Ett hjulhus

Efter tävlingen på midsommarafton drog vi iväg ut till obygden. Där har vi nämligen ställt vårt hjulhus. Hjul på ett hus = hjulhus.
I obygden finns ingen el. Bara gasol och vatten i dunk. Den trådlösa teckningen är dålig och att blogga med mobilen är bara att glömma om man inte äger en mobilladdare till cigarettuttaget i bilen.
Det gör jag inte, ännu.

Men nu är vi tillbaka i hemmet igen. Imorgon väntar jobb och nu när vi besökt obygden, längtar jag till semester. Nedräkningen har börjat!

Helgen har nämligen varit helt underbar. Vila, sol och härlig natur. Vågornas skvalp och moln som far över himlen.

Trettonåringen och Nike plockade inte med sig några uppflyttningspinnar hem från helgens tävling, men två andraplats rosetter. En rivning och lite strul i ingången till slalomet gav lite oförargliga fel men när inte fler gör bättre lopp kan det ändå räcka till "pallplats". Så var det i det här fallet. Nöjda och glada åkte vi alltså till obygden och där har vi ätit färsk potatis och sill. Gjort en midsommarstång och ätit jordgubbar. Kan det bli bättre?
Hoppas ni också haft en skön helg.


Fira Midsommar!

Varför fira Midsommar på traditionellt sett när man kan ägna Midsommarafton till att se på agility?

Hur firar ni?


Butter

Puma heter egentligen "Rindi's Butter". Han är född i en kull med en tik och sju dvärgar, förlåt, hanar menar jag. Jag köpte Butter-dvärgen och visst kan han vara butter men för det mesta är han bara min Puma.
På den tiden vi tävlade i lydnad var det inte alltid roligt med en "butter-hund". De flesta tror hans namn ska läsas på engelska. Hur roligt tror ni det är att ha en smör-hund?

En annan "butter" som jag flitigt använder just nu är Body Shops Body Butter. Just den här ramlade ner i shoppingkorgen på Åhléns. Halva priser och nu luktar jag som en hallon odling.


Virus i näsan?

Idag är det vått. I alla fall nu på morgonen. Vi har varit ute på en morgontur, som vi gör varje dag, mina tre killar och jag. Men idag blev det en kort variant.
20 minuter tillhör att kallas "skruttrunda". Jag brukar vara ute mellan 40-60 minuter, minst, varje morgon och försöker få upp kondisen och går därför fort.
Men så blev det inte idag och så var det planerat.

Jag hade nämligen ett samtal med veterinären igår och ordinationen säger "kortare promenader och vila i en vecka".
Sen håller vi alla tummarna för att det är ett virus de dragit på sig och inget värre.
Är det ett virus ska de vara mycket bättre efter vilan, om inte, så är det bara att ta tjuren vid hornen och inse att det är betydligt värre.

Men nu tar vi en dag i taget.


Jag tycker ju det här är kul, eller?

Jag tycker ju att hundutställning är roligt, egentligen!
Fast dagens utställning ångrade jag. Jag visst ju att domaren inte är så förtjust i våra hundar. Hon har dömt dem förut, men då var de så unga. Jag trodde att kanske, kanske.....

Men ack så jag bedrog mig. Sågad längs fotknölarna försöker jag nu skaka av mig för att ladda om till morgondagen.
Arg? Nej inte alls! Lite sur var jag kanske men nu skrattar jag åt det. Nu ska Benji och Nike göra som puppor. Förvandlas från ful till vacker och visa sina vackra sidor i morgon.


Hundfix

I morgon är det hundutställning igen. Den här gången är det på riktigt, en officiell utställning för Spaniel och Retrivers.
Efter gårdagens dipp, har jag sovit 10 timmar. Ja, tio! Och nu är jag på banan igen. Mina två killar ska badas. Bara att hugga i.
På kortet har vi Benji och jag när vi gjorde honom ren till förra utställningen.


Hundutställning utan större hundframgång

Tänk att man kan blir så trött av att sitta på hundutställning.
Det är samma sak varje gång. Man packar upp, sätter upp burar och stolar. Tält om man ska ha det. Vi skippade tältet idag. "Orkade" inte sätt upp det. Det var ju fint väder, inte för kallt, inte för varmt. Funkar utan tält alltså.

