Sliten, slitnare, slitnast!

Ha ha! Jag gillar att böja ord och vränga dem åt håll som inte är möjliga. Jag är bra  bra på att tänja gränser över huvud taget. Just nu tänjer jag lite för mycket. Det är ju så att man först måste jobba halvt ihjäl sig innan man kan ta semester. Ändå har jag inte kunnat fixa tider för alla som vill ha. Försöker att stoppa det dåliga samvetet i en säck och tänka att de får skylla sig själva som är ute i så sen tid, men det är inte så lätt. 
 
Har en vecka kvar innan det är dags för tre veckors semester. Det ska bli riktigt skönt. 

Släktingar

Att hålla reda på släktingar är inte det lättaste, inte om man har en stor släkt i alla fall. Jag var på kusinträff för ett tag sen och insåg att jag verkligen inte har koll. 20 kusiner bara på pappas sida och minst lika många på mammas. Att jag sen är yngst av alla och då menar jag mycket yngre, hjälper ju inte till. 
 
Tolvåringen säger att jag har bättre koll på mina hundars Släkt än min egen. Dessvärre är det sant. Idag har jag hela tre "hundsläktingar" inbokade till trimborder. Småkillarnas mamma är en av dem. Tråkigt nog löper hon så hon får träffa sina söner en annan dag.
 
 

En så´n helg!

Måndagsmorgon och jag försöker komma till sans efter en fantastisk helg. Jag känner mig lite sliten även fast jag inte gjort mycket. Sitta mest och vänta, prata med folk och titta på agility, det kan ju inte vara ansträngande? Men jag känner mig lite trött. Önskar att jag hade det lite lugn nu på förmiddagen men det har jag inte. Innan man ska ha semester måste man först jobba järnet. Så är det ofta och jag ska ha ledigt om två veckor.
 
Tolvåringen har gjort tre fantastiska race i helgen och ett av dem ledde till en seger och första uppflyttningspinnen. SÅ HIMLA ROLIGT!
Det fjärde racet gick av stapel strax efter vinnarheatet och de laddade inte om. Fick inte en chans att smälta och hinna återhämta sig så det gick åt skogen. Vad gör det? Inte ett dugg. Nike va över huvudtaget inte med från början och fick helt plötsligt för sig att avbryta och springa och hälsa på en förbipasserande hund. Tolvåringen tog det hela med ro och va så nöjd och glad en då.
Det är på något sett det som är charmen med att jobba med djur. Man vet aldrig vad de har i huvudet och man får snällt lära sig att de inte är några maskiner som går att sätta på eller stänga av.
 
 
Här ser Ni deras lopp. Jag står med mobilen i handen och filmar och ska försöka att hålla nerverna i styr på en och samma gång. Gick si så där!

Yes!

Det har ramlat in en pinne i agilityklass!

Agility

Hundskall och höga rop fyller luften. "fram, hoppa,hoppa,genomgenomgenom, BRA!!!" Maken frågade just vem som kommit på denna sport? Det finns en grundare, men den historien tar vi en annan gång?

Nike och tolvåringen har kört två super bra race. En rivning i ett lopp puffade ner dem till nionde plats, och missade kontakt fält gjorde dem till sexa i ett annat. Inga uppflyttningspinnar idag alltså. Ny dag och ny tävling i morgon.

Glad Midsommar!

Solen skiner och vindarna är varma, även om det blåser lite väl i värsta taget. Sillen står i kylen och färskpotatisen ska snart skrubbas. Om nubben är inhandlad? Har ingen aning. Jag ska ju upp och köra tidigt i morgonbitti så de som vill ha nubbe får ta ansvaret.
Ha nu en skön dag allihopa!

Ett år sen tävlingsstart

Två dagar på denna vecka avklarade. Två kvar! Tänk att det redan är midsommar? Inte klokt ju!!
 
Den här bilden togs strax innan midsommar förra året. Den då elva år gamla tolvåringen tillsammans med sin Nike. De ska om några dagar starta på sitt första Agilityrace. Nu har de tränat ytterligare ett år och har lite mer kött på benen. I helgen är det tävlingar igen. Två dagars tävlande med massor av hundar och mamma och pappa som hejar på. Lång väntan blir det och trötta blir vi, även fast vi mest sitter och just väntar. Visst är det konstigt?
 
 
Tolvåringen har varit och nosat på uppflyttningspinne på de senast tävlingarna och jag vet att hon är jättesugen på att ta en pinne (eller två) nu i helgen. Men det är ju inte hur lätt som helst. Lite flyt ska man ha. Sen en bra dag och kanske lite sämre motståndare. Ni hjälper väl till att hålla tummaren?
 
 
 

Måleri målera

Huset håller på att byta skepnad. Jag står på ställning med skabbiga kläder och kämpar på bäst jag kan med pensel och färg. Lagom när jag börjar känna mig stolt över min prestation kommer maken och lägger en kommentar, "har du inte kommit längre?"
Vad ska man säga? " tack din glädje dödare?"

Sommar?

