Först blev jag glad, sen rädd
Nioåringen kommer in i köket där jag står och förbereder kvällens mat. Samtidigt har jag satt på mangeln i tvättstugan som snurrar på av sig själv. Då frågar min lilla dotter,
- "Manglar du också?"
- "Ja"
- "Hm, du börjar bli en mamma igen."
Först blev jag glad. Hon menar ju att mitt gamla jag börjar komma tillbaka. Sen blev jag rädd. Vill jag ha tillbaka mitt gamla jag? Svar: Nej!
Så jag gick in i tvättstugan och koncentrerade mig på att platta lakan så att de får plats i skåpet.
Ett mellanting kanske vore idealet då?
När man är medveten är det hur som helst lättare att ta tag i grejer.
Men du! Vilken strålande idé, jag slänger bacillerna i det brännbara. ;) Att jag inte har tänkt på det!!! Du är en stjärna!
God morgon sötaste Pernilla!
men jag hejjar på dig vet du.....kram
Du ska ta Robys kommentar som en varning...det är såå lätt att ramla tillbaka i det gamla. Du har ju trotts allt nytänk gjort det så kort tid medan det gamla duktiga har du hållit på mig i många, många år...
Du vet det där med att har man en gång lärt sig cykla så sitter det där och det är nog på samma sätt med "arbetsstressen" den kommer lätt tillbaka så passa upp!!! Det är lugnare att leva som en man...man gör en sak i taget och inte 5 saker bara för att Du klarar av det "igen"!
Det var bra att du lyssnade på henne och förstod vad hon menade! Bra gjort!
