Pernilla och Puma

Vi är storkonsumenter av stekpannor. Det är inte så att vi samlar på dem eller så, nej, vi förbrukar dem.
Vi har provat dyra. Vi har provat ICAs. Vi har provat små och stora.
Det spelar ingen roll! Jamie Oliver eller Ikeas, de blir dåliga och måste bytas ut efter ett tag.

Men nu är det nog snart ett år sen jag införskaffade en ny panna. Rekord kanske?

Jag har alltid två stekpannor. En fin och en ful panna. Finpannan är inte sönderstekt utan fin teflon beläggning på. Fulpannan duger till kött, baccon och lite annat som inte är så känsligt för att fastna. Sen har jag också en gjutjärns gryt, kan jag tillägga.

Nu är det i alla fall dags att göra finpannan till fulpanna och slänga den äldsta. Som tur är finns det ett besök inbokat till Linköping på sportlovet. Där finns också Ikea och då får jag ju ett giltigt själ för ett besök där. Vilken tur jag har!

Idag är en sådan där dag , då det inte blir ljust. November mörker, nästan.

Snön har nästan helt försvunnit då det varit milt de sista dagarna och idag regnar det.
Riktigt grått alltså. Grått, vått och glas is.

Har varit ute och grusat (hade ingen sand) på parkeringen så att mina kunder inte ska halka. Typisk Gotländsk vinter helt enkelt. Vi har varit lite bortskämda de sista veckorna med lagom av snö och lagom kallt.

Vi har nu bestämt oss för tapet. Det är inte mycket hela väggar som ska tapetseras, dörrar och fönster bryter lite här och där. Därför får det bli tapet med lite färg.
Vinröd blomma blir det. Fast jag gillade den blå, också. Men den ville inte trettonåringen ha. Maken sa som han brukar "spelar ingen roll".

I helgen som var påbörjades renoveringen av vår hall och trappa. Något som jag pratat om väldigt länge här hemma.

Maken är ju den som är bäst på sådant här, men när man jobbar hela dagarna med byggnationer, är det inte alltid så roligt att göra det hemma också. Jag har förståelse för det men.....
Gör det själv då!!! Får jag höra ibland. Nej, jag är liksom inte bra på det.

Men nu är järnet varm och då ska man smida.
Trappan är slipad, spacklad och slipad igen. Den ska bli vit, i det närmaste i alla fall.
Ny tapet på hallens väggar är det som står näst på tur.

Skulle INTE ha blommigt och fastnade för den här.
Svart, blå eller vinröd?
Den våd som är uppsatt på väggen är blå.

Vad tycker ni? Eller ska man måla vitt? Det har vi överallt, lite tråkigt va?

Är det något jag tycker är tråkigt så är det när mätaren i bilen visar "botten napp". Tom tank, dags att åka till macken.
Man kan låtsas som om man inte ser det och hoppas på att maken kör nästa gång. Hihi!
Eller så har man oturen att själv ta bilen nästa gång, och då behöva åka akut till macken för att göra det där tråkiga.
Har ju hänt, ska jag erkänna. Den gången skulle jag till råga på allt åt fel håll. Där finns ju ingen mack! Alltså fick jag köra en omväg för att bilskrället skulle få mat.

Jag vet inte riktigt varför jag tycker det är tråkigt med macker och bensin. Kanske för att det är dyrt? Eller för att jag inte kan lära mig koden på tank kortet utantill?

Man skulle räkna fåglar.....
Nu är jag så där dåligt påläst igen. Skäms!
Det finns, fanns i alla fall inga fåglar vid vårt fågelbord. Man måste nämligen mata dem, lägga ut frön och så, om man vill att de ska komma och hälsa på.

Nu ska det bli plusgrader och regna i veckan som kommer. Därför passar jag på att visa några fler isbilder från dagens promenad.
De är tagna med mobilen och därefter i kvalité.

Kan berätta att agilityn gick bra. Dotter och hund är nöjda och glada efter att flyttat upp sig lite i Cuplistan. De ligger just nu på 3:e plats.
Mamma frös bara lite men jag klagar inte. Det är ju så roligt!

