Skolresa

I morgon bär det iväg på skolresa. Eller hur är det nu, vad heter det egentligen? Klassresa eller skolresa? Det är ju bara klassen som åker i det här fallet och jag fick frågan av tolvåringen. Hmm, vet inte, skolresa tror jag att jag föredrar.

Biljetterna ligger i min väska (får vi hoppas). Jag har räknat för hundrafemtielfte gången hur mycket pengar som finns kvar till lunch på lördagen. Har vi råd att köpa något mellis till barnen (ungdomarna) på lördagen? Klar vi har! Jag har koll på läget.



Snälla M har koll på Grönan och vandrarhemmet. Det har blivit en självklar uppdelning av allt mellan oss och vi har nog koll på våra "områden". Fröknarna ska bara få åka med. De har näst intill blivit övertalade att följa med så de är befriade från allt. Som sagt, bara att åka med.

Ska det bli kul? Ja faktiskt, det ska bli jätteroligt. Jag slutar ju också denna skola för all tid. Har haft två barn som gått där totalt i 14 år så det känns lite vemodigt. Då känns det extra roligt att avsluta med en "skolresa".



Japanen

Nu hänger de vackra blommorna på sista versen. Snart ligger alla rosa bladen på marken.






Kallt igen

Brr så kallt det blev. När man väl vant sig med värmen, blir det kallt som, som mitt i vintern. Nja, som i kylen i alla fall.

På fredag ska jag åka med tolvåringen och hennes klass på en liten studie resan. Inte själv, utan jag och fem andra vuxna och alla 36 små liven. Tjohoo!

Grönan kommer att få ett besök och mitt stora problem just nu, är vad jag ska ha på mig. Kallt, varmt, blåsigt, regnigt eller sol? Jag är en sådan som gärna vill helgardera mig och ta med kläder efter alla väder. Men det går nog inte. Hur skulle det se ut om jag kom med en hockeytrunk med packning när vi bara ska övernatta en natt? Men jag tänker inte sitta på Grönalund och frysa rumpan av mig. Det blir säkert måååånga långa timmar där.



Kan man ta med vinterjackan tror Ni?

En önskan

Hon längtar efter en bättre kamera. Mamma tycker nog att den som finns, duger. I alla fall än så länge.


Här kan Ni se hennes alster.


Hon fyller tonåring i augusti och önskar sig en system. Vi får väl se.............

Euphoria



Det är väl ingen tvekan om att det var rätt låt som vann? Eller vad tror Ni Italien tycker?

Vinnarintervju med Loreen i Melodifestivalen 2012. Olle Kirchmeier/SVT
Bild lånad här

Såg Ni inte gårkvällens muskiktävling så kan jag berätta att Sverige fick poäng av samtliga länder utom Italien.


Varm sol och blöta barn

En sådan vecka det varit. Rena rama sommaren med varmt och soligt väder. Härligt!!

Att sitta inomhus när solen skiner är inte min grej. När jobbet är utfört så försöker jag att få så mycket frisk luft och sol på mig som det bara går. Därför har det inte blivit många uppdateringar här i bloggen. Är jag ensam om det? Förmodligen inte.

I poolen lyckades temperaturen nå över 20 grader och vips så låg det barn i blöt. Vad kan glädja en mer är så?


För kallt för att vara trendig

Byxorna ska ju vara lite kortare i år. Tolvåringen har under tidiga, kalla våren inhandlat ett par trendiga korta tajta saker. Byxor alltså. Men det har ju varit så kallt så det har ju inte gått att anväda. De två senaste dagarna har det faktiskt varit riktigt skönt så vi får väl hoppas att det vänder nu och blir riktig vår.

Oops, he did it again!

Hemse Hunddag gick som vanligt av stapeln på Kristihimelsfärdsdag. En blåsig men solig dag och jag har blivit röd i ansiktet igen. Jag förstår inte att jag aldrig kan lära mig?

Hemse Hunddag är en härlig hunddag i "grannklubben". Inofficiell hundutställning öppen för alla raser, uppvisningar i rallylydnad och agility. Roliga tävlingar och en härlig stämning. Jag och tolvåringen var på plats och vi fick snabbt sällskap av "Kennelpappan" och vännen S.