Hundar och kaffet på plats och då börjar väntan. 80% av alla tävlingar går långsammare än man väntat.
Man väntar och väntar. Timmarna går. Sen drar det ihop sig. In i ringen och några minuter senare är man klar. Har man "tur" går man vidare och får vänta ännu längre bara för att avverka ytterligare några minuter i utställningsringen. Där, just där, tog min och Benjis färd slut idag.

Jag han alltså in i ringen två gånger och har kanske sprungit sammanlagt 50 meter ändå är jag helt utpumpad.

Ingen större framgång för mina hundar idag alltså men för trettonåringen gick det bra. Jättebra! Bäst, faktiskt.

Hon tävlar om att visa hund. Juniorhandling heter det. Riktigt grillade blev de tre som var med och tävlade. Efter att ha visat sin Springer Spaniel med gipsas vänster arm fick hon byta hund och visa en spets. Det gjorde hon med bravur. Mer problem hade den kille som Nike i sin hand. Det är inte en lättvisad ras vi har.
Vinst igen för min trettonåring, alltså. Tur att mamma har något att glädjas över efter en sådan här lång dag.


Röd dag = ledigt

Jag har haft "egentid" idag. Rättare sagt har jag varit ensam sen igår morse. Det är tyst i huset och det är tråkigt att laga mat till "bara" sig själv.
Men jag har ingen brist på sysslor. Trodde jag skulle hinna mycket mer än jag gjort.

Det stundas hundutställning och mina två yngsta vänner med fyra ben och tassar, behövde snyggas till.
Därför lyste det som vanligt vid "Klipp & Klapp" idag.
En bekant kom förbi och stannade till med barsk min, när hon såg att jag stod vid trimborder.
"Hördu du! Det är helg, röd dag, dessutom arbetarrörelsens dag och du jobbar!"
Jag försvarade mig snabbt, "nehej då! Jag utför bara min hobby".


Fyra-års kalas

Igår fyllde våra "småkillar" fyra år. I alla fall på papperet. Jag var ju med vid uppfödaren när de föddes och jag vet att klockan passerade midnatt innan alla var födda, så Benji, fyller faktiskt år idag, om vi ska vara riktigt noga. Men i hundvärlden kan man inte dela födelsedatum på en kull så på papperet fyllde de år igår.

Fyra år kan gå fort. Jag, trettonåringen och U-B i väntan på valparna. U-B trött i sin kamp mot Cancern men gav sig inte. Hon ville ha den "sista" kullen och det fick hon också.

Ibland önskar jag att jag hade mer kurage och såg till att hennes avelsarbete löpte vidare. Men så är det inte och jag skulle nog inte vara någon bra uppfödare. Man ska ju skiljas från de små och lita på de nya ägarna. Tror att jag skulle ha svårt att släppa taget.

Nog om det!
Tårta blev det både för mattar, husse och de tre musketörerna. Trettonåringen fixade det, så klart. Hennes egen "Prins Nike av Gotland" kan ju inte fylla fyra år utan att firas.

Stort grattis till hela "Highland kullen"


Första vurpan

Jag trodde jag skulle klara hela säsongen utan att halka omkull. Men det gjorde jag inte.

Jag har inte riktigt kommit till den gränsen då man blir vuxet förnuftig och sätter på sig broddar. Nej, det är väl för pensionärer (eller förnuftiga människor)?

Men jag har en plan på att köpa nya kängor till nästa vinter som jag ska dubba. Så som med vinterdäck. Då slipper jag "pensionärs remmar" uppe på skorna.
Vad hjälper planer och tankar när det är nu det är halt?

Precis efter det att jag tagit den här bilden, nedan, satte jag foten på en stor isfläck. Den syntes inte för nysnön som påpassligt kamouflerade den.
Benen bara försvann framför mig, swich!
I fallet såg jag G som nyss ramlat och sitter med benet i gips. Nej, det kan inte vara möjligt?!
Hur ska jag göra om något går sönder?
Sitta i trimmet och trimma med krycka bredvid mig?
Många tankar hinner hjärnan med under de små hundradelar som fallet tar.

