Hundar så långt ögat kan nå
Agility tävlingar på min klubb, alltså. Det började i går, fredag men då stod jag vid trimbordet och kunde inte var med som publik. Men idag satte hela familjen av mot Visby Brukshundklubb med stolar och ett brinnande intresse i beredskap.
Så duktiga de är, ekipagen. Nu är ju större delen av den svenska eliten här och tävlar så det är klart de är duktiga men jag är ändå fascinerad.
Puma, Nike och Benji var också med för att titta på och lära sig lite. Nike ska ju bli agility hund när han blir stor, har hans matte tänkt, i alla fall. Hoppas han blev tillräckligt imponerad för att förstå alvaret.
Agility däck
Det allra roligaste är att även Maken tycker just den här sporten är rolig. Han blir full av iver och inspiration efteråt och planerar just nu hur han ska hjälpa tioåringen att bygga ett däckhinder. Några vanliga hinder och en tunnel finns redan i familjens ägo. Undrar när han ska bygga balanshinder? Nästa fråga blir, vart? Vi har inte så mycket trädgård kvar.
A-hinder
Balans, säcken och i bakgrunder ses slalom
sommar, sommar, sommar........
Skaffa lotter eller inte?
Är Ni med i Postkod lotteriet? Några av tioåringens klasskompisar har nyss vunnit. (Eller, ja, familjerna alltså.) Det är inte samma postnummer som vi har (som tur är!) men endast ett ynka nummer ifrån. Är det NU man borde skaffa sig en lott eller är det NU det är lönlöst att skaffa sig en lott?
Sol, svett och hundhår
Det har varit en tuff vår och för sommar för mej. Jag har inte fattat det riktigt själv, men jag jobbar ju faktiskt. Jag jobbar inte åtta timmar om dagen men nära inpå. Roligt är det och jag tycker det går bra. Det gör inte min familj. De skäller på mej för att jag är trött och har tagit på mig för mycket. Man tror att man känner sig sjäv bäst men det är inte alltid så.
Det har alltså varit lite för mycket för mej och det är ju tråkigt att jag inte riktigt är uppe i full kapacitet men det är fantastiskt roligt att jag har så många bokade hundar till mitt trimbord hela tiden.
De varmaste veckorna har jag svettats med sax i handen och trevliga hundar i mitt trim. Jag tycker det är så fantastiskt roligt att jag inte märker hur mycket energi det tar av mej. Det kommer liksom efter.........
Ni som hängt med här på Bloggen vet ju hur jag jobbat mig uppåt och jag har ideligen sagt att jag kommer att hamna i dalar och svackor. Konstigt att man inte själv märker när man är på väg ner i en dal? Min familj märker och de har fångat upp mig, som tur är.
Nu har jag haft några lediga dagar (3st) och det känns bra. Nästa veckan är fullbokad och sen ska jag anstränga mig för att ta det lite lugnare. För jag är inte så full av energi som jag tror. 
Storpudel på torkning.
Trångt i Visby
Handla mat måste man ju trots allt göra. Då känner jag mig så modern och mallig. Handlar med själv scanner på ICA Maxi nämligen och känner mig så glad när jag susar förbi låååånga köer med min fullproppade kundvagn till kassorna för att stoppa min själv scanner i hållaren och betala. Vänder mig om och tittar en extra gång på alla trötta turister med sina gnällande, uttråkade barn och går ut genom dörrarna.
Jag är inte mallig för att jag är färdig innan de stackars barnfamiljerna, jag är mallig för att jag själv gått så långt i utvecklingen att jag handlar med scanner. Men nästa gång är det väl jag som är ute och reser och snällt får stå i långa köer. "Skratta bäst som skratta sist" heter det ju.
Borta bra men hemma bäst
Nu har sommaren kommit igång även här på Gotland. Turisterna svärmar redan och solen skiner. Precis som det ska va och så har jag hittat smultron.