Det blir en dag i hundens tecken. Inte helt ovanligt i vår familj.
Jag och trettonåringen började med en uppfriskande hundprommis. Kylan nöp i kinderna och vinden iland in under krage och mösskant. Hua!

Nu är vi hemma igen i värmen och laddar om för att åka till "Muldes ridhus".
Agilitytävling står på schemat. Det är en liten inofficiell Gotlandscup och idag är det tredje deltävlingen.

Det gäller att klä sig, om jag säger så!
Inne i ridhuset blåser det i alla fall inte, men kallt brukar det vara.

Vet ni hur svårt det är att få en hantverkare att jobba en lördag?

Vet ni hur svårt det är att få en hantverkare som man är gift med, att jobba på en lördag?

Men så helt plötsligt så kommer det igång en liten inspirationsgubbe och då är det bara att foga sig.
Det gör jag så gärna så! För nu du, trappskrälle, ska du få dej en ansiktslyftning.

Har bestämt mig för att bli helt och fullt frisk.
Nu är röret nästan slut. Lite rossel kvar i halsen. Vet inte vad jag ska ta till nästa gång.
Känns som om jag provat det mesta nu.

Så blev det fredag igen. Min båge har kommit, skrev optikern i ett sms. Men jag har inte hunnit hämta den. Ändå har jag haft en luftig vecka. Många timmar vid skrivbordet har det blivit. Ändå är jag inte färdig där, på långa vägar.

Jag beslutade mig för att inte svara på mailet som jag skrev om igår. Känns konstigt att försöka förklara vad som hänt så här två år efter.
Hon, i mailet, skrev att hon behövde tillfällig hjälp med öronrens och kloklippning, då hon brutit benet.

Med lite ironi kan man så i efterhand säga att hon nog fått benet läkt och klorna klippta vid det här laget. Eller vad tror ni?

Bjuder på en bild på en av mina kunder. Hon är färdig och väntar så sin matte.

Öppnar min mailkorg och läser ett mail till hundtrimmet.
Det börjar med att hon som skriver, berättar att hon sett min annons.

Blir fundersam då det är länge sen jag annonserat någonstans.
Kommer också att tänka på att jag inte längre har någon länk liggande ute till just den mailadressen. Hmm?

Sen ser jag datumet på mailet.

Det har återigen varit en underbart härligt solig dag på Gotland. Gissa vem som varit ledig i eftermiddag?
Eller, ledig och ledig. Jag har i alla fall inte haft någon hund bokad. Har två veckor framför mig som är luftigt bokade. Jag är ganska tacksam för det. Snart ska ju båda våra företag lämnas in för bokslut och deklaration. Det gör jag nämligen inte själv. Men resten av allt skrivbordsjobb sköter jag, både åt mitt "Klipp & Klapp" och makens byggfirma.

Men nu lämnade jag skrivbordet på kontoret och tillsammans med trettonåringen och reservbarnet, som slutade tidigt, drog vi iväg till Tofta strand.
Någon som varit där?
Antagligen, men förmodligen under varmare omständigheter.

Nu är det mycket vackrare och lugnare än under turist säsongen. Det kan jag intyga, men inte så varmt i vattnet.

Normalt brukar jag vara ganska snål. Att kosta på mig själv och annat "onödigt" brukar snabbt prioriteras bort.
Men i år, ja tänk, hela 2013, har jag haft tulpaner på bordet hela tiden. Första buketten fick vi av min söta svärmor. Sen har det liksom halkat med en bukett hem från affären varje vecka.

Undrar om det är positivt eller negativt, mitt nya beteende alltså?

Det har varit helt underbart idag. Klarblå himmel. Så blå att jag glömt hur blå vår himmel kan vara. Jätteblå! Klarblå! Djupblå!

Vi har ju haft ganska risigt på "blå fronten" ett tag, så det är klart man blir glad.

