Varm sol och blöta barn
Att sitta inomhus när solen skiner är inte min grej. När jobbet är utfört så försöker jag att få så mycket frisk luft och sol på mig som det bara går. Därför har det inte blivit många uppdateringar här i bloggen. Är jag ensam om det? Förmodligen inte.
I poolen lyckades temperaturen nå över 20 grader och vips så låg det barn i blöt. Vad kan glädja en mer är så?
För kallt för att vara trendig
Oops, he did it again!
Hemse Hunddag är en härlig hunddag i "grannklubben". Inofficiell hundutställning öppen för alla raser, uppvisningar i rallylydnad och agility. Roliga tävlingar och en härlig stämning. Jag och tolvåringen var på plats och vi fick snabbt sällskap av "Kennelpappan" och vännen S.
Benji var nära att göra en repris av lördagens framgångar i utställningsringen. Guuud så spännande!!
När han blivit bäst i rasen fick tolvåringen ta över. Foten sa mig att det fick vara nog nu!
Tolvåringen är en mycket duktig handler och tog Benji till BIS-final genom att vinna grupp 8-finalen. HURRA!!
Väl i stora ringen hade domare Ann Gistedt svårt att sålla men slutligen hade hon bestämt sig och Benji slutade som BIS-2. Dubbel wow!!
Etta blev Schäfern, två en ursnygg Engels Springer Spaniel, trea en whippet och fyra en mycket trevlig släthårig normalstor tax. Taxens matte vill jag också tacka för fotot.
Nu är det slut med utställningar för ett tag. Tolvåringen har tävlingar i agility framför sig som får bli nästa stolpe i kalendern.
Och vinnare är............
Plötsligt händer det och då är det svårt att förstå. Svårt att få polletten att ramla ner, helt enkelt. För mej har det nu gått några dagar men jag tror inte att polletten ramlat ännu.
Vad handlar då detta om? Självklart om hundar, vad trodde Ni?
Benji lyckades nämligen ta sig till BIS-final i lördags på Gotlands Kennelklubbs inofficiella vårutställning. Vi hade lyckats bli bästa i ras, sedan vunnit gruppfinalen mot en Cocker, Labbe och Golden och där stod vi i finalringen tillsammans med nio andra finalister i all sköns prakt. Domaren tackade av sex stycken och vi fyra som var kvar fick ta hundarna runt i den stora finalringen. Publiken klappar och jag springer. Foten har domnat för länge sen så den känner jag inget av. Jag länger på stegen för att få Benji att bli ”flashigare” och visa sitt allra bästa steg. Ett varv, två varv, men vänta! När jag kommer på andra varvet ser jag att domaren tagit in en hund på fjärde plats och en på tredje. Under en tusendels sekund far en tanke i huvudet att, jag kommer att bli etta eller tvåa!
”Och du får ta ett varv till”, säger domaren Karl-Erik Johansson. Jag vänder mig om och ser att det kommer en Engelsk bulldog bakom mig. I förvirringen tänker jag att jag ska vänta in den och defilerar tillsammans, men den går ju inte riktigt i samma tempo. Då hör jag en hejarklack som uppmanar mig att springa. Jag springer och springer. Nu har jag glömt att andas också och hjärnan fattar ingenting. Vad är det som händer?
”Och dagens vinnare är……….Engelsk Springer Spaniel………
Sen hör jag inte mer. Så är det när hjärnan får syre brist.
Foto: Ulla-Britt Bandinge
Nu när hjärnan fått tillbaka sin syrekapacitet börjar jag att fatta. Benji blev Bäst i Show av 116 hundar och nästan 60 raser. WOW!
Tolvåringen vann Juniorhandlingen och har återigen en finalplats klar till Gotlandsmästare i Juniorhandling som koras i februari nästa år.
Herr H blev BIS-veteran men sin vackra Trick, en Cocker som stått på mitt trimbord. En riktig Spanieldag med trefaldigt Wow, Wow, Wow!
