Fräckis!
Kalle bodde ensam på en ö i skärgården. Han tyckte livet började bli lite ensamt så han beslöt sig för att sätta in en kontaktannons i ortens tidning. Han tog båten till stan och gick till tidningen. Damen i luckan undrade vad det skulle stå, men det hade Kalle inte tänkt på så han stod lite frågande.
- Men du kanske tycker om att promenera? frågade damen.
Jo, tänkte Kalle han gick ju ett par vändor om dagen med hunden.
- Javisst, svarade Kalle, men mest i skogen.
- Bra, sa damen, då skriver vi att du gillar skogspromenader. Resa då?
Jo, tänkte Kalle han åkte ju in till stan någon gång i månaden så det var ju trevligt. Så han svarade att det gillade han.
- Matlagning då? undrade damen som nu tyckte att det gick väl trögt.
Kalle tänkte efter. Jovisst gröten på morgonen gjorde han ju bra och sillen som han la in ibland.
- Ja, sa damen då skriver vi i annonsen att du söker en kvinnlig vän och att du gillar skogspromenader, resor och god mat som du själv lagar.
- Det blir bra! sa Kalle.
- Och du vill ha in den redan på lördag? undrar damen.
- Va! Kan man skriva det?? utbrister Kalle.
Hon sparar och sparar
"Mamma, hur mycket pengar har jag på banken?"
Jag tittar frågande på min åttaåring och säger att det finns ett konto där det finns 500 kronor. Ett konto hon fick när hon döptes som sen bara stått där.
Vi sparar ju lite till barnen men de pengarna pratar vi aldrig om och de finns placerade i fonder, så jag undrar verkligen vad hon fiskar efter.
Då säger hon, "500, och så mina som jag sparat, då har jag snart 3000 kronor. Då är det bara 2000 kvar till min hund. Sen måste jag vänta ända till jag fyller 10år. Åhhhh!"
Jag har sagt att hon ska få en EGEN hund. OM hon har sitt genuina djurintresse kvar och OM hon kan spara ihop till halva själv, när hon blir 10 år.
"Ja du mamma, nu får du allt börja spara, du också," säger hon då.
Ytterligare en sommardag
Det är sommarvärme och så enormt härligt. Undrar i mitt stilla sinne hur många gånger jag ska tjata om hur härligt allt är. Jag har varit så avtrubbad från allt, så länge, så nu när jag fått upp ögon och öron, kan jag inte sluta att njuta.
Tonåringen kommer in och klagar. Hon har fått en vagel i ögat och hela världen håller på att rasa. Det syns inte något på ögat men som Ni vet, en vagel gör jä.....ligt ont, så jag förstår henne, trotts allt. Hon har varit inne i 10 minuter och jag har redan hört henne muttra om ögat så att jag redan är trött på det.
"Men, (svordom) jag kan ju inte sminka mig!"
"Alltså, jag har (svordom) inte sovit för det här (svordom) ögat."
"Åhhh, kan ju (svordom) inte tvätta mig ens."
Hon babblar på med duschvattnet strilande över huvudet. Dörren till badrummet står öppen och hon vrålar, "Mamma, du, ikväll jo, då, vi ska grilla och ............................
hon rabblar upp en massa namn. Tuffe och Tjuffe, Bomba och Tomba, Hej och Hå och så Jag.
.......................och sen så vet vi inte vart vi hamnar men han sover här för han kan inte komma hem.....
Hennes liv leker och det är snart sommar!
Hammare
Vi har ganska många tidningar här på ön. Dagstidningar och några annonstidningar som kommer en gång i veckan. En av dessa som kommer en gång i veckan heter Lokaltidningen. Den kommer en gång i veckan och har denna vecka "Bygg tema" med ett reportage om "Åhlins Bygg" som drivs av maken. En rolig och bra skriven artikel om hur han blivit snickare.
Alltid roligt med lite PR.
Det som inte står i texten i tidningen är att det inte finns en enda hammare hemma hos familjen. Det står heller inte att hans fru har bett om att få LÅNA "stiftpickan" (stift pistolen) för hon vill stifta ett nytt tyg på en stol. Men denna "picka" är aldrig hemma. Hammaren ska jag ha för att spika en spik i väggen och hänga upp en tavla på. Varje gång jag har tid och firmabilen står hemma, är det någon som sover i huset och därför kan jag inte banka i väggen. I morgon är bilen borta och det finns inte ens en klubba att spika med.
Jag ska köpa en egen på ÖB, en billig och måla den rosa och skriva "MIN" på. En ÖB hammare vill maken inte ta i. Det är billigt skit säger han, självklart, men det är bättre än ingen hammare alls. 
Vill Ni läsa artikeln så klicka Här. Där finns alla sidorna, klickar ner Er till sidan 10.
Vilken sommardag vi har!
"Hej!"
Vem kan motstå hennes glättiga stämma i andra ändan av tråden. Hon är dessutom smart. Hon frågar inte "ska vi", eller "har du tid?"
Nej, hon babblar på om att hon är ensam, hennes sambo är på resande fot genom jobbet, bla, bla, bla. Sen kommer det!
"Jag tänkte att jag bara måste ut och gå i alla fall den här veckan, du är inte uppbokad i morgon va?
Vi drog på oss gympadojorna klockan åtta och knatade iväg. Jag lämnade den halvfärdiga bokföringen hemma och bestämde att jag tar hand om den i morgon i stället. Det var ett bra val. Ute är det en otroligt skön dag. Varm luft och grön natur och trevlig sällskap och så Puma så klart. Det kan inte bli bättre.
Som vanligt mår jag prima nu efter turen tillsammans med S. Lite över 13 000 steg blev det på hennes stegräknare. Det får man vara nöjd med. Efteråt fikade vi hos mej med sockerkaka. Det är bäst att göra så, så att man är säker på att man inte tappar sina kalorier. (Ironi)
Utmaning
Den närmast boken hos mej var en hundbok om psykologi och anatomi. Hm, kan bli tungt för dem som inte har samma intresse som jag. Det är dessutom ganska gamalt upplägg i boken då den har något år på nacken.
