Pernilla och Puma

Tacka all Ni för snälla kommentaren om mej och mina glasögon. Jag har växt med flera centimeter tror jag.

Nu har vi också fått vinter. Det är inte så vanligt att det blir vinter på riktigt med snö och kyla, här på ön, så tidigt. Men i år ville snön anlända till advent. Ganska mysigt för det lyser upp och blir ljust. Hundarna älskar det och även "gammelPuma" blir tokig som en valp. Det ligger nog i generna för jag vet att hans gamla mamma är lika dan.

Elvaåringens skola har sin årliga julmarknad i helgen. Den är till förmån för SOS-barnbyar som de jobbar aktivt med under hela året. De brukar få in hiskeligt med pengar och det känns gott att hjälpa till. I år behöver klass 5-föräldrarna inte baka och binda kransar (skönt). Klassen har i stället hand om loppmarknaden och det har röjts i garderober och skåp. Många av prylarna som jag tog fram för att skänka hamnade dess värre hos min tonåring. De håller på att flytta till ett större boende och hon norpade den ena saken efter den andra. Lite böcker och annat har jag dock fått ihop som ska säljas i morgon.

Julfebern har spridit sig till elvaåringen. Vi satt här om kvällen och pratade om julbak. Hon tycket vi skulle baka lussekatter och pepparkakor NU! Jag tycker nog vi ska vänta lite till. De hinner nämligen att ta slut många gånger om, om vi bakar redan nu.
Samtalet gick i stället över till bak av pepparkakshus. Brukar variera mina hus en del och ibland blir det något roligt tema. Vad ska vi baka i år? En kyrka, föreslog jag.
JA, tjuter elvaåringen. Då kan vi göra fint runt med en massa gravstenar och mur runt.

Eh, det kanske inte var så bra idé. Låter liksom lite sorligt att bygga en kyrkogård. Men det är å andra sidan väldigt fint på kyrkogårdar så varför inte?

Jag får nog funderar lite på det.


Så här såg bygget ut förra året. Hundkojor med kurande hundar utanför. Staket rasade ihop så det blev en vedtrave i stället.

Jag skojar inte. Två veckor kvar till stjärnan och stakarna ska fram. Jag ska erkänna att jag längtar lite och idag köpte jag den första jultidningen. Kransar och pynt. Dukningar och sillinläggningar. Jag bläddrar och myser och sen händer oftast inte så mycket mera. Sillinläggningar brukar bli inköpta i affären när det är dags. Kransen kanske jag tillverkar själv om jag orkar men pynta gillar jag ju. Men jag brukar alltid vara lite vemodig när julen är över, då har liksom inte hunnit med allt det där som jag skulle vilja.

Jag gillar julen och har ganska många tomtar som jag älskar på olika sett. Amaryllis och pepparkakshus måste finnas och i år har jag köpt Tazettlökar. Det är nog pyntet jag gillar mest. Julmat är jag inte speciellt förtjust i och julklappar ger mig bara ångest. Däremot kan jag inte fira advent utan att ha fönstret pyntat med kulor. Jag älskar kulor och stod med ett par, stora genomskinliga kulor med guldglitter på, i handen idag. Ska jag köpa? Bara dessa eller ska jag vänta. Några kulor blir det varje år men det är några veckor kvar. Det är ju inte säkert att kulorna ska hänga i fönstret utan kanske i granen. Då har jag sex veckor kvar att  välja och vela. Köpa eller inte? Spara eller slösa?

Jag la tillbaka dem på hyllan. Men när jag fick se en kula i formen av en hund som sitter i en hatt, då kunde jag inte hålla mig längre. Den köpte jag. Jag såg inte på priset, bara rakt ner i korgen. Jag har ju några "hundkulor" innan och denna ska få göra de andra sällskap.

Mmmmm hus kan smaka gott!


Godast är taket.


Det är roligt att knapra på hus också.

De hembakade Gotlandslimporna som jag fick innan jul är nu upp ätna. Tack snälla Ingvor, de har smakat ljuvligt. Saffransbullarna lyser också med sin frånvaro i frysen. SLUT!


Hyacinten har gjort sitt för i år och det enda minne jag har är kortet.


Tomten har nog läst ut sin bok och funderar på att återvända till kartongen i garderoben för att vila upp sina ögon till nästa år.


