Pernilla och Puma

Det är som om det tornar upp sig vid horisonten och sakta tjocknar. Sen rullar det snabbt upp över mig och bryter ut.

Det är likadant varje gång jag besöker äldsta dottern. Om sanningen ska fram har vi inte fått hälsa på förrän nu. Nej, vi har INTE FÅTT!

Mini är snart tre månader och det här var första gången jag fick se henne.
Lilla H har jag inte träffat sen i somras och då såga vi bara en gång.
Äldsta dottern tycker inte om sin mamma och det gör ont i hjärtat.

Först trodde jag att det handlade om att hennes sambo inte ville träffa oss. Han var sällan hemma de gånger vi var på besök. Gick alltid och lade sig tidigt eller stängde in sig.
Samma visa när de besökte Gotland i somras, han ville inte bo hos oss, enligt dottern.

Sen förstod jag att hon inte berättade sanningen.
Maken var över på ett besök hos dem och hör och häpnad, äldsta dottern ville inte berätta om att hennes pappa var där. Hennes sambo jobbade nämligen på annan ort just då.

Varför hon smugglar, ljuger och fifflar är för mej en gåta. Men hon säger att allt är bra i sitt förhållande.
Vad man ska tro på är osäkert.

Varje gång vi reser till henne, tror jag att det ska bli bättre. Jag undviker hennes beska humör och blundar för vassa kommentarer. Hon blir mer och mer irriterad och tillslut bryter det ut.
Självklart skyller hon på att det är jag som gör fel eller klagar. Men exakt vad jag gör för fel, kan hon aldrig förklara.

Hon påstår att hon mår bra och att hon är lycklig. Då blir min slutsats att hon helt enkelt avskyr mig. Alla barn behöver inte älska sina mammor men varför ska det ske mig? Jag känner mig olycklig och så ledsen man kan bli.

Är det på nåder jag får träffa mina barnbarn?
Är det hennes tonår som ännu hänger kvar?
Hon blev ju mamma så tidigt, har det med det att göra?

Låter jag henne vara i fred, blir hon arg för att jag sviker henne.
Bryr jag mig om, tycker hon att jag lägger mig i.

Nu har jag lämnat henne för den här gången. Hon bad mig försvinna, tre gånger! Mysigt värre!
Den lycka jag kände i måndagskväll när vi anlände har bytts ut mot förtvivlan och sorg.
Vad ska jag göra?

Idag har vi besökt badhuset. Vi har fått se lilla H:s egen tre-års vilja. En del kallar den trotts.


Hemma lämnade vi äldsta dottern som fick en lugn stund med Mini. När vi kom tillbaka efter många, långa timmar, hade hon städat hela huset så hon lyckades nog vila riktigt ordentligt.

Vi avslutade dagen men en god ( tycker i alla fall jag) middag. Vid matbordet berättar äldsta dottern om hur hon hittade lilla H i sin säng i morse. Lilla H hade krånglat av sig sin pyjamas för att sen försöka sätta på sig den igen. Benen hamnade där armar bör sitta och tvärtom.
Äldsta dottern gestikulerar och visar med hela kroppen hur det hade sett ut.
Plötsligt utbrister lilla H med uppspärrade och roade ögon, "Mamma vad GÖR du da"?

Precis! Man kan inte bete sig hur som helst!

Jag hoppas på en fin dag i morgon också. Skulle vilja vara lite mer ute i snön innan vi beger oss här ifrån.

Jag är så underbart glad för jag har just nu båda mina barn hos mej. Eller hos mej, är fel att säga. Det är jag och trettonåringen som är och hälsar på äldsta dottern och hennes tjejer.
Inte förrän man har de runt sig inser man hur mycket man saknat dem. Nu tar jag tillvara på varje ögonblick.

Lilla H blev så glad över att se oss så lyckan var total. Lycklig mormor har åkt pulka, hoppat studsmatta och åkt hiskelisk höga rutchbanor. Vi tillbringade förmiddagen ute i det vackra vädret men senare på eftermiddagen åkte vi till "busfabriken".
Trött mormor ska snart gå och lägga sig.

Det var en fantastisk söndag som andades VÅR!
Men när jag och trettonåringen begav oss iväg på en stadspromenad på eftermiddagen, insåg vi att det ännu är vinter.
Brr va kallt det var!

