Pernilla och Puma

Vi är hemma men det finns inte mycket energi över. Blir inte så mycket nyårsfirande för vår del. Vi ska försöka koncentrera oss på att bli friska. Önskar alla ett Gott Nytt År!!

Host, host!
Hade vi varit piggare hade vi knackat på i Solna för en kopp kaffe. Nu körde vi i stället till Kungenskurva. Maken sov i baksätet, trettonåringen är hjälpligt på benen med hjälp av Alvedon och själv får jag nog se mig själv som frisk i jämförelse, menar jag.

In på det stora gul/blåa varuhuset för att kolla efter en lampa och klocka till dottern.

Har sällan gjort så korta, handlat så lite och varit så ointresserat på Ikea.
En klocka men ingen lampa.

Nu väntar den våta motorvägen till Gotland. Den går inte så fort den våta vägen. Men vi och hundarna har i alla fall hytt. Ska bli SÅ skönt att få slänga sig på de hårda sofforna nu. Här är det ingen som klagar!
Är bara lite "försmädlig" som min mamma brukar säga.

Tre irriterade sjuklingar i en bil på väg mot vårt kära Gotland. De enda som är nöjda är hundarna. Puma sover, Benji varierar. Ibland sitter han upp, ibland ligger han ner. Nike däremot, sitter och tittar ut hela tiden. Han är en hund som vill hänga med. Det händer att han ibland sover under bilfärd men då har det varit krävande träningspass eller tävling som fått honom så pass trött.

Han har sin egen stil, Agility Nike. Med nosen inkilad i mellanväggsgallret sitter han och ser ut på Sverige som susar förbi.

Och så hände det som inte får hända! Sista skiddagen låg jag sjuk. Förkylningen som aldrig vill släppa taget om mej slog tillbaka med full kraft. Hur mycket febern varit uppe på, vet jag inte. Någon termometer finns inte i packningen men för mej spelar det ingen roll. Jag stannade hemma i sängen och sov hela dagen och maken och trettonåringen la sista energin i backen.

Idag mår jag aningen bättre men nu ligger trettonåringen också. Suck!
Vi stannar i stugan idag och i morgon ska vi bege oss hemåt. Snöpligt slut!


Bilden är från första skiddagen då dimman låg tät och man kunde inte se upp till toppen.

Sista skidskoledagen är till ända.
Gissa om jag har ont i mina vader?
Kan berätta att så är fallet.

Idag fick jag dessutom privatlektion av skidläraren. Det var bara jag som skulle ha fyra dagar, de andra tyckte nog att de var fullfjädrade efter tre. Ha! De ska se mig idag. Charlie, som instruktören hette, körde hårt med mig. Han hade ju inte så många andra att bekymra sig om. Men det gav oerhört resultat.

Härlig känsla att behärska skidorna och svänga ner över snön. Dessutom lyste solen på oss.
Grön och blå backe är nu avklarad. Jag är förnuftig, tror jag, och tänker nog inte ge mig på något svårare. Vill ju komma hem hel i varje del av kroppen.

Nu har jag överlevt tre härliga dagar i backen. Kroppen är ännu hel om man bortser från ömma muskler, vill säga.

En fantastisk skidlärare har lyckats få mig och några till, till toppen av backen. Det trodde jag minsann inte!

Backarna i Säfsen är lagom snälla så det kanske inte är något revolutionerande att våga åka från toppen. Men, jag har även åkt blå backe ner. Trodde jag aldrig att jag skulle kunna. Men även en fyrtioplussare kan lära sig åka utför.

Hundarna har varit med oss idag. Efter lunch fick jag nog av utförsåkning och tillbringade tiden med dem. Nu är de helt slut och njuter av att ligga i soffan. Det får de ju inte hemma.

Julafton har anlänt!
Tänker på Mumintrollet när de vaknade en jul. En julkalender tror jag att det var?
De fick i alla fall reda på att julen snart var här och på julafton väntade de på att den skulle komma.

