Pernilla och Puma

Det regnar. Maken, som är egen företagare ligger just nu på ett tak. INTE bra att bygga in fukt, så han kom hem.

Jag står förvånad i dörren, för det händer inte så ofta att han tar en eftermiddag ledig, bara så där. Frågan hoppar ur min mun utan minsta eftertanke.
- "Vad ska du göra då?"
Han tittar på mig och går förbi utan ett ljud. Då kommer nästa oövertänkta kommentar.
- " Åh va synd att vi inte har grejer hemma till bänken som jag vill ha i trimmet."
Han spärrar upp ögonen men säger fortfarande inget.

Okej! Jag fattar. Ingen bänk med burar under.......idag alltså. 

 

Sitter och bloggar runt lite och får massor av inspiration om än det ena och än det andra. Mycket inredning och en hel del trädgård.
Jag får sådan lust att forsa ut i trädgården med sekatören eller sticka iväg och äntligen köpa de där plantorna för att byta i krukorna.
Jag får sådan lust att måla om stolarna eller fixa till lite nytt i ett fönster.

Lust men ingen tid.

Sen får jag lite tid........och då får jag se min katastrofala trädgård. Oj, oj! Om jag skulle ta itu med den ner trampade rabatten? Gissa vem som ligger bakom? Nej ingen idé, "Bröderna Bus" kommer genast gräva upp den. Gräver matte, gräver vi!
Jag kanske ska göra ett stenparti av den som jag tänk på ett tag? Då måste jag hämta tonvis med sten. Var ska jag börja?

Jag klipper lite på en buske i stället, sen börjar det regna. Går in och tittar på mina slitna köksstolar. Hmm, jag har slippapper hemma. Men råkar titta på klockan,  måste börja laga mat om 30 min. Ingen idé att ta itu med det just nu.

"Inte just nu" idag heller.
Kanske är det tid jag har men ingen lust?

Jag blir så trött!

Så besviken på mig själv.

Har glömt.

Varför har jag glömt?

Så onödigt slarvigt!

Så himla klumpigt.

Jämmer och elände.

Katastrofa, katastrofa!!

Nu får jag körförbud på bilen bara för att det inte finns några besiktningstider. (svordom!!)

Hjälp mig att hålla tummarna för att det sker ett under, till exempel ett återbud precis när jag är inne och kollar bokningen.

Vart bär tiden?
Vart bär det av?


Ibland bär man finkläder.
Ibland bär man skor.


Man kan se blåa bär, fastän det inte är blåbär.

Fortfarande når temperaturen upp mot 18-19 grader mitt på dagen men det hjälper inte. Naturen håller på att klä sig i höstskrud.


Jag och Puma gav oss ut på en morgon promenad. Det var kyligt i luften och jag övervägde länge om jag skulle ta långbyxor och långarmad tröja.  


Det blev tillslut kortbyxor och t-shirt. I ryggsäcken hade jag packat ner klicker, hundgodis, vattenflaska och kamera.


Daggen droppade sig i spindelnäten men solen värmde snabbt upp luften och jag var glad att jag inte tagit på mej mer.


Färgerna är helt underbara.


Efter att ha gått i nästan en timma stannar jag på en öppen plats och tränar lite framåtsändande. 


Sen gick vi hemmåt igen. 


På hemväg är det ordentligt varmt och man skulle kunna tro att det var en dag i Juni.

Rosor är röda, violer är blå, smultron är söta och du lika så.


Måna av mina blommor är nermanglade av valptassar. Men det finns några som de små "Bröderna Bus" inte har lyckats trampa ner eller ätit upp. 


Rosorna blommar om för andra gången. Helt under bara är just den här sorten som heter Ingrid Bergman.  

n av mina absoluta favoritskådespelare är död. Så onödigt så tragiskt. 57 år ung blev han och den sista tiden kämpade han, som så många andra mot Cancern.

