Pernilla och Puma

Nu har jag tagit mig vatten över huvudet igen. Social med vänner och glögg i fredags och pepparkaksbak med 8-åringen i går. Men pepparkakorna blev goda. Nu sitter jag här och kämpa med mitt humör som svänger som värsta pendeln.

Jag hade inte tänkt att jag skulle göra det i år. Jag hade verkligen bestämt att det fick vara bra med dem som jag/vi redan har. Men så gick jag in på billiga Rusta. Strosade runt lite bland hyllorna. Balsam, schampo och ytterligare ett rött blockljus hamnade i korgen. Så stod jag där. Tänkte att, nej, det finns inget nytt, för de har ju samma saker varje år, eller hur? Men mina fötter steg i alla fall in bland julgranshyllorna. Tittade på tomtarna som är SÅ söta och log för mig själv. Tänkte att det är tur att jag är ensam. Både tonåringen och åttaåringen blir helt galna när jag "bara ska titta lite på julsakerna". Maken följer inte med mig på Rusta över huvudtaget. Nu tror alla att jag kommit hem med en tomte, men NEJ, där har ni fel. Ingen tomte, jag gick förbi allihop. Rundade hyllan och kom till julgranskulorna. Åh, dessa underbara kulor som glittrar och är så vackra. Jag höll i ett par lila glaskulor som var helt bedårande men så fick jag se dessa. Genomskinligt glas som är öppet på ena hållet och där inne finns en liten fin gran. De såldes två och två och i den andra kulan fanns en snögubbe. Vem kan motstå? I hyllan under fanns liknande, men med en färg glad gran och i den andra en tomte. 
Det jobbiga kommer när jag måste bekänna för Maken att jag köpt fyra nya julkulor.  Han tittar ointresserat på mina fina fynd och säger " jaha, och vad kostar dem då?"
Jag skyndar mig att svara " Rusta, nästan gratis".

Jag har ju ett speciellt förhållande till julen. I år har jag bara hunnit köpa de två enda intresanta jultidningarna som hunnit komma ut i tidningsställen. Jag sitter och frossar i de glatta sidorna. Tips, pyssel och julgranskulor. Mys, mys. Kunde inte låta bli att göra ett lustigt litet test i ena av tidningarna. Är du en "pyntoman"? Mest för att bevisa för resten av familjen att jag inte är onormal svarade jag på fråga efter fråga.

Jag börjar inte pynta i augusti?  (Lätt att svara på)   NEJ naturligtvis inte.

Pyntar du alla husets rum? Absolut inte, svar jag. Men då kommer tonåringen och lägger sig i.  Jag hävdar bestämt att det aldrig funnits pynt i tvättstugan. Jag ger mig inte!

Hur många tomtar har du?  Nu börjar det bli svår. Jag vet att det finns gäster som räknat men jag vet inte hur många det blev. Varför är det så viktigt?

Ryms dina julsaker i en kartong?  Va, hur menar de nu? Pyntet till granen eller bara det som ska fram till advent? De kan inte mena alltihop väl?

Det slutar med att tonåringen säger, ha ha, där ser du! Jag svarar med högrest huvud att jag i alla fall inte köpt någon ny tomte i år, ännu.