Med risk för att bli lite gnällig
Nu var jag elak. Orden tog jag från en annan mamma som jag träffade på sjukhuset då insulinpumpen sattes in. Även hennes barn började med pump och vi pratade en del. När vi kom in på ämnet om nattprov, hade vi gemensamt att det var vi mammor som skötte den sysslan, som i så många andra hem. Männen klarar inte av att avbryta sömnen verkar det som. Inte min i alla fall.
Efter operatonen, Skleroseringen har nu tolvåringen fått feber. Det gör att blodsockret blir högt, högt, högt och jag får ta prov, ge insulin, ta prov, ge insulin. Jag sover med mobilen under kudden och larmar med två timmars mellanrum.
Så, nu har jag gnällt färdigt och det känns faktiskt mycket bättre. Tack för att Ni lyssnade men var inte oroliga. Det är övergående. Ett par nätter till bara.
Du, man får "gnälla" eller PRATA AV SIG. Jag tycker att det ändå lättar på trycket lite granna när det är jobbiga grejer.
Jag önskar fortsatt lycka till.
Borde sova jag också som faktiskt inte har någon passningstid gång på gång under natten!
Kram!
"gnäll" du här så mycket du vill,det lönar sig ju inte att prata med den andra hälften om det. I alla fall är det så i det här huset. Jag tror att mammahormonerna är inprogrammerade så att vi klarar allt när det gäller våra barn
Klart som korvspad att du måste låta ångan pysa ut ibland, så en explosion undviks. Vi finns här som idel öron (läs ögon).
En stor KRAM!
Inte tycker jag det är något gnäll. Du är duktig som kämpar på medans din man ligger och snarkar..
//Lena
Klart du måste få "gnälla" av dig, det är ju inte mäskligt att bara få sova två timmar i stöten o jag kan tro att du sover oroligt när du väl sover, jag tycker minsann synd om er...ja kanske inte så mycket om din man då;) han låter precis som min, som kan sova sig igenom nattammande, skrikande bebisar (på den tiden), magsjuka barn osv...o det mesta..Han ligger aldrig orolig o vaken innan barnen kommer hem sent på natten om de är ute, men det gör ju jag...jaja, vet inte om vi mammor är mer oroliga av oss, kramar
