Pernilla och Puma

Jag skulle ju bara, snabbt in förbi ÖoB för att köpa kopieringspapper. Men vad får jag se?
Palmer, stora fina palmer för 99,-
Oj, oj, OJ!
Ner med två stycken i kundvagnen. Jag ser hur snygga de kommer att bli i uterummet och känner mig riktigt nöjd när jag styr kundvagnen mot kopieringspappers-hyllan.
Jag kunde knappt se vart jag körde, så stora var palmerna där de stod och svajade i vagnen.
Då känner jag en arm på axeln.
"Ursäkta, tror du de där skulle klara sig ute?"
"Ehh, ja varför inte", svarar jag. Tjejen i fråga, ser lycklig ut och vänder för att hämta palmer hon också.

Jag hämtar papper och banar vägen mot kassan.
Då står plötsligt en äldre dam framför mig och blockerar vägen.
"Tror du sådana där skulle klara sig ute? Jag skulle vilja ha dem vid vår dam".
"Ehh, ja, de står ju utomhus i andra länder så de klarar nog sommaren här också", svarar jag.

Alltså, ser jag ut som en trädgårdsmästare? Nu börjar jag få dåligt samvete, tänk om jag lurat dem?

Söndag morgon!
Jag vaknade och kände att kroppen var på G!
Jag har inte orkat med några promenader på flera dagar då förkylningen tagit all ork. Men idag kände jag att jag skulle orka. Hade först en plan på en lång runda men jag fick vika mig.
Nu är jag hemma efter 40 min och känner mig som disktrasan vid diskbänken. Äcklig, svettig och tunn.

Solen skiner i alla fall och det är riktigt sommarväder ute. Jag ska plantera blommor och fixa på terrassen.

Det hade jag tänkt igår också men då regnade det nästan hela dagen.
Vad ska ni gör?

Tack alla för "krya" hälsningarna. De har hjälpt för ikväll är jag riktigt på G.

I vårt hus är det jag som står vid grillen. Nästan lite pinsamt, sa trettonåringen en gång. De hade pratar i skolan om vem som lagade maten och vem som grillade. Mammor lagade för det mesta mat men papporna grillade. Alla utom hon trettonåringen. Där grillade mamma, alltid!

Så är det ( vill ju kunna äta det!)!

Nu är det klart!
Vem grillar hos Er?

Idag är det min dag!
Det står så i tidningen i alla fall.

Känns lite tungt idag. Bihålorna är svullna. Det sticker och svider i halsen. Orken ligger på minus sidan och huvudet är fullt av bomull.
Visst är det konstigt att man kan känna sig så eländig av en liten förkylning?

Jisses så det går undan! Nästa vecka är det ett nytt månadsskifte, igen! Vi avslutar Maj och går in i Juni. Jag hinner inte med!!
Hela Maj har varit full med jobb. Taxar, Goldens, Cockrar, Springers, terrier av allsköns modeller och så en och annan Shih tzu och Pudel.
Jag har det inte direkt enformigt på jobbet.

Trettonåringen tränade igår agility för första gången efter armbrottet.
En behövlig och positiv vila, tror jag det varit. Nike var på G och nu planeras sommaren för fullt med tävlingar.
Gotlandstävlingarna ska hon självklart vara med på, sen är en tripp till Öland planerad och Karlstad är en annan kandidat vi funderar på.

Så, det är väl bara att välkomna sommarmånaden Juni i nästa vecka. Välkommen kära sommar, du är efterlängtad!

Visst var det på Mödravården jag var! 
soffie och mammakero gissade mitt i prick. Och, nej, det är inget fel på mej annat än att jag faktiskt inte vill HA tillökning i familjen (av fler barn alltså). Då fick det bli ett besök vid mödravården. Jag väntade en stund och slängde ett öga på tidningsstället. "Vi föräldrar", "Föräldrarskap", "Barn", "Mjölkspegeln", "Amma", "Föräldrarguiden" och allt vad de hette. Jag visste inte att det fanns så mycket tidningar om det ämnet.
Jag har ju liksom passerat det där. Test på olika nappar och kvalité på galonbyxor intresserar inte mej så värst längre.
Men på samma gång är jag väldigt glad över att slippa hitta tidningar som heter "Klimateriet" eller "Medelålderna".

Det fick bli mobilen och era bloggar som stod för lektyren.

Gissa vart jag har varit?

Nyss var det snö och kallt och vips så blev det sommar. Jag har tagit fram flipp flopp:en men inte tagit bort vinterkängorna. Man vet ju aldrig......!

Pimpade till tånaglarna lite. Inte för att jag vill göra mig till, eller? Ja, precis så är det. Det känns i alla fall lite bättre med målade tånaglar.

Det var inte många år sen jag stod mitt uppe i stress, utbrändhet och förtvivlat sjukskriven.
Nu, efter, är jag väldigt glad över att det skedde. Kan låta väldigt konstigt men när man tillslut mår bra, inser man hur dåligt man mådde.
Känns det igen?

I de där stressiga åren, eller perioden, för den har pågått längre än jag själv ville tro, trubbades mina sinnen av. Sakta men säkert försvann förmågan av att känna, höra och se. Jag hann inte se det vackra. Jag hade inte tid att höra mina egna steg eller fåglarnas sång. Det enda jag koncentrerade mig på var det närmaste. Familjen, jobbet och att få tiden mer effektiv. För gör man något bättre och snabbare, kan man få tid över att göra ännu mer!!