Fotriktigt
Straffet för ungdomsåren i fel skor, är att jag idag står och dreglar över högklackat. Är ju SÅ snyggt. Sen att jag inte mäter upp till 160 cm ens, kan också ha med saken att göra. Även om jag vet att mina fötter inte vill ha klackar, tvingar jag dem ibland. Vissa skor går ju riktigt bra (en stund).
Problemet är att ben i min fot, mitt på foten har blivit nertryckta så de ligger liksom för lågt. Så förklarade den "snälla" ortopeden som skrattade åt mina ballerinor. "Fotriktigt" är ett par rejäla, breda saker med fotinlägg. Men jag är ju plattfot, kvider jag. Hur ska jag kunna ha fotinlägg? De trycker ju överallt och gör ont.
Han försökte förklara för mig att det då var ännu viktigare med inläggen. Jag skaffade ett par. DYRA! och de går inte att lägga i ett par smala, tunna "snygga" skor, det vill jag lova.
Vart de är idag, har jag ingen aning om men jag använde de faktiskt ett tag. Kanske är det dags att tänka som en vuxen igen. Men gud så tråkigt det är.
Vård av sjuk fot
När jag sprungit klart i går, söndag skyndade jag mig hem för att snabbt svabba av mig, byta och forsa iväg för att hinna se tolvåringen dansa. Visby Dansskolans stora uppvisning krockar nämligen alltid med SSRK:s hundutställning. På fötterna satte jag då mina vanliga skor med kilklack. Inte så hög men lite klack.
När dansen är slut och vi ska bege oss hem känner jag att jag knappt kan stå på vänster ben. Vad??? Fattar ingenting. Tar mig hjälpligt till bilen man kan knappt koppla (ja, jag kör manuellt). Värre blev det hemma. Fot-skrället svullnar lite på yttersidan, där knölen sitter och den går inte att stå på. Så ont har jag så tårarna inte går att hejda. Vad har hänt?
Idag, efter värme bandage och viloläge hela natten, har den blivit något bättre men att stå vid trimbordet är inte att tänka på. Jag har fått boka av idag och är hemma och vilar fot-eländet. Kunde den prata skulle jag vilja att den berättar vad det var den inte tyckte om. Eftersom den ger igen på det här sättet, menar jag.
Men annars gick det bra! Puma, den gamla stöten skrällde till igår igen och tog sitt andra CK. Tolvåringen lyser på dansgolvet och jag är en stolt mamma och matte.
Puma vilar ut efter en krävande helg.
Med solsken i blick
Det har varit mycket i trimmet, mer än vanligt, så är det ju alltid till hundutställningar. Sen har jag mina egna som också skulle göras fina. Dessutom anmälde jag alla min tre hundar. Tänkte att Puma skulle få vara med en sista gång. Han är tio år men fin som en vårdag.
Nu är en av de två utställningsdagar över och jag är jätteglad över att jag anmälde alla tre. Det har alltså gått bra. Så bra så att jag är nöjd. Dessutom har Puma tagit med sig ett vandringspris hem. HURRA!!
CK på alla tre killarna. Benji bäst plac som 3 bhkl
Puma vinnare av Kennel Wisborgs vp som delas ut till den vackraste Gotlandsägda hund med merit i viltspår eller jaktprov (lägs ett 1:a pris) och med minst CK på den aktuella utställningen.
Nu är det en ny dag i morgon och jag hoppas på sol då också. Men då ska jag smöra in mig ordentligt.