Nu har det ringt ut och i hallen står två stora kassar med skolmaterial som tolvåringen släpat med sig från skolan. Vad ska man göra med det? Det är kära saker som inte går att slita sig ifrån, i alla fall inte med en gång. De får väl ställas in i en "skrubb" för att sen kastas efter hand. För vad ska man ha gamla skolböcker och häften till? Har Ni kvar något från skolåren? Teckningar eller berättelseböcker? Det har inte jag och jag har klarat mig hittills.


Skolavslutning

Molnen hänger som ett vitt täcke över himlen. Mellan varven ser det ut som om solen ska ta över kommandot. Hoppas det. Snart ska vi bege oss till skolans avslutning. Den sista avslutningen för både mig och tolvåringen i denna skola. Känns lite vemodigt. Men nu står sommaren för dörren och det känns mer härligt än vemodigt vill jag lova.
Den blomstertid nu kommer............tror nog att jag fäller en tår även i år. Blir lätt lite blödig när jag hör den.

Tom på ideér

Ja ha! Och vad ska man laga till mat i kväll då?

Har gjort uppehåll med matkassen över sommaren men nu saknar jag den.



Hjälp mig med ideér på god och lägglagad mat, snälla!

Slutar i Sockenskolan

Sista skolveckan!
Tolvåringen slutar sexan på fredag och byter skola. Jag slutar också i Västerhejde skola som förälder där i snart 15 år. Ett års uppehålla hade jag mellan det att tjugoåringen slutade sexan och tolvåringen började lekis, eller sexårs verksamheten som det så fint heter. Det är många år i samma skola. Känns lite i hjärtat, faktiskt.
Ingen Julmarknad att baka eller göra julkransar till (och sucka och stöna över).
Inget lucia-tåg att se i gympasalen och ingen uppträdar dag. Hur ska det gå, hur ska det gå??


En bild från 2008.
Det är en del av den stora klassen. De är idag 36 barn som är delade på 2 grupper. Så små de var! Idag är det målmedvetna tjejer och killar som ska ta steget till högstadiet i höst. Snart fjortisar alltså!

Gubben i krukan

I år har vi gett upp Gubbarna som planterats brevid vårt växthus. De ska ju skötas, rensas och ja, Ni vet. Vem gör det? Inte jag i alla fall.

De var alltså helt igenväxta och när maken hade sin framfart med gräsklipparen så åkte hela rubbet. Så var det med de gubbarna!

Jag och tolvåringen bestämde i stället att vi skulle satsa på några plantor i kruka. Gott att nassla på, om det nu blir några gubbar, vill säga.


En "ampelgubbe" som har röda blommor. Spännande!


Visst är de fina? Hoppas gubbarna blir lika röda och fina som blommorna.

Vi har också satsat på en "vit gubbe", en "ananasgubbe" den ser jag fram emot att smaka. Lite kart är det och vi vårdar dem ömt.

Viljan att streta uppåt

Jag gillar knotiga träd.







Det kanske är trädets vilja jag är fascinerad av. Viljan och styrkan att streta vidare i motvind och andra hinder.


Städpaus=lekpaus

Har ju köpt en ny mobil, äntligen! Sitt med den i min hand och känner mig gammal och mossig. Som tur är finns tolvåringen vid min sida som coach. Inte helt med touch och knubbiga fingrar. Men roligt är det! Tekniken är helt fantastisk. Fast jag erkänner att jag inte förstår hälften ens. Tolvåringen har väldigt rolig åt mig, men det bjuder jag på.


Städdag

"Hela dan får, hon arbeta,
hon får jobba,
hon får streta,
putsa, diska, tvätta, damma,
varje dag är det detsamma

här hon putsar,
där hon sopar,
så snart dom inte ropar,

det är ju hon som knogar
tills hon blir alldeles virrig,
darrig, stirrig"




Men en liten bloggstund hann jag med! Och det är ingen annan än jag själv som driver på.

Fyrfota

En fyrfota vän eller en skön vilplats?



Väldigt rolig stol är det i alla fall. Den är disignad av Pharrell tillsammans med Domeau & Pérés. Ärligt talat vågar jag inte ens tänka på vad den kostar.

Tulpan











Jag köpte dessa vackra Tulpaner utan tolvåringen i höstas. Minns inte vad de heter men för mig spelar det ingen roll. Det räcker med att de är vackra.

Att våga åka

Vi fick minsann inte bra väder på skolresan. Regn och blåst men barnen verkar nöjda och glada en då. Iskalla och blöta fötter på Grönalund, gör ingen skillnad när man kan få åka "frittfall" och "jettline".

Nej, det var inte mina fötter som var kalla. Jag satt mestadels inomhus med en kopp kaffe tillsammans med de andra vuxna. Inget "frittfall" för min del heller (aldrig i liiivet) det räckte med att se på attraktionerna från marken. Jag var väldigt förunderlig över min egen tolvåring som åket den ena värstingen efter den andra. Jag tror att hon själv var förvånad för hon brukar inte gilla att åka ens den minsta lilla karusell.
När kvällen närmade sig sitt slut sa hon till mig att hon började känna sig helt "gungig". Aha! Hon hade ju fått ett åksjukepiller innan båtresan på morgonen. Självklart gjorde tabetten att hon fixade extremiteterna på Grönan också.

Extreme

RSS 2.0