Pernilla och Puma

Jag tycker det är jätte roligt att skära pumpor. Därför har jag gjort en större att placera ute på trappräcket. Hundarna bryr sig inte, konstigt nog.

Nu har jag gett mig in på något som jag inte är bra på.
Mitt motto är att kunna lite grann om ganska mycket. Min mamma håller inte med. För hon säger att om Pernilla ger sig på något så ska det vara till 100%.
Det stämmer ibland. Men stickning är något jag inte är speciellt bra på men jag kan lite.

Jag och trettonåringen fick för oss att sticka varsin tubhalsduk.
Först fick vi söka på Youtube för att lägga upp maskor. Det var ju ett tag sen jag gick i skolan och gjorde det sist.
Nu är vi igång. Får erkänna att det går över förväntan. Det är absolut inte frågan om någon slätstickning. Aviga och räta. Nej, räcker gott med räta maskor för min del.

Så här såg det ut i förra veckan. Idag har jag kommit en bit längre.

Fortsättning följer!

Är ni med i postkodlotteriet?
Jag gick med efter det att vårt postnummer vunnit. Varför det, kan man undra? Hur stora är oddsen att det händer igen?
Fast det händer ju, eller? Det har jag sett på Tv, att de kommer och knackar på hos folk som vunnit tidigare. Alltså har samma nummer vunnit flera gånger.

Men jag väntar och väntar. Kommer de aldrig och knackar på? Ett stort kuvert som är guldigt ska finnas under armen och gärna en bilnyckel! En kombi, annars får ju inte hundarna plats.
Jag väntar och väntar.

Idag läser jag i den lokala dagstidningen att de kommit till Gotland. Men de har ju gått fel. De har gått till Östra sidan av ön. Det var ju hit de skulle komma, till västra!
Men jag ger inte upp hoppet. En dag kanske de knackar på.

Gubben i månen har jag hört talas om. Men månen har vakthund också.

Lite tidigt, men jag har skurit i en pumpa.

Idag har solen lyst! Yes, äntligen!
Jag och trettonåringen tog en av de tre hundarna och drog iväg till skogen för att hämta lite material för julkranstillverkning. Trettonåringen tänker tillverka några för att sälja. Ja, hon kommer med all säkerhet bli affärsman i någon bemärkelse, när hon blir äldre.

När vi kom hem efter.... en och en halv timma, satt maken på trappan. Han hade varit ute med de andra två hundarna men inte haft någon nyckel med sig. Oops!

Jag har fått en ny liten vän. Eller två, faktiskt. Jag har ju en viss förkärlek för porslinshundar. Jag är absolut ungen samlare men det har liksom blivit ett par, tre, fyra..... stycken med åren. Därför blev jag jätteglad när BF frågade om jag ville ha de här två sötnosarna.

Gillar den gråa mer och mer för varje gång jag ser den. Det är något med blicken.

Helt plötsligt är det vitt i luften utanför fönstret. Men hjälp! Inte redan, inte i oktober!

En finkänslig en hade nog kallat det hagel, men jag kallar det snö. Små vita korn som snabbt förvandlades till vätska på marken. Jag hann få med några på kort med mobilkameran.

Jag just sett mitt första program av "Svenska Hollywood fruar".
Ja, första programmet någonsin.

När det började sändas för många år sen poppade Maria Montazami upp lite här och där. Jag kan berätta att det tog tid innan jag förstod vem hon var.

Igår såg jag i alla fall ett helt program och jag var helt slut. Svettig av pinsamhet och jag är vansinnigt generad.

Herre Gud, säger jag bara. Är de vuxna människor? Lever de i vår värld 2012?

Äh, jag kanske överdriver lite eller, nej det gör jag, ta mig sjutton, inte!

Har ni, eller brukar ni se Hollywood fruar? Såg ni programmet i går, tisdag?

Det finns saker som man gjort som man helst skulle vilja glömma. Ofta glömmer man just den sorten allt för sällan. Det är kanske hjärnans konstruktion för att vi inte ska göra samma misstag en gång till?