Tack snälla ni för alla snälla ord om vårt badrum och hall.
Badrummet renoverade vi för något år sen. Jag är själv väldigt nöjd med det och anser att det är det bästa i huset näst efter köket.

Receptet är nog att jag tänker, studerar, tänker igen och till sist tänker om, för att ibland återgå till det första.
Jag har inte bråttom alltså och studerar gärna tidningar och andra idéer på olika forum.
Jag samlar på mig små detaljer som i det stora sammanhanget betyder mycket.

En detalj är fasningen i fönstret i badrummet. Fönstret upplevs som mycket bredare än vad det är och ljusinsläppet blir mycket större.

Det kan kännas som otur när man går in i duschen och vrider kranen åt fel håll så att en kall skakad kommer från takduschen i stället för handduschen.

Det bör kännas som lycka att det faktiskt kommer vatten och att det blir varmt inom några sekunder.

Nu är den nya klädförvaringen i hallen färdig. Tapeten sitter på väggen och det är bara listerna som saknas.
Trappan är inte heller färdigmålad med det fixar nog maken i nästa vecka. Då är jag och trettonåringen borta och behöver inte bruka trappan hela tiden. Vi behöver inte heller klaga på färglukten. Maken, den stackarn, han får vara kvar hemma och jobba. Han klagar sällan.
Det är ju massor kvar som ska pimpas och så. En spegel ska inhandlas. Jag har sett en väldig snygg. Frågan är bara vart jag såg den?
Just nu lusläser jag Ikea.se.

Varför sparar jag på de här?
Vet alla vad det är för något? Annat kan jag berätta att det är gamla förre detta USB- minnen, typ.

Ledigt boende för omgående inflyttning. Väldigt förmånlig hyra. För den lilla familjen som vill växa.
Fantastisk vy och väldigt trevliga grannar. Låg driftskostnad.

Måndag igen!
Halva februari har förbrukats och om en vecka är det sportlov här.
Jag och trettonåringen ska åka till äldsta dottern, lilla H och Mini. Vi har inte träffat dem personligen på evigheter så jag ser verkligen fram emot "Sportlov".

I morse var det kallt igen. Fina frostiga mönster på uterummets fönster var det.
Men det ÄR vår i lufter. Det känner jag helt klart.

Det töar igen. Det är väl våren som försöker förmå vintern att flytta på sig. Hoppas den lyckas den här gången.

Det drar ofta med sig så mycket mer, när vi ska göra något.
Att måla trappan, blir inte bara "måla trappan". Det blir måla, tapetsera, bygga nytt klädskåp och......där stoppade vi. Golvet tar vi en annan gång. Men "en annan gång" kan ta väldigt lång tid, det vet jag.

Efter lite skissar och fundering fick jag och trettonåringen ihop en egen designad klädförvarings skiss.

Ritningen fick maken sen omvandla till verklighet.
Så.......vi är på gång och idag sätts det tapet på väggarna.

För ett tag sen läste jag hos någon av er bloggvänner, om hur underbart det är att vara hundägare.
Idag har jag sett baksidan av det underbara hundlivet.

Puma har gjort det som varje hundägare fasar för.
Äckligt, vidrigt, avskyvärt och väldigt illaluktande.

Han har hittat avföring och brynt sig riktigt ordentligt i det.
Nu pratar vi inte om rävbajs eller kaninkrallar. Vi pratar "HUMAN" tvåbenta, homo sapiens!

Förstår ni vart det slutade för Puma?
Självklart i badet!

Fy Fabian, säger jag!
Jag spolar och spolar med vatten. Arg är jag, äckligt så jag nästan spyr. Sen är det bara att börja schamponera. Då måste man ta med händerna, uaaaa!

Två schamponeringar senare ser det ut så här.

Det blev vinter på riktigt, igen. Det snöar och det snöar.
Hur ser det ut hos er idag?

Fick se en anteckning i almanackan som trettonåringen skrivit.
Hur menar hon nu?

Tack snälla Ni för alla Grattiskramar vi fått, jag, hundarna och trettonåringen.
Oavsett om kommit med mail, sms, öga mot öga, fb eller här på bloggen, är de värda väldigt mycket för oss.
Tack söta Ni!

