Liten blir större
Än så länge alltså. Nu börjar det blir stora. Inte stora i huvudet, om Ni förstår vad jag menar, utan stora i kropparna.
Jag bär med mig Nike upp på morgnarna till övervåningen i huset för att väcka tioåringen. När hon sen vaknat och stökat färdigt tar hon med honom i famnen ner till frukosten. Så har det varit hittills.
Men för några dagar sen hör jag hur tioåringen kommer ner för trappan. Ett tungt steg åt gången. Duns,duns......båda fötterna på ett trappstege...duns...duns.. ett steg till...............stön..........dunsduns..........sen hörs ett nytt stön och tioåringen sätter sig mitt i trappan men den så kallade "lilla valpen" i famnen. Då utbrister hon med en stor suck "Nej, det här går inte längre!"
Nej, hon har rätt. Det går inte längre, det är knapps så jag orkar bära dem en åt gången upp eller ner för trappan. Nike däremot tittar oförstående på sin lilla matte och verkar inte förstå någonting. Va då stor?
Lillkillen 5 mån gamal med sin matte.
Han är ganska otymplig att bära på kan jag förstå för så liten är han ju inte.
Vad gulliga de är ihop.
//Lena
oj det måste bli tungt,
Va fin bild på er:O)
Ja, är det något de små valparna blir, så är det stor alldeles för snabbt...
Fem månader, nästan fullväxt alltså. Inte underligt lillmatte får kämpa med upp- och nedgång i trappan.
kanske 10-åringen måste flytta ner ett tag för att slippa släpa på vovven ;)
Tack för tipset om valparna på Rindi bloggen :)
Så underbart söta dom är både valparna ,men nu menar jag dotter din och Nike;)
Såg på andra blogg inlägget att du hade skördat från växthus som jag så gärna vill också ha ;) Såg att det var tomatern, gurka och vindruvor, men vad vr det andra för något??
Sköt om Er och ta vara på dagen och hälsa så gott till Ulla-Britta när du träffar henne och ge henne en kram från mig med:))
Kramar stora bamsekramar från mig Tina till Dig Pernilla med hela din familj!
Hahaha, vilket härligt inlägg. Jag kan riktigt se 10-åringen kämpa sig ner med den "lille" valpen