Även den här herrn har blivit trött i benen.
Funderar på att städa undan allt men orkar inte riktigt idag. Funderar nog ett par dagar till. Har ju inte så mycket att städa undan, inte så mycket som jag brukar i alla fall. Ingen gran och de flesta av tomtarna fick stanna i sina förvaringar i år. Ingen idé att jula allt för mycket när man ändå inte har varit hemma. Har ni städat undan julen eller väntar Ni till tjugondag Knut?

Nu sticker vi på semester. Önskar alla en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!


Vi far till Åre och firar julen där.

Ett hus, en vedbod och tre hundkojor blev det. Staketet rasade samman och jag orkade inte göra ett nytt. Hundarna jäste i ugnen och liknar mest tjocka katter eller kanske det tre grisarna. De får bo i hundkojorna en då.

I går morse var det fruset. Det är vid sådana tillfällen som sanningen går upp för en. Sommaren är slut! Det är is på vattnet och frost på de vissna löven på marken.



Om drygt tre veckor är det julafton. (Drygt? Det är exakt tre veckor. Försöker nog lura mig själv.)

Vi ska resa bort över jul. Vi behöver ledigt och få komma ifrån. Det blev ju ingen sommarsemester för vår del. Eller semester och semester, men när man tillbringar vecka efter vecka på sjukhuset vill man inte kalla det semester. Vi har bestämt att vi ska fira en vit jul och har därför hyrt stuga i Norr. Ska bli roligt och skönt. Hundar, ungar, svärmor och svärfar inpackade i bil och sen iväg. Det kommer nog bli ett äventyr, för ingen av oss är någon atlet i skidbacken eller skidspåret. Ähh, man lär sig väl! Har man inte åkt tidigare så är det väl dags nu?

På något konstigt sett har det blivit första advent i år också. Konstigt för att det nyss var midsommar. Går tiden fortare när man blir äldre?

Stakar och stjärnor har jag fått fram men mer än så har jag varken orkat eller hunnit med. Jag brukar hänga upp fina kulor i fönstret och tjuvstarta julen lite smått. Men inte i år, inte än i alla fall.

Nu är den stora frågan, hur ska vi bygga vårt pepparkakshus i år? Det brukar bli ett tema av något slag. I fjol byggde vi ett stall med hagar. Ett annat år har det blivit en grisgård och naturligtvis har vi byggt slott med tinnar och torn. Vad ska vi bygga i år. Någon som har något kul tips?

Så här såg baket ut förra året.

Jag plockar och plockar. Det finns mycket jul hos oss. Jag gillar ju tomtar, som Ni redan fått veta och det har även i år blivit några nyförvärv i form av gåvor. Tack snälla Ni. Synd bara att jag ska vara så ledsen över att behöva plocka undan dem. Jag plockar undan dem av den anledningen att jag antagligen skulle framstå som "konstig" annars och dessutom blir jag så mycket gladare när jag sen i december får hälsa dem välkomna igen.


Fjolårets första tomtepresent fick jag i slutet av november. Maken kom överraskande med ett stort paket med denna underbara varelse i.


Årets andra tomtepresent. Den har stått i vårt köksfönster och pussats hela julen. Tack U-B.


En annan av mina favoriter som hängt med ett par år.


Den här fick jag för många år sen av tonåringen. Det är roligast att få tomtar i present, de blir till minnen som hänger med år från år.


Den här gillar jag på ett konstigt sett. Den är tung som bly, ganska ful i sitt ansikte men jag kan inte låta bli att tycka om den. Nioåringen tycker den är läskig för hon är rädd att den ska ramla ner. I år fick den sitta in mot väggen av just det skälet.


Dessa söta är inte stora. Drygt en decimeter men mycket välgjorda. Gåva för många år sen av mina älsta storasyster.


Denna stackare har blivit inrullad i en snöboll.



Dessa har kommit hem en och en under fyra år. Gåvor av tonåringen på den tiden som hon ännu gav sin mamma små söta handgjorda dyrgripar.


Sist men inte minst vill jag visa Sven som är en gåva även han. Lilla kära mamma gav honom till mej i fjol, eller 2006 alltså och han heter Sven, det sa de i affären där han är köpt.

Den luktar så gott och färgen är så vacker. Hoppas den håller några dagar till.