Jag hämtade i stället den bok som jag just nu läser. Henning Makells "Italienska skor".
Nu fanns han bara kvar med sin cigarett och de röda ljusreflexerna från blixtarna i ögonens pupiller.
Jag slog igen albumet, jag orkade inte se fler bilder. Innehållet i vindunken minskade.
En ganska konstig bok som ändå har ett budskap och är tänkvärd på många sett. Vill man ha avkopplande, rolig eller spännande läsning kan man med gott samvete välja en av Mankells andra böcker.
Utmaningen skickar jag vidare till den som vill och har lust. Var så goda!
Fru stress har somnat, tillfälligt.
Det finns en väldigt klok och tänkvärd text på "Kafferasten" , läs den och tänk till. För Er som är mitt uppe i den vardagliga stressen kan det var en tankeställare. Ta det på allvar när kroppen börjar säga ifrån. Det gjorde tyvärr inte jag. Min inställning var att "det ska bara gå, jag kan och vill. Allt är roligt och jag tänker inte välja bort något".
Nu har jag istället fått välja bort det mesta. Vad vann jag på det?
Ännu en solig dag
Idag håller glaskulan på att krackelera igen. Det är saker som ska göras, tider som ska passas, aktiviteter som man som förälder bör hänga med på. Jag staplar alla dessa saker på varandra till höga torn sen ser jag hur de håller på att rasa över mig. Idag ska jag till sjukgymnasten sen har åttaåringens klass grillning i kväll. Det är minst en sak för mycket för mej idag. Funderar på att ringa sjukgymnasten men jag vet att jag också behöver den avslappningen som det ger mig.
Jag var på jobbet igår och sa hej då till mina gammal jobbarkompisar. Gav den present till Teamet som alltid går hem. En stor skål med godis. Kramkalas blev det också. Jag kommer verkligen att sakna dem samtidigt som jag inte kommer sakna jobbet. Jag fick en present av dem också, ett par öronhängen. De kommer jag bära med minnet av hur roligt vi haft och den sammanhållningen vi haft i de jobbiga stunder när jobbet stod oss upp över öronen, (kul).
Mötet med dem igår hänger naturligtvis mig i hasorna idag. Jag ska försöka att skaka av mig "fru stress" och få dagen att fungera.
JR Ewing
Tonåringen har råkat fastnat i en JR hake. Hon har gett honom chans på chans. Han är trögtänkt eller bara självupptagen, vet inte vilket, eller båda?
Hon bröt sig loss, trodde hon, men upptäckte efter ett tag att hon ännu satt kvar i en hake.
Hon blev singel och genast hörde många unga testeseronstinna pojkar av sig. Men den som lyckas få den sista JR-haken att lossna, den är duktig. Orkar snart inte höra om denna JR så jag tror att jag ska önska någon ny intressent lycka till.
Min tonåring
Jag har allt jag vill ha, det är klart jag mår bra
Som jag sa, när du ringde idag
Jag ljuger så bra
Oh, jag ljuger så bra
Jag har bytt lås på hjärtats alla dörrar
Sagt upp ditt hyreskontrakt
Och talat om för alla mina vänner
Att sista kortet är lagt
Oh, går du omkring och tror jag är förtvivlad
Och bara tänker på dig?
Och ångrar mig, hah, det kan du glömma
Om du vill veta om jag har slutat drömma
Och sover lugnt i min säng
Oh, jag önskar du var här nu så att du kunde se
Jag överlever utan dig.............
Fältsippa, Pulsatilla pratensis
Fältsippan ska inte förväxlas med Backsippan men är mycket lika. Det sägs att Fältsippan
endast finns på Gotland och på Öland. Om det är rätt eller ej vet jag inte.
Jag tror att jag ska bli uppfinnare
Är det någon som vill vara med och utveckla den?
Bekännelse
Sen, när jag tänker tillbaka, så är jag ju en fegis. Tänk om Perelli skulle ha gått och vunnit? Då hade jag ju förlorat. Hu, hemskt för en människa som jag att bekänna en förlust. Nej, då är det bättre att vara tyst och se hur det går. Sen, så här i efterhand, krypa fram och erkänna att jag minsann hade RÄTT!
Vem skulle ha vunnit igår då?
Jag gillade Grekland. Det är en låt som vi kommer att få höra i eterna hela sommaren. Rysslands bidrag var också bra, helt rätt till en vinst tycker jag.
Jag undrar lite hur det hade varit om vi, Sverige, hade skickat BWO? Då kanske jag hade förlorat, för dem gillar jag ju.
I morgon är det morsdag
"Vart ska Ni?" frågar jag men får inget svar. När jag kommer ut till trappan, ser jag bilen svänga ut på vägen. Kvar står gräsklipparen ensam.
Det är morsdag i morgon. Aha!
Är det meningen att jag ska klippa gräset?
Basal kroppskännedom
Desto längre jag kommer i min läkningsprocess, återhämtning eller tillfrisknande (välj själva) desto mer inser jag hur illa det varit med mej.
Jag har börjat på något som heter Basal kroppskännedom och det är precis som det låter, basalt. Det handlar om att lära sig känna sina rörelse och andning och göra de på ett avslappnat sett. Jag går ensam vid en sjukgymnast som visar och går igenom rörelser och andning som just passar mej. Vi nosar endast på alltsammans och det är meningen att fortsätta sen i höst i större grupp.
Idag har jag stått. Jag har fått sått på hela mina fötter med balans i kroppen. Fattar Ni? Jag står inte på hela mina fötter utan står på språng, hela tiden. Jag blev inte förvånad men ändå ganska skrämd av mej själv. Vad håller jag på med, hur kunde det bli så här?
Sen har jag ju problem med att andas. Jag hinner liksom inte och när jag då ska koncentrera mig på att andas, så blir det jätte konstigt.