Benji var nära att göra en repris av lördagens framgångar i utställningsringen. Guuud så spännande!!
När han blivit bäst i rasen fick tolvåringen ta över. Foten sa mig att det fick vara nog nu!

Tolvåringen är en mycket duktig handler och tog Benji till BIS-final genom att vinna grupp 8-finalen. HURRA!!

Väl i stora ringen hade domare Ann Gistedt svårt att sålla men slutligen hade hon bestämt sig och Benji slutade som BIS-2. Dubbel wow!!


Etta blev Schäfern, två en ursnygg Engels Springer Spaniel, trea en whippet och fyra en mycket trevlig släthårig normalstor tax. Taxens matte vill jag också tacka för fotot.

Nu är det slut med utställningar för ett tag. Tolvåringen har tävlingar i agility framför sig som får bli nästa stolpe i kalendern.

Och vinnare är............

Plötsligt händer det och då är det svårt att förstå. Svårt att få polletten att ramla ner, helt enkelt. För mej har det nu gått några dagar men jag tror inte att polletten ramlat ännu.

 

Vad handlar då detta om? Självklart om hundar, vad trodde Ni?

Benji lyckades nämligen ta sig till BIS-final i lördags på Gotlands Kennelklubbs inofficiella vårutställning. Vi hade lyckats bli bästa i ras, sedan vunnit gruppfinalen mot en Cocker, Labbe och Golden och där stod vi i finalringen tillsammans med nio andra finalister i all sköns prakt.  Domaren tackade av sex stycken och vi fyra som var kvar fick ta hundarna runt i den stora finalringen. Publiken klappar och jag springer. Foten har domnat för länge sen så den känner jag inget av. Jag länger på stegen för att få Benji att bli ”flashigare” och visa sitt allra bästa steg. Ett varv, två varv, men vänta! När jag kommer på andra varvet ser jag att domaren tagit in en hund på fjärde plats och en på tredje. Under en tusendels sekund far en tanke i huvudet att, jag kommer att bli etta eller tvåa!

”Och du får ta ett varv till”, säger domaren Karl-Erik Johansson. Jag vänder mig om och ser att det kommer en Engelsk bulldog bakom mig. I förvirringen tänker jag att jag ska vänta in den och  defilerar tillsammans, men den går ju inte riktigt i samma tempo. Då hör jag en hejarklack som uppmanar mig att springa. Jag springer och springer. Nu har jag glömt att andas också och hjärnan fattar ingenting. Vad är det som händer?

”Och dagens vinnare är……….Engelsk Springer Spaniel………

Sen hör jag inte mer. Så är det när hjärnan får syre brist.


Foto: Ulla-Britt Bandinge

Nu när hjärnan fått tillbaka sin syrekapacitet börjar jag att fatta. Benji blev Bäst i Show av 116 hundar och nästan 60 raser. WOW!
Tolvåringen vann Juniorhandlingen och har återigen en finalplats klar till Gotlandsmästare i Juniorhandling som koras i februari nästa år.
Herr H blev BIS-veteran men sin vackra Trick, en Cocker som stått på mitt trimbord. En riktig Spanieldag med trefaldigt Wow, Wow, Wow!


Fotriktigt

Nu kan jag gå på fot-skrället igen. Lite försiktig får jag vara och hundarna undrar varför matte går så långsamt. vet ännu inte vad som är fel. Inget blått eller rött men ett halvt ägg som svullen knöl på utsidan av foten, även om den är mindre idag. Ja, ja, någon Ortoped är jag ju inte, för då skulle jag gått i bättre skor, sa just en Ortoped till mej för många år sen. Va då fotriktiga skor? Ballerina skor är väl helt okej? Hela tonåren sprang jag i högklackade pumps. Varför är fötterna trasiga? Skyll mig själv och sluta klaga!

Straffet för ungdomsåren i fel skor, är att jag idag står och dreglar över högklackat. Är ju SÅ snyggt. Sen att jag inte mäter upp till 160 cm ens, kan också ha med saken att göra. Även om jag vet att mina fötter inte vill ha klackar, tvingar jag dem ibland. Vissa skor går ju riktigt bra (en stund).