CK= Certifikatkvalité
Nonsens
Som vanligt rusade veckan iväg. Redan söndag, nej, tisdag för sjutton! Våren brukar vara den tid som jag önskar att det fanns fler dagar i veckan. Några lördagar och söndagar skulle ju inte vara så dumt att sätta in där mellan onsdag och torsdag. Eller vad tror Ni? Självkart skulle det vara bra med någon onsdag extra för då skulle jag ju kunna jobba mer, men det orkar jag inte. Men om man fick en extra helg mellan onsdag och torsdag, skulle jag ju orka med en extra onsdag. Måndag, tisdag, onsdag, onsdag, lördag, söndag, torsdag, fredag, lördag, söndag......
Eller skulle det bli för långa veckor, tror Ni?
(Detta inlägg är nog det som man kan kalla nonsens.)
Diabetes typ 1
Insulinpums som hjälper till att dosera insulin så att man lipper ta sprutor. (Hm, enkelt beskrivet).
Nu har det mesta stabiliserats och det behövs inte så många prov. Men vissa kvällar äter hon lite senare eller äter onyttiga saker. Helgerna är sådana tillfällen. Godis vid tv:n och insulinintag sent. Två timmar efter intaget kan man förvissa sig om att det blev rätt mängd, eller så får man spä på. Får hon i stället för mycket insulin blir hon "låg". Är hon då vaken, känner hon det, men om hon sover är det värre. Att bli låg är farligt och kan gå riktigt galet om det vill sig illa, i alla fall i sömnen. Det får inte hända helt enkelt.
Blodsocker mätare för att kontrollera nivån med en liten droppe blod.
Låg kan hon också bli om hon gjort av med mycket kolhydrater. Sportat eller varit i farten med mycket aktiviteter. Ikväll är en sådan kväll. Vi har varit på kurs och åt middag tidigt. Varje rubbning gör att också hon och blodsockret rubbas. Sen när vi kom hem åt hon lite frukt senare än vanligt. Mat + aktivitet. Då vet man aldrig vart blodsockret tar vägen. Så här sitter jag och väntar på att tiden ska gå så att det snart blir dags att ta ett prov på min sovande dotter. Ingen idé att lägga sig för jag måste ju snart upp. Sen får vi hålla tummarna för att det ligger bra. Att vi förhandlat fram rätt insulindos till just detta tillfälle. Är det inte bra måste jag ju upp och ta ett nytt prov snart igen. Är det okej, då för jag sova HELA natten. Lyx!
Säng att sova i hela natten, om man har tur.
Jag är inte ensamstående men att hålla koll på blodsockret är inte min mans starkaste sida. Att dela på bördan är ingen bra idé. Man måste ju veta vad och hur man hanterade situationen innan. Han är bra på annat och det får jag trösta mig med.
Matkassevecka igen
Dags att hämta en ny matkasse. Det är spännande och skrämmande på en och samma gång. För några veckor sen fick vi ju Blåmusslor i ett recept. Uahhck!
Vi har Icas matkasse. För att beställa kassen måste man ha Ica-kort och på deras hemsida går att se vilka affärer som erbjuder matkasse. Betalningen sker automatiskt via Ica-kortet fredagn innan hämtning. I vår lilla stad, Visby finns två butiker att välja mellan. Vi har dessutom bestämt att ha kassen varannan vecka. Varje måndag mellan kl 15-17 hämtar man smidigt kassen bakom butiken. Ringer på , de öppnar, prickar av och lämnar ut den kasse man beställt. Det finns nämligen två alternativ, ”billiga veckan” eller ”inspiration”. Vi har Inspiration men jag blir inte inspirerad av Blåmusslor, så det går inte alltid hem hos mej. Men mycket annat har jag blivit inspirerad av. Jag har fått varor i kassen som jag inte ens visste fanns att köpa. Kul! I recepten har jag fått tips som jag återanvänt och annat har jag upptäckt som inte fungerar i vår familj.
Då vi haft matkasse ett par månader har jag nu fått in snitsen. I början var det jobbigt att läsa recept på mat man inte vet hur den ska smaka eller hur lång tid det tar att förbereda. Ni vet, man gör sallad medan annat kokar på spisen och så.
