Pernilla och Puma

Lördagen har bjudit på högsommar. Klarblå himmel och 22 grader. Men det är klart, Kungen är ju på ön, så det är nog någon som fixat till vädret. Självklart ligger jag. Snörvlar och nyser. Skulle dammsuga lite men höll på att svimma av ansträngning.
Jag tog med mig Mari Jungstedts bok "den sista akten" och intog ryggläge i sängen. Den sista akten, var just en passande titel. Men jag ska nog inte gå under, det är ju bara en förkylning.

Jag gillar verkligen Jungstedt böcker som utspelar sig här på Gotland. Men jag ligger alltid efter med några böcker, det beror på att jag väntar på att kommer som pocket. Snål? Ja, det är jag men pocket är så mycket lättare att hantera också.

Så här ser Maris hemsida ut och här kan man läsa mer om alla Gotlandsböcker". 

http://www.marijungstedt.se/

Det har blivit fredag igen. I en rasande fart har veckan avverkats. Fjortonåringen har som så många andra, varit förkyl. Idag är hon på benen igen om än något snörvlande. Självklar kommer förkylningen krypande över till mej nu när man ska vara ledig och göra allt det där man inte hunnit eller orkat i veckan.
Killar oroväckande i halsen. Nässpray-behandling har redan påbörjats. Idag värker det i nacken och det är ett typiskt tecken på att förkylningsklubban snart träffar mig på allvar.
Så, nu har jag gnällt klart!

Jag tycker ni ska gå in på den här länken och se på Candygirls fina hundnaglar. Hon är så himla duktig på att måla, inte bara naglar utan allt möjligt. Men just nagelmålningen är den som imponerat extra på mej. Så jag frågade om det inte var dags för just "hundnaglar" snart?
Nu har hon fixat uppdraget med bravur.
Visst är de fina?

Enligt Wikipedia:

Dimma innebär att luften är så bemängd med små vattendroppar att sikten är mindre än 1 km. Är sikten mellan 1 km och 1 mil talar man istället om dis. Om dimman består av iskristaller kallas den för isdimma. Mellan dimma och moln finns ingen principiell skillnad, endast att moln inte når marken.

De små vattendropparna var många i morse. Jag fick torka håret när jag kom hem från morgonpromisen.

Hösten knackar på men sommaren dröjer sig kvar på dagarna. Sommaren är både kvällstrött och tar gärna sovmorgon, men när hon väl vaknat på dagarna så värmer hon skönt.

På morgonpromenaden i morse fick jag plötsligt se ett rött träd ute på en åker. När jag gått ytterligare en bit kom nästa röda buske. Vad det är för bär vet jag inte men fint är det. Eller sorgligt? Jag kan inte riktigt bestämma vilket.

Morgonen bjöd på fuktigt, dimmigt men vackert skådespel. Jag kunde inte låta bli att fotografera de vackra spindelnäten som jag och hundarna vandrade förbi. Nu har jag fullt av kort på de små rackarnas alster. Men vilka vävar de skapar!

Nästa helg, eller alltså, den här helgen som kommer, ska jag åka till "grannön" tillsammans med fjortonåringen och hennes klubbkompisar. Det är tävlingar i agility som står på tur.
Nu tänker ni nog att, "herre Gud, får dessa människor aldrig nog?"
Ibland frågar jag mig samma sak. Hundar på jobbet, hundar på fritiden. Men hundar är mitt liv just nu och så vill jag ha det.
När vi körde hem från agility träningen i går, brann himlen. Vi stannade flera gånger och tog kort. Ibland är man liksom bara tvungen.

Vi var en sväng på stan i helgen, jag och trettonåringen. Bäst att passa på medan hon är liten och snäll. I morgon blir hon en fjortis. Det är det här som är så ofattbart med barn. De bara växer liksom!!! Så där bara, utan att fråga.
Precis som den andra "skitungen" jag har, växte även den här snabbt om mig i längd. Haha, säger maken, det är ju inte så svårt!
Nej, så är det kanske, men tro för den skull inte att jag är lägst i hierarkin här i huset. Ha! Inte en chans!

