Sol, vind och kaffe
Ibland glömmer man något. Mjölken har lämnats i kylskåpet vid något tillfälle men den här gången hade jag packat ner även mjölken som är ett måste till kaffet.
Sen är man på plats. Hundarna är i buren och väntar slött. Man pratar lite med bekanta som kommer förbi och man dricker kaffe undertiden man väntar. Väntar och väntar.
Även fast jag vet att det ....förmodligen... dröjer innan jag ska in i ringen är jag alltid i goood tid. Man vet aldrig! Det kan gå fort. Sen när man väntat lite till, kollat på andra utställare och druckit ännu en kopp kaffe, är det dags att rasta hundarna. Det börjar dra ihop sig. Borsta, fixa, på med nummerlappen och sen slutligen in i ringen.
Ibland får man turen att gå in i ringen flera gånger med samma hund. Ibland är det klart på några minuter. Efteråt tittar men kanske färdigt på rasen eller andra raser och dricker lite kaffe. Man sitter där i sin stol och hunden ligger åter i buren.
Väl hemma är man helt slut både i kropp och själ. Efter några språngsteg i en utställningsring? Vad är det som tar kraft? Nerverna tar säkert sin del av kakan men ändå?
Lördagen bjöd på fint väder men inte mycket att hämta i utställningsringen för min del.
Söndagen däremot blev bättre i utställningsringen men sämre i vädret. Jag ska dock inte klaga för ösregnet började när jag steg ut ur ringen med en Hp rosett. Det var som om vädret var på min sida då jag och tioåringen, elvaåringen menar jag, bara fick några små droppar på axlarna. Stjärnstänk i pälsen kanske?
I Unghundsklassen placerades sig Nike 3:a och Benji 2:a med HP
Regn+hundutsällning=inte önskvärt
Jag vill inte HA regn i helgen men nästa alla väderprognoser visar att det ska komma blött ner från himlen. MEN så slår jag upp den Gotländska tidningen idag och de visar att det visst kommer att skina lite sol på lördag, i alla fall! Inte en droppe regn, så långt ögat kan nå.
Fast jag är lite skeptisk och det är min kennelmamma också. Hon har just skrivit ett sms till mej om jag nog bör låna hennes utställningstält. Ja, jag har haft ångest hela veckan och förbannat mig själ för att jag inte köpt det där tältet som jag fått bra erbjudande om. Men jag är ju ingen utställnings atlet som reser land och rike runt med hundarna så det känns lite över kvalificerat att äga ett eget utställningstält som kanske bara ställs upp någon gång per år. Men till nästa gång, då tror jag att jag ska införskaffa ett eget.
Rindi´s Highland Sportsman på utställning i Maj 2010
Jag har inget att skriva om
När man inte har något vettigt i huvudet att pränta ner här på bloggen, vad ska man skriva om då? Man kan alltid skriva om att man inte har något att skriva om men det är lite tråkigt. Eller så kan man skriv om att det vettiga i huvudet inte är på G just nu. För vettighet i huvudet tycker jag nog att jag har men den avdelningen har slutat för dagen. Jag tror att jag lämnade den avdelningen ute i trimmet bland alla hundhår. Inte orkar jag gå och hämta det heller så det är så här det får bli i kväll.
Inget vettigt skrivet alltså!
Sommaren är kort, det mesta regnar bort
Sommaren är kort!
Det mesta regnar bort.
Får bort sanden mellan tårna.
Ljusblåa dagar, seglar förbi.
Trötthet och vemod
Om ett par dagar fyller tioåringen elva och skolan börjar i nästa vecka. Det har jag ju skrivit om tidigare men jag kan inte hjälpa att jag tjatar lite. Jag känner vemod.
Vemodet kommer med min trötthet. Det har varit en fantastisk rolig men jobbig sommar. Familjen har tjatat och grälat på mej och jag VET att det har varit lite för mycket av allt under sommaren. Jag VET! Det är bara det att jag har lite svårt att känna min begränsning.
Lika surt varje gång som man går på en mina. Jag kommer säkert gå på flera och jag lär mig lite för varje gång.
Nu är i alla fall semestern planerad och vi åker iväg på en tripp i oktober för att lapa sol och ta igen oss. Det ska bli skönt, tills dess ska jag ta det lite lugnare.
Dans, dans, dans
Medeltiden har lämnat oss........nja, Medeltidsveckan, menar jag, har lämnat oss för den här gången. Jag är absolut inte delaktig men den går liksom inte att missa. Medeltid har vi dock kvar här på ön i alla dess olika former.
Vecka 33 är lugnets vecka. Det är likadant varje år. Turisterna liksom bara dunstar bort, tomt, tyst (och skönt). Sommar är det lite till, i alla fall. I nästa vecka börjar skolan. Dansskolans alla kurser har annonserats och tioåringen, som är tio år i ett par dagar till, är anmäld till höstens kurser. Höstens! Brrr.
Lyckan var stor när hon fick se att det ÄNTLIGEN ska gå en nybörjarkurs i Balett. Jippi!!!! För att bli en duktig dansare måste man kunna dansa balett, det har storasyster sagt i alla år. Jag försöker hålla hårt i plånboken men har gett efter lite i år. Tre danskurser får det bli, där är det stopp.
Stora syster, tonåringen, har inte på något sett lämnat sin älskade dansskola (samma dansskola). Nej då, hon har i stället avancerat i lärarkåren och utökat sina lektioner till att hålla kurser för små barn både lördagen och söndagen. Lilla H får hänga med i sele på magen, eller så ringer hon kanske till mormor som får låna henne lite. 
Två Disco tjejer på danstävling en gång för länge sen. Idag lär hon ut dans till små barn.
Än är det alg-fritt
Gift algerna har inte nått Gotland och hundarna kan bada för fullt.
Nike, den lilla token, är helt galen i vatten. Han slänger sig i, simmar hur långt som helst (verkar det som) och man ser hur han njuter. 
Sådan matte sådan hund.
Sommarn kom liksom av sig, tycker Ni inte det? Tioåringen har börjat planera sin födelsedag och när den har passerat, vet man att sommaren är slut. Jag ska försöka att inte sörja den än men jag ser ändå slutet där framme.
Jag undrar, sa flundra?
Vad funderar Ni på?