När jag stått där på golvet, på hela mina båda fötter, utan att spjärna med tårna så kändes det som om jag lutade mig framåt. Helskumt och läskigt, men det var ju då jag hade den rätta avslappnande balansen.
Det började domna i mina händer och sticka i fingrarna. Händerna kändes som uppblåsta ballonger efter en stund. Jag fick förklaringen att det är omställningen i kroppen som gör att det blir så.
Så nu ska jag träna mig på att stå med balans. Snacka om att landa med båda fötterna på jorden. 
Soffa?
På dörren in till själva rummet finns en skylt där åttaåringen visar stopptecken. Jag ska lyda henne
för jag tänker inte gå in här och rydda.
En underbar morgon
Han gick fram till spåret där den skuttat iväg, höjde svansen som han gör när han hittat sitt spår och tittade på mig igen, "snälla, ta fram selen" sa hans ögon.
Puma är utbildat eftersökshund (det lät flott) och vet exakt vad som gäller.
Efter ytterligare en bit, skuttade två kaniner upp framför oss. En rabbis (gotländsk vildkanin) och en blank svart liten skutte. En rymling kanske? Jag hade ju själv en svart kanin som rymde från mej för många, många år sen. Det kanske var en ättling till den?
Jag har nog aldrig upplevt naturen så som jag gör idag. Jag tror helt enkelt att jag inte hunnit se och höra tidigare. Jag har bara rusat på för att skynda, skynda. På det viset är jag faktiskt glad över att det tog stopp för mej.
Inget ont som inte har något gott med sig, heter det ju!
Hela skogen är full av dessa vackra orkideér.
Jag är osäker på namnet och jag tänker inte spekulera. Någon "Nyckel" av något slag är
det men jag vet inte vilken.
Någon som vet?
Tillägg:
JennyPenny visst vad de hette Sankt Pers nycklar "Orchis mascula".
Bonde söker......
Maken fastslog att han kunde flytta in till Hanna. Hon hade många lador och det är det han behöver bäst just nu. Han har ingen plats för firmans alla grejer, virke, sågar, cement och pytt och platt som ska förvaras. Det är fullt överallt så han önskar sig just nu en lada och det hade Hanna. Hon hade katter också men de får hon slänga ut, sa maken, för han tål dem inte. Han kan inte häller hjälpa till med korna för han tål inte heller hö.
Själv skulle jag ju kunna tänka mig Peter. Snygg, bra ålder och hästkille. Flott bodde han också. Det är ett problem bara, Peter söker ingen fru utan en riktig karl.
Bilerna är från TV4.se
Hundsim
Vi hade ju hört talas om hundar som inte kunde simma. Man läser om dem lite här och där och vi har nog, som många andra skrattat lite åt det.
Vi hade ju Marwin som var en av världens bästa simmare. Han bokstavligt talat älskade vatten och att simma och dyka.
Sen fick vi Puma och upptäckte att alla hundar kan faktiskt inte simma. Vi försökte med att ha simlektioner vi försökte med självlärningsmetoden och flytväst. Inget hjälpte så vi gav upp. Han fick va en fotbadare och när han tog sig längre ut stod han lodrät i vattnet och plaskade med frambenen allt vad det gick och på så sett höll han sig över ytan.
Men så i fjol hände det något. Han tog sig ut på djupt vatten för att hämta en boll. Polaren Marwin var en bra bit bort och Puma såg nog sitt tillfälle att hinna först för en gång skull. Helt plötsligt planade han ut i vattnet och sam helt normalt. När han väl kommit på det, tog han fler vändor även om det var lite plaskigt sett att simma på så gick det ju sju gånger fortare än han var van vid.
Idag gick vi förbi en stor damm och Puma gick som vanligt ner och badade tassarna. Jag slängde ut en pinne och han hoppade i. Det blir djupt men en gång i den här kanten. Färden började ganska plaskigt men snabbt fick han in tekniken igen. 
Plaskigt till en början, men redan efter en liten stund hade han hittat tekniken.
Han tog små egna turen runt i vattnet och undersökte om växterna var något som skulle apporteras.
Det var så härligt att se hans nyfunna glädje i att bada så jag fick sätta mig på kanten
och beundra honom.
Fästinghalsbandet hade jag naturligtvis tagit av. Yngel och annat i vattnet mår inte bra av att hundar badar med det på sig. Helt plötsligt får jag se något stort orange som kommer i vattnet. En karp tror jag. Det var jättestor. Ni ser ju Pumas svans i bildens kant och kan gemföra.
Så där satt jag på kanten och simturerna gick längre och längre ut. Jag tänkte på Marwin
och saknade honom mer än någonsin. Det var ju som att se Marwins huvud som stack upp
där ute i vattnet. Han kanske har förmedlat sin teknik tillslut, till Puma som en gåva?
Teckning
Grav nummer 380
Kullen börjar sjunka undan men det gör inte min saknad.
Puma vet vart Marwin ligger och kan gå före till hans plats. Lustigt, undrar om han vet att
det är där han ligger?
Min vinst har anlänt
I fredags kom det spännande paketet på posten. Hela familjen stod med gapande munnar och undrade varför JAG fick paket?
Mallig som bara den förklarade jag att JAG vunnit, jag som vanligtvis aldrig vinner.
Bok nummer två i Steig Larssons Millenniumserie. Det lustiga är att jag så väldigt länge
sagt att jag ska ta en tur ut till min syster och låna boken, men det har inte blivit av.
Nu får jag ha något annat ärende till att besöka henne i stället för jag har redan börjat läsa den.
Besök hos farbror doktorn
Jag har varit vid min läkare idag. Läkaren som har hand om mej när det gäller stress, utbrändhet och sjukskrivning. Vi har en bra relation till varandra och jag känner att han har full förståelse för hur jag mår. Det är faktiskt så att han pikar mig lite för att jag är så otålig. Jag vill ju komma igång NU, det tar ju sån tid, ja, Ni som hängt med här på bloggen ett tag vet ju hur jag är.