Trettonåringen inhandlade en snygg väst på Cubus.

Sen åt vi en god lunch tillsammans. En riktigt härlig dag alltså.

Pratar med den treåriga unga damen i telefonen och frågar om hon badat något på semestern?
"Ja", svarar hon, kort och gott så som bara en treåring kan.
"Har du badat i sjön eller hemma i din bassäng", försöker jag för att få henne att berätta lite.
Då blir det tyst en stund sen svarar hon lite frustrerande, "i vattnet!"

Ja, självklart! Hur dumt får man fråga egentligen?

Idag började skolorna här på ön. För mej betyder det att den "riktiga" sommaren är över att den "riktiga" vardagen är tillbaka. Nu börjar sensommaren och det är inget fel på den. Ofta är den varm och skön här på Gotland och väldigt behaglig. Men, suck, lite vemodigt är det.

Jag har jobbat en vecka sen semestern och borde ha krafter kvar. Men jag är helt slut och har redan intagit soffhörnet.

Tänkte visa er några bilder som trettonåringen tog på mig och två av mina kunder idag. Två bröder en stor-och en dvärgpudel. Det roliga är mina ansiktsuttryck.
Ha en bra fredag och håll tummarna för att jag håller ögonen öppna några timmar till.

Jag erkänner att första surdegsbaket blev surt värre. Inte till smaken utan till hela härligheten. Fast jag vet inte om det är surt till smaken för det går inte att äta.
Det jäste inte. Jag funderade men tänkte att det kanske skulle vara så? Jäser kanske upp i ugnen.......!

Nej, det gjorde det inte.
Jag har en väldigt bra "surdegsbok", jag har självklart haft det här med surdeg i tankarna länge, nämligen. Jag dammade av boken och slog upp kapitlet som heter "vad gör jag för fel".
Kall eller ofärdig surdeg, stod allra först.

Igår gjorde jag ett nytt försök. Såg till att det sura var "jäsigt", check! Lät den bli rumsvarm, check! Och så igång!
Den jäste låångsamt men boken sa att jag skulle ge den mer tid, så den fick vara i fred.
Den fick vara ifred jättelänge! När jag lagt upp två bröd på plåt, för sista jäsningen, glömde jag bort dem. 90 minuter senare slet jag av handduken men en svärande kommentar för att se två präktiga Valnötsbröd, färdigjästa, klara för ugnen.
Gissa om de är goda? Mmmmmm!
Men, ni som vet, ska de behöva jäsa så länge?
Kan ju tillägga att det är en grov rågsurdeg. Den kanske tar sån tid?

Jag är nog en obotlig "skulle-vilja-men-får-inte-tummen-ur-människa".
Förut, innan jag visste bättre, startade jag massor av projekt som aldrig blev helt avslutade.

Skulle gjuta en serie krukor. Det blev en kruka och säcken med cement har blivit fuktig och stenhård.

Skulle renovera köksstolarna. Det blev tre av sex som blev helt klara och nu har vi köpt nya.

Listan kan göras lång men ack den som är sämre än att man kan ändra på sig.
Nu har jag slutat att starta projekt och på så sett kan inget lämnas halvfärdigt eller oavslutat. (Känner mig väldigt smart).
Men viljan finns kvar.
Jag skulle vilja göra den där muslin som ser så god ut. Rosta matvete och frön och.......Ernst gjorde en i fjolårets sommarprogram också......blir det av? Hmf!

Men så plötsligt! Ett nytt projekt?
Ja, så är det nog men jag ska verkligen försöka slutföra det här. Eller, det ska liksom inte slutföras. Det ska fortgår i evigheter, för jag har börjat mata en surdeg.
Kors i taket!
Nu ska jag bli brödmamma. Verkar ju så enkelt. Billigt, nyttigt och gott också (får vi hoppas).
Nu är frågan om jag verkligen klarar av det här? Jag skulle nog behöva lite tips.

Industrisemestern är slut och helt plötsligt försvann de flesta turisterna från Visbys gator. Om en vecka börjar skolorna här på ön och det känns i luften att nu, nu är det snart slut på sommaren.

Här kommer några bilder till från Visbys gator i fredags.