Jag och trettonåringen tog varsin hund och tog en tur på Södra hällarna. Ett område som varit ganska omdebatterat den senaste tiden. Ska det byggas eller bli bevarat som det är?
Jag röstar på det sista. Det är ett otroligt vackert strövområde och bo, det kan man göra någon annanstans.

Jag har tagit kort idag, med riktig kamera också. Men som ni vet, numera är det min IPhone som är mitt främsta verktyg. Här tar jag kort och här bloggar jag. (Ärligt, jag känner mig jätte hipp! Fniss)
Det kanske kommer bättre kort en dag, bara jag orkar starta datorn, tömma kameran och ja, ni vet?

Det blev helg. Precis som om jag trodde något annat?
På underbara Tells i Visby, fixade de en tillfällig lösning på mitt glasögon problem. På fredag har de rätt del hemma. Hörde när de pratade i telefonen, "en solklar reklamation" hörde jag. Låter billigt och bra. Hjälp mig hålla tummarna!

Snön har dalat i stora flak över staden. Det blev mörkt under tiden som jag och trettonåringen tog en fika på Almedals biblioteket. Det var så fint när vi kom ut. Snön som sakta seglade ner från himlen mot gatlyktornas ljus. Upp med mobilen. Yes, det lyckades, en ganska just bild. I vänstra hörnet ser ni trettonåringen som följer mitt exempel.

Helgen närmar sig med stormsteg. Fredagen bjuder mig på en ledig eftermiddag. Jag har haft en ganska mastig vecka så det passar bra.

I kalendern står det i och för sig "kontor". Jag har massor av papper att vända på, men nu är det så att mina glasögon gick sönder idag. Därför får det bli ett besök i "glasögon butiken".

Just nu är det tejp som hjälper mig att hålla ihop mina ögon. Varför händer det?

Hundklipp på förmiddagen med tejpade glasögon, nr1
Glasögon butiken nr2
Pappersarbete nr3
Sen får det bli helg!

Pernilla och Puma. Så heter den här bloggen. Den började för många år sen då Puma var mitt stora stöd. Jobbarkompis i nöd och lust. Rehabiliterings hund och ständigt lyssnande på sin matte.

Många av er läsare var med redan då. Jag var helt slut till kropp och själ. Sjukskriven, sönderstressad och mycket förvirrad.
Sådant händer inte. Det är bara arbetsskygga som säger att de är utbrända. Så tyckte jag då.

Minns att jag inte ville inse att jag "gått i väggen". Då skulle jag försöka mig på någon sorts jämkning och sa att jag sprungit in med axeln i dörrposten. Vilket skämt!
Jag har skrattat åt det många gånger och orden min psykolog sa, satte sina spår.
"Pernilla! Ja, du har " gått i väggen" men du har skjutit den där väggen framför dej väldigt länge, innan du fick den att rasa".

Nu har jag fått ett helt annat perspektiv på allt. På hur jag egentligen mådde då. Hur jag mår nu och att vakta på mig för att inte åka kana till samma ställe igen.

Puma har under den här tiden blivit ensamhund. Fått två nya valpar till flocken och blivit helt döv. Han fyller snart elva år och han gör skäl för att ha fått pension från lydnad och träning.
Min bästa fyrfota vän och vackrare än någonsin.
Det är mer Pernilla än Puma här på bloggen numera. Men så är det väl med bloggar och livet. Det utvecklas i en riktning som inte riktigt går att styra i förväg.

Frågan är, ska det bli fint väder idag eller ska det bli som vanligt?

15:e Januari och halva månaden förbrukad, igen!
Hur kan det gå så fort?
Jag kämpar på med förkylning som vägrar ge med sig. Är nästan bra men inte helt.
Det tär, det tär!

Pratat med lilla H på Skype idag. Vi pratar, sjöng och hon läste en Max bok för mej. Härlig, heliga stunder.

Bilden är från i somras.