Vi sitter där och pratar om hur jag ska släppa kontrollen och då först och främst här hemma. (Hur ska det gå? Om inte jag gör, så gör ju ingen annan!) Sen tittar han på min hand och mitt lilla hoptejpade tingest.
"Vad har hänt?", frågar han.
Jag tittar ner i golvet och svarar att det hände en liten olycka och att jag slant med saxen. Sen tillägger jag snabbt att,"jag har knipit ihop det så sys behövs det nog inte och vem vill besvära sjukhusen nu mitt i strejken?" Hahahahah.
Doktorn tyckte inte det var lika roligt, utan tittade på mig, sen ryckte det lite i hans mungipa och sen säger han, "Duktig kvinna reder sig själv, och det kan du ju!"
Mitt på spiken, eller vad det heter. Min läkare känner mig mer än vad jag tror. Lite charmigt tycker jag.
När jag sen läser kommentarerna som Ni skrivit, så har "Hanna-Sofia" skrivit just de orden i sitt inlägg. "Duktig kvinna reder sig själv". Jag förstår ironin och jag ska försöka göra något åt det.
Hur som, så är det ganska bra med handen, så ingen behöver oroa sig.
En sax i handen
Jag och åttaåringen skulle fixa bevattningsflaskor till växthuset. man fyller flaskan och den står sen under en tid och sipprar vatten till jorden. Med en sax gjorde jag hål i plastflaskor och slinter så klart. Det blev ett djupt jack straxt ovanför tummen. Inte så stort men det bokstavligen sprutade en fontän ur såret innan jag hann knipa till.
Ja, ja! Jag tejpade ihop det hela och fick stopp på sprutet. Det var bara det att vi precis innan hade grävt upp två vinbärsbuskar som skulle flyttas och de måste ju ner i jorden igen. Kan man gräva ett hål med en hand? Svar, Ja, det gick, tillslut. Vågade ju inte ta i med vänster så att den röda kroppsvätskan skulle börja spruta igen.
Idag är det ganska bra. Tejpen får nog sitta där tills det fogat samman igen. Sy? Ja, det kanske skulle ha sytts, det var ganska djupt men sitta på akuten en söndag när det är Sjuksyrrestrejk? Nej tack. Jag är ju förstahjälpen utbildad. Haha. Envis är jag i alla fall.
Utmanad
Tre namn du går under: Pernilla, Mamma och Matte
De saker som skrämmer mig: Att det ska hända min familj något hemskt.
Tre saker som jag har på mig: Jeans, tröja och trosor
Tre sanningar: (Då min tonåring brukar läsa, censurerar jag. Annars hade Ni fått veta ett och annat). Men......jag avskyr att damma. Jag tvättar sällan bilen. Jag har förlovat mig i ett badkar.
Tre saker jag verkligen vill ha: Kärlek. En frisk familj och ett förstapris i lydnadsklass två tillsammans med Puma.
De som vill få anta utmaningen.
Dagen efter.......trött!
Kaninhoppningsdagen gick över förväntan. Solen sken, tidvis på oss och vi får väl säga att temeraturen var "lagom". Det får ju inte vara för varmt, då orkar inte kaninerna. Det får inte vara för blåsigt, då rasar hindrena och det får inte var FÖR kallt då trivs inte vi andra.
Två tävlingar med två klasser vardera. Rakbana och krokbana. Här ser Ni krokbanan med
8 hinder plus ett start och ett målhinder. 8 hinder är i "Lättklass" 30 cm höga. Man har en
maxtid på 2 minuter, går man inte i mål innan är man ute.
Här ser Ni den tävlande Cocko, domare, tidtagare och en av hinderuppsättarna.
De små kaninerna kan hoppa otroligt högt. Med tanke på att Cocko är 10 cm i manke
är 30 cm högt att hoppa. Tänk själva att hoppa tre gånger sin längd.
Rakbanan är också i klass "lätt". Det krävs placering för att få en uppflyttningspinne. Det
krävs tre pinnar för att gå upp i nästa klass. Det måste också vara minst 5 deltagare i klassen
för att det ska delas ut pinnar.
30 cm höga och totalt 10 hinder med start och målhinder.
Trötta och nöjda efter en lång dag. Fyra starter och placering 6, 7 och 10. Det var upp till
16 starter i varje klass så åttaåringen är mer än nöjd med sin debut.
Första starten blev oplacerad då det inte gick så fort.
En söt kanin
I morgon är det förpliktigad tjänst som publik i gröngräset. En förälder måste ställa upp för sina barn även om man är sjukskriven och har noll tolerans i stress. Det inbillar jag mig i alla fall. De andra föräldrarna vet hur det är med mej och lägger inga krav på mej. Trots det är det ett projekt som jag måste gå igenom. Maken har lovat att fixa allt, kaffe, mackor och ja, Ni vet.
Cocko och åttaåringen ska tävla officiellt för första gången. Kaninhoppning är en mycket seriös sport, har vi i familjen fått erfara och allt är på mycket stort allvar.
Historien om Cocko började för snart två år sen.
Vår gamla hund Marwin kunde inte längre "latcha runt" och hoppa över hinder och därför fick åttaåringen inte "träna" med honom längre. Mammas hund, Puma, fick hon inte låna för det tävlingstränade vid det tillfället. När tjatet om en egen hund blev för stort, erbjöd vi att åttaåringen istället skulle få en kanin. En egen hund har vi lovat henne, när hon blivit tio år, om intresset ännu är lika genuint och om hon kan spara ihop till halva hunden själv.
Hon började spara och vi köpte kaninen Cocko till henne, så länge.
Får man inte träna agility med en hund kan man träna kaninhoppning med en kanin.
Nu åker vi sex mil till och från "Stenkyrka kaninhoppare". Träning varannan vecka. Klubbtävlingar, Officiella tävlingar, hinderbyggarhelger och aktivitetsdagar och hajker på loven. DÄR FICK VI!!
