Pernilla och Puma

Det va det, de!
Helgen är slut och agility- tävlingar slut för den här helgen. Inga pinnar eller rosetter har följt med hem. Men vad gör väl det? Vi har haft trevligt och många lärdomar har agilityförarna fått med sig hem.
Ändå önskar jag att jag varit hemma i stället. Det har varit besökare hemma hos oss som jag mer än något, skulle ha velat träffa. Jag blev så ledsen när jag fick veta att de var där. Sorgen av att var på fel ställe vid fel tillfälle var total. En klump i bröstet och det är bara att acceptera. Tårar, svordomar och mer tårar. Ändå har vi haft väldigt trevligt.

Gotlandsbåten är en av de tråkigaste platser men kan tillbringa sin tid på. Men det är vår E4:a över till "Sverige", som en del brukar säga. Själv föredrar jag att säga "fastlandet".
Idag tillbringades det lite över tre timmar på båtskrället. Färden bar till Oskarshamn och sen vidare till Öland.
Här ska jag heja på fjortonåringen och hennes klubbkompisar i agility. Jag vill ha fintväder, friska förare och hundar och kanske någon uppflyttningspinne med hem.

Morgonen bjöd på fuktigt, dimmigt men vackert skådespel. Jag kunde inte låta bli att fotografera de vackra spindelnäten som jag och hundarna vandrade förbi. Nu har jag fullt av kort på de små rackarnas alster. Men vilka vävar de skapar!

Nästa helg, eller alltså, den här helgen som kommer, ska jag åka till "grannön" tillsammans med fjortonåringen och hennes klubbkompisar. Det är tävlingar i agility som står på tur.
Nu tänker ni nog att, "herre Gud, får dessa människor aldrig nog?"
Ibland frågar jag mig samma sak. Hundar på jobbet, hundar på fritiden. Men hundar är mitt liv just nu och så vill jag ha det.
När vi körde hem från agility träningen i går, brann himlen. Vi stannade flera gånger och tog kort. Ibland är man liksom bara tvungen.

Tänk om jag kunde beskriva min glädje och lycka för er. Men det går nog inte. Det är bara tokigt hundfolk som förstår lyckan över att få utdelning för jobbet och mödan man lägger ner.

Men hur som vill jag berätta hur det gått för oss den här otroliga helgen. Benji har vunnit både Internationellt och Svenskt Cert. För att få ett Svenskt Uställnings Championat krävs tre Cert. För Internationellt krävs fem Cert i tre olika länder.
Sen delas ett reserv C.A.C.I.B ut till nästa hund i ordningen. Det vann Nike på lördagen och Benji på söndagen.

Ja, jag vet. Det är lite krångligt men att få med sig den här skörden hem är för mig som att vinna högsta vinsten. Jippi!!!

Sen har det gått så himla bra för min kunder också. Det är så roligt så det bubblar i mig.
Som tur är finns lite tårta kvart från igår som vi kan fira med.

Nu var det helt plötsligt svårt att hinna med!
Allt snurrar runt årsdagar och hundutställning. Hundar badas och trimmas på arbetstid och mina egna på fritiden.
Igår fyllde hon år, min lilla "stumpan". Trettonåringen har blivit en fjortonåring. Jag säger som alla andra mammor, "vart tog de åren vägen?"

Idag var det hundutställning och vilken utställning sen!!
Äntligen var det mina hundars tur. Benji blev 2:a bästa hanhund med C.A.C.I.B och Nike blev 3:a med Reserve C.A.C.I.B
Det är ett internationellt Cert och för att få sin hund till internationell Champion krävs fem C.A.C.I.B från olika länder. Ganska svårt att få, alltså men ändå en väldigt fin merit att vinna.
Jag är i alla fall överlycklig, glad och upprymd.
Efter utställningen blev det födelsedags tårta och nu laddar vi om för en ny utställningsdag i morgon.

Jag försöker suga ur det sista ur mina sista semesterdagar. Det är varmt och skönt även om solen inte orkar igenom det vita täcket på himmelen.
Vi är på väg ut till hjulhuset och hoppas på lugna, sköna och varma dagar där innan jag återvänder till trimbordet.

Det är ju inte så att jag på någotvis har semester från hundarna och hundaktiviteter. Igår satt jag där mitt i smeten igen och jag njuter. Hundar, skall och glada tillrop. Hundmänniskor som kommer och pratar. Nya bekantskaper som stiftas och gamla som återses. Härligt!
När jag satt där, bredvid agilityplan vid min gamla klubb, slog det mig att jag faktiskt inte saknar den speciellt. Det är roligt att återse bekanta ansikten men i jämförelse med trettonåringens klubb, där alla jobbar gemensamt för ett intresse, är min gamla klubb ett minne blott. Nu är jag bara mamma och hjälper mer än gärna till men mitt eget tävlande kommer jag nog aldrig att ta upp igen.
Och det bästa av allt är att det inte gör någonting.