Jag försöker vara miljövänlig och källsorterat har jag/vi gjort i flera år. Jag delar gärna på förpackningarna så att plast kommer för sej och papper där det ska. Kuvert ska till brännbart. Ja då, jag är en ordentlig mamma, ibland i alla fall.

En kväll sitter trettonåringen och äter kola och längs ner i plastpåsen sitter en pappbit. Hon drar upp den ur påsen slänger den på bordet framför mej och säger. "Den kan ju du ta hand om. Du som är så återvinningsbar.

Undrar verkligen om jag är det?

Granen är nerpackad och det enda som återstår är att stuva in det sista i garderoben. Garderoben ja! Den är en katastrof. Där sparas och sparas det.


Men inte just nu!
Idag har jag ingen lust med det.

Igår när vi hade julgrans skakning fick julen och våren mötas på middagsbordet.
Vi hittade nämligen en julöl som inte hade lust att bli kvarlämnad. Nyinköpta tulpaner fick symbolisera våren.

Jag hade tänkt att granen ska packas ihop idag. "Jag HADE tänkt att den SKA".
Snacka om att helgardera sig.
Det är bara granen kvar. Allt annat är undanplockat. Ja, julsaker alltså! Jag har liksom inte orkat ta tag i projekt "granen" än. Men idag!

Först ska jag bara............pom pompom!

Håhå, jaja, va det blåser idag!

Det har snöat några centimeter i natt. Så det var aningen ljusare när jag skulle ge mig iväg på morgonpromenaden.

Funderade på vilken jacka jag skulle ta? Tunna har fungerat de senaste dagarna men idag visade termometern minus.
Tjocka jackan är för varm så det fick bli den gamla klubbjackan som snart är hundra år.
Än hänger den med. En ficka har en hund gnagat hål på. Tre andra är andra hål i och dragkedjan funkar inte riktigt som den ska. Men som sagt, än hänger den med!

Jag var innerligt glad att jag valde den. Den har egenskaper som bara en hundägare i snöstorm kan förstå.

Jag skulle försöka ta en bild men det blev snabbt kallt om handen och inte ens hundarna gillade att jag stannade.

Vet inte vad jag ska skriva om.
Blogga om pannkakorna, säger trettonåringen.

Okej!
Jag steker pannkakor. Och sen då?
Vem är intresserade av mina pannkakor?
Jo, men kanske?

Trettonåringen har ju diabetes typ 1. Det är viktigt att äta bra och "stabil" mat. Fibrer och lagom nivå på kolhydrater.
Alltså är inte pannkakor någon höjdare.
Jag gräddar dock inga vanliga pannkakor. Jag har i grahamsmjöl och ofta rågmjöl.
Man blir mycket mer mätt av dem än vanliga vete pannkakor.

Idag blev det råg pannkisar. Jag hann inte vänta på att smeten skulle svälla till "rågisar". Den tar lite längre tid på sig, nämligen.

Till mina pannkakor har vi vår egna jordgubbsylt eller lättsockrad hallonsylt.
Varför lättsockrad och inte osötad?
Det är för att den osötade bara finns i små, små burkar. Vi har i stället lärt oss hur mycket insulin trettonåringen ska dosera till den lättsockrade.

Hur äter ni era pannkakor?

Den här lilla boken har varit undan plockad ett tag, för att göra plats för en tomte. Nu är det dags att komma fram igen.
Den fem centimeter höga boken är speciell. Jag hat fått den av någon speciell. Det står väldigt speciella saker i den och lilla H har gnagat lite på den och det gör den ännu mer speciell för mej.

Igår sken solen. Det var i och för sej fruset och kallt på morgonkvisten men solen och ljuset gav mig ändå lite vårkänslor.
Det var igår det. Idag har det snöat. Stora flak, små spik, hårda korn blandat med regn.
En vanlig Gotländsk vinter alltså.

Så mycket röda lappar det blev!!
Men inte ett enda plagg i min egen storlek. Konstigt?
Nej, inte konstigt alls. Det är mycket roligare att fynda barnkläder på rean än kläder till mej själv. Först och främst är barnkläder billigt. Nu menar jag väldigt billigt. När en boddy eller barntröja kostar 30 kr, behöver inte ens jag, snåljåpen, tänka. Det är bara att köpa, liksom.