Jag har åkt i backen idag, inget brutet och det känns i vaderna.

God Jul på Er alla!!

Vi har kört försiktigt och tagit det lugnt längs vägen. Nu är vi installerade och klara. Stugan var enligt förväntningarna. Klassisk furoinredning med soffa som har 60-tals stuk. På något sett tillhör det en timmerstuga.

När vi checkade in fick vi en trevlig julklapp. Blå julgranskulor i 4-pack. Hur visste de att jag är tokig i kulor?
Skidor är på plats, liftkort ligger tillrätta i fickan och i morgon börjar jag i skolan.

Jisses vad vi packat!
Vad kan vi nu tänkt ha glömt?
Viktigast är trettonåringens insulingrejer. Nålar, extra provstickor, extra insulin ampuller och de gamla pennorna ifall pumpen lägger av. Varför skulle de ske? Nej, det sker antagligen inte men OM det händer, måste det ändå fungera.
Men jag tror allt är packat och förmodligen lite till. Jag är bra på att packa "lite till". Brukar få med mig kläder som räcker för dubbla längden på den planerade resan.

Ikväll har jag också försökt mig på något jag inte klarar. Att motivlacka!

Idag fick trettonåringen sitt livs första betyg. Undrar om det är positivt eller negativt?
Kanske är det bra att veta hur man ligger till i de olika ämnena. Men pressen, stressen och ångesten över att inte orka eller kunna prestera måste nog vara värre för våra ungdomar än mycket annat.

Min trettonåring är i alla fall nöjd och glad över sina betyg. Men det finns säkert de som inte är det.

Det börjar dra ihop sig!
I morgon jobbar jag sista dagen innan lite julledighet. I morgon är sista skoldagen innan jullovet och det är första gången som trettonåringen ska få riktiga betyg.

Sen får vi packa. På söndag bär det av. Jag vet knappt vart vi ska. Eller, det är klart jag vet vart resan slutar men hur vi kommer dit, vet jag inte. Måste alltså studera kartan lite.
Geografi är ju inte min starka sida så det är bäst att både ha karta och GPS.

Jag låg här först, säger gamla Puma och vägrar att flytta på sig.

Okej, ligg där då, säger jag och plockar i diskmaskinen en då.

Vi hann med en laddning knäck i helgen. Ja, att tillverka den alltså.
Nu förvaras den i burkar som är helt fyllda. På så sett vågar ingen tjuva och provsmaka. Det märker knäckpolisen i så fall.

Igår töade det, idag kommer det mer snö och har fryst på igen.
Om fem dagar packar vi in hela flocken i bilen och drar iväg för att fira jul i en stuga i Säfsen. Min gamla "bästis" kommer på julafton tillsammans med sin familj för att jula lite tillsammans med oss. Det ska bli fantastiskt roligt. Hoppas bara att min envisa förkylning kan ge sig någon gång. Känns lite segt just nu.

Jag är ju lite smått tokig i Tomtar. Men i år har jag inte köpt någon ny. Ingen som ropat till mej i affären att " köp mej, jag är söt".
Inget begär alls! Inte heller en enda kula har jag inhandlat. Behöver nog inga fler(!)

Så hände det! Igår vandrade vi förbi de där FINA, STORA. de var nedsatta och dottern undrade om jag inte skulle slå till?
Jag har ju tittat på dessa underbara gubbar i flera år. Men fru snål har sett till att ingen flyttat hem till oss.
Nu blev jag övertalad av dottern och gubben med skidor fick följa med hem.

Han är så fin och hundarna har inte sagt ett ljud. Maken däremot, har grymtat lite, så klart.

Har tillbringat en eftermiddag på stadens gator tillsammans med trettonåringen.
Nu är jag nog klar med julklapparna. Nog?
Man vet aldrig vad jag missat. Kommer kanske på något viktigt?