När vår äldsta dotter var bebis, lyckades jag låsa in henne i bilen. Ja, det är sant. En bil som man kunde trycka ner låsknappen och slänga till dörren. OJ! Där satt det kinkiga barnet i bilbarnstolen och lekte med bilnycklarna.
Det var på den tiden som jag inte hade mobiltelefon. Men jag lyckades få tag på maken som i ilfart kom med nycklar. Under tiden lekte jag tittut i bilrutan så folk på parkeringen nog trodde jag var från vettet.

Idag är hon tjugoett och jag tror inte hon fick några men av händelsen, det var bara jag som fick. Händelsen lämnar mig aldrig.

Jag köpte oss en " rosabandet bukett. Det jag saknar i buketten är just ett rosa band. I stället fanns en ful plastpinne med en ännu fulare lapp med " bröst cancer" information. Tråkig och den tog jag självklart bort. Men blommorna är fina och överskottet går till något ännu finare, våra bröst!

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/369451/images/2012/pic_5083edf19606ee030967fc45.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/369451/images/2012/pic_5083edf7ddf2b3741300289b.jpg" class="image">

Barnsligt? Men jag blev så glad! Älskar Must och var tvungen att köpa när jag hittade den här på Ica även om julen känns långt borta än.

Plockar lite i trädgården idag. Det är fuktigt och dimman ligger tät över fälten/golfbanan längre bort. Men det är milt och skönt.

Minns ni den rosablommande jordgubbe vi köpte i våras? Den har gett oss gubbar hela sommaren och blommar än. Inte klokt ju?

Frågan är om den klarar av att ladda om till nästa år?
Tänkte ställa in den i växthuset under vintern för vi har den ju i kruka. Ska bli spännande att se fortsättningen.

Sakta, sakta stiger solen upp över trädtopparna på andra sidan vägen. De har avverkat lite träd där så nu ser jag solens uppgång. Innan var det en kompakt skog och inte förrän senare på förmiddagen tittade solens strålar ner på mej.

Det ser ut att bli en fin höstdag. Hoppas ni också får en bra och fin fredag.

Snart börjar en ny säsong av "Så mycket bättre".
Jag ska erkänna att jag inte sett så många program av tidigare avsnitt men desto mer har jag fått höra på radion. Den står ju mest på och skvalar dagarna i ända i trimmet när jag "frissar" mina "hund kunder".
Om vi säger så, jag är ganska trött på "kråklåtar" och hoppas nu på något nytt som de kan spela.

Okej, jag har nu fått veta, av er läsare och andra att man inte ska, kan frysa Cupcakes med frostglasyr. Då är det bara att äta på då.
De kära barnen slog till och bakade dubbel sats!

Jag har ätit... tre idag. TRE!
Förstår ni vad det betyder i kalori intag? I utbyte borde jag nog springa minst en mil (inbillar mig att det räcker).
Jag är till råga på allt, förkyld och har knappt rört mig alls i den här veckan.

Så här blev de vackra bakverken. Smarriga också!
Nu står det ett helt fat i kylen och jag funderar på om de går att frysa. Någon som vet?

Trettonåringen och vårt reservbarn (bästisen) gillar att baka.
Jag gillar också när de bakar, mums i mammas mage!

Idag har det tillverkats Cupcakes med hallon och vit choklad.

Nu står de i kylen och väntar på kvällsfika, och disken väntar på mamma.

I början av förra veckan hade jag tänjt mina gränser och överraskade mig själv med att köpa hem Ballerina cookies med fyllning.
Jag tycker annars att de är FÖR dyra, FÖR goda och väldigt onödiga.

Paketet hamnade på fikabordet och det blev en strykande åtgång. Sen utbröt kriget.
Trettonåringen får se att det bara finns en enda kaka kvar. Hur många har var och en tagit?
Det är pappa som är boven! Hej och hå, vilket liv.

