Vem ska drilla vem?
Man hör ofta om föräldrar som drillar sina barn till att träna för att bli bra/bäst. Det finns säkert de som tvingar sina barn till att träna men i vår familj är det inte riktigt så.
Tolvåringen sitter på söndagsmorgonen i soffan och frukosten står på soffbordet. Så gör vi ibland på helgerna. Vi, jag och maken ser en skön söndag framför oss. INGET ska ske, bara en skön söndag med vila. Tror vi!
"Vem kör till träningen i kväll?", frågar tolvåringen.
"Va, träning? Du körde ju agility igår på kursen?"
Ja, ja, det var på lördagen det. Nu gäller det den VANLIGA träningen på söndagarna.
Sen kommer det.
Hon tittar på mej och liksom gör ögonen till smala springor.
"Ska inte du också träna? Det skulle du behöva med Benji. Ni har faktiskt inte tränat sen i Julas, typ"
Så här ser det ut när Benji inte tränar.
Sportlov/Vårlov
Vår aktivitet består av ett besök i huvudstaden. Jag skrev ju tidigare om hur jag blivit bjuden. Jag ser verkligen fram emot de dagarna och så ska jag passa på att göra ett besök hos mitt systerbarna som är några år yngre än jag. Vi är mer som systrar mellan varven även om kontakten sparsam i vissa perioder.
Som Ni fårstår ska jag ha sportlov jag också. Ledig alltså! Nästan, ska bara fixa en sak först. En hund som ska på utställning måste frissas. Inte mina egna utan en kund. Utställningar går före det mesta. Viktiga saker alltså och en trogen kund. Det är klart jag ställer upp då.
Bild från januari 2011
Och så kom våren....
Har Ni hittat några vårtecken?
Bilden har jag stulit från tolvåringens blogg (stygga mamman!).
En känsla av att vara borta, men vart?
Jag var på mammografi och det i och för sig, är en konstig känsla. Att stå där och låta en sköterska dra och vrida på ens bröst och sen att platta till dem. Det är konstigt tycker jag. När man, ja, i alla fall jag, har passerat fyrtio, behöver brösten inte plattas mer än vad dem redan är.
Men jag var i alla fall på mammografin och det var där det hände. Jag hade inte hunnit klä av mig än utan hade precis kommit in i rummet och sköterskan frågade efter mitt personnummer. Det rabblade jag utan att tänka. Sen hände det.
Jag ser att sköterskan tittar frågande på mig. "Förlåt, vad sa du?" frågar jag. Jag har hört att hon pratat men har ingen aning om vad hon sagt. Konstig känsla. Jag brukar hänga med.
Då hör jag hur hon upprepar en sifferkombination som jag tycker känns välbekant. Min hjärna jobbar febrilt för att förstå vad hon frågat mig men jag är liksom borta. Men jag funderar några sekunder och sen säger jag "ja" mest för att få henne att säga något mer, så att jag kan förstå sammanhanget. Då säger hon mitt mobil nummer och undrar om det också är rätt?
Jaha! Det var vårt telefonnummer som verkade bekant förut.
Jag funderar fortfarande på vart jag var de sekunderna som jag var helt borta. Borta i tankarna hoppas jag.
Sol!
Ja, Ni vet. Det gäller att prioritera.
Fuktigt och grått
Här är det grått även utomhus idag. Fuktig dimma som smälter ihop med den grå himlen.
Jag bjuder på några is-bilder som är tagna för någon vecka sen, i stället.
Det slutade snöa men började regna
Jag lär få vänta ett tag till och jag ska försöka att inte gnälla. (svårt!)
Längtar till det här!!
Jag tackar och bockar
Nu räcker det och blir över. Jag är nöjd och glad som det är.
Att bli bjuden
Jag har blivit bjuden på en resa på sportlovet. Tolvåringen och jag tog en kort tripp till huvudstaden förra året och det tyckte hon var så mysigt så hon vill absolut att vi ska åka igen.
Mamma meddelar att, tyvärr, vi har inte råd till det i år. Hon vill bo på hotell och shopa loss och min plånbok skriker tomt och hungrigt.
Hon går upp till sitt rum, lurar fram lite besparingar och meddelar att hon bjuder på båtresan. Sen växlar hon en hel del mynt (okej, allt var inte hennes) och lyckades få ihop till en hotellnatt. En del surfande gjorde att hon hittade ett "mor och dotter" erbjudande där vi FÅR gratis "Dirty Dancing" biljetter. Tjoho!!
