Pernilla och Puma

Det har blivit fredag igen. I en rasande fart har veckan avverkats. Fjortonåringen har som så många andra, varit förkyl. Idag är hon på benen igen om än något snörvlande. Självklar kommer förkylningen krypande över till mej nu när man ska vara ledig och göra allt det där man inte hunnit eller orkat i veckan.
Killar oroväckande i halsen. Nässpray-behandling har redan påbörjats. Idag värker det i nacken och det är ett typiskt tecken på att förkylningsklubban snart träffar mig på allvar.
Så, nu har jag gnällt klart!

Jag tycker ni ska gå in på den här länken och se på Candygirls fina hundnaglar. Hon är så himla duktig på att måla, inte bara naglar utan allt möjligt. Men just nagelmålningen är den som imponerat extra på mej. Så jag frågade om det inte var dags för just "hundnaglar" snart?
Nu har hon fixat uppdraget med bravur.
Visst är de fina?

Enligt Wikipedia:

Dimma innebär att luften är så bemängd med små vattendroppar att sikten är mindre än 1 km. Är sikten mellan 1 km och 1 mil talar man istället om dis. Om dimman består av iskristaller kallas den för isdimma. Mellan dimma och moln finns ingen principiell skillnad, endast att moln inte når marken.

De små vattendropparna var många i morse. Jag fick torka håret när jag kom hem från morgonpromisen.

Hösten knackar på men sommaren dröjer sig kvar på dagarna. Sommaren är både kvällstrött och tar gärna sovmorgon, men när hon väl vaknat på dagarna så värmer hon skönt.

På morgonpromenaden i morse fick jag plötsligt se ett rött träd ute på en åker. När jag gått ytterligare en bit kom nästa röda buske. Vad det är för bär vet jag inte men fint är det. Eller sorgligt? Jag kan inte riktigt bestämma vilket.

Det finns konstiga djur.

Morgonen bjöd på fuktigt, dimmigt men vackert skådespel. Jag kunde inte låta bli att fotografera de vackra spindelnäten som jag och hundarna vandrade förbi. Nu har jag fullt av kort på de små rackarnas alster. Men vilka vävar de skapar!

Vad ska jag skriva?
Ingen aning. Det är tomt, vakuum. Jaha, och nu fick jag något att skriva om. För jag hade ingen aning om att Vakum inte stavas så, utan stavas V A K U U M.
Varför då? Eller har jag fel?

Nästa helg, eller alltså, den här helgen som kommer, ska jag åka till "grannön" tillsammans med fjortonåringen och hennes klubbkompisar. Det är tävlingar i agility som står på tur.
Nu tänker ni nog att, "herre Gud, får dessa människor aldrig nog?"
Ibland frågar jag mig samma sak. Hundar på jobbet, hundar på fritiden. Men hundar är mitt liv just nu och så vill jag ha det.
När vi körde hem från agility träningen i går, brann himlen. Vi stannade flera gånger och tog kort. Ibland är man liksom bara tvungen.

Tack alla ni för alla gratulationer!
Det är så roligt att ni glädja med mig. Nu ska jag landa på jorden, hur nu det ska gå?
Bara för att jag tycker det är så himla "stenkul" med hundar, bjuder jag på steniga bilder idag.

Jag tog på mig min urgamla regnjacka och gav mig iväg på morgonturen som vanligt i morse.
Jag måste verkligen köpa nytt regnställ. Det är hur gammalt och dåligt som helst. Håller vätan utanför en stund men sen är jag dyblöt på axlarna. Efter ytterligare en stund är jag blöt överallt där jackan ligger mot kroppen. Det är ju överallt, så ni förstår hur dåligt det är.

Men nu var det inte det jag skulle skriva om utan om vädret. Så originellt va?

Det regnade och solen sken på en och samma gång. Många kort blev det på regnbågen så några tänkte jag visa här. Visst är det ett fantastiskt fenomen?

Den kallas "Skvalpviken". Här skvalpar vattnet och vågorna. Här skvalpar vattnet runt barnsben de fina sommardagarna och här skvalpar vattnet upp i den solvarma sanden.

När vi är ute i vårt hjulhus tar vi ofta vägen runt Skvalviken tillsammans med hundarna. En ordentlig promenad. Men "ordentlig" menar jag lång. Många kort blir det och som vanligt, de är tagna med mobilen.

Jag hoppas ändå på sol. Visst KAN det klarna upp?

Sitter här i lugn och ro vid frukosten och läser mitt eget i lägg från igår. Ni tror nog inte jag är riktigt klok. Telefonen har på flera ställen "rättar till ord" lite här och där, utan att jag sett det. Satt i bilen och skrev och det blev inte så att jag läste igenom det hela innan jag la ut det. Jag var ju bara glad att kunna få fatt på lite internetsignaler.

Idag skiner solen igen. Jag tror att jag snart ska väcka trettonåringen och sen hämta en lång stege. Bigarråträdet har massor av svarta bär. Jag är absolut ingen sylt och saftmamma men trettonåringen fixar och trixar gärna i köket. Hennes sjukdom, Diabetes typ 1, gör dessutom att hon väljer sin mat och ibland går den inte att köpa. Få får man göra själv.
Sylt på Bigarrå står på önskelistan, det vet jag. Vi får väl försöka.

Internetanknytningen har varit helt obetydlig den har vistelsen ute i hjulhuset. Gigabyte-snurran snurrar så långsamt, så långsamt.
Idag fick maken nog och ville åka hem. Det regnar och de varnar för mer regn. Mycket regn!
Kanske lika bra att vara hemma och få något klokt gjort som typ, städa.

I går tog vi en tur till Hoburgen och åt lunch. Passade på att se till "gubben" som fått gul näsa i år. Kul!
Naturen är i alla fall underbart vacker där, som på så många ställen här på Gotland.

På södra Gotland, där vårt hjulhus står uppställd, finns många stenmurar. De har säkert stått där hur länge som helst och tjänar sitt syfte änn.
Jag tycker de är vackra och kan liksom inte låta bli att ta ett kort då och då.
Nu vill jag dela med mig och jag hoppas ni också ser den historia som murarna berättar.

Efter två nätter hemma, tog vi hjulhuset och drog ut den i obygden igen.
På en udde på Södra Gotland finns en bit mark där vi och några till, har privilegiet att stå med våra hjulhus.
Där finns lugnet, tystnaden och havets ljud. Det är underbart skönt och trevliga grannar. Det vi inte har, är internet anslutning. Den här helgen har det varit stört omöjligt att ens logga in på http://blogg.se">http://blogg.se">http://blogg.se%3C/a%3E">http://blogg.se">http://blogg.se">http://blogg.se">http://blogg.se">blogg.se. De andra gångerna vi varit ute, har jag lyckats med uppladdning efter ganska många försök, men inte nu. Kanske är det turisterna som kommer och tar alla vår luftburna linor. Nej, självklart inte! Skojar lite bara.

Efter en dag på stranden är vi nu på väg hem och jag bjuder på några bilder från några av helgens promenader.

Redan söndagskväll och fyra dagar kvar till midsommar. Ikväll har det varit så kalla vindar att jag satte på mig halsduk när jag gick kvällspromenaden.
Brr! Men de säger att det ska bli varmt igen. De, på SMHI. Jag försöker att lita på dem.