Pernilla och Puma

Hemma i värmen igen. Skönt! Har dock ingen ork. Skulle behövt göra så mycket men energin eller lusten infinner sig inte. Valet är naturligtvis att tvinga sig själv. Då känner jag i alla fall mig inte lat, för det gör jag just nu.

Imorgon ska det ske! Håret ska äntligen bli klippt. Allt mitt swinto lurv ska bort. Kanske kan jag be om att få med det hem och återanvända det när jag ska skura diskhon?
Nästa fråga är om jag ska göra något radikalt och byta frisyr?
Hm känner ju mig själv och vet att antagligen inte har mod och ork. En ny frisyr brukar betyda mer jobb att få det snyggt. Inte för att min nuvarande frisyr är snygg men ska man byta, vill man ju att det ska se bra ut.
Ska suga på karamellen lite. Man vet ju aldrig?

Vägen känns lång just nu. Jag vet inte vart den leder och vet inte varför den känns lång. Eller, ja jag vet varför. Det är för att jag är trött lite sliten helt enkelt Vägen känns snarare seg än lång. Men jag har ingen brådska så jag behöver inte känna så. Ändå är det den känslan jag har.

Så fick jag då tillbaka lite energi.
Bestämde mig för att ta ihop med dotterns sovrumsfönster. Drar fram strykjärnet, som inte är överdrivet använt av mig. Stryker en ny gardin men bestämmer mig för att låta strykgrejerna stå framme. Jag tänker att jag nog ska hinna med vårt eget sovrumsfönster också.
Tar med puts och trasa, tvättar fönstret och ner med den smutsiga gardinen.

Just det, fönsterlampan vill hon inte ha. Drar undan sängen för att få loss kabeln och inser hur listen bakom sängen ser ut. Ni vill inte veta, tro mig!
Okej, inser faktum men ska först bära ner de smutsiga gardinerna. I tvättstugan inser jag att tvätten i maskinen först måste hängas upp. Innan den kan hängas upp måste linorna plockas av.

Då sätter maken igång att laga lunch. Fort ut och stryker gardiner både till vardagsrum och vårt sovrum. Sen undan med strykjärnet så maken kan få duka på bordet.

Dags för lunch!
Nu gäller det att få tillbaka inspirationen och fortsätta med det jag höll på med, va det nu va? Tvätten, fönster eller torka av lister?

Är ni lika dana eller är det jag som är extrem?

Det är grått, jag är utan energi och har en begynnande förkylning i kroppen. Ändå har jag sovit tolv, ja tolv timmar i natt. Vaknade till runt sex, somnade om. Blev väckt vi halv åtta av maken och tre överlyckliga hundar men somnade igen. Nästa gång jag vaknade tvingade jag mig upp.
Jag betalar nog för att ha jobbar lite för mycket i parallell med utställningshelger.
Jag tar igen det idag med en god bok i soffhörnet.
"Pythians anvisningar" den tredje delen av Eriksson och Axlander Sundqvist.

Har ni sett på Ernst i sommar? Några program har jag missat men många har jag sett. Jag gillar Ernst. Ibland har han tokiga idéer men han ger mig andra idéer som kan passa mig bättre än ljuskronor av ståltråd.

Jag har länge haft en idé om att hänga en fin gren i taket i ett hörn i vårt vardagsrum. Men som så mycket annat så får jag liksom inte tummen ur.....

Ikväll har Ernst hängt upp grenar i taket ihop med spottar.
Men hallå! Det är ju så jag ska göra. Men inte så stor och inte så fula grenar.
Kanske kan jag skala av en Enekvist eller ett strand fynd.
Du har så mycket planer mamma, säger tolvåringen. Men du får dem ju aldrig gjorda.

Ja, så är det. Jag TÄNKER att jag ska, men tar mig inte tid.

Tror ni, till exempel, att jag ringt frissan? Nej, men jag har i alla fall letat upp telefonnumret. Allt har sin tid, sa någon klok människa en gång

I morse gick mitt hår i strejk. Massor av små swintoflaggor som skrek i kör, att om jag inte ringer frissan så flyttar dom!

Bäst att lyda. Herregud så det skulle se ut om jag blev skallig.
Har jag ringt? Nej, men jag tänkte gör det. Men jag hade inte telefonnumret i mobilen och så blev klockan för mycket och.......
MÅSTE, måste göra det i morgon.

Tänk så stora små problem kan bli.

Jag reser mig från den sköna soffan för att fylla på kaffe när tolvåringen ropar från sitt hörn av soffan.
"Mamma, kan du hämta min mobil?"
"Vart ligger den då?"
"Kanske på köksbordet eller på bänken eller kanske på kontoret eller i fönstret i hallen."
"Så du menar att jag måste leta efter den?"
"Nejdå, det räcker med att du hämtar den."

Jag känner mig lite smått apatisk idag. Får liksom ingen energi till något.
Det är min absolut sista semesterdag så det är kanske lite sorg jag känner? Eller så har jag gått ner mig i för lågt varvantal?