Då jag miste min egen pappa i unga år i kampen mot Cancern och har just nu en kär vän som kämpar mot "små jävlarna" som hon brukar kalla tumörerna, så är jag så arg. Arg att jag inget kan göra, arg för att man inte kan hjälpa eller påverka. Jag vill skrika, svära, slå eller på något annat sett få ut vreden, men vad hjälper det? "Små djävlarna" lever sitt eget liv i alla fall.




Patrik Swayze och Jennifer Grey som Johnny och Baby i filmen Dirty Dancing från 1987.

Jag har sagt det förr och jag har också blivit grymt besviken förr. Man ska inte se filmatiseringar av sina favorit böcker. Ändå satte jag mig bänkad framför Tv:n i söndagskväll för att se på "Kommissarien och havet". En film som är baserad på Marie Jungstedt bok "Den du inte ser".



Men gud så besviken jag blev. Hur kan man förstöra en så bra bok? Det jag såg på TV4 i söndags är inte ens värd att kallas film. Det är inte manuset i sej som är dåligt utan det är dubbningen och filmningen.  Jag skulle framhäva ett dubbat barnprogram från Danska eller som i det här fallet, Tyska, som ett rent proffsjobb jämfört men filmen i söndags. Lessen TV4, Ni har verkligen misslyckats.
Platserna i filmen överensstämmer inte heller med boken. Då Marie är helt suverän i sitt skrivande att beskriva platser, vet de som varit på platsen att det är just den hon skriver om. Om mordet ska ske i backen upp mot kyrkogården och liket sen ska hittas i en häck intill, kan man inte bara byta ut platsen och låta mordet ske i Visby innerstad. Nej, FY och skäms på TV4. Jag sammanfattar det hela med ett ord "Dynga". Stackars, stackars Marie Jungstdt som fått sina böcker förstörda på det här viset. Har Ni inte läste dem? Gör det!

Det går undan. Det går undan så man nästan inte hänger med. Det händer titt som tätt att vi stannar upp, tittar på våra valpar och utbrister "Guuud så stora de har blivit". Det händer också att vi får för oss att de vuxit så det syns från ena kvällen till morgonen därpå.


Så här såg Nike ut när han var nio veckor gammal.


Idag är han fem månader.


Så här såg Benji ut när han var nio veckor gammal.

Småkillarna får inte gå i trappor. Deras leder ska sparas och kropparna får inte slitas i onödan. Därför har det burits upp till övervåningen, lyfts in i bilen och får inte hoppa upp eller ner från sängar eller stolar.

Än så länge alltså. Nu börjar det blir stora. Inte stora i huvudet, om Ni förstår vad jag menar, utan stora i kropparna.

Jag bär med mig Nike upp på morgnarna till övervåningen i huset för att väcka tioåringen. När hon sen vaknat och stökat färdigt tar hon med honom i famnen ner till frukosten. Så har det varit hittills.
Men för några dagar sen hör jag hur tioåringen kommer ner för trappan. Ett tungt steg åt gången. Duns,duns......båda fötterna på ett trappstege...duns...duns.. ett steg till...............stön..........dunsduns..........sen hörs ett nytt stön och tioåringen sätter sig mitt i trappan men den så kallade "lilla valpen" i famnen. Då utbrister hon med en stor suck "Nej, det här går inte längre!"

Nej, hon har rätt. Det går inte längre, det är knapps så jag orkar bära dem en åt gången upp eller ner för trappan. Nike däremot tittar oförstående på sin lilla matte och verkar inte förstå någonting. Va då stor?


Lillkillen 5 mån gamal med sin matte.

Skörden är underbar.


Tänk att allsammans växer i MITT växthus.

Jag undrar hur mycket vatten Puma kan samla upp i sin päls?

Jag förstår att han gärna ruskar ur det, måste vara tungt att bära på.


Undrar hur hans hjärnceller mår efter en ruskning? Ruskig tanke.



Än är det lite sommar kvar här. Det är varmt och skönt även om vindarna är lite friskare och med högre luft. Än går jag i kortbyxor och linne, än har jag flipp floppen på.