Vi köpte också varsitt par öronhängen, jag och dottern. Inte dyra alls, i par. Juliga och söta. Jag fick granarna och dottern tog snöflingor. Lite kul tycker jag, eller så jag barnslig? Nu hänger de i alla fall där i öronsnibbarna och dinglar.

Fredagen började med att ljuset slocknade vid sju tiden på morgonen. Strömavbrott!
Hade två Springer killar inbokade för trim och bad, och började trimma det som gick utan att behöva el. Tänkte att strömmen nog kommer snart.

Runt elva snåret tappade jag nästan hoppet på att få dem färdiga. Går inte att bada om man inte kan torka dem. Men minuterna före tolv så blinkade lamporna till och jag satte en himla fart med det som var kvar.

När jag har två hundar i trimet samtidigt jobbar jag normalt på ett annat sätt. Nu stod jag i samma fas med båda och det tar längre tid.
På minuten när matte kom, var hundarna klara. Yes!

Sen blev det ytterligare ett Luciatåg i stadens Domkyrka. Kulturskolans tåg med massor av körer och härlig sång. Sängen intogs med buller och brak. Jag somnade nog innan huvudet landade på kudden.

Tretton åringen har varit elev på Kulturskolan i många år. Där spelar hon piano och har också kommit in på sång och sjungit en termin nu.
Nästan genast ville sångpedagogen att hon skulle vara med och sjunga i en kör också. Vi var först lite tveksamma, vi föräldrar, hon ska ju hinna med allt. Men hon övertalade oss.

Ikväll var vi i Visby Domkyrka där kören sjöng med Gotlands Lucia. Åhh, så vackert!
Fullsatt kyrka, till bristningsgränsen och elva röster som fyllde de sista tomrummet uppåt.
Jag lyckades hålla tårarna i schack, är ju lite blödig så där, när det blir FÖR vackert.

Min underbara lilla tärna!

Tack snälla alla för alla gratulationer. Det dröjer nog tills jag får hålla Lilla M men jag har sett bilder och pratat med Stora systern. Hon sa att det var " en liten bebis". Jag tycker nog att 3700g är ganska stort en då.

Tur en då att jag inte finns i närheten av nykomlingen då min förkylning inte passar för nyfödda. Så segt det är i kroppen. Jag har dessutom alldeles för mycket att göra för att kunna vila bort den.
Hur bokar man om kunder när det inte finns tider att boka om till?
Nej, det går ju inte! Bara att bita ihop.

Pepperkaksbygget för året har jag prioriterar bort. Så får det bli.
När ska vi koka knäck, frågar trettonåringen? När? Om? Klart vi ska koka knäck! I helgen kanske? Då när vi ska göra allt annat som ska göras.

Den här veckan är det mycket tider att hålla reda på. Den är dominerande av trettonåringens sång, kör och piano träningar och uppspelningar.

På torsdag är det Lucia, om nu någon skulle ha missat det. Trettonåringen ska vara med och köra, tillsammans med sin kör, på kröningen av Gotlands Lucia i Visby Domkyrka. Wow liksom! Jätte kul och spännande grej, och.....så mycket träning!
Känns som om vi inte gjort annat än att skjutsat och hämtat henne på träningar den sista tiden. Idag var det i alla fall sista genrepet.
Inget i morgon? Jaadå! Agility tävling, deltävling i Gotlandskuppen.
Lucia på torsdag och Kulturskolans julkonsert på fredag.

Där i mellan ska läxorna göras.
OCH JAG DÅ, ber Nike och klättrar, smidig som han är, upp bakom sin matte på stolen.

Gissa vem som blivit mormor??
3700 g, 52cm lång.
En liten Molly!!!