Pang, rakt ner på ryggen!
Ont, ont, ont. Får tillbaka luften och ryter åt mina tre herrar att låta matte vara i fred med sina smärtor.
Känner efter, nej, inget fel. Reser mig och smärtan i ryggen avtar.
Tittar mig omkring, ingen människa synlig som kan tycka synd om mej.

Ja, ja! Då får jag väl ta mig hem då.

Lite ont i mjukdelarna längst ner på ryggen har jag. Men jag kan skatta mig lycklig att jag höll.


OM inte OM varit.....

"Om inte jag hade gjort så", sa trettonåringen efter första loppet.
"Om jag bara hade......", sa hon efter andra.

Om inte om funnits, hade alla varit vinnare.
Så är det. Men nu finns "om" och trettonåringen var nära att plocka uppflyttningspinnar idag men "OM:et stod i vägen.

Ändå kom hon på andra respektive tredje plats i loppen. Väldigt bra jobbat alltså, då tre fjärdedelar av ekipagen diskade sig.

Det gäller att kunna se framåt. Framtiden bjuder på nya tävlingar och nya pinnar att försöka fånga.


Tävlingsdags

Urförkyld med svidande hals. Vad hjälper det? Det är ju tävlingsdag för trettonåringen.
Bara att sätta på sig ordentligt med kläder och ta fram den rätta "heja på känslan".
Nåja, lite roligt är det ju. Ganska mycket kul, faktiskt.
Rättare sagt så krävs det mer än en förkylning för att hålla mej därifrån.

Packar ner en apelsin och hoppas på att c-vitaminerna gör sitt jobb.


Snart är det Påsklov

Sportlovet är slut och imorgon är det den vanliga vardagen som gäller igen.
Trettonåringen sa för en stund sedan att det är fyra veckor kvar till Påsklov. Sen tillade hon med full kraft, "skönt!".
Lite skoltrött tror jag!

Söndag stavas för det mesta "a g i l i t y" här hos oss.
Idag var det sista deltävlingen i Gotlands Cupen.
Trettonåringen och Nike har tagit sig uppåt i sakta mak i prislistan. Efter fjärde omgången slutade de idag som tvåa av Large hundarna. Hundarnas storlek avgör vilka man tävlar mot. S,M eller L. Ni fattar nog?
Bra jobbat och genomfört tycker jag. Två kanonbra lopp har de sprungit idag med någon rivning men ibland kan det ändå räcka.

Bilden är tagen i höstas när de pluggade tillsammans.


Shit happens

För ett tag sen läste jag hos någon av er bloggvänner, om hur underbart det är att vara hundägare.
Idag har jag sett baksidan av det underbara hundlivet.

Puma har gjort det som varje hundägare fasar för.
Äckligt, vidrigt, avskyvärt och väldigt illaluktande.

Han har hittat avföring och brynt sig riktigt ordentligt i det.
Nu pratar vi inte om rävbajs eller kaninkrallar. Vi pratar "HUMAN" tvåbenta, homo sapiens!

Förstår ni vart det slutade för Puma?
Självklart i badet!

Fy Fabian, säger jag!
Jag spolar och spolar med vatten. Arg är jag, äckligt så jag nästan spyr. Sen är det bara att börja schamponera. Då måste man ta med händerna, uaaaa!

Två schamponeringar senare ser det ut så här.


Tack!

Tack snälla Ni för alla Grattiskramar vi fått, jag, hundarna och trettonåringen.
Oavsett om kommit med mail, sms, öga mot öga, fb eller här på bloggen, är de värda väldigt mycket för oss.
Tack söta Ni!


Suga länge på karamellen

Jag, Nike och trettonåringen har fastnat på kort i lokaltidningarna. Jisses vilken spridningseffekt det har!
Mina goa, härliga kunder sms:ar och ringer med gratulationer. Nu var det ju inte jag som vann, utan trettonåringen. Men många av mina kunder har ju träffat henne också.
Så jag suger lite till på karamellen och spelar med i spelet "stolt mamma".


Men maken lämnade vi hemma

"What a night", skrev hon i sin dagbok, i Mamma Mia filmen, ni vet?
Precis så va det igår. En "what a night" med våra två killar! Har ni inte sett filmen? Äh, strunt samma!