För att stilla allt säger jag på skoj, att " se till att vinna på hundutställningen så ska du få tre helt egna paket".

Hon gick och vann! Tror ni hon glömt vad jag sa?

Minns ni att jag berättade om ljusstakar i glas, som jag fick på min födelsedag?
Jag blev jätteglad och skulle sätta i de medföljande ljusen, då glaset i själva hålet för ljuset, brast.
VA!? Blev helt förfärad och fattade inte att jag tagit i så hårt.
Tog det super försiktigt med nästa stake, som brister den också.

Nu håller jag på att laga!
Jag fyller de ihåliga stakarna med gips. Två av dem är klara, ska bara torka. Visst blev det bra?

Idag fick även jag skrapa vindrutan. Självklart hade jag inget att skrapa med. Man kan ju inte ha isskrapa i bilen hela sommaren och visst ja, nu är sommaren slut.

Säger som Pippi, man tager vad man haver, och hittade ett hårt plåsterfodral och skrapade på.
Sen bar det iväg på utställning.

Vilken dag vi haft!
Trettonåringen vann Juniorhandlingen.
Nike blev Bäst i ras, BIR, men gick inte vidare i gruppfinalen. Men vad gör det när Puma blev BIR- veteran och slutligen placerade sig som BIS-3 veteran. Wow! Stolt hundägare och mamma är jag. Trettonåringen skötte handlingen helt och håller, förutom det varvet som Nike och Puma skulle in i konkurrens.
Jag har druckit kaffe och sett på hundar, pratat med massor av hundfolk och är nu helt slut.

På väg hem passade vi på att hämta ut den gratistårta jag fått av Ica Maxi. Nu har vi firat ordentligt och är så nöjda och glada.

Så var det. Fredag igen!
Imorgon stundas utställning. Gotlands Kennelklubb har sin årliga inofficiella höst utställning och jag menar självklart hundutställning.

Jag bestämde mig för att INTE vara med. Ja, jag hade en svacka eller så? Även jag har mina fläckar, eller så va det förnuftet som talade.

Trettonåringen spände ögonen i mig och deklarerade att hon minsann inte tänkte utebli.
Hon fick välja och anmälde, efter en del velande sin Nike och min gamla Puma.

Självklart kommer jag att vara på plats i morgon (så förnuftig eller galen är jag).
Skulle nu båda hundarna in mot varandra i konkurrens, får jag väl rycka in och visa en av dem men annars är min plan att jag ska sitta på en stol, dricka kaffe och bara titta på hundar.

Hjälp mig att hålla en tumme för trettonåringen, Nike eller Puma.

Vi har bokat oss iväg på en resa över jul. Fly iväg från måsten och bara ro om oss själva och hundarna.

Färden går mot Säfsen och den här gången ska jag lära mig åka skidor på riktigt. Jag och trettonåringen börjar i skidskola på självaste julafton.
Nu jobbar med att få upp kondisen så att jag inte dör där i skidbacken av andnöd.

Har ni varit i Säfsen?

Födelsedagsblommorna har stått i en hel vecka nu. Ena rosen nickar försiktigt men ännu fin.

Jag har fyra män i mitt liv. Tre av dem har solat sig på trappan idag. Den fjärde har jobbar.

Har ni haft en lika härlig höstdag som jag?

Jag brukar inte vara lokalpatriotisk men i kväll gav jag efter. Jag brukar inte heller rösta i olika TV-programs tävlingar men gav efter även där.

Team Bengan! Gotlands kören där jag känner till några ansikten fick min telefonröst ikväll.
En gammal jobbar kompis, en förälder från trettonåringens gamla klass, den äldsta dotterns gamla danslärare och en kund står lördag efter lördag och sjunger i "Bengan kören" i Körslaget.

En SMS-röst från mej och JA, de gick vidare ikväll också. Det va de värda efter så bra framträdande. Grattis kören!

Men tänk den stackare som sitter och svarar på alla Sms-röster. "Tack för din röst....." hen har nog fullt upp?