Väldigt mycket rosa blev det också. Men det är ju två små prinsessor som ska få dem. Hela härligheten ska packas i "Mommo kuvert" och skickas till Linköpingstrakten.

Många börjar nya liv efter nyår. Jag började mitt nya liv för länge sen och det livet tänker jag fortsätta på, utan några nyårslöften att bryta, menar jag.

Men man kan alltid bli bättre eller förbättra saker eller sig själv. Det är i alla fall min åsikt.
Därför börjar jag med att förbättra min hy. Eller försöker i alla fall. Det kanske redan är för sent? Men det kan i alla fall inte bli sämre, eller?
Tänk om jag får en allergisk reaktion? Hela ansiktet kanske kommer att skifta i rött!

Igår åt vi fruktsallad. Mums!
Både gott och nyttigt. Sen hoppas jag att min kropp kan ta till sig c-vitaminerna så att jag kan få bli frisk.
Just nu står jag i stadiet, är ordentligt förkyld utan feber. Det är lindrigt jämfört med för några dagar sen. Men jag klagar i alla fall. Jag vill faktiskt inte vara med längre. Jag säger upp mig som bacill objekt.

Idag har jag i alla fall orkat med en timmas promenad med mina fyrbenta. Långsamt och metodiskt med hostattacker mellan varven.

Nu har jag gnällt färdigt!
Från inlägget i går kan jag berätta att Tambutan är en mycket god och söt frukt. Värld att prova om ni inte smakat den tidigare.
Däremot Drakfrukt, kan ni hoppa över. Smakar typ, ingenting. Påminner lite om en smaklös melon men vattnigare.

På Nyårsafton hade vi beställt en exotiskplanka. Även om vi var sjuka så ville vi på något roligt sett fira ut det gamla året.

Är ni bra på exotiska frukter?
Det är minsann inte jag.
Men jag är inte rädd för att prova. Jag tycker ändå att besvikelsen är ganska stor. En del smakar ingenting. Eller så är det den importerande frukten som inte smakar.
En favorit är ändå Rambutan. Så söt och rolig att se på.

Det är inte ofta jag har lust att städa men ibland händer det!
Jag städar ju mest hela tiden så lusten hinner liksom aldrig infinna sig innan det är dags igen.

Men det är skillnad på att städa bort hundhår från golvet och att städa bort julen.
Nu har jag lust att städa in vårdoft, fina kvistar och ljus.
Inreda och möblera om, flytta om och förnya.

Men jag orkar inte. Är fortfarande inte bra men har jobbat två dagar till trots. Tagit ut mig totalt och känner mig förbrukad.
Men i morgon kanske??

Denne lilla gulle valpen fick jag i julklapp. Visst är den bedårande?

Nu tycker jag att vi har varit sjuka, tillräckligt.
Idag måste jag i alla fall jobba.

De flesta av mina kunder som fått bokas om, har varit mycket förstående. Är man sjuk, så är man sjuk. Eller hur?
Men det finns alltid de som inte förstår. Inte vill förstå.
Men det lämnar vi åt en annan historia.

När vi kom hem från Säfsen stod det en bukett Tulpaner på bordet. Min snälla svärmor som köpt. Tänk så lätt den blomman har dör att göra mig glad.

Kan det vara årets influensa som slagit ner hos oss?
Börjar med hög feber, frossa och ont i hela kroppen.
Massor av rossel i luftvägarna. Det gör jätte ont att hosta! Jag menar JÄTTE ONT!
Sen blir det bättre och man tror man ska bli frisk.
Då slår den till igen. Yrsel, säger jag bara!
Yr så man tror man ska ramla omkull och hosta.

Jag har krupit till korset och inser att jag inte kommer att klara av att jobba i morgon. Jag har fått boka av mina kunder. Vad gör man? Inte ens jag är oumbärlig.