Jag, Nike och trettonåringen har fastnat på kort i lokaltidningarna. Jisses vilken spridningseffekt det har!
Mina goa, härliga kunder sms:ar och ringer med gratulationer. Nu var det ju inte jag som vann, utan trettonåringen. Men många av mina kunder har ju träffat henne också.
Så jag suger lite till på karamellen och spelar med i spelet "stolt mamma".

"What a night", skrev hon i sin dagbok, i Mamma Mia filmen, ni vet?
Precis så va det igår. En "what a night" med våra två killar! Har ni inte sett filmen? Äh, strunt samma!

Maken lämnade vi hemma. Vad ska man med honom till när man har världens bästa och snyggaste killar med sig.
Nu är det ju inte riktigt en sådan kväll, som hon skriver om i "Mamma Mia dagboken"
Den här kvällen handlar självklart om hundar. Vad annars?

Vi hade med oss så mycket saker från utställningen, så man skulle kunnat tro vi varit på shopping tur. Men det va priser av olika slag. Tänk att det kan vara så roligt att vinna priser?

Jag vann andra priset på lotteriet!
En jättefin pall klädd i lammskinn.
Puma vann också andra pris genom att bli tvåa i Gotlands vackraste Veteran.
Och första pris, guldet, tog trettonåringen hem genom att bli Gotlandsmästare i Juniorhandling.

Jag säger det igen,
WHAT A NIGHT!!

En promenad längs havet kan ge mer än man tror.
För mej symboliserar havet frihet, styrka, vilja och skönhet.

Det är många som råkat ut för magsjuka nu. Det gäller att hålla sig bacillfri.
Det gjorde inte jag för två år sen. Samma utställning som går av stapeln nu på lördag, skulle vara då också. Jag skulle vara med, med Puma och dessutom skulle jag vara handler, alltså visa en hund som inte var min.
På fredagen, kvällen innan utställningen satte jag mig på knä vid toalettstolen. Tjoho så det kan bli!

Natten passerade och när halva lördagen gått lugnade min kropp ner sig. Gissa hur jag mådde?
Inget fick jag i mig och jag övervägde om jag skulle hoppa av.

Hade det bara varit min egna hund det handlade om, hade jag struntat i alltihop. Men nu handlade det ju om en till och jag som lovat!

Min plan blev att orka springa två varv i ringen. Jag förmodade att jag skulle åka ut i första omgången så ett varv med vardera hund och sen hem.

Kvällen kom och jag drack vatten, darrade, torkade pannan och åt dextro.
Först korades Junior Handler och min då, tio åriga dotter vinner.
Det ger mig energi till att springa in med Puma som gick i veteranklassen.
Vi går vidare och går vidare. Varv efter varv och där i mellan sitter jag som en trasa på en stol.

Vi slutar som två! Wow!
Alla sjukdomliga bekymmer är undanskuffade och jag går enbart på adrenalin.

Då är det dags för tiken, fina Stella som är mamma till våra Benji och Nike.
Hon går vidare till näst sista omgången. Sååå vansinnigt roligt och jag är vansinnigt svimfärdig vid det här laget.
Väl hemma stupar jag. Fattar inte hur jag bar mig åt men är det hundroligt, så är det!

En annan fråga är om jag smittade ner någon?

Bilderna är från Gotlands Dog Show i aug-12
Mamma Stella med sönerna Nike och Benji

Jag och Puma

Det är inte ofta jag går på bio men ibland så...!
Förr hände det att jag gick på någon barnfilm då och då men barnet har nu blivit tretton år och inte så sugen på att se tecknad Disney längre.
Nu för tiden vill hon se lite "vuxnare" filmer.

Les Mise'rables är filmen vi varit och sett ikväll.
Den var hemsk, sorglig, vacker, skrämmande, lång och väldigt, väldigt bra.
Den filmen sätter ett avtryck som inte kommer försvinna i första taget.

Man måste tycka om musik för att orka se den. De sjunger i två och en halv timma. Jag skojar inte!

Har du sett den?

