som var helt bedårande men så fick jag se dessa. Genomskinligt glas som är öppet på ena hållet och där inne finns en liten fin gran. De såldes två och två och i den andra kulan fanns en snögubbe. Vem kan motstå? I hyllan under fanns liknande, men med en färg glad gran och i den andra en tomte.
Det jobbiga kommer när jag måste bekänna för Maken att jag köpt fyra nya julkulor. Han tittar ointresserat på mina fina fynd och säger " jaha, och vad kostar dem då?"
Jag skyndar mig att svara " Rusta, nästan gratis".
Det jobbiga kommer när jag måste bekänna för Maken att jag köpt fyra nya julkulor. Han tittar ointresserat på mina fina fynd och säger " jaha, och vad kostar dem då?"
Jag skyndar mig att svara " Rusta, nästan gratis".
Sex veckor och tre dagar till Julafton
Jag har ju ett speciellt förhållande till julen. I år har jag bara hunnit köpa de två enda intresanta jultidningarna som hunnit komma ut i tidningsställen. Jag sitter och frossar i de glatta sidorna. Tips, pyssel och julgranskulor. Mys, mys. Kunde inte låta bli att göra ett lustigt litet test i ena av tidningarna. Är du en "pyntoman"? Mest för att bevisa för resten av familjen att jag inte är onormal svarade jag på fråga efter fråga.
Jag börjar inte pynta i augusti? (Lätt att svara på) NEJ naturligtvis inte.
Pyntar du alla husets rum? Absolut inte, svar jag. Men då kommer tonåringen och lägger sig i. Jag hävdar bestämt att det aldrig funnits pynt i tvättstugan. Jag ger mig inte!
Hur många tomtar har du? Nu börjar det bli svår. Jag vet att det finns gäster som räknat men jag vet inte hur många det blev. Varför är det så viktigt?
Ryms dina julsaker i en kartong? Va, hur menar de nu? Pyntet till granen eller bara det som ska fram till advent? De kan inte mena alltihop väl?
Det slutar med att tonåringen säger, ha ha, där ser du! Jag svarar med högrest huvud att jag i alla fall inte köpt någon ny tomte i år, ännu.
Jag börjar inte pynta i augusti? (Lätt att svara på) NEJ naturligtvis inte.
Pyntar du alla husets rum? Absolut inte, svar jag. Men då kommer tonåringen och lägger sig i. Jag hävdar bestämt att det aldrig funnits pynt i tvättstugan. Jag ger mig inte!
Hur många tomtar har du? Nu börjar det bli svår. Jag vet att det finns gäster som räknat men jag vet inte hur många det blev. Varför är det så viktigt?
Ryms dina julsaker i en kartong? Va, hur menar de nu? Pyntet till granen eller bara det som ska fram till advent? De kan inte mena alltihop väl?
Det slutar med att tonåringen säger, ha ha, där ser du! Jag svarar med högrest huvud att jag i alla fall inte köpt någon ny tomte i år, ännu.
Lättnandets dag
Nu har även försäkringskassan godkänt min sjukskrivning. Att inte bli trodd och lägga sin lilla energi på att bråka med försäkringskassan, var inte det sätt jag hade tänkt försöka bli frisk på. Nu har jag inte bråkat med FK, för jag har inte orkat det, men energin har det tagit från mej i alla fall. Man går ju och oroar sig och funderar på hur man ska klara sig ekonomiskt om man ingen ersättning skull få. Men, som sagt, nu är det klart. Vilken lättnad det var!
Den snälla handläggaren från FK ringde och ville berätta för mej på en gång. Han var ledsen för min skull och sa att jag nu kunde koncentrera mig på att bli frisk och lägga oron om ersättningen bakom mej. Det är ju så sant men när vi lagt på luren brast alla mina barriärer. Jag gråt och gråt. Tonåringen kom ner från övervåningen och såg förfärad ut. När jag förklarade mellan mina hysteriska hickningar, att jag får pengar, undrade hon varför jag grät? Ja, det kan man undra? Lättnad ,tror jag. Sen kom frossan och huvudvärken. Gud, så konstigt kroppen reagerar. Är just nu totalt utmattad och tänker krypa ner mellan lakanen.
Den snälla handläggaren från FK ringde och ville berätta för mej på en gång. Han var ledsen för min skull och sa att jag nu kunde koncentrera mig på att bli frisk och lägga oron om ersättningen bakom mej. Det är ju så sant men när vi lagt på luren brast alla mina barriärer. Jag gråt och gråt. Tonåringen kom ner från övervåningen och såg förfärad ut. När jag förklarade mellan mina hysteriska hickningar, att jag får pengar, undrade hon varför jag grät? Ja, det kan man undra? Lättnad ,tror jag. Sen kom frossan och huvudvärken. Gud, så konstigt kroppen reagerar. Är just nu totalt utmattad och tänker krypa ner mellan lakanen.
Jag har blivit en bloggare jag också!
Tro det eller ej, jag har efter lite påtryckningar från vänner bestämt mig för att starta en blogg jag också. Alla gör ju det, så det är väl klart att du också ska, sa en kompis till mej. Jo, jag har faktiskt funderat på det, jag erkänner det. När jag fixat till hemsidan, kommer jag också att ta bort min dagbok därifrån och ersätta den med bloggen. Att fixa hemsidan är ett bekymmer i sig. Sidan handlar ju om två hundar och nu finns bara en kvar. Jag få ta det efter hand. Det gör ju så ont och att strö salt i såren genom att ändra texter och redigera, just nu är jobbigt. Allt har sin tid, nu är nya tiden för mitt bloggande.
Välkomna!
Välkomna!