Men fortfarande fattas en del pengar så hon ställer en sparbössa i köket där hon tigger om ett bidrag. Pappa stoppade den sista pengen i bössan för några dagar sen. Hon slängde sig kring min midja (ja om man nu kan kalla det midja) och skrek. "Vi kan åka nu!!"
Nu väntar vi bara på att sportlovet ska komma. En vecka i skolan kvar sen så.....!
Vackrast, tröttast och frusnast(?)
En hektisk helg har det varit, minst sagt. Många agilitytimmar har jag stått och väntat på tolvåringen och Nike. Någon frysen tå har det också blivit.
I lördags åkte Nike upp på trimbordet efter att tränat "kontaktfält" i tre timmar. Tror Ni han var glad? Noppe!
Efter sista tillfixningen åkte vi till Wisby Hotell där Gotlands Vackraste hund, Vackraste valp, Vackraste veteran och Gotlandsmästare i Juniorhandling skulle utses.
Tolvåringen fick ett tufft jobb att visa den vackraste sidan av sin trötta hund. Först tvärvägrade han att gå in i salen men sen gjorde de ett bra jobb. De slutade på tredje plats och är både glada och nöjda med sin insats.
Sen lämnade vi tyvärr föreställningen för vi ville hem och umgås de sista timmarna med tjugoåringen. Lilla H hade gått och lagt sig och det gjorde vi också efter ett kort tag. Helt slut var vi!
Dagen efter fick jag det oerhört roliga beskedet att fina Trick, som stått på mitt trimbord, hade tagit hem vinsten som Gotl. Vackraste Veteran.
Det kändes jätte bra!
Snö och världens bästa granne
Jag ska inte klaga, igentligen. Så här bra har jag nog inte haft det någon gång tidigare när det gäller snöröjning. Grannen, som har blivit ägare av en fyrhjuling med schaktblad, röjer utan några knorr, vår sida av uppfarten och även vår parkering också. Hur snäll kan en granne bli? Kommer att stå i skuld i all evighet till honom.
Nu är de äntligen här, lilla H och tjugoåringen. Efter en hel natts resande kom de lagom till frukost i morse. Man kan liksom inte få nog av att pussa och krama. Det är så mysigt!!
Kyla
Helgen som kommer blir minst sagt hektiskt. Tolvåringen ska gå en helgkurs för Annica Aller. Två halv dagar, som tur är och hennes grupp ligger på förmiddagarna. Annica är en mycket duktig agility förare och känd i dessa kretsar. Därför är det STORT att få träffa och lära av henne. Jag själv? Fryser förmodligen på läktaren i ett ridhus.
Lördag kvällen bjuder dessutom på hundutställning. Gotlands vackraste ska koras igen och Tolvåringen ska tävla om titeln Juniormästare i juniorhandling. Hon har ju en titel sen fjolåret att försvara. Jag ska inte visa någon hund och ingen av mina har meriterat sig för att vara med i år. Lika skönt det för Tjugoåringen och lilla H kommer nämligen och hälsar på i helgen också. Jippi!! Längtar som vanligt efter att få krama och pussa lite på lilla H. Vi pratar i telefon ibland och Skypar. Vad vi pratar om, vet jag inte men vi pratar. Hon på sitt språk och jag på mitt.
Här tittar vi på gamal kort. Kortet är från sista besöket hos familjen.
Funderar lite.
Mellofodral
Jag blir lite road av att ett nytt uttryck ibland kommer till och att det helt plötsligt omskrivs och omtalas som om det alltid funnits. Jag får liksom känslan av att jag missat det tidigare, att jag inte varit här på ett bra tag. Det uttryck som jag tänker på nu närmast är "Mello". Mellohelg, mellolåt, mellotronen och lillmello.
Hur dags blir det kväll?
Lördagen börjar luta mot lördagskväll. Hur dags blir det kväll?
Tolvåringen och Nike är på agilitykurs och maken har fått den stora äran att följa med idag. Nu låter det som om han aldrig får det annars. Så är det inte. Vi delar på det men i kväll är jag lite ironisk. Termometern visar på minus 14 grader! Hur kallt är det i ett ridhus för en pappa som mest står silla då?
Här sitter jag i värmen och väntar på att maten ska bli klar. Om tio minuter har det tre timmar långa kurstillfället slutat och jag väntar hem dem. Varm mat, rött vin och en härlig brasa tror jag de uppskattar. Nike han får som vanligt sin vanliga hundmat. Han är nog proppmätt av allt godis som han stoppat i sig under träningen. Tolvåringen kör just nu med Tonfiskpastej i tub.
"BRA", säger matte och av med korken och få sig en slick. Mmmm! Han blir helt fuktig i ögonen och man ser hur han riktigt njuter av smaken.
Lånad på www.abba.se