Dessutom har vi fått tillverka egna kaninhinder så att ekipaget kan träna här hemma också.
I morgon är det alltså tävling med en domare från Stockholm (tror jag) och vi som sitter och tittar på hoppas att solen ska skina på oss och att det inte blåser för mycket. Hindrena är inte så tunga och blåser lätt omkull. Det blir så tråkigt då. Klubbtävlingar har de ställt upp i förut och rosetter ha de vunnit, men det här är på RIKTIGT!
Cocko är två år och åttaåringens alldeles egen. Hon sköter kaninen exemplariskt varje dag.
Han har ett stort hus i uteburen med solterrass på taket. Till vänster i bild finns hans leksak.
En kanin leker faktiskt. Han tar den med munnen och slänger iväg den. Pinglan innuti låter
och det tycker han är roligt. Roligast är det att slänga den till åttaåringen så att hon kan rulla
tillbaka den.
Hej hopp!
Cocko är en hoppkanin från en "kaningård Smiss i Stenkyrka". Han är av rasen Hermelin.
Bättre?
"Hej, jag mår Piss (så sa jag faktiskt), ska vi ut och gå?"
Vi har gått Tofta strand fram och stigen ovan stranden tillbaka. Stranden har det inverkan på mig, att jag får energi. S har inverkan på mig, så att jag mår bättre. Bra kombination eller hur? Stackars S har som vanligt, tålmodigt lyssnat. Tack snälla du!
Ungefär så här kände jag mig i morse. Tolka det som Ni själva vill.
Om några veckor ligger handdukarna och brassestolarna packade här.
Sen bröt solen nästan igenom, och Puma tog ett fotbad.
"Puma" ropar S, för att få med strand, Puma och S på bilden men Puma är
skeptisk till att lämna sin matte.
Ja, ja om du envisas så, har du något godis?
Nu är det fredag! Huvudet upp och fötterna ner.
Ska det bli en skruttdag?
Igår rasade det ur flera bitar ur min glaskula och det hände utan någon som helst förvarning. Jag står i köket och maten är i det närmaste klar när åttaåringen kommer och undrar men anklagande röst om jag tagit fram "hennes mat". Hon tycker inte om stekt korv och hon var därför lovad pannkaka som fanns i frysen.
Pannkakorna hade jag så klart glömt och maken börjar därför leta i frysen. Han muttrar om att hela frysen är full av majs, majs och majs. Samtidigt kommer tonåringen med sin tallrik och tror att hon ska få äta NU. Maten var ju NÄSTAN klar.
Då, pang, bitarna bara ramlade ut och jag lämnade köket med uppsträckta, avvärjande armar. Jag lämnar stekpannan och den halvskurna salladen.
Det är synd om mej som ska tänka och göra allt. Det är synd om mej som alltid ska passa upp på alla och höra deras klagomur........etc.
Suck, det är klart att det inte är synd om mej, men det är så det känns.
Jag stängde in mig i sovrumment 17.30. Efter ett tag somnade jag. Klockan 21.00 vinglade jag upp på toa, klädde av mig och gick och la mig igen. Nu har jag sovit 12,5 timma men känner inget speciellt. Jag är arg och orättvis mot allt och alla. FÖRSVINN!!
Fogmassan till kulan är slut och jag vet inte vad jag ska göra?
Nu sitter jag här med samvetet som kompis.
Strävt, krokigt och komplicerat och avtrubbad.
Utmaning
Tanken är att vi vänner ska lära känna varandra lite bättre.
Lägg ut detta med dina svar på din blogg, byt ut mina svar mot dina och utmana dina vänner
1. När gick du upp idag?
Som vanligt gick klockradion på klockan 6.00 och till min stora förvåning har jag sovit hela natten.
2. Diamanter eller pärlor?
Diamanter.
3. Senaste filmen du såg på bio?
Det var så länge sen så jag har ingen aning. Antagligen någon barnfilm.
4. Favorit TV - program?
Jag gillar program som "Äntligen hemma" och liknande. Just för tillfället har jag följt "Körslaget".
5. Vad åt du till frukost?
En tallrik med lätt vanilj yoghurt och tre söndersmulade knäckebrödsskivor, varje dag.
6. Vad är ditt andranamn
Magdalena
7. Din favoritmat?
Natchos (utan ost) eller Vegetarisk lasagne.
8. Vilken mat gillar du inte?
Oj, listan kan bli hur lång som helst, men jag tar några vedervärdiga:
Fiskbullar, Blodpudding, Fläsk, blodigt kött,
9. Vilken är din favorit - CD för tillfället?
Bee Gees
10. Vilken bil kör du?
Ford Escort kombi
11. Vilken är din Favoritmacka?
Macka? Rågkaka med enbart Lätta. Gillar inte pålägg.
12. Vilka mänskliga drag kan du bara inte med?
De som ljuger och snackar om andra människor även fast de inget vet.
13. Vilka är dina favoritkläder?
Jeans eller halvlånga byxor och tunika/topp.
14. Om du fick åka vart du ville vart skulle du åka då?
Jamaica
15. Favoritklädmärke?
Ha, har sällan märkeskläder (är för snål) men PUMA så klart!
16. Var vill du dra dig tillbaka?
I en stuga vid havet.
17. Favorit tid på dagen?
Oftast på morgonen från 8.00 och framåt när jag är i skogen med Puma.
18. Var är du född?
Visby lasarett
19. Vilken är din favoritsport att se på?
Hästhoppning
20. Vem tror du inte sänder detta tillbaks?
Ingen, vill tro att alla antar utmaningen.
21. Vem tror du skickar tillbaks först?
Ingen aning och vågar inte gissa.
22. Coca Cola eller Pepsi
Cola Light
23. Fotboll eller ishockey?
Ishockey om jag måste, på TV. Fotboll om åttaåringen spelar.
