Pernilla och Puma

Advent betyder väntan, det fick jag lära mig som liten.
Här går vi verkligen i väntans tider, men kanske inte direkt på Jesusbarnet utan på barnbarnet.

Äldsta dottern har det jobbigt med sin stora mage och jag finns miltals sträcka ifrån henne med massor av vatten i mellan. Skulle vilja vara närmare så jag kunde få hjälpa henne lite.

Men nu är det som det är men jag hoppas att det inte är många dagar kvar tills lilla plutten vill komma ut och lilla H blir storasyster.

Lilla H bestämde sig slutligen för att sluta med napp.
När min äldsta dotter, hennes mamma frågade vad de skulle göra med nappen sa lilla H att den skulle Moffa (gotländska Morfar) och Cocko ha.
Cocko är den lilla vita kaninen.

Nappen kom på posten och hänger nu i Moffas bil och lilla H har sovit utan napp hemma i Linköpingstrakten hela veckan.

Duktiga stora tjejen!

Bilden är från i somras när vi var på Kolmården tillsammans.

Far åt pipsvängen, sa Ronja Rövardotter. Så får inte vi säga idag!

Titta vad jag fick i fredags!
Det måste vara lätt att vara gift med mej, så lite för att göra mej så glad.

Humpf, svarade maken och himlade med ögonen.
Funderade en stund över hur jag skulle tyda det, men bestämde mig för att det helt enkelt inte finns ord.

Lotten skrapades med yttersta finess. Men de hade gjort något fel med den. 100 000 kom bara upp två gånger. Det ska vara tre, ju. Kanske jag reklamerar den i affären nästa gång jag ska dit?

Men blomman är fin på köksbordet. Jag har bytt den mot Azalean som jag tagit död på.

Vaknade av att klockradions röst berättade att Obama vunnit det Amerikanska presidentvalet.

Inne hos trettonåringen skvalade samma radiokanal men dottern såg inte ut att ha lyft på ögonlocken.
När jag som vanligt stuckit henne i armen och tagit ett blodsocker prov, frågar jag om hon hört vem som vunnit?
Hon behöver ju sin intellektuella dos för skolan, menar jag.
En irriterad och trött tonåring svarar med värsta "vresig mot mamma rösten" JAAAA!
Vem va det då, envisas jag? Måste ju få henne att vakna!
Den där Per, svarar hon.
??????

Inser sakta att vi nog missat något i den intellekta frågan.

Idag fick jag/vi det finaste brevet på väldigt länge. Det var tack teckningar från lilla H. Tidigare har jag skickat en mössa och vinteroverall till henne och nu kom tacket.
Längtar efter henne och hennes mamma så det gör ont. Har inte träffat dem på väldigt länge men som tur är finns telefon och Skype.
Pratar med lilla H nästan varje dag. Inte helt lätt att prata med en 2,5-åring och förstå allt hon säger. Men vad gör det?

Idag har solen lyst! Yes, äntligen!
Jag och trettonåringen tog en av de tre hundarna och drog iväg till skogen för att hämta lite material för julkranstillverkning. Trettonåringen tänker tillverka några för att sälja. Ja, hon kommer med all säkerhet bli affärsman i någon bemärkelse, när hon blir äldre.

När vi kom hem efter.... en och en halv timma, satt maken på trappan. Han hade varit ute med de andra två hundarna men inte haft någon nyckel med sig. Oops!

Okej, jag har nu fått veta, av er läsare och andra att man inte ska, kan frysa Cupcakes med frostglasyr. Då är det bara att äta på då.
De kära barnen slog till och bakade dubbel sats!

Jag har ätit... tre idag. TRE!
Förstår ni vad det betyder i kalori intag? I utbyte borde jag nog springa minst en mil (inbillar mig att det räcker).
Jag är till råga på allt, förkyld och har knappt rört mig alls i den här veckan.

Så här blev de vackra bakverken. Smarriga också!
Nu står det ett helt fat i kylen och jag funderar på om de går att frysa. Någon som vet?

Trettonåringen och vårt reservbarn (bästisen) gillar att baka.
Jag gillar också när de bakar, mums i mammas mage!

Idag har det tillverkats Cupcakes med hallon och vit choklad.

Nu står de i kylen och väntar på kvällsfika, och disken väntar på mamma.