Med en brakförkylning i kroppen drog jag iväg till Stockholmstrakten igår. Så mycket snö det var där! Tycker att vi har mycket att skotta på men där var det mer.
Av de åtta ekipagen i sällskapet fick vi med oss en uppflyttningspinne hem. Det var inte min trettonåring och Nike som stod för den bravaden. Men de var nöjda och glada en då. Snygga bra lopp även om det blev några små missar för den Engelska Springer Spanieln. Att placera sig som 14:e man av 60 starter är bra och det får räcka.

Förkylningen har självklart tilltagit idag. Har fått boka om eftermiddagen så att jag kan få vila och försöka komma på benen igen.

I morgon bär det av på endagsutflykt, en lång en!
Vi tar den våta motorvägen, eller autostradaren till det fasta Sverige för en tävlingsdag tillsammans med fler tävlingsekipag från trettonåringens klubb.
Det är agilitytävlingar i Österåker och vi Gotlänningar har sådan tur att vi hinner åka upp med båt härifrån på morgonen och hem igen på kvällen. Vi hoppas hinna! Håll tummarna för det.

Själv ska jag bara köra bil. Det roliga när man åker så här många är att man garderar sig lite för framgångar. Jag menar att om det inte går bra för vår egen hund, så går det kanske bättre för någon annans sällskapet och kan glädjas åt det.

Gott!

Äntligen ska det bli Lussebullar bakta!
Trettonåringen har tjatat och idag ska det bli av. Ska nu lägga degen så den är färdigjäst tills hon kommer hem.

Saffranpaketen har legat i min plånbok sedan jag köpte dem och Kesella är inhandlat. Jag bakar alltid saffransbullar med Kesella vanilj. Mmm, så gott!

När jag idag gick ut på min sena lunch lyste solen. Fast lyste var kanske att överdriva lite. Men jag såg den i alla fall. Den hade orkat upp en liten bit över horisonten och såg mer ut som solnedgång.
Snart vänder det mot ljusare tider igen.

Jag plockar sakta men säkert upp lite mer julsaker. De här dina Domherrarna hittade jag längst ner i en julback. Tror att äldsta dottern fått dem vid något tillfälle. Hon är ju inte här, så jag lånar dem i år.
Köksfönstret blev ljuvligt jullikt med ett par röda julstjärnor. Kanske hänger jag upp någon av min kulor också. Får se. Det får liksom växa fram.

Vi har ett härligt vinterlandskap nu. Hundarna är sjövilda av lycka.
Det ÄR härligt! Ljust och rent. Man blir mycket piggare av ljusets eller i alla fall jag.
Ska jag erkänna så är jag egentligen ingen vän av vintern. Men när det är så här, ett par minusgrader och lagom med fjunig snö, då får det gärna vara vinter.

I väntan på julen har några tomtar fått flytta in i Hyacintlandet.
I väntan på julen har jag skottat snö. Det tycker jag är mindre roligt. Men om jag ska kunna få in kunderna till trimmet måste jag bana vägen. För kan inte kunderna komma in, får inte jag in några pengar och då kan jag inte köpa några julklappar. Då blir det ingen bra jul. Därför är det bäst att skotta.

Oj så det snöat!
Det är ovanligt att vi Gotlänningar får skotta innan jul. Men nu är det vitt och ljust.
Trettonåringens agility hinder har fina vita luvor på toppen. De har inte fått komma in för vintern och lär nog inte göra heller. Så fort underlaget tillåter tränar hon i trädgården.
I kväll blir det dock inomhus träning i ridhus. Nästa helg ger vi oss iväg på en lång dagsutflykt till Österåker för att tävla. Eller, jag, jag bara kör bil jag.
Hur som så laddas det för tävling och söndagarnas kvällar är lika med: bär hinder och köra till och från träningen.

Idag fixas det och trixas här hemma. Ljusstakarna har kommit på plats och till makens glädje, står de gamla vanliga på plats i köket. Han har inte sagt något i alla fall.
Många favoriter hittar jag i julkartongerna. Och den sen den, JA den också. Älskar mina tomtar och tar fram ganska många redan nu. Hinner ju inte tröttna på dem annars.