Maken lämnade vi hemma. Vad ska man med honom till när man har världens bästa och snyggaste killar med sig.
Nu är det ju inte riktigt en sådan kväll, som hon skriver om i "Mamma Mia dagboken"
Den här kvällen handlar självklart om hundar. Vad annars?

Vi hade med oss så mycket saker från utställningen, så man skulle kunnat tro vi varit på shopping tur. Men det va priser av olika slag. Tänk att det kan vara så roligt att vinna priser?

Jag vann andra priset på lotteriet!
En jättefin pall klädd i lammskinn.
Puma vann också andra pris genom att bli tvåa i Gotlands vackraste Veteran.
Och första pris, guldet, tog trettonåringen hem genom att bli Gotlandsmästare i Juniorhandling.

Jag säger det igen,
WHAT A NIGHT!!


Kan man ha lyckliga minnen om en magsjuka?


Det är många som råkat ut för magsjuka nu. Det gäller att hålla sig bacillfri.
Det gjorde inte jag för två år sen. Samma utställning som går av stapeln nu på lördag, skulle vara då också. Jag skulle vara med, med Puma och dessutom skulle jag vara handler, alltså visa en hund som inte var min.
På fredagen, kvällen innan utställningen satte jag mig på knä vid toalettstolen. Tjoho så det kan bli!

Natten passerade och när halva lördagen gått lugnade min kropp ner sig. Gissa hur jag mådde?
Inget fick jag i mig och jag övervägde om jag skulle hoppa av.

Hade det bara varit min egna hund det handlade om, hade jag struntat i alltihop. Men nu handlade det ju om en till och jag som lovat!

Min plan blev att orka springa två varv i ringen. Jag förmodade att jag skulle åka ut i första omgången så ett varv med vardera hund och sen hem.

Kvällen kom och jag drack vatten, darrade, torkade pannan och åt dextro.
Först korades Junior Handler och min då, tio åriga dotter vinner.
Det ger mig energi till att springa in med Puma som gick i veteranklassen.
Vi går vidare och går vidare. Varv efter varv och där i mellan sitter jag som en trasa på en stol.

Vi slutar som två! Wow!
Alla sjukdomliga bekymmer är undanskuffade och jag går enbart på adrenalin.

Då är det dags för tiken, fina Stella som är mamma till våra Benji och Nike.
Hon går vidare till näst sista omgången. Sååå vansinnigt roligt och jag är vansinnigt svimfärdig vid det här laget.
Väl hemma stupar jag. Fattar inte hur jag bar mig åt men är det hundroligt, så är det!

En annan fråga är om jag smittade ner någon?

Bilderna är från Gotlands Dog Show i aug-12
Mamma Stella med sönerna Nike och Benji

Jag och Puma


Utställningsdags

På lördag är det dags för glam- och inomhus utställning i Gotlands Kennel klubbs regi.
Gotlands vackraste hund 2011 ska koras.
Jag har kvalat in med en veteran, Puma och en Junior Handler, trettonåringen.

Gotl mästerskapet i Junior Handler består endast av två deltagare. Tråkigt men det innebär att hur det än går, så går det bra.

Puma tävlar i veteranklassen. Hundar över åtta år är veteraner och min prins är elva år. Pigg som en mört när det gäller. Snyggare än någonsin. Men den här tävlingen är som ett lotteri.
Det hela är upplagt som en utslagstävling. Man lottar hundarna som går in två och två mot varandra. Domaren låter en gå vidare och för den andra är det roliga slut. Slutligen är det två hundar kvar och en vinner.

Risken att åka ut i första omgången är alltså väldigt stor. Men roligt är det. Många vackra hundar och trevliga människor.


Bild: Puma tycker inte han behöver trimmas och surar lite.


Hundlivet

Det blir en dag i hundens tecken. Inte helt ovanligt i vår familj.
Jag och trettonåringen började med en uppfriskande hundprommis. Kylan nöp i kinderna och vinden iland in under krage och mösskant. Hua!

Nu är vi hemma igen i värmen och laddar om för att åka till "Muldes ridhus".
Agilitytävling står på schemat. Det är en liten inofficiell Gotlandscup och idag är det tredje deltävlingen.

Det gäller att klä sig, om jag säger så!
Inne i ridhuset blåser det i alla fall inte, men kallt brukar det vara.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0