Första advent
På något konstigt sett har det blivit första advent i år också. Konstigt för att det nyss var midsommar. Går tiden fortare när man blir äldre?
Stakar och stjärnor har jag fått fram men mer än så har jag varken orkat eller hunnit med. Jag brukar hänga upp fina kulor i fönstret och tjuvstarta julen lite smått. Men inte i år, inte än i alla fall.
Nu är den stora frågan, hur ska vi bygga vårt pepparkakshus i år? Det brukar bli ett tema av något slag. I fjol byggde vi ett stall med hagar. Ett annat år har det blivit en grisgård och naturligtvis har vi byggt slott med tinnar och torn. Vad ska vi bygga i år. Någon som har något kul tips?
Så här såg baket ut förra året.
Stakar och stjärnor har jag fått fram men mer än så har jag varken orkat eller hunnit med. Jag brukar hänga upp fina kulor i fönstret och tjuvstarta julen lite smått. Men inte i år, inte än i alla fall.
Nu är den stora frågan, hur ska vi bygga vårt pepparkakshus i år? Det brukar bli ett tema av något slag. I fjol byggde vi ett stall med hagar. Ett annat år har det blivit en grisgård och naturligtvis har vi byggt slott med tinnar och torn. Vad ska vi bygga i år. Någon som har något kul tips?
Så här såg baket ut förra året.
Tid
Oj, oj, oj! Min tid rinner iväg, jag hinner inte med men jag har roligt hela tiden. Det är ju huvudsaken, att man har roligt. Jag har nu fixat en hemsida till mitt företag och loggan sitter snart på fönstret till trimmet. Det är mycket som ska fixas. Försäkringar, annonser, inköp och en massa annat. Under tiden ringer telefonen. I andra ändan sitter en käck kille (oftast) som har en massa bra saker att sälja till mej. Tvättmedel i stora, jättebilliga förpackningar. Föreningar som har en massa tjänster som jag absolut behöver.
Maken har ett eget företag sedan många år, så jag är förberedd. Jag har svar att ge de stackars försäljarna. Dessutom har jag mage att avsluta samtalen genom att avbryta och be om information i brevform. Stackarna! Det är ju deras jobb att övertyga mej om att det de säljer är absolut nödvändigt.
I helgen som varit sken solen på oss. UNDERBART! Jag tillbringade hela förmiddagen i spårskogen och njöt i fulla drag av duktiga hundar, härliga hundförare och solen. Den enda som var något sur var Puma. Han fick inte spåra något spår och det gör honom sur. Det var bara nybörjarna som fick tillfället denna gång.
Bilden är inte från höstens spårning.
Fredag hela dagen
Helgen närmar sig med stormsteg. Det är fredag och jag kan inte riktigt bestämma mig om helgen börjat eller om den börjar i kväll? Den börjar nog i kväll, alltså närmar den sig ännu.
Jag ska försöka att få inspiration till att feja runt med snabeldraken idag. Nu vet jag inte riktigt vad jag menar för jag damsuger varje dag. Hur skulle det annars se ut med tre hundar i huset? Ja, Ni kan ju gissa! Men jag ska försöka att få inspiration till lite mer än bara damsugning. Det skulle behövas dammas och torkas både här och där. Hundplädar behöver bytas (igen) och jag kanske skulle kunna få till ett litet putts på ett fönster eller två.
Först ska jag trimma en av mina favoriter, en Cocker Spaniel flicka. Hon är så himla mysig och söt och står och viftar på svansen hela tiden. Spelar ingen roll om det så tar flera timmar så stannar inte svansen en sekund. Problemet är att klippa just svansen på henne. Jag drar i svanstippen för att räta ut så det blir en snygg linje och hon kämpar med att vifta vid svansroten.
Det sägs att solen ska skina i helgen, eller på lördag rättare sagt. Det är välkommet! Förra lördagen stod vi på Viltspårskursen i ösande regn. Ingen klagade men det är alltid så mycket roligare när det är fint väder. Alltså, helgen närmar sig med stormsteg. Det ska bli sol och jag ser fram emot att träffa alla duktiga kursare på lördag.....när solen skiner! Nu väntar jag på att favoritcockern ska komma och sen hoppas jag på att energin håller till lite städning och fix.
Jag ska försöka att få inspiration till att feja runt med snabeldraken idag. Nu vet jag inte riktigt vad jag menar för jag damsuger varje dag. Hur skulle det annars se ut med tre hundar i huset? Ja, Ni kan ju gissa! Men jag ska försöka att få inspiration till lite mer än bara damsugning. Det skulle behövas dammas och torkas både här och där. Hundplädar behöver bytas (igen) och jag kanske skulle kunna få till ett litet putts på ett fönster eller två.
Först ska jag trimma en av mina favoriter, en Cocker Spaniel flicka. Hon är så himla mysig och söt och står och viftar på svansen hela tiden. Spelar ingen roll om det så tar flera timmar så stannar inte svansen en sekund. Problemet är att klippa just svansen på henne. Jag drar i svanstippen för att räta ut så det blir en snygg linje och hon kämpar med att vifta vid svansroten.