Han blir elva är om ett halvår.
Han har blivit helt döv.
Han tar för sig som bara en gammal hund kan. Tar sig liksom rättigheter och sover mycket och väldigt gott.

Men han är pigg, frisk och vackrare än någonsin.

Sååå jag älskar den hunden!

Sjukhuset i Visby har ett Diabetes team som mellan varven kallar barnen och ungdomarna med Diabetes typ 1 på ön, till träffar.

Igår träffades 12 barn och ungdomar i ungefär samma ålder och bowlade. Under tiden samlades vi föräldrar tillsammans med kurator och sköterska och pratade. Temat var " det första intrycket av sjukdomen".

Vi kastades tre år tillbaka i tiden och fick berätta hur just vår upplevelse var. Ett bra sett för var och en att bearbeta och utbyta erfarenheter.
I gruppen satt också en skör mamma och pappa vars dotter precis fått Diabetes.
Alla vi andra, vi som nu har lite mer erfarenhet visste precis vad de just nu går igenom. Det som kändes så skönt var att under tiden som var och en pratade, såg vi hur allt ljusnade för dem. De såg att detta är en sjukdom som går att leva med. Att det inte finns någon skuld, som förälder, till insjuknandet och att allt kommer bli bra. Det finns bara små, små begränsningar men det gäller att lära sig leva med det.

Efteråt åt vi gemensam pizzabuffé, pratade och hade trevligt.

Lycka kan vara att vakna och inse att man kan sova en halvtimma till innan klockan ringer.

Har ni köpt något rosa band? Jag har traditionellt band på jackan och har också givit mig själv ett rosa ARMband med ett rosa band som smycke. Inköpt till förmån för bröstcancer fonden.

Det andra armbandet är ett hantverk jag fått av en kund. En julklapp förra året av bästa "I".
Ett smycke som jag verkligen uppskattar och bär dag som natt.

Ja jag vet, jag har underbara kunder!

Bjuder på några bilder i motljus från en härlig strand promenad i söndags.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/369451/images/2012/pic_506af6ca9606ee2b62ecf4af.jpg" class="image">

Alla dagar kan inte vara den bästa. Det fattar till och med jag. Men när man fyller år kan man tycka att det kunde vara en bra dag.

Dagen då jag fyller år börjar med regn. Trettonåringen som skulle cyklat till skolan behöver skjuts. Det går nämligen ingen passande buss. Så jag drar iväg i skogen tidigt för att hinna skjutsa innan min första kund kommer.

Av trettonåringen får jag jättefina ljusstakar i glas i present som går sönder när jag sätter i ljusen. Lövtunnt glas är det och det brister hur lätt som helst. Jag tar ju inte ens i!
Suck!

Kommer hem precis när kunden svänger in till mitt Hundtrim.
Tio minuter senare kommer en kund till! Dubbelbokat på något oförklarligt sett! Hur är det möjligt?

Jag ger mig denn på att hinna båda hundarna och hej vad jag jobbade!
Tog fram gamla effektiva Pernilla, jobbar med båda hundarna parallellt och med en timmes tidstillägg var jag klar med Pudeln som blev hämtad. Samtidigt kommer nästa kund.

Trettonåringen ringer och säger halvt förtvivlad, att hon inte har tillräckligt med provstickor med till skolan. Suck igen! Finns inte en chans att jag ska hinna köra in till skolan.
Förklarar med mycket dåligt samvete att hon får klara dagen utan blodsocker prov.

Torkar klart Springer Spaniel killen som blir hämtad en halvtimme efter.

Sätter fart igen med Golden damen som eftermiddagen var beräknad till. Är en halvtimma försenad och lyckas jobba in den så att hunden är klar i tid.

Totalt slut och mycket hungrig inser jag att jag inte kommer klara av något tårt bak.

Då kommer mina solsken hem. Maken har köpt tårta och vackra blommor. Trettonåringen ligger inte allt för högt i sitt blodsocker och maten är klar.