24. Är du en morgonmänniska eller nattuggla?
Nattuggla, går och lägger mig enbart för att jag annars inte orkar upp på morgonen.
25. Pedikyr eller manikyr?
Manikyr.
26. Några spännande nyheter att berätta för oss?
Är dålig på nyheter, men.......om en månad och en dag har jag varit gift i 18 år. Slå det om Ni kan?!
27. Vad ville du bli när du var liten?
Frissa.
28. Bästa barndomsminnet?
På hästryggen i vått och torrt.
29. Varit i Afrika?
Marocko.
30. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Tomte som skulle packas ner i kartong.
31. Varit med om en bilolycka?
Ja, men inte så allvarlig. Värre med MC.
32. Favoritdag i veckan?
Lördag
33. Favoritblommor?
Orkidéer.
34 Favorit - snabbmatsrestaurant
Pasta sallad med tonfisk i ICAs kyldisk.
35 Äger du en cykel?
Japp.
36. Vem fick du senaste mailet från?
Stenkyrka kaninhoppar. PM för helgens tävlingar som åttaåringen ska vara med på.
37. Vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
Nja, vill nog inte utöka krediten. Jag är ju en kontrollmänniska. Men låt säga hos en bilfirma så att jag kan köpa mig en ny snygg flådig bil.
38. Läggdags?
Oftast runt 23.00.
39. Vems svar är du mest nyfiken på av dom du skickar brevet till?
Lika nyfiken på alla.
40. Senaste personen du delade en middag med?
Familjen, make, åttaåringen och tonåringen.
41. Vad sysslar du med just nu?
Försöker att bli frisk och få all min ork tillbaka.
42. Favoritfärg
Svart när det gäller kläder.
43. Hur många tatueringar ?
Inga.
44. Hur många sänder du det här mailet till?
Lägger ut det här i bloggen.
Jag utmanar 2 stycken som jag är nyfiken på.
Barnförbjudet!!
Jag fick ett sms från en något yngre person. Det är ett recept men jag höll på att sätta i halsen, sen skrattade jag. Hoppas att Ni också tycker det är roligt, annars ber jag om ursäkt.
Fredagsbanankaka
Ingredienser:
2 st kåta ögon
2 st välformade ben
2 st fasta mjölkbehållare
1 st form med pälskant
1 st banan
lite äggvita
Tillagning:
1. Se djupt i de kåta ögonen
2. Bred ut de välformade benen åt sidan
3. Knåda mjölkbehållaren försiktigt
4. Stoppa in bananen i formen och för det försiktigt fram och tillbaka
5. Dekorera med äggvita
6. Kakan är färdig när bananen mjuknat.
En Japan i min trädgård
Ett Japanskt Körsbärsträd som är en av mina favoriter. Det blommar en alltför kort perid, men underbart är kort, heter det ju.
Visste Ni att: Japanskt körsbär, Prunus serrulata, kommer trots namnet från Kina, men odlas flitigt i Japan, där det också finns förvildat.
Nu är risken över va?
Hela vintern har jag känt faran virvla runt öronen. Nu kan jag nog andas ut tror jag.
Så här är det:
Min " ut och gå kompis" S bestämde nämligen tidigare under vintern att, om det bara blev lite snö, så skulle hon och jag åka skidor. Vi skulle då åka iväg till en sportstuga och hyra skidor och tillbehör och hasa runt lite i deras skidspår.
Skidor är ett redskap som jag inte riktigt förstår mig på. Inte ens när jag var barn behärskade jag dessa långa brädlappar. Ja, jag har haft skidor av trä, ett par. De gick av när jag skulle åka till en kompis. Jag åkte över en åker och där fanns tydligen ett dike. Hej hopp och jag hade fyra korta skidor.
Under en period jobbade jag som lärarassistent på en lågstadieskola. Det var tiden då jag nyss blivit myndig, så det var ett tag sen. Då hade vi friluftsdag och det stod skidor på programmet. Det ena efter det andra barnet svischade förbi mig i skidspåret och det är allt jag kommer ihåg. Sen dess har jag inte nyttat några skidor.
Men nu är faran över va? Inte kan det bli skidväder nu när björkarna har slagit ut.
Kabbeleka Caltha palustris
Mer Vitsippor
Vitsipporna blommar på sista versen.
Visst är det underbart med alla blommor?
Jag har vunnit en tävling
Tack alla för Era snälla ord och kloka ord. Sitter och läser och gråter och försöker att bli klokare, sen skrattar jag åt mig själv.
SÅ hemskt är det inte, jag är ganska okej men det är ju inte roligt att få bakslag. Speciellt tack till "JennyPenny som fick mej att tänka till ordentligt. Du har, som vanligt så rätt.
Orkar inte kolla runt bland Era bloggar just nu, så jag kommer och hälsar på en annan dag.
Jag har överlevt helgen
Vi fick beskåda en underbar dansavslutning i lördagskväll. De är så otroligt duktiga och jag är så stolt när mina egna barn är på scenen. Tonåringen dansar inte längre själv utan är ju "hjälpfröken" till de minsta grupperna. När dagen var slut kom hon ut med famnen full av blommor som de små änglarna givit sin snälla "kissfröken". Kissfröken? Ja, så kallas det i början på Visby danskola, för hjälpfröknarna får nämligen rycka in när de små måste kissa och det händer ofta.
Sen var det fotboll i söndags. IFK: s minilag för tjejer spelade. Hur det gick? Nja, vi pratar inte om det just nu, men det var underhållande.
Det blev bara två matcher av planerat fyra. Jippi, jag hade vilja och ork i bagaget och gissa vad jag åkte? Naturligtvis och tittade på hundutställningens andra dag.
Jag är så glad att jag åkte dit. Jag fick hälsa på "fastlandsbekanta" och ny bekantskaper. Allt kretsar kring den underbaraste av alla hunduppfödare, U-B, vi har alla hundar från hennes uppfödning och på så sett fått lära känna varandar allihop. Tack U-B!