Det sägs att solen ska skina i helgen, eller på lördag rättare sagt. Det är välkommet! Förra lördagen stod vi på Viltspårskursen i ösande regn. Ingen klagade men det är alltid så mycket roligare när det är fint väder. Alltså, helgen närmar sig med stormsteg. Det ska bli sol och jag ser fram emot att träffa alla duktiga kursare på lördag.....när solen skiner! Nu väntar jag på att favoritcockern ska komma och sen hoppas jag på att energin håller till lite städning och fix.
Saffran
Det lackar mot jul och det är väl dags att fundera på saffransbullar. Jag brukar baka saffranskaka också. Jättegott, som Tina säger.
Det har varnats att saffran ska vara extra dyrt i år då skörden i Iran inte slagit in på flera år. Krokusarna har inte blommat som de ska då det varit för kallt. 38 000 kr/kilot! Tur man inte behöver ett kilo till bullbaket.
I nästa år kanske man skulle försöka skörda sin egen?
Det har varnats att saffran ska vara extra dyrt i år då skörden i Iran inte slagit in på flera år. Krokusarna har inte blommat som de ska då det varit för kallt. 38 000 kr/kilot! Tur man inte behöver ett kilo till bullbaket.
I nästa år kanske man skulle försöka skörda sin egen?
Blomstergåva
Jag tycker det är enormt jobbigt att ta farväl eller avsked av folk. Det spelar ingen roll om det är ett jobb som man slutar eller en kurs där man ses för sista gången. Lika blödig är jag varje gång och jobbigast är det om man själv står i centrum.
Jag har under sommaren/hösten träffat några valpar och deras mattar/hussar. När vi skulle ses för sista gången för just den kursen, fick jag den här fina blomman. Den har blommat hela hösten och sprider mig en sådan glädje varje gång jag går förbi den.
Just de här hundarna har jag nu turen att träffa i ytterligare en kurs, så det är bara med glädje, inte med vemodig sorg som jag går förbi blomman.
En annan fin blomma fick jag av Isas matte när hon var hos mej och blev trimmad i höstas. Den stod länge i fönstret bredvid "fåtöljhunden" och spred sin ljuvliga doft.
Jag har under sommaren/hösten träffat några valpar och deras mattar/hussar. När vi skulle ses för sista gången för just den kursen, fick jag den här fina blomman. Den har blommat hela hösten och sprider mig en sådan glädje varje gång jag går förbi den.
Just de här hundarna har jag nu turen att träffa i ytterligare en kurs, så det är bara med glädje, inte med vemodig sorg som jag går förbi blomman.
En annan fin blomma fick jag av Isas matte när hon var hos mej och blev trimmad i höstas. Den stod länge i fönstret bredvid "fåtöljhunden" och spred sin ljuvliga doft.
Vått och mörkt
Mörka våta dagar. Det gäller att se det ljusa i det mörka.
Att se det vackra.
Att se det vackra.
Önskan
Just nu önskar jag en ska. Nej, jag önskar många saker men en sak önskar jag, fort, nu. Det är att det ska frysa till. Nu höjer många som känner mig, på ögonbrynen och undrar om jag är friska. Det är väl det jag är, frisk. Så frisk som jag känner mig nu har jag inte varit på många år och jag vill att det ska frysa ute.
Snö behöver det nödvändigtvis inte komma utan det räcker med en minusgrad. Eller kanske det räcker med att det torkar upp och slutar regna. Vi behöver inte allt regn, jag behöver det inte i alla fall. Bara så torrt att hundarna inte behöver dra in en hel jordåker varje gång de kommer in. Suck!
Snö behöver det nödvändigtvis inte komma utan det räcker med en minusgrad. Eller kanske det räcker med att det torkar upp och slutar regna. Vi behöver inte allt regn, jag behöver det inte i alla fall. Bara så torrt att hundarna inte behöver dra in en hel jordåker varje gång de kommer in. Suck!
Hur många sekunder är det på ett år?
"Ha, är det någon som vet hur många sekunder det är på ett år?"
Den frågan ställde tioåringen till familjen igår.
Jag kliade mig i huvudet och sa att jag nog behövde en miniräknare. Då kom svaret!
31 536 000 skrivet på en liten lapp. Hon visst inte hur hon skulle formulera siffrorna i miljon och tusental men siffran hade hon.
Någon som vet om det är rätt?
Nästan lika som bär
Tioåringen är en snarlik kopia av sin storasyster, tonåringen, när hon var liten. Även fast det är hela åtta år mellan barnen har vissa svårt att hålla isär namnen.
Jag har själv många gånger blivit ihop blandad med min stora syster även fast det är en stor ålders skillnad. Folk blir lite förvirrade för de vet ju att storasystern är mycket äldre och borde inte se ut på det viset. Ändå ser de den yngre kopian framför sig.