Problemet är att ben i min fot, mitt på foten har blivit nertryckta så de ligger liksom för lågt. Så förklarade den "snälla" ortopeden som skrattade åt mina ballerinor. "Fotriktigt" är ett par rejäla, breda saker med fotinlägg. Men jag är ju plattfot, kvider jag. Hur ska jag kunna ha fotinlägg? De trycker ju överallt och gör ont.
Han försökte förklara för mig att det då var ännu viktigare med inläggen. Jag skaffade ett par. DYRA! och de går inte att lägga i ett par smala, tunna "snygga" skor, det vill jag lova.

Vart de är idag, har jag ingen aning om men jag använde de faktiskt ett tag. Kanske är det dags att tänka som en vuxen igen. Men gud så tråkigt det är.

Vård av sjuk fot

Hur kan man få ont i foten utan att ha gjort något? Jag har sprungit runt några varv i utställningsringen och visat hundar i två dagar. På fötterna hade jag låga (inte så fotvänliga) stövlar, typ Peter Pan. Ingen klack men något platta. Men i mitt tycke, helt okej (i alla fall för utställningsringen). Jag har ju haft dem förut så det är inte första gången de används, menar jag.

När jag sprungit klart i går, söndag skyndade jag mig hem för att snabbt svabba av mig, byta och forsa iväg för att hinna se tolvåringen dansa. Visby Dansskolans stora uppvisning krockar nämligen alltid med SSRK:s hundutställning. På fötterna satte jag då mina vanliga skor med kilklack. Inte så hög men lite klack.



När dansen är slut och vi ska bege oss hem känner jag att jag knappt kan stå på vänster ben. Vad??? Fattar ingenting. Tar mig hjälpligt till bilen man kan knappt koppla (ja, jag kör manuellt). Värre blev det hemma. Fot-skrället svullnar lite på yttersidan, där knölen sitter och den går inte att stå på. Så ont har jag så tårarna inte går att hejda. Vad har hänt?

Idag, efter värme bandage och viloläge hela natten, har den blivit något bättre men att stå vid trimbordet är inte att tänka på. Jag har fått boka av idag och är hemma och vilar fot-eländet. Kunde den prata skulle jag vilja att den berättar vad det var den inte tyckte om. Eftersom den ger igen på det här sättet, menar jag.

Men annars gick det bra! Puma, den gamla stöten skrällde till igår igen och tog sitt andra CK. Tolvåringen lyser på dansgolvet och jag är en stolt mamma och matte.


Puma vilar ut efter en krävande helg.

Med solsken i blick

Huden stramat i ansiktet. Jag har gjort det igen! En hundutställning i stålande solsken en majdag kräver solskyddsfaktor. Jag tänkte på det i morse men hur är det man säger? Tanken räcker i alla fall inte.

Det har varit mycket i trimmet, mer än vanligt, så är det ju alltid till hundutställningar. Sen har jag mina egna som också skulle göras fina. Dessutom anmälde jag alla min tre hundar. Tänkte att Puma skulle få vara med en sista gång. Han är tio år men fin som en vårdag.

Nu är en av de två utställningsdagar över och jag är jätteglad över att jag anmälde alla tre. Det har alltså gått bra. Så bra så att jag är nöjd. Dessutom har Puma tagit med sig ett vandringspris hem. HURRA!!

CK på alla tre killarna. Benji bäst plac som 3 bhkl
Puma vinnare av Kennel Wisborgs vp som delas ut till den vackraste Gotlandsägda hund med merit i viltspår eller jaktprov (lägs ett 1:a pris) och med minst CK på den aktuella utställningen.

Nu är det en ny dag i morgon och jag hoppas på sol då också. Men då ska jag smöra in mig ordentligt.





CK= Certifikatkvalité

Nonsens

Som vanligt rusade veckan iväg. Redan söndag, nej, tisdag för sjutton! Våren brukar vara den tid som jag önskar att det fanns fler dagar i veckan. Några lördagar och söndagar skulle ju inte vara så dumt att sätta in där mellan onsdag och torsdag. Eller vad tror Ni? Självkart skulle det vara bra med någon onsdag extra för då skulle jag ju kunna jobba mer, men det orkar jag inte. Men om man fick en extra helg mellan onsdag och torsdag, skulle jag ju orka med en extra onsdag. Måndag, tisdag, onsdag, onsdag, lördag, söndag, torsdag, fredag, lördag, söndag......

Eller skulle det bli för långa veckor, tror Ni?

(Detta inlägg är nog det som man kan kalla nonsens.)


RSS 2.0