I början av augusti är det Medeltidsvecka här på Gotland. I Visby ser man medeltidsklädda människor vart man än går. Själv är jag inte engagerad på något sett och har aldrig varit. Men visst är det roligt för de som tycker om hela spektaklet. (hm, hur lät det där igentligen?)

Lite roligt är det ändå att se på alla som klär ut sig. En del är otroligt gediget klädda och andra går omkring som tiggare i slitna trasor och säckväv.

Jag och (dåvarande) nioåringen var en sväng på stan under årets medeltidsvecka och såg en stilig herre som klätt ut sig som en adelsman. Tunga sammetskläder som såg mycket varma ut i sommarvärmen. I ett koppel har adelsmannen en mellanpudel som också den var klädd i sammets täcke med fastsydda bjällror längs kanten. Stackars liten! Var hundar påklädda på medeltiden? Nej, antagligen inte. Hoppas bara att den stackars hunden inte fick värmeslag.

Vidare såg vi ett gäng unga killar som klätt sig mer efter den dagens varma väder. Linnebyxor och snörda sandaler. Ett smalt läder pannband runt huvudet och skärp med penningpung och knivlida i byxlinningen. Skjortorna hade de tagit av sig och byxorna hade en moderiktig ungdomsmodell som hängde nere på halva rumpan. Det var då det medeltidsriktiga sprack. Den ena killen hade Kelvin Klein kalsonger och den andra stoltserade med Björn Borg. Dessutom fick jag se att det inte bara fanns pengar i penningpungen utan också mobiltelefoner men tillhörande headset där sladdarna hängde utanför.

Det var nog svårt att leva på medeltiden och det är nog ännu svårare för oss nutidsmänniskor att träda in i rollen  hullt ut för en vecka.

Puma har fått en ny vana. Han vill ligga kvar i bilen efter våra turer. På så sätt får han vara i fred för "Bröderna Bus" eller så vill han bara stå upp för sitt namn. Han är ju döpt till en av de sju dvärgarna, Butter.


Vi har gjort om lite på parkeringen och kör numera in bilen innanför grindarna. Han ser nog sin chans att få ligga kvar och mysa lite i bilen där han alltid har trivts väldigt bra.


Titta så gott han sover.


Men nu är det dags att vakna tycker Nike och Benji.

Igår åkte vi till en sandgrop där hundarna fick bada.


Puma och Nike hoppar glatt i medan Benji avvaktar lite i vattenbrynet.


Nike är en fena i vattnet och hänger på vuxna Puma.






Efter en stund kom även Benji över sin rädsla men vadade mest runt där han nådde botten.

Efter en ganska tråkig sommar med sjukhusvistelse och ett evigt tjat om mat och blodsocker tyckte vi att tioåringen var väl värd en fest utöver det vanliga. Därför hyrde vi ungdomsgården som ligger några kilometer bort och bjöd hela stora klassen på disco.

Tonåringen som hängde mycket på "gården" förr, har kunskap om DJ båset och var kvällens DJ.
Hela klass fyra består av nästan fyrtio barn så Ni kan tänka Er att det var ett ståhej utan dess like.



Som  vuxen är det oerhört roligt och spännande att tjuvlyssna till tioåringarnas olika samtal. Kärleksbekymmer är nog det ämne som ventileras mest. En pojke slängde sig ner mitt framför mina fötter och vred sig. "Jag behöver en snygg brud" kved han.
Ehhh, okej! Helt plötsligt känner jag mig gammal och vis, men jag avstår från att förklara livets kärleksgång för honom. Vad hjälper det att trösta honom med att det kommer att ordnas sig med tiden? Nej, inte alls. Därför var jag tyst.

Min egen lilla tioårig har ju sitt på det torra. Ni minns? Det var i Maj 2008
Hon fick ett urgulligt paket och på kortet står det "till min älskade".

Storasyster i DJ båset gör allt hon kan för att få det unga kärleksparet att dansa tillsammans och hon lyckas tillslut. Hon utlyser en tävling där man ska dansa i par. Extra poäng till dem som dansar kille och tjej. Då går söta J och bjuder upp tioåringen och stora syster står innanför glaset i DJ båset och ler lyckligt.