I inspirationskassen finns mycket av grönsaker och protein. Mindre av kolhydrater och såser. Som man borde äta, alltså. Men för att det hela ska passa vår familj gör jag ibland lite potatis till eller fixar till en sås. Allt för att alla ska bli nöjda och glada. Däremot provar vi allt (utom Blåmusslor, typ) att smaka lite dödar ingen. Eller vad sa jag nu?
När vi absolut inte vill ha eller laga en rätt måste ju råvarorna ändå användas. Då får man hitta på något annat att laga för att de ska gå åt. Just nu ligger det lite Blekselleri i kylen som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Någon som har något tips?
Nu måste vi träna, mamma!
Hon ler menande åt sin egen kommentar.
Hon tycker det här med Rallylydnad är jättekul och hon tycker det är kul att träna tillsammans med mej. Eller försöker hon bara få fart på sin tråkiga mamma?
Så.... på med jackan, fyll fickan med hundgodis och ut och träna. Det är kul men blir kallt efter en stund. Herre GUD! Det fanns en tid då jag tränade mitt i vintern utan vantar. Utan vantar för att det är så svårt att få upp godis snabbt. Frysa, vad var det? Jag håller på att bli lite bekväm tror jag.
Benji gillar också Rallylydnad och han tycker att hans matte är jätte rolig.
Mindre militär och mer lek, så skulle jag sammanfatta det hela. Kul helt enkelt!
Så här trött blir man efter ett träningspass.
Det finns ännu spöken som ska jagas bort
Jag har börjat på en kurs. En kurs i Rally Lydnad tillsammans med Benji. Jag, den gamla lydnadsinstruktören, har börjat om från början och går nu kurs. Wow!
Det är roligt att gå kurs igen. Det där med lydnadsträning och tävlandet lämnade jag ju bakom mig då när det stora "braket" kom. Lika så, det aktiva livet på Brukshundklubben har jag i stort sett lämnat. Jag har försökt att komma tillbaka men det är mer jobbigt än roligt. Förmodligen för att jag känner pressen på att vara mer aktiv än jag vill idag. Jag har tränat lydnad tillsammans med några kompisar men jag tycker inte att det är så viktigt längre. Inte så viktigt att bevisa för mig själv vad jag kan. Inte så viktigt att tävla för att vinna och vara bäst. Dessutom är jag ganska trött efter dagarna vid trimbordet och prioriterar att ta det lugnt på kvällen. (Eller är jag lat?)
När Tolvåringen skulle börja med agility valde jag en annan hundklubb för henne. Dels för att det är många fler ungdomar i den klubben och också för att jag trodde den var väldigt bra på just agility. Det har visat sig stämma och dessutom är det en mycket trevlig klubb.
När jag fick se att de skulle arrangera en kurs i "rallylydnad" och att tolvåringen ville prova, hoppade jag också på tåget. En spark i rumpan för att komma igång igen. Rallylydnad var något som just var på uppgång när jag brakade, så det har jag aldrig provat. Vet nästan ingenting om det faktiskt så jag tyckte det verkade spännande. Dessutom känner inte så många, av de nya människorna i tolvåringens klubb mig, så jag är liksom anonym. Herregud vilken dålig självkänsla jag kan ha ibland. Jag ber om ursäkt för mig själv hela tiden, märker Ni det?
Ska verkligen Pernilla falla så djupt att behöva gå en kurs? Åh så värdelös hon blivit. Hon har ju en bra ny hund som borde varit "klar" nu, som hon borde tagit flera meriter med.........bla, bla, bla.
Ångestspöken som inte är bortjagade, är vad det är!
Knähund
Viljan räcker långt för Nike också, för visst är han en knähund om han själv får bestämma. Den är mattes knä som är lite för litet bara. Men vill man så........!
Snabb besök med baciller
Våren är tillbaka igen.
Nu är allt i sin ordning i naturen igen. Vår så som den ska vara.