Hur som, så är jag väldigt nöjd med mig själv, när det gäller den här sommaren. Jag tror inte jag har "flippat ur" en enda gång eller varvat upp så att jag inte har kunnat hantera det.
Det är snart fem år sen jag brakade i väggen. Inte klokt att vi människor är så egoistiska inför oss själva och inte kan förstå våra begränsningar. Men med tanke på hur många som gått samma väg som jag, borde samhället förändras. Eller också fortsätter det som det är med all stress och krav och vi föredettingar får leva på vårt eget vis.

Vädret verkade hyfsat så vi bestämde oss för att åka och plocka hallon. Självplockningen av jordgubbarna tidigare i sommars slutade med att himlen öppnade sig i totalt skyfall och regn fick vi på oss idag också.

Närmare plockningsstället vi kom, desto mörkare blev himlen. När vi svängde in på "hallongården" regnade det.
Vi plockade i alla fall tre kilo hallon och åkte hemåt något fuktiga men nöjda.

Ofta vaknar jag runt 2-3 tiden på natten. Nej, det handlar inte om svallningar och annat som man hör talas om. Dit har jag inte kommit ännu. Jag vaknar och tar ett blodsocker prov på tolvåringen.
Sen har jag svårt att somna om.
Inland snurrar jag i sängen, ibland är det värre och jag går upp en stund. I natt har jag klippt tånaglarna, plockat i tvättstugan och konstaterat att det inte blir ljust förrän runt halv fem.

Det är jag och månen uppe. Men att försöka ta kort på månen med mobilen var inget lyckat försök.

Nu ska jag krypa ner i sängen igen och försöka somna om. God Natt, eller God Morgon kanske man ska säga.

Det är onekligen höst i luften. Men å andra sidan, vad fick vi för sommar då? Grannens Björk fröar i det inte allt för varma vattnet och äpplena har börjat växa till sig. Lite vemodig känner jag mig allt.

Idag är himlen vit. Det är ändå varmt och skönt men jag är lite rastlös. Har ingen ro att ta en bok eller sitta ute. Tog fram dammsugaren, det finns alltid behov av att dammsuga hos oss. Hundarna fäller jämt! Men just själva städningen är ganska tråkig tycker jag. Men efter är det självklar både roligt och skönt. Bjuder här på en bild från igår. Vi följde solen ända till nedgång. Bilden är tagen på Högklint.

Tänk att man kan tappa sin ålder? För några veckor sen pratade jag om "förr i tiden" med en kund. Då säger kunden att "du är väl inte SÅ gammal"? Äldre än jag tror, svarar jag med ett skratt och börjar fundera över hur mycket jag faktiskt fyller nästa gång? Då kommer frågan, "hur gammal är du då?". Jag försöker desperat räkna, räkna fort! Det går inte och i stället löser jag det med att svara att jag är född 67. Phu, löst problemet. Nu har jag bestämt att sluta fylla år. Jag kan ju inte hålla reda på åren så det är lika bra att låta bli.

Tänk om vädret kunde bestämma sig någon gång. Nu gassar solen på en målande Pernilla. Önskar att det va klart snart.

Jag försöker se det ljust, vi hann i alla fall ut med hundarna innan skyfallet.

Helt plötsligt spricker himlen upp. För hur länge? Jag skyndar mig ut med tvätten som ligger våt i tvättmaskinen. På tvättvindan hänger det redan en massa kläder som är våtare än de jag har med mig ut. Här har ni en som inte ger upp hoppet!

I morse blev jag glad när jag läste tidningen. Yes! Självplockning av jordgubbar. Jag och min hjälpsamma tolvåring drog iväg efter lunch. På vägen ut möttes vi naturligtvis av regn. Men va f..n! Det ser mycket ljusare ut längre fram, sa min förhoppningsfulla medhjälpare. Kan tillägga att hon älskar dessa röda bär. Hon hade rätt, när vi kört igenom två regnmoln blev det uppehåll och vi var framme. Massor av gubbar fanns det. Vi plockade för allt vi va värda. Vi blickade oroliga mot himlen och fortsatte plocka. När vi nästan fyllt våra fyra pappkorgar började det droppa. "Det är lugnt mamma, tröstade tolvåringen, bara lite vatten ju". Sen öppnade sig himlen. Folket försvann en efter en från fältet och tillslut gav även vi upp. På väg bort mot bilen, hukande mot regnet, går en av handtagen sönder. Papp är inte gjorda för vattensköljda jordgubbar. Fem liter gubbar rullar ut på den sandiga vägen. Vi lassar i de sandiga bären i den knappt användbara korgen och jag försöker med nöd och mäppe ta mig till betalnings stället. Lagom vid bilen slutar det regna. Ja, ja! Nästan 20 liter bär står nu på köksbänken och väntar på behövlig sköljning. Det doftar underbart ska ni veta.

Vi tog ett uppehåll i målandet idag och drog i väg på utflykt. Maken skulle kolla in en panel som finns hos en konstnär på södra Gotland. Ett uppdrag hos en kund. Vi passade på att ta en tur till en av mina favoriter, Holmhällar. Ett underbart raukfält med efterföljande sandstrand. Tyvärr blåste det och var minst sagt kallt så något bad var det inte att tala om.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/369451/images/2012/pic_5005a187ddf2b3245000010f.jpg" class="image">