På hemväg stoppar en Springermatte mig och tackar. Hennes hund har fått Cert (hur stort som helst). Jag tittar förvånat och säger att hon inte ska tacka mig, det är inte jag som ställt ut och visat hunden Jag var inte ens där när det skedde. Hon slår ut armarna och utropar "men du har klippt honom".
ÅHhhhhh va det värmde, det lever jag på mycket länge.
Mår inte så bra.
Redan igår kände jag av "fru stress". Det blir så när det blir för mycket runt mej.
Blir så himla besviken på mig själv. När allt verkar funka bra och jag ökar tempot och tror att jag är "nog frisk snart" då blir jag klubbad i huvudet. I och för sej har jag inte hunnit bli klubbad den här gången men jag vet att jag skulle blivit det om jag inte la i bromsen.
I morse fick jag lägga i båda bromsarna. Planen var att jag skulle och titta på alla vackra hundar på utställningen. Det är hund folk från Sveriges alla hörn som jag så gärna vill träffa och jag brinner ju verkligen för det där med hundutställning.
Senare på kvällen stod dansuppvisning på programmet och i morgon ska åttaåringen spela fotboll.
Det är för mycket, så är det bara och jag fick välja bort utställningen. Jätte besviken och ledsen är jag.
JAG VILL BLI FRISK, NU!!!
Får jag chans på dej?
Fredagsfräckis.....under bältet.
Mannen hade handen innanför byxorna på en prostituerad och kände något knottrigt.
- Har du någon sjukdom? frågade mannen.
- Nej, det är bara prislistan för synskadade, svarade kvinnan.
Lite trött
Svalt och skönt i skuggan. Vitsippor överallt.
Vitsipporna sjunger på sista versen.
Plockade en bukett Gullvivor som jag ska sätta på Marwins grav. 
Slånbärssnår.
Börjar få ordning på "makrobilderna"nu.
Hoppas Ni får en bra dag och att solen skiner på Er också. 
Varmt, skönt och härligt!
Är det inte dags att vårstäda snart?
Stugan är inte stor men här ser den mindre ut än vad den är.
Japanskt kösbärsträd
Håller på att testa en ny (för mej) funktion på kameran. Gick inte så bra som Ni ser. Det blir kanske bättre med tiden.
Han har inte svarat än
Jag kan se skrivbordskivan!
Japp, så himla nöjd och glad. Har bokfört efter konstens alla regler och fått skattedeklarationen och arbetsgivaravgiften färdig. Låter det kul? Nja, det är rätt kul nu när det är färdigt.
Vi har investerat i ett nytt bokföringsprogram och det är därför jag ligger efter lite. (Nu ljög jag, det var bara en av orsakerna).
Ringer till en kompis och berättar stolt vad jag lyckats åstadkomma helt på egen hand. Inte en enda gång har revisorn ryckt in. (Jag har frågat några gånger, det måste jag erkänna).
Min kompis säger då, "men gud så skönt att vara i fatt, då fixar du månaden Maj nu efter hand då?"
Alltså, nja, jag är inte i fatt så. Jag har kommit ifatt med Mars och ska nu ta itu med April, men det sa jag inte.
Han har inte svarat än
Åttaåringen ropar "Hej" innan hon fått upp ytterdörren. Sen fortsätter hon, "mamma, jag la lappen vid hans väska men han har inte svarat". Nu måste hon vänta ända tills i morgon. En pirrig och lång väntan.
Idag ska det ske!
Det fick bli ett brev. Äntligen bestämde hon sig. Nu är frågan om hon ska våga lämna det till honom själv.
Hon var fnissig och rodnade om kinderna hela tiden. Hon visste inte vilket ben hon skulle stå på och vimsade runt. Visst är kärleken härlig.
Idag åket hon iväg med brevet i väskan. Tror Ni hon vågar lämna det?
Hej då min älskling och lycka till idag. Jag håller tummarna för dej och hoppas att han svarar JA!
Hon har blivit så stor. Hon har börjat cykla till skolan själv och ikväll kanske hon har pojkvän eller är olyckligt kär, vi får vänta och se.
Tiden springer ifrån mej, HJÄLP!!!!
Accentfärg, grön
Nu återstår det lite tavlor som ska fixas om och sättas upp. Jag ska ha tag i en skena som jag ska sätta på väggen till höger i bild. Hur det blir får Ni se senare om jag hittar rätt saker som passar mina idéer. Gardinstången hamnade inte mot taket som Ni ser. Jag vet, jag är en fegis.
För cirka sex veckor sedan
Ni minns Påsken va? Det var ju inte länge sen, eller alldeles nyss, till och med. Men det är sex veckor sen det var Påsk. Tiden går!
Vill Ni veta en ska till? Om sex veckor är de skolavslutning.
Den blomstertid nu kommer men lust och fägring stor.
Sex veckor är ingen lång tid varken åt det ena eller det andra hållet.
Vårbild v.19
Nu börjar det verkligen hända saker i min rabatt. Några fina roliga annorlunda tulpaner blommar. Klematisen grönskar och Löjtnandshjärta är på god väg. Härligt!!
Hur ser din bloggplats ut?
Tävlingen går ut på att visa sin bloggplats och här kommer mitt bombnedslag.
Jag skulle så gärna vilja ha det så där snyggt som man ser i tidningen, Ni vet. Men det går inte, jag har provat hur många gånger som helst men det är helt hopplöst.
Många "komihåg lappar" och "rör inte högar"!
Tur för räven
Bilden är tagen tidigt i våras.
Precis här där bilden är tagen kommer jag gående med mina båda hundar (hade två tills i september, för er som inte vet). De härjade omkring lösa medan jag gick stigen som löper över fältet bort mot den lilla dungen. Det vita ni ser är......koägg....ja ni vet, sådana som bönderna har hö i. Där står en bil och bredvid står en jägare med bössan stödjandes på bilens tak. Han står i skydd av koäggen med bössan riktad åt andra hållet och jag förstår ju att han står på pass, eller vad det heter. Ropar in hundarna och kopplar dem men fortsätter att gå framåt. När vi närmar oss, ser jag att han tecknar med handen åt motsatt håll. Jag stanna och står och väntar.