En lärare på mina barns skolan fick se sin forna elev komma tillbaka i samma skepnad efter åtta år och hon sa hela tiden fel namn.
Likadant är det med människor som träffade tonåringen som liten på hundklubben. Jag förstår att det är svårt för de är verkligen lika. Ser man på ett kort där tonåringen är mindre är det ibland svårt att säga om det är tioåringen eller tonåringen.
Första bilden: Tioåringen 2009.
Andra bilden: Tonåringen och tioåringen 2001
Första bilden: Tonåringen som tolvåring
Andra bilden: Tioåringen som nioåring
För lite sen mötte vi en gammal bekant på stan. Hon tittade på tioåringen om såg lite förvirrad ut, mitt första barn kan ju inte ha stannat upp i tillväxten, det förstår de säkert men hon sa ändå tonåringens namn. Efteråt skrattade vi och jag frågade tioåringen hur det är att ideligen få höra att man är sin storasyster?
"Jo", svarade hon "det är väl okej, jag är arton år och har snart körkort, ju".
Så här ser hon ut idag, tonåringen, när hon är hemma och hälsar på.
Jag har själv många gånger blivit ihop blandad med min stora syster även fast det är en stor ålders skillnad. Folk blir lite förvirrade för de vet ju att storasystern är mycket äldre och borde inte se ut på det viset. Ändå ser de den yngre kopian framför sig.
En lärare på mina barns skolan fick se sin forna elev komma tillbaka i samma skepnad efter åtta år och hon sa hela tiden fel namn.
Likadant är det med människor som träffade tonåringen som liten på hundklubben. Jag förstår att det är svårt för de är verkligen lika. Ser man på ett kort där tonåringen är mindre är det ibland svårt att säga om det är tioåringen eller tonåringen.
Första bilden: Tioåringen 2009.
Andra bilden: Tonåringen och tioåringen 2001
Första bilden: Tonåringen som tolvåring
Andra bilden: Tioåringen som nioåring
För lite sen mötte vi en gammal bekant på stan. Hon tittade på tioåringen om såg lite förvirrad ut, mitt första barn kan ju inte ha stannat upp i tillväxten, det förstår de säkert men hon sa ändå tonåringens namn. Efteråt skrattade vi och jag frågade tioåringen hur det är att ideligen få höra att man är sin storasyster?
"Jo", svarade hon "det är väl okej, jag är arton år och har snart körkort, ju".
Så här ser hon ut idag, tonåringen, när hon är hemma och hälsar på.
Hemma igen!
Phu! Det har varit en tuff vecka för både mej och Puma. Vi har varit på en utbildningsvecka och klippt hundar. Ja, inte Puma, han har mest legat i bur och tyckt vansinnigt synd om sej själv. Jag har viss förståelse för honom. Tänk själv att sitta och titta på när Er älskling är otrogen med än den ena än den andra och det i hela fem dagar i rad.
När kvällen kom och Puma fått sin prommis och mat slocknade han som en stock i mattes säng. I vanliga fall får han inte vara i min säng men när vi är iväg på något kul så brukar det bli så. Någon att krama liksom. Jag är väldigt glad att jag hade honom men som sällskap. Kvällarna blir lätt väldigt tråkiga och ensamma annars.
Nu var det dock så att jag kröp ner i sängen väldigt tidigt varje kväll jag också. Slutkörd och utmattad var det skönt att sträcka ut sig.
Många hundar har blivit korthåriga och snygga. Många raser fick jag provat på och det har varit väldigt spännande och lärorikt.
När jag plockade ihop mina saker på fredagsmorgonen för att förbereda eftermiddagens hemfärd, lade sig Puma vid en av väskorna för att tala om att han inte ville stanna kvar ensam. Ingen risk att jag skulle lämna honom. För även om jag klippt många Pudlar och verkligen gillar rasen, finns mitt hjärta hos Springern.
När kvällen kom och Puma fått sin prommis och mat slocknade han som en stock i mattes säng. I vanliga fall får han inte vara i min säng men när vi är iväg på något kul så brukar det bli så. Någon att krama liksom. Jag är väldigt glad att jag hade honom men som sällskap. Kvällarna blir lätt väldigt tråkiga och ensamma annars.
Nu var det dock så att jag kröp ner i sängen väldigt tidigt varje kväll jag också. Slutkörd och utmattad var det skönt att sträcka ut sig.
Många hundar har blivit korthåriga och snygga. Många raser fick jag provat på och det har varit väldigt spännande och lärorikt.
När jag plockade ihop mina saker på fredagsmorgonen för att förbereda eftermiddagens hemfärd, lade sig Puma vid en av väskorna för att tala om att han inte ville stanna kvar ensam. Ingen risk att jag skulle lämna honom. För även om jag klippt många Pudlar och verkligen gillar rasen, finns mitt hjärta hos Springern.