Idioti! Men sådan va jag.
Nu ser jag. Nu hör jag och nu känner jag. Det är så ljuvligt och det känns nästan som om jag tar igen allt. Liksom suger in vårens färger och drar in djupt i lungorna av vårens ljuvliga dofter.

Jag vet att jag inte är världens bästa fotograf och med en mobilkamera kan det inte bli bättre bilder än så här. Men gör som jag, se det vackra i bilden utan att den dåliga kvalitén.
Jag bjuder på Körsbärsblom, Slånbär och gula blommor i kanalen. Vad är det de heter? Kommer inte ihåg, någon som kan hjälp en senil hjärna?

Är det här som kallas "vardagslycka"?

Idag har jag haft en tuff dag. Fyra hundar har jag hunnit frisera och två av dem ska på utställning fredag och lördag. Mina egna två yngsta killar ska också var med men de får bada i morgon. Pälsarna är klara, trimmade alltså.

Jag är så trött, helt slut. Fötterna värker och det känns som jag sprungit flera mil.
Om det ändå vore så väl, att jag motionerat menar jag.
Nej, så är det inte, tyvärr.

Det är nästan fredag idag, igen. Fast det är ju inte fredag men som om!
Därför bytte jag motionerandet mot ett glas vin. Nästan samma sak, eller?

Nu har jag intagit ryggläge i soffan med surrande ben och molande värk i nacken. Undrar hur länge jag håller mig vaken?

Jag ÄR här. Det var bara blogg.se:s app som inte fungerat. Jag som numera är helt insnöad i den smarta mobilen, har inte orkar eller tagit mig tid, att starta datorn för att blogga.
Guuuu så jobbigt och tråkigt att blogga vid skrivbordet.
Känner mig lite som, som en, ja, typ tonåring😗
"Åhh, varför fuuunkar det inte?"


Det gjorde jag inte igår, ska ni veta, kände mig som en tonåring, alltså.
Cellprovtagning är ju tillräckligt tråkigt som det är. Ännu tråkigare blev det av att den trevliga barnmorskan och jag pratade preventivmedel.
"Hmm, så brukar vi göra med de som närmar sig 50".

Vi pratade om den funktionella hormon- grejen.
(Svårt att skriva "spiral" på något pryd sett?)
Den har naturligtvis suttit för länge och bör bytas ut. För "ni förstår, även i min ålder kan man bli gravid".

VA DÅ? MIN ålder!!
Jag hade lust att ställa mig upp och säga som det va.
" Hörre du du! Jag är egentligen 25, bara så du vet. Om jag bara fortsätter att färga bort det grå och se till att börja träna ordentlig. Då, kommer jag kunna lura vem som helst!"

"Min ålder"!! Pss!

Hur gamla är Ni, egentligen?

En granne i närheten eldade ...... något idag.
Inte läge att sitta ute.

Idag har trettonåringen spelat piano, tillsammans med 16 andra, på Wisby Strand. Kulturskolor har någon sorts kongress i Kongresshallen och en "piano orkester" har underhållit under eftermiddags pausen.

På väg till och från parkeringen passerade jag Almedalen.
Jag kunde inte motstå att ta några bilder. Skuggorna var knivskarpa i det skarpa solljuset. Några enstaka människor strosade runt i den kalla luften. Fåglarna såg ut att vilja röra sig minimalt för att spara på krafterna.
Lite annorlunda nu i Mars än om några månader.
Erkänner att jag föredrar Almedalen som den ser ut nu än under Junis "Almedalsveckan". Ska jag vara helt ärlig så har jag aldrig besökt den, veckan alltså. Kommer nog inte göra det heller.
Hur nära har ni varit Almedalsveckan?
Jag har varit så nära att jag sett inslag på Tv:n. Och för några år sen brukade jag passera morgonsändningen av TV inspelningen med dagens politiker, varje morgon på väg till jobbet.

Så som jag har väntat och äntligen kom det!
Hurra, hurra!
Nu är det bara att längta och vänta tills nästa besked.

I morse såg det ut så här!
Snön är borta förutom på själva stigen där det trampats ner ett tjockt istäcke.
Stenfruset i diket och kyligt, minst sagt, i luften.
I eftermiddag har det snöat igen så nu börjar vi om från början.

I morse var det riktigt, riktigt kallt. Men så är det ju i hela Sverige så det är inget speciellt med det.
De flesta morgnar går jag förbi en byggarbetsplats. Där växer det upp hus efter hus, mitt på min promenadstig.
Den vägen kallas för "skit stigen" av mej numera. Varför?
Jo, läs här, om hur Puma hittade ett mysigt ställe att bryna sina kinder, hals och hela kroppen på.

Hur som, jag gick förbi några lastpallar och jag kunde inte motstå att ta några bilder i "frost skogen".

Tänk att den lilla, lilla illbattingen kan vara så stark, föröka sig snabbt och vara så envis att det snabbt slår ut en hel människa.
Men jag, jag förnekar den.
Hur länge det fungerar, vet jag inte.

Nix! Jag har inte tid med sådant besök. Stänger dörren och sätter upp en lapp, "försvinn"!

Men lik förb.....t tog sig någon in och nu rosslar halsen, näsan rinner och hela kroppen känns oroväckande tung.
Ack den som ger sig, säger jag och sprayar lite nässpray i näsan.
Atjooo!

Och plötsligt händer det!
Pernilla får tid samtidigt som inspirationen infinner sig. Se så det kan bli!