Pernilla och Puma

Idag är det Svenska flaggansdag eller Nationaldagen som man visst säger för det mesta.
Vi svenskar verkar inte fira vårt Sverige så mycket, känns det som? Det är säkert fult? Rasistiskt och egenkärt!

Jag ska i alla fall inte fira så mycket. Bara åka med trettonåringen på en kvaltävling i agility. Doggy Profersonal Cup.

Men en gång var jag med på ett firande. Som vanligt, hundra år sen, eller så....
Ung och vacker var jag, eller bara ung? Lite galen och orädd var jag i alla fall och körde motorcykel i försvarets frivilliga motorcykel klubb, FMCK.
Vi skulle vara med på något jippo och köra en uppvisning. Vi hade tränat och tränat och skulle köra slalom, höga balanser, över däck och bråte och sist men inte minst, köra över en Folkabubbla. En bil alltså, Wolksvagen!

Vi körde försvarets stora höga Huskvarna cyklar 258:or automat. Höga så att lilla jag inte hade en chans att nå ner om jag inte hängde i knäveck över sadeln, men vad gjorde det? Man ska ju inte ha fötterna i marken när man kör!

Platsen var på Strandgärdet och massor av folk, blåsorkester och folkdansare uppträdde. Då var det vår tur, vi dundrade in med rusande motorer och jag körde runt bland balanser slalom. Någon gjorde några konster och publiken jublade. Då var det dags för Pernilla att köra över bilen. Jag tog sats och tappade lite balans på själva "uppåt körandet". Jag hängde mig fast i handtaget med resultat att jag gasade lite mer än nödvändigt. Jag flög upp över bakluckan, upp på taket. Jag minns att allt var tyst, publiken höll andan och motorcykelns motor rusade. I den höga farten flög jag ut över taket och bakhjulet slog i bilens huv och vips var jag nere. Minns att jag inte fattade hur det gick till men på två hjul stod jag och med ett leende körde jag vidare under publikens vilda applåder.

Den gången slutade färden lyckligt men det finns andra färder som slutat på Sjukhusets akutavdelning. De tar vi en annan gång.