Jag möter ofta jägare i skogarna och jag vill inte stöta mig med dem, tvärtom. Vi är oftast hundägare båda två och vill röra oss i naturen då måste vi var vänner, hur illa det än kan vara (förlåt men jag gillar inte att döda).
Hur som, när jag stått där en lång stund, tecknar han åt mig att komma fram. Vi hälsar viskande och han visar att det står en räv långt nere på fältet. Vinden blåser mot oss så räven känner inte vittring av jägaren. Han står lugnt och väntar på att det stackars djuret ska komma närmar så att han kan "knäppa" honom.
För att jag ska kunna fortsätta min promenad måste jag passare parallellt med räven så jag beslutar att vänta lite, för fridens skull, liksom. Vill ju inte bli ovän men den, trots bössa, trevlige mannen.
Räven kommer lite närmare och jag ska medge att jag faktiskt tyckte att det var spännande. Men då blev jag plötsligt medveten om att detta var på riktigt. Tänk om han skjuter? Nej fy, stackars lilla räv. Funderar på att tappa en av hundarna. Marwin skulle genast ha gått iväg i full galopp och skrämt iväg den. (Men så kan man ju inte göra, eller?)
Precis som om räven kände min tanke, reser den nosen mot skyn precis som om den vädrar och börjar sen röra sig bortåt igen. Phu, skönt.
Ja, ja, sa jägaren " den kände nog vittring av dina hundar".
Där hade jag tur, eller räven.
Nu får det var nog!
Stackars Coco som är en vit Hermelin och jätte söt, var helt gul/röd fläckig och luktade apa. Vi lyfte in kaninburen i vår hundgård som just nu inte används. Jag la stenar för alla tänkbara små hål och hoppas nu på att de karltokiga kaninbrudarna kan ta och ragga upp någon kille någon annanstans.
Någon hjälp av Puma har vi inte. Han är alldeles för snäll och de har lärt sig att den hunden inte jagar iväg dem.
Dålig bildkvalité men det är långt ifrån. Fick bara med två av dem tre. Vi jagar iväg dem men
de skuttar bara in till grannen och väntar på den sidan om staketet.
Lite senare var de tillbaka igen. De har gjort små fallgropar på hela framsidan så det blir
jobb att köra gräsklipparen där som förmodligen kommer att köra fast.
Dammsugad hund del II
Det var inte synd om Puma. Damsugaren hade snurrat upp håret på svansen och en del av byxorna (det långa håret bak på bakbenen) och Puma vägrade att flytta på sig. Roombas ljud varslade om att den satt fast och när jag rusade dit för att kontrollera vad det var, tittade Puma på sig som om det suttit sig en fluga på svansen. Tänk er blicken "oj, den kommer inte fram, oj, oj den sitter visst fast i mig".
Det var Roomba det var synd om som försökte ta allt hår innan den fällt av hunden, möjligtvis.
Fräckis.....under kjolen.
Mannen smög in sin hand under kjolkanten, smekte kvinnans ben och blev rejält upphetsad.
- Jag älskar dej, stönade han.
- Högre, stönade hon tillbaka.
- JAG ÄLSKAR DEJ,skrek han...
En damsugare i svansen
Ni som hängt med här förut vet ju att det finns en Roomba här. En självgående damsugare som familjen fick i present för ett tag sen.
Idag satte jag igång maskinen och den körde på som vanligt. Efter en stund hör jag ett konstigt ljud. Det är uppenbart att Roomba fastnat i något. Jag störtar ut i hallen och får se Puma stå men Roomba hängande i svansen. Maskinen har helt enkelt försökt att damsuga upp hans svans och Ni ska inte tro att det bekymrar min hund inte.
Kunde ju tyvärr inte hinna ta någon bild. Han satt nämligen ordentligt fast.
Gardinstång mot taket, vågar jag?
Det är en härlig dag här idag också. Tog morgonprommisen lite senare idag, men klockan var i alla fall inte mer än kvart över åtta när jag var tvungen att ta av mig till t-shirt för att inte få värmeslag. Det är så himla härligt!!!
Vänta på två hundar som jag ska frissa idag. Därför tog jag fram den hopfällbara buren och tänkte att ena hunden får ligga i den medan den andrar klipps. Buren brukar ju alltid vara med på utställningar och Puma tittade genast misstänksamt på mig. Sen sänkte han huvudet och smög i väg i låg profil och ställde sig ute under en buske och trodde att han blev osynlig.
Tillsammans med vår gammelhund gillade han att sitta i bur och vänta på att få "glass runt i ringen". Men att sitta där ensam tycker han är pest. Numera är han ju ensam så det är klart att han inte gillade läget. När jag burit ut buren i trimmet klev han fram från busken.
En dag i trädgården
Jag har ägna hela dagen i trädgården. Planterat salladsfrön och fixat i växthuset. Har en del som ska förgro där och jag har vattnat och skött om Vinddruvsrankan. Har faktiskt ett par kart redan. Gissa om jag är mallig? Kart, ja, alltså man ser att där kommer det att bli en klase så småningom.
Sen har jag ansat och renstat ogräs. Kan inte klaga på vädret då jag haft kortbrallor och t-shirt hela dagen. Fantastiskt, eller hur?
Nu har jag målat färdigt fönstren i köket. Jag vet att det inte går fort men jag tar det lugnt och i en maklig takt.
Nu är frågan, ska jag ha gardinstången traditionellt eller ska jag sätta den uppe mot taket? Höjer man stången så höjer man också intrycket, att det är högre i tak. Jag är rädd att jag är lite gammaldags och inte vågar sätta den mot taket. Blir nog en placering som vanligt tror jag.