Det brukar bli några nya tomtar hos oss varje år. I år har jag fått två nya som gåvor och köpt en själv. Denna har jag köpt själv. Kunde inte motstå hans smäckra ben.

Ursäkta oskärpan.

Imorgon ska det stökas och bökas här hemma. Det ska pyntas och granen ska kläs. Jag gillar kulor, vackra glittrande, mönstrande, matta eller enfärgade. Bara de är fina och av glas. Plastkulor är inte samma lyster i, de hänger inte så snyggt och det är en rand i dem efter gjutningen. Nix, glas annars får det va.

En jul för många år sen när vår förra hund, Marwin var ganska ung, hade vi kulkrossardag. Det var inte kul ska Ni veta. Han hade fått bad efter en promenad i leran och hundar har en tendens av att blir sjötokiga när de varit i badet. Han for runt som en skållad. Mattorna hamnade i korviga högar. Vi skrattade ända tills Marwin fick för sig att han skulle gena bakom granen. Jag kan ännu i dag se granen i ultrarapid välta och hur glaskulorna formligen yrde om det. Det slog gnistor om lamporna när de krossades och hela skådespelet avslutades med ett jättebrak.

Som tur var blev Marwin så förskräckt så att han stod stilla i ett hörn så att vi han få fatt i hunden innan han fick glas i tassarna. Idag ler jag åt minnet, det gjorde jag inte då, ska Ni veta, men jag har ändå inte slutat upp med att köpa glaskulor.

Jasså, Ni har tid att sitta vid datorn mitt i allt julstök. Ja, ja, lite vila måste man unna sig.

Nej, jag orkar inte baka pepparkakshus i år.
Så tänkte jag för några veckor sen. Mina pepparkakshus brukar sluta i stora komplicerade byggen sen visste jag inte vad jag skulle hitta på. Man kan ju inte bygga samma varje år. Nej det går inte, då får det vara.

Men hur det var kom det en idé och vi började baka.






Kan Ni gissa vad det ska bli?


Nu ska det sättas ihop.


En brännskada senare såg det ut så här.
Som jag sa så brukar mina husbyggen bli, vad ska jag kalla dem, fulländade?
Jag tyckte inte det här var fulländat så jag fick en ny idé.


Det blev ett hus till, eller stall faktiskt om någon kan se det. Det ska föreställa ett stall.




Tittut.


Nu är jag nöjd. Hade en tanke på att försöka göra några hinder, men nej. Nu är jag klar.

Ute är mörkt och kallt, i alla husen
Lyser nu överallt, de tända ljusen
Då kommer någon där
Jag vet nog vem det är
Sankta Lucia, sankta Lucia.



Nu har återigen suttit i kyrkan och tänkt på is. Inte gråta, ishockey, fotboll, is, is, is.
Som ett mantra, men det hjälpte inte. Tårarna gjorde en liten rännil från höger öga. Man torkar och torkar och ler med hela andsiktet.
Nioåringen är med i "Mellakören" som den heter här i socknen. De är fantastiskt duktiga och de har en helt otroligt duktig körledare. Igår var kören tillsammans med minikören, 6-8år i kyrkan och lussade för en fullsatt publik. En timmes program med solosånger och stämmor. Så otroligt vackert så att jag nästan gråter nu, när jag tänker på det. Ni kan ju tro hur det var då, när jag satt där.

Varje år händer det. Det hände i år också men jag upptäckte det efter bara ett kort tag och inget han bli pinsamt. Alltså gills det inte och jag trodde att jag gick fri. Men ikväll upptäckte jag det!

Det hänger kvar en tomtemobil på åttaåringens dörr!!
Va, hur kan man gå förbi den flera gånger om dagen utan att se den? Jag är dessutom inte ensamen i familjen och att jag är blind är väl en sak men att alla andra i familjen också är det är ganska förvånande.

Nissen som jag glömde på trappan i ett par veckor är alltså ingenting mot detta.

Julen vara ända till påska. Ja, nästan i alla fall.

Läste för några dagar sen ett inlägg som var klockrent! "Du har väl inte glömt Nisse på trappan?" Ja, precis så var det, en tomte glömd och det var Nisse som stod ute på trappan. Sen har jag glömt honom i ett par dagar till. Men NU står han i "skrubben" med de andra gubbarna.