Pernilla och Puma

Ni som hängt med här ett tag vet vad jag menar när jag skrivet om "fru trött" och min "glas kula". Jag har mina dalar som jag brukar besöka ibland och min glaskula kan krackelera. I sprickorna i glaset kan det sippra ut irritationsgas och om kulan spricker kommer det arghet ur den.

Något har hänt. "Fru Stress" kommer inte och hälsar på så ofta längre. I stället har hon skaffat sig en kompis som heter "Trött".

Nu när "Fru Stress" inte är här och ställer till besvär för mej, vill jag ju så gärna göra saker. Ni vet, jobba i trädgården, trimma någon trevlig hund, vara aktiv mamma och var glad och pigg. Men jag orkar inte! Sover och sover och försöker vara alert men då kommer "Fru Stress" och hjälper "Trött."  Nej, här får man minsann inte spela teater och låtsas inte.

Därför kära vänner, håller jag just nu en låg profil. Mina dalgångar känns oftast som långa och oändliga för mej, men jag vet att det bara handlar om någon dag eller så.

Njut av sommaren, det ska jag försöka göra.

Ganska nyligen hittade jag till en blogg som snabbt hamnade under mina favoriter. Just nu skriver hon om sitt liv med ätstörningar och allt vad det har inneburit för henne. Besök SANNA Ni också och läs några läsvärda och berörande rader.
Jag har ju själv ofta önskat att jag skulle kunna vända magsäcken i toaletten men har inte klarat av det. Är man rund, har alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara, så känns vikten som en hopplös hemsk börda. Jag är ännu idag fixerad och ligger hela tiden och jämför magar och rumpor när jag ligger på stranden. Ja då, den är minsann tjockare än jag. Hm ungefär så är jag nog, kanske inte så farligt..... Tur jag inte ser ut SÅ med den rumpan!!! osv.

Med den snedvridna insikten är det lätt att hamna fel i tankesättet. Jag har nog trotts allt haft tur som har behållit mitt förnuft och inte hamnat på ett felspår.

Läs hennes berättelse!


Precis så som vi är, jag och min hund Puma.

Visst har den ett fantastiskt mönster, Ormbunken?
Jag har en idé om att rita upp ett blad på en av väggarna i köket. 

Min vän A ringer en dag till mej och undrar vad vi ska göra på midsommarafton.
Jag svarar att vi prata lite löst med S och S men att inget är fastslaget.
A berättar då att de blivit erbjudna att fira midsommar i sina svärföräldrars stuga. A är smickrad då svärföräldrarna inte står högst på hennes "tio i topp lista". Sanningen är den att familjerna har svårt för varandra då de unga tycker att de gamla lägger sig i och aldrig ställer upp när det behövs. Det är faktiskt värre än det låter. 

Stugan är en mysig stuga på östra sidan. Lagom avskilt för att ha hundarna lösa och för oss, att kunna festa till med midsommarstång, små grodorna och nubbe. 

Härligt! Jag pratar med maken och vi bestämmer oss för att tacka JA till erbjudandet. Vi pratar med S och S som också är välkomna men de avstår dock då de har barn i känsliga åldrar och vill hålla sig nära staden, i fall att........

Några dagar går och vi ser verkligen fram emot att åka iväg. Då ringer A till mej. Hon stammar och säger att hon inte vet hur hon ska börja. 
Saken är den att svärmodern (mamman) har ringt upp sonen och frågat som i förbigående om hur de ska göra i midsommar.  
Sonen, svar, "Ja, vi tänker fira midsommarafton i stugan och det är okej för Er alltså? "
"Ja då, det är helt okej, vem ska Ni fira med då?" frågar hon.
"Med Pernilla och ........(maken)"  
"Ja men va roligt, det tycker kommer ju pappa också tycka är väldigt roligt". 

Han sitter där med luren i handen och det känns som om han fått en kalldusch. 


När A berättade för mej med stammande stämma, skrattade jag. Vad kan man göra? 
A säger då "men Pernilla, jag åker inte, inte en chans, jag åker inte. Aldrig i livet att jag firar tillsammans med dem, jag gör det bara inte!"
Jag sitter med luren i handen och skrattar så jag får ont i magen. A lugnar sig till slut och ser det komiska i det hela. 

Midsommar afton får firas hos oss i stället. S och S har också tackat JA och det kommer att bli väldigt trevligt det också, det är jag övertygad om.

 Nu är frågan om jag kommer att fixa det? Mina båda vänner S och A är de som närmast följt mig genom min sjukskrivning och jag kommer att lämna över till dem. De får låna mitt kök så dricker jag öl med grabbarna (gubbarna). Fast jag gillar ju inte öl så värst. 

En kvinna kom in hos doktorn och berättade att hennes sexliv var dåligt eftersom hennes make inte verkade intresserad av att ha sex längre. Doktorn undrade om hon testat viagra, och hon svarade att hennes make inte ville veta av några piller. Han tog inte ens Panodil mot huvudvärk. Doktorn sa att hon kunde smyga ner pillret i hans kaffe, eftersom det inte lämnar någon eftersmak. Kvinnan lovade att hon skulle prova detta.
Två veckor senare var hon tillbaka på läkarmottagningen och doktorn frågade hur det hade gått. Hon svarade att det hade varit en hemsk upplevelse.
- På vilket sätt? undrade doktorn.
- Jo, jag gjorde som du sa, stoppade pillret i hans kaffe och det gav omedelbar effekt. Han slet undan allting på bordet, slängde upp mig på det och älskade passionerat med mig. Det var fruktansvärt.
- Var sexet så dåligt? undrade doktorn.
- Nej, nej, svarade kvinnan. Sexet var det bästa jag haft på 25 år, men jag kan aldrig mer visa mig på McDonalds igen...

Idag är det skolavslutning för åttaåringen. Nu börjar sommaren på riktigt. Jag hoppas att det blir ett skönt och bra sommarlov både för henne och för mej.
Förra sommaren liksom försvann, jag kommer inte ihåg så mycket av den. Det är sant. Jag brakade ihop i slutet av augusti och på något vis måste jag ha levt i ett stressat och förvirrat töcken. Jag vet att min kära vän U-B gick på cellgifter och att vi hade gamla hunden Dora här som reservhund. Vår egen gamla hund hade ont i frambenet och vi medicinerade i hopp om att det skulle hjälpa. Men mer? Var vi och badade mycket? Hur var dagarna? När hade jag semester? Hade vi mycket på jobbet?

Jag  vet inte hur det var men jag vet att minnet kommer tillbaka. Just nu är det oväsentligt för mej hur det var. Jag vill bara kocentrera mig hur det ÄR.

Sommaren börjar idag och jag ska göra den till en härligt sommar. Titta och njut!

Idag cyklade åttaåringen iväg till sin sist skoldag i klass 2. Imorgon sitter vi i skolans park och lyssnar på "Den blomstertid nu kommer".
Det ligger torrt nyslaget hö på åkrarna och jag mår just nu väldigt bra.