I början av förra veckan hade jag tänjt mina gränser och överraskade mig själv med att köpa hem Ballerina cookies med fyllning.
Jag tycker annars att de är FÖR dyra, FÖR goda och väldigt onödiga.

Paketet hamnade på fikabordet och det blev en strykande åtgång. Sen utbröt kriget.
Trettonåringen får se att det bara finns en enda kaka kvar. Hur många har var och en tagit?
Det är pappa som är boven! Hej och hå, vilket liv.

För att stilla allt säger jag på skoj, att " se till att vinna på hundutställningen så ska du få tre helt egna paket".

Hon gick och vann! Tror ni hon glömt vad jag sa?

Minns ni att jag berättade om ljusstakar i glas, som jag fick på min födelsedag?
Jag blev jätteglad och skulle sätta i de medföljande ljusen, då glaset i själva hålet för ljuset, brast.
VA!? Blev helt förfärad och fattade inte att jag tagit i så hårt.
Tog det super försiktigt med nästa stake, som brister den också.

Nu håller jag på att laga!
Jag fyller de ihåliga stakarna med gips. Två av dem är klara, ska bara torka. Visst blev det bra?

Tack för tipsen om Azalean. Jag säger bara, " vi får väl se hur det går!"

Idag har jag fått erfara hur snabbt man kan tömma en mammas plånbok.

Det är inte min mammas plånbok som jag har tömt utan det är min plånbok som tömts i och med att jag också är mamma.
Jag gjorde säkert samma sak med min mamma när jag själv var tretton år. Vinterkläder måste man ju ha även trettonåringar. Det tråkiga är att de snabbt blir för små, kläderna alltså. Barnen blir bara större och längre.

Ny, dyr vinterjacka ( bland annat ) är betalda och hemburna. Jackan är vit! Då menar jag vit = tvättas ofta.

Varför gick jag med på det, kan man undra?
Men annars har hon bra smak min lilla (stora) dotter för jackan är i det närmaste en kopia av min egen. Fast den är svart.

När jag var liten lyckades jag få in en två centimeter lång törnetagg rakt in under knät.
Mamma satt och höll handen på lasarettet.

Sen lyckades jag skada ögat när jag red en halvgalen häst. Mamma stöttade när doktorn lappade ihop mej.

Jag började köra motorcykel och gjorde ytterligare några besök på akuten. Mamma stöttade ( även om hon avskydde mitt intresse för tvåhjuliga skogsmaskiner).

Sen blev jag vuxen och slutade upp med akutbesök och på något sett ser tiden till att rollerna blir ombytta.
Idag är det jag som suttit och stöttat min mamma hos farbror doktorn. Känns ganska skönt ett få betala tillbaka lite.

Trettonåringen fick för sig att göra Semlor i går. Kan man äta Semlor i September?
Svar: JA, det var jätte gott!

Trettonåringen har börjat ta sånglektioner och hon har fått i uppdrag att fundera på vad hon vill sjunga härnäst.
Hon kommer med olika förslag och undrar vad jag tycker. När hon föreslår Eric Claptons "Tears in haven" säger hon urskuldande att den är " typ 100 år".
Åh nej, säger jag.
"Det är den visst, typ från din tid" svarar hon.

Det är jobbigt att komma in i normala gängor igen. Även om jag själv har jobbat i flera veckor så har inte familjerutinerna kommit på plats.

Trettonåringen har börjat ny skola, det är nya busstider och nytt schema som ska nötas in.
Hon är jätte duktig och har full koll på vilka dagar som gympakläderna ska med och när hon ska upp. Det är jag som inte har koll.

I morse stormade jag hennes rum och härjade runt en stund. Hon hade inte gått upp även fast jag försökt väcka henne och väckarklockan hade hon ställt på fel tid, trodde jag.

"Men mamma, jag börjar ju senare idag, det är måndag!"

Idag har vi sjungit "ja må hon leva" och tolvåringen har blivit en trettonåring.

I kväll blir det mat och tårta med mormor, farmor och farfar. En faster och några kusiner kommer också så det blir fest. Men innan dess ska jag jobba lite.

Ny skola, ny klass, nya ämnen, nya lärare. Lite nervös va hon allt innan hon dök i sängen ikväll.
I morgon börjar hon i sjuan, min lilla pluttunge!

Det är nu jag känner mig besegrad. I alla fall i längd.
Det är andra gången jag blir om växt av mina barn, men det gör inget. Det är faktiskt inte så roligt att vara så kort som jag.