En sak är säker, jag har kommit in i en semesterlunk som inte går av för hackor. Skönt!
Onsdag idag och lite osäkert har jag börjat snegla i almanackan och inser att det inte är många dagar kvar nu.
Nästa vecka är fulltecknad och lika är veckan efter det. Hundutställning nalkas och jag har många hundar bokade som ska bli vackrare än vackrast.
Men först ska jag verka agilitymorsa. Trettonåringen tävlar i eftermiddag och just nu strilar regnet ner. Suck! Jag vill inte se några halkolyckor!
Får hoppas att det klarnar upp och då kanske jag slipper sätta upp tältet....!
Känns lite som om små problem blir större. Kan det ha med semesterlunken att göra?

Lång bilresa sen en tråkig båtresa men vad gör det? Det är ju mitt älskade Gotland som väntade. Vårt sommarparadis! Så är det, det kan ingen ta ifrån mig. Hur fint och härligt det än må vara i Värmland, kan det inte slå Gotland en varm dag i Juli.

När vi åker Gotlandsbåten med hundar, bokar vi i möjligaste mån en "djurkupe". Det finns inte så många djurhytter och man får helt enkelt ringa och fråga om någon finns ledig. Är det så flyttar de om bokningen till kupén, sen får man betala till en avgift. Smidigt och värt varenda krona. Egen TV och toalett men dusch men dock ganska smala, obekväma och hårda soffor.

Nu har vi lämnat Värmland bakom oss och åker tillbaka till vår underbara ö. För, "borta bra men hemma bäst" är ett ordspråk som stämmer.

Trettonåringen har tävlat klart för den här gången. I måndags knep hon en uppflyttningspinne i hoppklass. En nionde placering blev det och när man förstår att det är nära på hundra startande i den klassen, förstår man vilken bravad det är. Tisdagen började med ett kanonlopp men en liten miss gjorde 5 fel och ingen uppflyttning. Med tanke på att det varit varmt och tävlingar i fyra dagar, gjorde hon och Nike en kanon dag.

Nu är vi alla nöjda och glada, hundarna är trötta och nu ska det laddas om för ny tävling på ön i nästa vecka.

Semestervecka nummer ett tog slut och nummer två tog vid. Familj och hundflock har förflyttat oss från Karlstad till Torsby. Agilityplanen ser ungefär likadan ut. Skillnaden är möjligtvis att de har tre planer igång i stället för fyra i Karlstad. Haha!

Nu var jag lite ironisk. Det är ju så när man inte har semester på vanligt vis. Man hinner liksom inte med så mycket annat. Lite hinner vi nog se både i Karlstad och här i Torsby.

Fina kvällar har vi haft och mysiga promenader i den härliga naturen har vi gått. Och se vad jag hittade i skogen! En av soffie69.blogg.se/ stolpar! Ni som läser hos henne vet ju att hon ständigt jagar stolpar i skogen. Ha, ingen konst att hitta den här, i alla fall.

Snart har en semestervecka gått. HJÄLP! Stopp, säger jag, bara.

Vem bryr sig om mina rop? Inte tiden i alla fall.
Dagen har stavats A G I L I T Y och har har fått den stora lyckan att visa "Soffie69" vem jag är. Hon kom nämligen förbi tävlingsområdet och i den långa pausen fick vi tillfälle att prata. Det finns mycket två bloggvänner kan prata om, märke jag. Hon tyckte att det där med Hundsport verkade ganska roligt och kommer nog ut en sväng till i morgon tillsammans med sin dotter.

Trettonåringen är nöjd med dagens tävlingsinsats även om det inte gick helt felfritt. Ärligt talat, jag tycker det är de snyggaste lopp hon gjort.

Nu har jag fyllt glaset med rött och njuter av Karlstadsolen. Ja, för den har lyst och det är sååå varmt, och skönt.
Har ni också det underbart denna lördagkväll mitt i Juli?

Vi har landat i Karlstad och det är varmt, soligt och härligt.
Har besökt Ikea! Förvånade?
Det är faktiskt jag. Det var inte min idé utan det blev så. Nike hoppade nämligen upp i trettonåringens säng och han var allt annat än ren om tassarna. Alltså så inhandlades ett nytt lakan till hennes säng.
Nu inväntar vi första banvandring i morgon kl 7.30.

Så har jag då jobbat sista dagen. Hej och hå! Ska jag semestra från allt "hunderi nu", frågar en kund.

Haha! Nej, inte en chans. Hur skulle jag överleva det? Nu sadlar jag om till "agilitymorsa". Vad gör en sådan?

Jo, först betalar hon. Sen kör hon bil och sätter upp tält. Sen rastar hon hundar, bär stolar, dricker kaffe och till sist blir hon så nervös när dottern ska springa sitt race. Ofta kan hon inte hålla tyst och skriker så där som en mamma inte ska göra. "Håll i!!!" "Kör" och "spring!"

Vad ska ni göra på semestern?

Jag och trettonåringen tog oss en kvällstur förbi en damm. Lyckan var fullständig när Nike kastade sig i vattnet. Benji däremot var mer tveksam. Han tyckte att det blev väldigt djupt på en gång. Men tillslut kom han också i. Gamla Puma lämnade vi hemma. Han är i alla fall en lika stor badkruka som sin matte.

Ska vi göra något?
Kan vi göra något?
Du!
Något!
Du?

De är tåliga och för det mesta lydiga. Puma tröttnar dock ganska fort och lägger sig ner.
Men visst är de fina, fotografen och modellerna?