Synopsis:
Med nittonhundratalets Frankrike som skådeplats berättar "Les Misérables" en fängslande berättelse om krossade drömmar och olycklig kärlek, passion, offer och försoning - en tidlös saga om den mänskliga själens odödlighet.
Jackman spelar ex-fången Jean Valjean, jagad sedan årtionden av den hänsynslösa polismannen Javert (Crowe) efter att en gång ha brutit mot sin villkorliga frigivning. När Valjean går med på att ta hand om fabriksarbetaren Fantines (Hathaway) unga dotter, Cosette, förändras deras liv för alltid.

På lördag är det dags för glam- och inomhus utställning i Gotlands Kennel klubbs regi.
Gotlands vackraste hund 2011 ska koras.
Jag har kvalat in med en veteran, Puma och en Junior Handler, trettonåringen.

Gotl mästerskapet i Junior Handler består endast av två deltagare. Tråkigt men det innebär att hur det än går, så går det bra.

Puma tävlar i veteranklassen. Hundar över åtta år är veteraner och min prins är elva år. Pigg som en mört när det gäller. Snyggare än någonsin. Men den här tävlingen är som ett lotteri.
Det hela är upplagt som en utslagstävling. Man lottar hundarna som går in två och två mot varandra. Domaren låter en gå vidare och för den andra är det roliga slut. Slutligen är det två hundar kvar och en vinner.

Risken att åka ut i första omgången är alltså väldigt stor. Men roligt är det. Många vackra hundar och trevliga människor.


Bild: Puma tycker inte han behöver trimmas och surar lite.

Maken tog den våta E4:an över till fastlandet i eftermiddags.
Har precis fått veta att han landat hemma hos äldsta dottern, lilla H och Mini i Linköpings trakten.

Själv får jag vänta ett par veckor till innan jag får pussa på dem. Längtar sååå kopiöst!
Vi har inte fått komma och hälsa på innan, av olika anledningar. Det är ju inte alltid man kan "få ihop allt" så att alla blir nöjda och glada.
Nu är i alla fall maken framme och jag sitter ensam här.....under korkEken och luktar på blommorna. (Trettonåringen och hundarna är hemma så, så ensam är jag inte).

Ett ensligt Almedalen en kulen måndagskväll.

Det har blivit vitt här igen. Ett tunt lager med puder snö. Så där lagom för att det ska bli riktigt halt.

Tack för hjälpen med svenskan, kära ni. Tänker på det förra inlägget.

Brukar ni haka upp er på vissa ord?
Ibland blir jag löjligt nojjig och är glad över rättstavnings hjälpen i mobiler och datorer. Men det kan bli fel i alla fall.
En gång skrev jag en kommentar på FB. Jag minns inte vad det skulle stå, men det blev i alla fall så här. "Du är bara för feta"
Till råga på allt såg jag inte det själv så den låg där ett tag utan att jag försvarade mig i en ny kommentar.

Har ni skrivit något knäppt i sms eller någon annan stans?

Ibland hakar jag upp mig på ord i svenskan, så där så det nästan är pinsamt.
Heter det "tvang" eller "tvingade"?
Känns lika fel hur jag än tänker och vrider på det.

Trappan har nu fått grundfärg på sig. Ett, lager! Det luktar, minst sagt, väldigt mycket.
Jag och trettonåringen tog oss lite frisk luft sent på eftermiddagen. Vi tog oss till fallet på Fridhem.
Visst är det läckert med is?
Mobilbilder är det, men håll till godo.

Det är den första februari.
Dagen började med en härlig klar och hög luft som liksom andades "fint väder".
Mycket riktigt!
När jag kommit en bit på morgonpromenaden, började det ljusna och en en fantastisk himmel visade sig.
Jag hade mobilen i fickan och dokumenterade det hela.

Det var som om Per Gessle gick bakom mig och sjöng " då kommer alla känslorna på en och samma gång".
Massor av glada vårkänslor sprudlade upp ur mitt inre ide.
Jag drog återigen upp mobilen och tog några fler bilder. Bara för att det är vackert! Hoppas ni också kan se det vackra?
Sen hörde jag Alice Tegnér sjunga "sov du lilla videung, än så är det vinter".

Nåja, känslan kan ingen ta ifrån mej och solen skiner än, fast det är flera timmar sen jag gick morgonturen.